Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

En japan talar ut

Professor Kunihiko Takeda är vice ordförande på Institute of Science and Technology Research vid Chubu University och en av världens ledande auktoriteter när det gäller uranberikning och återvinning. Han sällar sig nu till skeptikerklubben med sin nya bok ”Hypocritical Ecology” som enligt uppgift från The Japan Times Online säljer som smör.

Så här säger Kunihiko Takeda om AGW:

Fear is a very efficient weapon: It produces the desired effect without much waste. Global warming has nothing to do with how much CO2 is produced or what we do here on Earth. For millions of years, solar activity has been controlling temperatures on Earth and even now, the sun controls how high the mercury goes. CO2 emissions make absolutely no difference one way or another. Soon it will cool down anyhow, once again, regardless of what we do. Every scientist knows this, but it doesn’t pay to say so. What makes a whole lot of economic and political sense is to blame global warming on humans and create laws that keep the status quo and prevent up-and-coming nations from developing. Global warming, as a political vehicle, keeps Europeans in the driver’s seat and developing nations walking barefoot.


Och om den förutspådda energikrisen säger han följande:

The energy crisis is nothing to sweat about. We will run out of fossil fuel within 40 years if consumption continues at today’s rate but by that time, nuclear power plants will be even safer and more efficient. Solar and wind energy will never be enough, but nuclear fusion technology will be more advanced, and new, as-yet-unknown energy sources will be developed. No need to worry at all, and no need to save energy, either.


Professor Takeda har många kloka, om än möjligen överraskande tankar. Men han anser att vår framtid ser ljus ut så länge vi låter bli att återvinna gamla idéer. Och gamla saker. :)

8 comments

1 Thomas { 31.07.08 at 08:26 }

Jag måste beundra effektiviteten på er informationsspridning. Så fort någon, någonstans i världen skriver något kritiskt om växthuseffekten sprids det blixtsnabbt på alla bloggar. Strunt samma om personen ifråga tilför något konstruktivt till debatten.

En komisk poäng här är att om Takedas bok säljer som smör tjänar han gissningsvis en hel del pengar, ändå är hans argument att ”Every scientist knows this, but it doesn’t pay to say so”. Uppenbarligen betalar det sig tvärtom att säga precis det Takeda säger! ”Don’t worry, be happy” har alltid varit ett populärt budskap.

Varför man skall bry sig om vad Takeda säger är oklart. Han forskar inom urananrikning, inte klimat, och inget i det som maggie citerar innehåller ett spår av argument. Han påstår typ att ”CO2 emissions make absolutely no difference one way or another”, vilket t o m de flesta ”skeptiker” skulle hålla med om än nonsens. De må hävda att klimatkänslighete för CO2 är något lägre än IPCC uppskattar, men inte att den är noll.

2 Magnus A { 31.07.08 at 12:51 }

Thomas. Hinner inte med att kolla/kommentera japanen nu, men en snabbkommentera om din sista mening:

Hur rimligt är det att man blir beskriven som kättare om som vetenskapsman menar att ”klimatkänsligheten för CO2 är något [eller utifrån observationer långt] lägre än IPCC uppskattar”, men både blir tagen på allvar och hyllad om man endast som journalist säger att ”redan vid 2 grader” kommer processer att sättas igång så att vi är dömda till 6 grader och människans utrotning (Lynas)?

Notis: I alla fall bra att media uppmärksammar den svenska expedition som ska forska om betydelsen av och orsaken till moln på Arktis:

http://sydsvenskan.se/skane/article331940.ece

http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=94997&a=1203567&lid=is_search527895&lpos=1

Iofs talas det i inslaget alarmistiskt om Arktis temperatur, men de erkänner ändå att molnen är ”termostater”, där IPCC:s klimatmodeller – som f ö numera är obsoleta! – istället antar att temperaturen mer styr molnförekomst.

Allmänt für alles:

En intressant artikel om – ungefär – att AGW är den första postmoderna (natur)vetenskapen. Steve McIntyre har f ö när han begärt ut data fått svaret ”We have 25 or so years invested in the work. Why should I make the data available to you, when your aim is to try and find something wrong with it. There is IPR to consider”.

IPR = Intellectual Property Rights.

http://maxedoutmama.blogspot.com/2008/07/lights-on-computer-up.html

http://www.climateaudit.org/?p=3267

Det finns alltså akademiska miljöer där det en slags maktanalys om syfte bakom en metod avgör om den är riktig, inte gängse naturvetenskapliga kriterier.

3 Magnus A { 01.08.08 at 15:57 }

Thomas. Nu förstår jag äntligen feedback (som jag alltså inte lyckades förstå på universitetet): En (kanske inte slumpvis vald) tidningsartikel om feedback, som ju påverkar klimatkänsligheten:

”… I’d like to step back for a moment and actually examine what burning carbon dioxide is doing to change our world, so we can make more informed choices about how best to ‘go green’ as individuals.

Positive Feedback Cycles.
Our world is full of positive feedback cycles, and so is our society. Popular children’s books like “If You Give a Mouse a Cookie” by Laura Numeroff are excellent examples. In Numeroff’s tale, a mouse asks for a cookie, leading it to ask for a glass of milk, and so on, till finally it asks for another cookie.

Here’s an example everyone in Ithaca can relate to: the snowball. If you make a small snowball and set it on the top of a hill, what happens? 1) It begins rolling, and 2) it collects snow as it rolls. When it collects snow, the snowball becomes heavier, which causes gravity to pull on it with more force, making the snowball roll faster down the hill. This causes more snow to collect on the snowball faster, etc., etc. Get the picture? That is a positive feedback cycle. And what happens to the snowball? Eventually the hill flattens and the ball comes to a stop. But if the hill continued forever, the snowball would reach some critical threshold. It would become too big to hold itself together at the raging speed it was traveling down the hill and it would fall apart. Before the snowball formed, it was at equilibrium with its surroundings, and after it falls apart, it may again reach an equilibrium, but the journey is fast-paced and unpredictable.

Carbon dioxide today functions in much the same way as the hill does in our snowball discussion. …”

http://www.theithacajournal.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080730/LIFESTYLE08/807300310

;-)

4 Jonas N { 01.08.08 at 16:34 }

Magnus A

Först trodde jag att du menade allvar, och höll på att skriva något beskäftigt och tillrättavisande.

Sen insåg jag att du var ironisk.

Men sen kollade jag länken och insåg (till min fasa) att detta på fullt allvar var menat som förklarande exempel.

Från något som heter ‘Paleontological Research Institution’ i Ithaca. Herrejösses.

Men sen lugnade jag mig lite igen.

Jag trodde nämligen först att Det var från prestigefulla Cornell University, som också ligger i Ithaca, och att skriften kom därifrån!

Men så var det alltså inte!

Pust … man kan tyvärr aldrig veta i dessa dagar

5 Magnus A { 01.08.08 at 21:23 }

Jonas N. För mig känns det beskäftigt att du skrev att du tänkte att skriva något beskäftigt! :-)

6 Magnus A { 02.08.08 at 00:40 }

Thomas har påstått att ”klimatet har så många olinjäriteter att det snarast är att vänta att man får se tröskeleffekter” (*). Detta är ett obegripligt uttalande där allt vi vet är att komplexa system i balans domineras av negativ återkoppling, annars vore de i obalans. Detta gäller i synnerhet CO2 och klimatsystemet, där feedback gäller för temperatur för olika påverkansfaktorer på denna (temperaturen). Inte heller bestämmer antalet förstärkande effekter (ickelinjära positiva feedback) i ett system om det ska antas bete sig instabilt, utan hur många och kraftiga de är i förhållande till negativa feedback.

Thomas antagande är alltså fel beträffande systems totala egenskap, och alltså i synnerhet för klimatet, där feedback sker för en för olika påverkansorsaker gemensam faktor, temperatur. Thomas och IPCC antar att temperaturpåverkan från CO2-halt har positiv feedback samtidigt som andra faktorer vars temperaturpåverkan är skattade inte påvisar sån förstärkning.

(*)
http://www.moderna-myter.se/2008/02/fler-istidsvarningar.html#c4216004024155277496

Meyer säger ungefär detta här, i en kommentar till den komiska texten:

”Temperatures in the past have already been many degrees higher and lower than they are today. If a degree or so is all it takes to start the climate snowball running down the infinite hill, then the climate should have already run down this hill in the past, but it never has”.

http://www.climate-skeptic.com/2008/07/absoutely-price.html

Meyer (förutom att han borde länkat Spencer istf Monckton) öppnar dock för en (iofs felaktig) motargumentation som bl a Thomas haft. I den utgås från att återkoppling för CO2:s temperaturhöjande påverkan, är kraftigt positiv. Men då måste antas att historisk temperaturvariation på några grader (periodvis minst 1 grad varmare denna interglaciära period) också dominerats av positiv återkoppling, vilket innebär att de förändringarna har orsakats av svagare påverkan än höjd CO2-halt (SIC). Antagandet falsifieras dock bl a av temperaturobservation i samband med vulkanutbrott, där en god skattning av vulkanens (direkta) påverkan finns. Vidare kräver det att påverkansriktning mellan moln och temperatur är den som i modellerna möjliggör positiv feedback för moln, men den har falsifierats av Spencer. Moln utgör kraftig negativ feedback.

Förutom att temperaturändring från starkare påverkan än CO2 inte ger positiv feedback och att moln falsifierats som förstärkande temperaturpåverkan, kräver även IPCC:s och modellernas antaganden om positiv feedback för CO2 att vattenånga har positiv feedback, men även den har falsifierats och vattenånga dämpar temperaturförändring.

Nämnda i klimatmodellerna centrala feedbackmekanismer, moln och vattenånga, utgör alltså negativ feedback, och det finns därför inget skäl att anta att dubbel CO2-halt leder till ens 1 grads uppvärmning!

Förresten skulle, om vattenånga och moln utgjorde positiv feedback på CO2 (vilket motbevisas av empiri och forskning) klimatet förr eller senare (förr snarare än senare) faktiskt uppträda på ett skenande sätt, vilket ju beskrivs i den komiska texten (eller av Mark Lynas, Geroge Monbiot, Hansen och otaliga andra). Men tydliga variationer i temperatur av större påverkansfaktorer än CO2 har alltså registrerats och ständigt skett utan positiv feedback från moln och vattenånga. Att jag nu påpekade att den skenande beskrivningen är fysiskt relevant om positiva feedback dominerar är inte — som kanske någon skulle invända — alls tokigt med tanke på verkligheten, utan tvärtom visar verkligheten (klimatet) genom att inte reagera enligt antagandet om positiv feedback att antagandet om total positiv feedback inte är korrekt.

Här är förresten en resonerande och mot IPCC något bitskt kritisk text av Roy Spencer, nämnandes orsak-verkan-sambandets riktning för moln och temperatur, samt som föregås av ett inledande vulkan-exempel:

http://www.barrettbellamyclimate.com/page25.htm

7 Thomas { 02.08.08 at 07:50 }

Magnus, du har lika fel nu som tidigare att positiva feedbacks automatiskt leder till instabila system. Jag påpekar denna gång liksom tidigare att positiva feedbacks mindre än ett bara leder till att förstärka en trend, inte att skapa någon skenande instabilitet. Så fort jag har försökt förklara det närmare hoppar dock du av debatten för att som här återkomma någon månad senare med exakt samma felaktiga påstående.

8 Lars { 02.08.08 at 08:55 }

Lite om olja.
Först en spektakulär länk?
http://www.lifeaftertheoilcrash.net/

Sen en mera seriös sida där man kan registrera sig.
http://www.ifandp.com/