Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Direkt från Almedalen – Stockholmsinitiativets seminarium

Sändningen börjar kl 13.00.

14 comments

1 Gunnar Littmarck { 30.06.09 at 13:38 }

Vad har du gjort av din sköna sydsvenska dialekt?

2 Gunnar Littmarck { 30.06.09 at 13:47 }

Herr Crusell
Kunde du inte banda i stället, jag är säker på att flertalet inte bryr sig om vi ser i realtid, men om kavliteten är god och vi kan spola.

3 Gunnar Littmarck { 30.06.09 at 14:08 }

Jag ger upp, räknar med att bli informerad av Thomas om de uttalar något som är fullständigt uppåt väggarna.
Då jag tror mig veta att maggie till skillnad mot mig ;) , inte har något emot positiva kommentarer även om de inte tillför något, avslutar jag med.
 
Bra maggie!

4 ThomasJ { 30.06.09 at 14:27 }

Håller med Gunnars tre ovan inlägg.

Bra jobbat maggie!

Problem med ljudet + ibland ‘fatal error’ vid uppdatering kan mkt väl bero på denna dators placering resp. ISP:n…

Mvh/TJ

5 Magnus A { 30.06.09 at 14:36 }

Nu är det kanske fikaavbrott och jag antar detta grymt intressanta seminarium även kommer att läggas ut i efterhand. Grymt!

6 Elling Disen { 30.06.09 at 16:49 }

Det blir for lite för tunnt. När man ber om uppmerksomhet i underläge i en långt gången skizofren och politisk inflammerat ämne, måste man fokusera stenhårt på sakfrågan. Det håller inte att försiktigt antyda att ”forskarna är oeniga”. Pang på med falsifieringar enl Plimer, Miskolczi, Lindzen, Spencer, Quirk osv

7 Börje { 30.06.09 at 19:22 }

Jag har nu tittat på Babuserfilmen fram till slutet på Görans inlägg.
 
Jag måste säga att jag är glad och tacksam för att allt arbete och all den entusiasm som lett fram till att andra röster gör sig hörda bland alla hysteriska skrik att ”vi måste rädda klimatet!” vilket skrik är bland det dummaste skrik jag hört i hela mitt liv. 
Bra!
Och nu, när jag sagt detta, så måste jag kommentera an sak som jag reagerade på.
Det är kan vara svårt att improvisera fram ett slagkraftigt språkbruk när det väl gäller. Jag vet av egen erfarenhet, jag tänker det jag ska säga och i tanken blir det ju hur bra som helst. Men när det är dags är de slagkraftiga formuleringarna helt bortflugna!  
Man söker efter orden, harklar sig och säger alltså och hmm alldeles för många gånger.
Ett exempel: Manns hockeykurva blev avfärdad utan annan motivering än att ett par kanadicker kikat på dem och då visade den sig vara fel. Jag TROR att det var meningen att det skulle komma mer, men det försvann.
MANUS ska det till! Hinner man inte lära sig manuset, så fungerar det lika bra att ha det med sig, titta ner i pappren när det behövs, titta upp  och dra det ögonen hann ta in.
Maggies fördragande blev slagkraftigt och självsäkert eftersom formuleringarna fanns till hands. Det gjorde ingenting att hon konsulterade manuset då och då.
Man kanske ska kolla overheadmaskineriet  INNAN föreställningen så att man slipper tappa koncentrationen på det man ska framföra. Svårt att slå om till ”det tekniska det klarar jag” när femtio par ögon betraktar en noggrant.
Som sagt, egentligen har jag inget mandat att klaga överhuvudtaget, men jag gjorde det ändå, eftersom jag tänkte på det en hel del under avnjutandet av seminariet.
 
Men det som sades var bra och jag hoppas verkligen på fortsättningar.
 
 
 

8 Börje { 30.06.09 at 19:35 }

När jag ändå är igång: Maggie hänvisar ovan till bloggen ”Andas lugnt”. För de som inte kikat på den på ett tag så kan jag rekommendera den senaste artikeln ”Skälla på månen”. 
Det är en historisk tillbakablick på hur makthungriga anslutit sig till manstarka rörelser, inte p g a innehållet utan p g a att de bildat en lämplig bas att utnyttjats av den makthungrige ifråga.
Skribenten ”Max” andas i och för sig en pessimism inför klimatångestens skadliga verkningar i framtiden som jag ännu inte kan omfatta, men bra skrivet är det!
Om du inte orkar scrolla upp så ger jag adressen här.
http://andaslugnt.blogspot.com/

9 ThomasJ { 30.06.09 at 21:00 }

Börje (#7/8): Håller med dig. Där finns en del att [till nästa tillfälle] ’slipa på’, t.ex. vore det inte fel
att ha en person vid datorn som klickar fram ppt.-bilderna, alternativt ha en blåtand- eller IR- mojutt.
Tack oxo för hänvisningen till ’andas lugnt’ – den bloggen är i sanning bra den oxo – förhoppningsvis har maggie kontakt med/till ’Dr. Max’.
 
Håller oxo [i stort] med Elling i hans uttalande (#6), det hela är alltför försiktigt ’marscherande’  för att nå ngn form av genomslag. Och detta m.h.t. till den mängd ’produktioner’ av allehanda förfalskade o/e ’tillrättalagda’ data/fakta där deFacto finns att [an-] gripa sig an.
 
Måhända [troligen] är vi ’som hellre tänker själva’ alltför, till vår omgivnings [Allas!] fördelar/omtanke, med verklighetsförankrad klokskap, ömsesidigt baserade tänken/göranden, ’försiktiga’, väluppfostrade, kunniga, medvetna m.m. [pick any four of them] för att vara/upp- & framträda på samma sätt/vis som vissa [en stor del med ohemula mängder skattepengar ’honorerade’] personer gör.
Hmm… have to go on figuring on this…
 
Mvh/TJ

10 Uffeb { 30.06.09 at 21:42 }

Jag lyckades se inledningen och Nordins framträdande en bit… men jag tröttnade efter alla äh, öh, alltså och ähh, eh och spolade fram till Maggies inlägg.

Maggige använde vanliga ord och ett flytande språk i sitt inlägg och hon hade en tråd som gick att följa. Njutbart att lyssna på.

Men när jag såg fram emot att få höra hur hon sytt ihop en bra inledningen så började sändningen hacka, min dator hängde sig och jag var tvungen att avbryta.

Bra Maggie! tror jag…
Men inledningen med en massa äh. eh, öh som de andra personerna bjöd på lockar få att lyssna vidare.

Mitt förslag är att du välkomnar och inleder nästa framträdande som Stockholmsinitiativet gör. Du som kan.

De andra två som jag lyssnade på tycks ha halkat in i en obekväm roll, eller känner sig tvungna att motivera varför dom uttalar sig som dom gör. Snacka om brist på trovärdighet och brist på förmåga att fånga publikens intresse.

Du hade alltså den svåra uppgiften att fånga intresset och det gjorde du bra… men tyvärr missade jag alltså avslutningen.

Oj, nu låter jag som någon sorts kritiker till retorik och presentationer inför publik. Så menade jag inte, men budskapet och trovärdigheten kan ibland försvinna om det inte framförandet är genomtänkt och enkelt fattbart.

Bra jobbat Maggie.

11 ThomasJ { 30.06.09 at 22:01 }

Fick oxo intrycket, att det var bara ett fåtal åhörare..
Stämmer det? Hur många var där?

Mvh/TJ

12 Uffeb { 30.06.09 at 22:20 }

Kommentar till men egen kommentar #10

Så här menade jag:

”Mitt förslag är att du välkomnar och inleder nästa framträdande för Stockholmsinitiativet. Du som kan.”

och så här:

”…. budskapet och trovärdigheten kan ibland försvinna om framförandet inte är, genomtänkt, enkelt, och fattbart framfört.”

Bra Maggie! Även om jag som sagt missade slutet…

13 maggie { 01.07.09 at 07:42 }

ThomasJ: Ett trettiotal lyssnare var på plats och fram tills nu har sändningarna sätts av mellan 300 och 400 personer. Inte illa!

Alla: Tack för de vänliga orden och berömmet! Det gläder mig att ni gillade mitt föredrag. :)

14 Ingemar { 01.07.09 at 22:39 }

Börje, Thomas J, Uffeb och andra. Ni missar att det här var ett SEMINARIUM och primärt riktat till de fysiskt närvarande 30 personerna. Det innebär en tvåvägs kommunikationssituation – till skillnad från de 500 som ser på det inspelade. Longörer och en del öhn och ähn är helt på sin plats för att öppna upp och inbjuda åhöraren in i samtalet. Det handlar om att läsa av åhörarnas reaktioner, ge dem tid till att ta till sig ett budskap och eventuellt formulera en kommande fråga. (OK, jag medger att tekniken gjorde longörerna extra påtagliga.) Det var inte fråga om uppeldande tal till redan frälsta massor, utan ett försök – ganska lyckat tror jag – att skapa en öppning för en framtida dialog. Det som är helt naturligt i denna form av samtalssituation kan verka tamt och onödigt eftertänksamt för en som ser inspelningen. Men ni är blott tjuvlyssnare till det intima samspel som ett seminarium innebär.
Nog med försvarstal. Vad Stockholmsinitiativet har att fundera på till nästa Almedalsbesök är att det hela faktiskt blev något mycket mer än ett seminarium – tack vare fröken Maggie och herr Crusell! Det blev ett – vad skall vi kalla det – EVENEMANG av helt andra proportioner. Den helt dominerande delen av publiken är inte de 30 i salen utan 500 andra som sitter framför dataskärmarna. Det tål att funderas på lite extra tycker jag.