Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

IPCC prognoser är orimliga

IPCC:s klimatprognoser bygger på sex olika scenarier, s.k. storylines, som beskriver världsekonomins utveckling och framtida CO2-utsläpp. Upplägget av dessa scenarier har kritiserats av bl.a. Patrick Michaels, Ross McKitrick och Václav Klaus. Klimatmodellerna förutsätter nämligen en exponentiell ökning av utsläppen som resultat av en exponentiell befolkningstillväxt och allas önskan om att leva ett energiintensivt liv.

Verkligheten är dock något annorlunda. Prognoserna för den fortsatta befolkningsökningen i världen har justerats ner ordentligt. 1980 spådde FN att världens befolkning år 2050 skulle uppgå till 15 miljarder. Nu talar man snarare om 9 miljarder. Anledningen är enkel. I takt med att samhällen utvecklas och blir rikare skaffar familjer färre barn. Det finns en tydlig negativ korrelation mellan BNP per capita och antal barn per familj. Alltså finns det mycket som talar för att befolkningstillväxten i världen kommer att ske i en allt långsammare takt.

Vidare har man sett att CO2-utsläpp per capita tenderar att stabiliseras i takt med att ett land utvecklas. Dessutom kan vi vänta oss att teknologiska framsteg automatiskt kommer att leda till sänkta utsläpp, framför allt i de utvecklade länderna. Skulle Indien och Kina hoppa på kärnkraftståget kan dock även deras prognoser för framtida CO2-utsläpp att justeras ner.

”The growth rate of CO2 emissions…is equal or slightly below the growth rate of world population”, skriver McKitrick et al i sin Independent Summary for Policymakers: IPCC Fourth Assessment Report (sid 11). Det betyder att per capita utsläpp har inte ökat på 30 år.

Kombinationen av ovanstående gör att den exponentiella tillväxten av CO2-halter i atmosfären snarare förvandlas till en linjär ökning. I så fall bör man även anta att den globala uppvärmningen (om den nu orsakas av CO2) kommer att bromsas.

Dessutom förutsätter IPCC en orimlig utvecklingstakt i så väl utvecklade länder som utvecklingsländer. Mycket beror på att man väljer att omvandla varje lands BNP till en universalstandard baserad på MEX (market exchange rate) i stället för att använda sig av PPP (purchasing power parity). Det leder till att man underskattar dagens köpkraft i utvecklingsländer vilket i sin tur leder till att man överskattar framtida tillväxt.

Enligt IPCC:s B1 scenario (lägsta förväntade ökning av CO2-utsläpp fram till 2100) kommer till exempel alla följande länder att ha en högre BNP än USA: Tyskland, Italien, Frankrike, Japan, Ryssland, de baltiska staterna, Sydkorea, Nordkorea, Malaysia, Singapore, Hong Kong, Sydafrika, Libyen, Algeriet, Tunisien, Saudiarabien, Israel, Turket och Argentina. Hur troligt låter det?

Vi kan alltså utgå ifrån att även om CO2 skulle visa sig vara en signifikant faktor för framtida klimatutveckling så lär den globala uppvärmningen bli mycket modest, snarare i linje med IPCC:s lägsta prognoser. Och en så pass begränsad uppvärmning kan kanske till och med visa sig vara av godo för världen som helhet.

5 comments

1 Thomas { 28.07.08 at 08:52 }

Här en kommentar från IPCC:
http://www.ipcc.ch/pdf/press-releases/pr-08december2003.pdf
Jag har inte hört den där kritiken om PPP vs MEX på länge, jag trodde den avsomnat sedan den visats vara fel, men det är väl sant som de säger, att när väl ett påstående publicerats så dör det aldrig helt och hållet.

2 Per Welander { 28.07.08 at 10:28 }

IPCC själva kallar det i AR4 inte prognoser utan scenarier. Närmast skulle man kunna säga räkneexempel.  Då kan man göra vilka antagande man vill.

Sen har media gjort det hela till alarmistiska prognoser eller t.o.m. sanning.

Dr. Trenberth, Lead Author AR4:
“…there are no predictions by IPCC at all. And there never have been. The IPCC instead proffers “what if” projections of future climate that correspond to certain emissions scenarios. There are a number of assumptions that go into these emissions scenarios. They are intended to cover a range of possible self consistent “story lines” that then provide decision makers with information about which paths might be more desirable. But they do not consider many things like the recovery of the ozone layer, for instance, or observed trends in forcing agents. There is no estimate, even probabilistically, as to the likelihood of any emissions scenario and no best guess.
Even if there were, the projections are based on model results that provide differences of the future climate relative to that today. None of the models used by IPCC are initialized to the observed state and none of the climate states in the models correspond even remotely to the current observed climate. In particular, the state of the oceans, sea ice, and soil moisture has no relationship to the observed state at any recent time in any of the IPCC models.”

3 Magnus A { 28.07.08 at 11:22 }

Ser att Lomborg år 2001 på sida 171-173 i The Sceptical Environmentalist skrev om vad kritik mot IPCC:s överdrivna klimatkänslighet för moln får för betydelse, och att även överdriven feedback hos vattenånga då registrerats och ytterligare kan antas minska klimatkänsligheten.

Se sidan 171 (och bläddra framåt):
http://books.google.se/books?id=JuLko8USApwC&printsec=frontcover&dq=lomborg&lr=&as_brr=3&sig=ACfU3U0DgZCv51bWQYStkEYUzs4Gzf704w#PPA271,M1

…eller en skärmdump av avsnittet:
http://farm4.static.flickr.com/3195/2709182491_89b87b88eb_o.jpg

Med det vi i dag vet om feedback från moln och vattenånga kan vi säkert säga att temperaturökningen inte överstiger 1 grad.

4 Lucas { 28.07.08 at 15:24 }

Test

5 Lars Bååth { 28.07.08 at 19:04 }

Jag föreslår att ni tar McKitrick et al summary med en stor nypa salt. David Archer har rätt i det mesta av sina kommentarer.
Jag postade en kommentar i en annan tråd som kanske skulle varit här istället. Här är den:
http://www.theclimatescam.se/2008/07/25/historiska-co2-koncentrationer/#comment-7149