Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Men sälarna då, William?

I en ledarartikel i The Seattle Times läser jag om mamman som tog sin son för att se Disneys film ”Earth”. Varför? För att han skulle förstå klimathotets allvar. Visserligen nämns inte begreppet ”global warming” i filmen, men sambandet mellan att luften vi andas värms upp och faran som isbjörnarna löper är lika klart som vetenskapen bakom (enl skribenten). Så skriver hon:

”A polar bear dad, unable to hunt for seals because of melting ice, is forced to attack sea lions armed with razor-sharp teeth. A herd of elephants staggered through the parched African plains in search of water once plentiful.”

Och tillägger:

”Nature’s circle of life is vicious. But humans add a dose of cruelty by using Earth’s resources without giving back.”

Den grymma människan, ja. Grymmare än naturen själv. Det är väl ofta kärnan i miljöaktivismens retorik. Är det vad vi vill att våra barn ska lära sig? Ska de redan som åttaåringar tvingas förstå att människan är en mördare, ett virus, ett skadedjur? Inte skulle jag vilja lära min åttaåring det. Jag vill hellre att mina barn lär sig att människan är det enda djuret som har förmåga att känna empati och agera i annat än egensyfte (även om begreppet altruism kan diskuteras). Jag vill att mina barn ska se sig själva som något vackert, inte små rovdjursungar, vars föräldrar skövlat sin planet.

”My son doesn’t care about the political debates between politicians, some who deny global warming; he cares even less about those arguing over greenhouse-gas levels. He’s interested in saving the beautiful species he watched cavorting across the screen. He’s willing to start small”, skriver artikelförfattaren.

Börja smått. Javisst. Börja då med att vara snäll mot din allra närmaste omgivning. Isbjörnarna kommer med all sannolikhet att klara sig. Och varför är det förresten mer synd om isbjörnarna än om de stackars sälarna som blir isbjörnens middag? Är det för att isbjörnen är vit och fluffig?

Om det en dag visar sig att någon skorpionart är utrotningshotad, kommer WWF att erbjuda oss att bli faddrar till skorpioner? Jag skulle inte tro det. Därför att det handlar egentligen inte om isbjörnen, eller naturen, utan om pengar. Money rules the world.

Nedan ser ni förresten en trailer till filmen ifråga. Underbara bilder. Budskapet kan diskuteras.

4 comments

1 Janne { 30.04.09 at 12:37 }

Bra talat Maggie! Människor har också rätt att finnas.

Har någon räknat på hur många sälar som mördas av isbjörnar varje år? 25.000 isbjörnar som tar en säl i veckan blir 1,3 miljoner dödade sälar på de arktiska isarna varje år. Det är mycket blod som flyter när naturen själv får välja.

2 Uffeb { 30.04.09 at 15:29 }

Det är ju tråkigt för våra barnbarn att få växa upp i en värld som är förstörd utom räddning av morfar och mormor.

Men vad gör man? Vi är ju fortfarande trots allt bara usla människor.

Jag tycker att det är otäckt att se hur en generation försöker framstå som bäst genom att smutskasta tidigare generationer.

Äckligt rent av. Träd, myror, svampar, insekter, isbjörnar, vargar, sköldpaddor och annat är det som våra barnbarn ska leva för. Vad blir det för samhälle då?

Ironi visserligen, men nu är jag arg.  :-(

3 Iven { 30.04.09 at 19:55 }

Uffe
Jag förstår att du misströstar, när du konfronteras med åsikterna hos en del representanter för dagens yngre generation, som vill skuldbelägga tidigare generationer.
 
Men dessa personers åsikter representerar inte alla andra i den generationen. Det är människor, som växt upp i en annan värld än den du, jag och våra föräldrar vuxit upp i. De är materiellt bortskämda men många av dem hade värdesatt andra ting än de materiella, eftersom de materiella redan var givna. Har man t.ex. pengar, spelar pengar mindre roll än när man saknar dem.

Majoriteten av dagens generation i vår del av världen har inte upplevt fattigdom och ett Europa i ruiner, som det gällde att ta sig ur med långa arbetsdagar, minst sex dagar i veckan, bekymmer med ekonomin och ofta stor trångboddhet. Allt detta vill man inte heller höra av de gamla, när man dagligen kan läsa och höra om allt elände det fortfarande råder idag ute i världen.
Då är det många, som kan ägna sig åt att ömma för djuren och vår eventuella påverkan på naturen: sådant som fanns i tidigare generationers vardag också, men andra, rent existensiella problem fick prioriteras.
Det är svårt att acceptera vissa ”ungdomars” orättvisa dom över  tidigare generationer, när de faktiskt inte har en susning om dessa generationers  livsvillkor.
Jag delar din besvikelse tillsammans med många andra i vår generation – över vissa ”ungdomars” dåliga omdöme!
Men som tur är, finns det också här gott om undantag! :-)

4 Uffeb { 30.04.09 at 20:10 }

Iven #3
Du beskriver det bra. Men jag är inte så pessimistisk som jag lät tidigare. Jag ser att det också finns optimistiska ungdomar. Ungdomar som har en bredare syn på livet än bara bevarande.