Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — september 2009

Tillåt mig att skryta

The Climate Scam växer fortfarande! Tack, alla ni som läser och kommenterar! Ni är som en andra familj för mig. :)

stallningen

september 30, 2009   33 Comments

Klart som korvspad att haven stiger

På COP15:s hemsida kan vi idag läsa att höjningen av havsnivån kan inte stoppas. Oavsett vad som händer med våra utsläpp kommer haven att fortsätta stiga. Om 300 år ligger havsnivån någonstans mellan 2 och 5 meter över nuvarande, säger bl.a. Stefan Rahmstorf från Potsdam Institute.

Det intressanta är att ingenstans i artikeln nämns att havsnivån för 20 000 år sedan var 120 m under den vi har idag. När den senaste istiden gick mot sitt slut började stora mängder snö och is att smälta. För ungefär 10 000 år sedan – när havsnivån hade höjt sig till 40 m under dagens – gjorde uppvärmningen det möjligt för människan att påbörja jordbruk i stor skala. Under de senaste 5 000 åren har havsnivåhöjningen gått långsammare – kurvan planar ut. Det finns visserligen de som hävdar att havet stigit fortare under de senaste decennierna, men detta är, såvitt jag vet, inte vetenskapligt belagt.

Alltså, varför lurar Stefan Rahmstorf människor?

september 30, 2009   22 Comments

Två grader för mycket

Tänk vilka skilda uppfattningar det finns i klimatdebatten. De flesta skeptiker är t.ex. överens om att en uppvärmning på 0,74 grader C bör anses som mycket moderat och tämligen ofarlig. Många tvivlar på att vi faktiskt inom de närmaste 100-200 åren kommer att få uppleva en global temperaturstegring med 2 grader, som är ”gränsen för vad klimatsystemet klarar av”. Just nu talas det i vissa kretsar om det rakt motsatta, en eventuell temperatursänkning som kan vålla problem för världens jordbruk.

Andreas Carlgren och Maud Olofsson har tagit fasta på IPCC:s rekommendationer om att begränsa uppvärmning till 2 grader.

Men det finns de som anser att denna taktik kommer att visa sig ha förödande konsekvenser för vår planet. En av dem är David Jonstad, som vid det här laget är en välkänd profil för de flesta på The Climate Scam. Att hålla kvar vid tvågradersmålet är, enligt Jonstad, detsamma som att sikta mot en ekologisk kollaps. Vad anser Jonstad vara rimligt? Ja, egentligen så tror jag att han önskar att vi kunde gå tillbaka till 1850 och börja om, fast utan kol, gas och olja. Hur? Det ger han inga svar på. Jag är ledsen David, men din dröm är rena utopin. Precis som kommunismen.

Fast du får gärna vidareutveckla hur du tänkt att vi ska gå tillväga. :)

september 30, 2009   49 Comments

Det är klimatförändringen!

Den kraftiga tyfon som nyligen drabbade Filippinerna och Vietnam skylls givetvis på klimatförändring (läs: AGW).

”Ketsana [tyfonens namn] is clearly a manifestation of the consequences of global inaction in addressing the immediate impacts of creeping climate change,” säger Heherson Alvarez, Filippinernas förhandlare i klimatfrågor. Han vill att rika länder omedelbart agerar för att minska de negativa konsekvenser som klimatförändringen medför för länder som t.ex. Filippinerna. Enligt Alvarez måste vi snarast minska utsläppen med 30 till 40 procent. Annars kommer dessa naturkatastrofer att fortsätta.

Med hur är det egentligen med Filippinernas klimat? Läser man på lite så märker man snabbt att tyfoner är vanligt förekommande i landet under sommaren och hösten. Vissa år drabbas Filippinerna av mer än 30 tyfoner och anses därmed vara jordens tyfontätaste område.

Naturligtvis är det tragiskt när så många människor drabbas av naturens nycker, men att omedelbart koppla samman allt med klimatförändring… nja, det är väl tveksamt. Fast man kan kanske förstå varför Filippinerna och andra länder försöker utnyttja ”klimathotet” till sin egen fördel.

september 30, 2009   16 Comments

Fram för en koldioxidskatt

Hans Bergströms debattartikel i dagens DN Opinion borde göra alla vänner av koldioxidskatt glada. Hans Bergström sågar nämligen globala utsläppssystem vid fotknölarna. Det kommer helt enkelt inte att funka. Flera forskare, däribland de som faktiskt en gång i tiden lanserade tanken om cap-and-trade, tar nu avstånd från systemet. Att Kina, Indien och andra utvecklingsländer inte tänker gå med på något sådant system framstår också som klart.

Bergström ifrågasätter inte behovet av klimatpolitiska åtgärder, men vad han föreslår är en rak koldioxidskatt som kompenseras med sänkta skatter på kapital och arbetsinkomst.

Bortsett från frågan om en sådan skatt behövs, för här råder ju naturligtvis starkt delade meningar, skulle detta system fungera? Eller skulle det att leda till ökad protektionism och svåra handelshinder? Och hur löser man fördelningsfrågan? Det hade varit intressant att få höra Hans Bergströms syn på detta.

september 30, 2009   8 Comments

Och Václav Klaus sade:

Tege skickade mig detta tal av Václav Klaus, levererat i Aix-en-Provence den 23 augusti. Som vanligt har Klaus en del bra poänger så jag vill gärna dela det mer er.

***

Thank you for the invitation to come to Aix, for giving me a chance to address this reputable audience where I see many friends and, above all, thank you for continuing to organize the Summer University. I only don’t understand why you call it Summer University of the New Economics. Which one is the old one? We have only one, good, old economic theory and it is our adversaries who use the term ”new economics” as an attack on our views.

This year’s main topic of your gathering is ”Markets and Morality”. I hope that by choosing this title you wanted to say that there is no morality, at least in the public arena, without markets. It is an important and, again, a very old message. In our early post-communist years, I was often patronized that what we needed then was morality, whereas I stubbornly repeated that what we needed were markets. My critics argued that a strong, ex-ante infusion of morality is necessary – with the implicit expectation that they would supply it. It was the substance of my disputes with my predecessor in office, President Václav Havel. I hope the speakers at the Summer University will be on my side.

I am here already for the third time in this decade. It demonstrates – at least I wish it does – my respect for what you’re doing. I was here in August 2002 when we, at the beginning of the second post-communist decade, started to reassess our journey from communism to a free society. The title of my speech then was ”Post-Communist Era: Atmosphere of Victory or of Lost Illusions?”. We had a mixed feeling at that time. We had rapidly liquidated the formal structures and mechanisms of the communist society and successfully established parliamentary democracy and market economy.

The question was if we were building free society based on classical liberal principles or if we – instead – had fallen into another blind alley of regulated society, of unproductive welfare state, of brave new world of European socialdemocratism and of empty and artificial Europeanism. My answer to that question was that the winner of the transition decade was democracy, not freedom or classical liberalism. Our original slogan: ”deregulate, liberalize, privatize” was gradually transformed into a different one: ”regulate, adjust to all kinds of standards of the most developed and richest countries, listen to the partial interests of the NGOs and follow them, get rid of your sovereignty and put it into the hands of international institutions and organizations.”

This year we celebrate already the 20th anniversary of the fall of communism and we are again in a reassessment mood. The situation has not changed for the better.

At my second visit here in August 2006, the title of my presentation was ”What is Europeism (or What Should not be the Future for Europe)?” (CEP, Center for Economics and Politics, Prague, 2006). Europeism is, for me, an inconsistent, evidently heterogeneous, but in principle neosocialist doctrine, characterizing the current thinking in Europe. It believes neither in freedom, nor in spontaneous evolution of human society. It is a ”conglomerate of ideas” that includes
- economic (or social) views based on the concept of the so called social market economy (which is the opposite of the market economy);
- views on freedom, democracy and society based on collectivism, social partnership and corporatism, not on classical parliamentary democracy;
- views on European integration, which favor unification and supranationalism;
- views on foreign policy and international relations based on internationalism, cosmopolitism, abstract universalism, multiculturalism and on denationalization.

To my great regret, I am afraid the same speech should be repeated today. Europe is more and more dominated by this way of thinking despite the fact that it is an extremely naïve, unpractical and romantic utopism, not shared by Europe’s silent majority, but predominantly by European elites.

Looking back, I am surprised that in 2006 I did not mention environmentalism and global warming alarmism as a new threat to our freedom and prosperity. My book ”Blue Planet in Green Shackles” – after its Czech, English, German, Dutch, Russian, Polish, Spanish, Bulgarian and Italian editions – has now a French version with the title ”Planète bleue en peril vert.” I would like to thank all those who helped to make this publication possible, most of all Professor Jacques Garello.

I am more and more convinced that the real threat is not global warming itself. The real threat is playing with the climate (and with all of us) by irresponsible politicians and all kinds of environmentalists. I tried to express this view of mine in a question I raised in the subtitle of my book ”Qu’est-ce qui est en danger: le climat ou la liberté?” My answer to this question is clear and straightforward: ”C’est la liberté qui est en danger. Le climat va bien.”

One frequent misunderstanding needs to be dispelled. People tend to confuse two conceptually different things – a rational protection of the environment and an irrational attempt to protect (or even to fight) the climate. I am very much in favor of rational efforts when it comes to the environmental protection because we have to take care of our rivers, lakes, seas, forests and air, but I resolutely reject any attempts to change – or as I frequently hear – to combat the climate.

The current Global Warming Debate is not about temperature or CO2 levels. It is also not part of a scientific dispute inside climatology. It is an ideological clash between those who want to change us (rather than the climate) and those who believe in freedom, markets, human ingenuity, and technical progress. It is a dispute about us, about people, about human society, about our values, about our habits, about our way of life. Temperature fluctuations are only an instrument, not a real object of interest for those who play that game.

The advocates of global warming alarmism ask for an almost unprecedented expansion of government intrusion, of government intervention into our lives and of government control over us. We are pushed into accepting rules about how to live, what to do, how to behave, what to consume, what to eat, how to travel. It is unacceptable. Radical, human freedom and prosperity endangering measures and policies owing to global warming are not necessary.

The available evidence tells us quite convincingly that:
1. The warming we witness is not global. It materializes in the cold, but not in tropical regions, in dry, not wet areas, in the winter, not in the summer, and during the nights, not during the days.
2. The warming is not large. The average global temperature increase in the last century was only 0.74 °C. In addition to it, the climate stopped warming more than a decade ago altogether. The temperature now is similar to the temperature in the year 1940, regardless of a huge increase in CO2 emissions.
3. The warming is not unique and unprecedented. The temperature in the Medieval Warm Period and in many other moments of history was higher than it is now.
4. The mild warming we experience is not dominantly man-made or CO2-made. There are many other factors influencing the temperature and climate and the whole very complex climate system is still full of major uncertainties. One author recently calculated that the term ”uncertain” or ”uncertainties” appear more than 1300 times in the text of the 2007 IPCC Assessment Report.

We have to come up with an optimistic message that human adaptation, human flexibility, technical progress and the markets themselves will be sufficient to deal with all future potential problems of that kind.

The last topic I would like to mention here today is the current financial and economic crisis. The economic profession, the politicians, as well as the public did not expect it to come. They all accepted the validity of the so called ”Great Moderation” hypothesis based on the belief in the omnipotence of central banks and governments to control the macroeconomy and in the feasibility, rationality and positiveness of microeconomic regulation, especially in financial and banking sectors. This hypothesis was, of course, wrong and the dream about the eternal removal of business fluctuations did not materialize.

The current crisis is a consequence of a combination of government failures. On the macroeconomic side, it was the unprecedented build-up of imbalances in the world economy and the unusually long period of low real interest rates. On the microeconomic side, the existing partial and very imperfect regulation distorted the behavior of banks and financial institutions and motivated them to look for ways to escape it by means of various ”financial innovations”. They found it relatively easy to move their activities outside the regulatory perimeter, the most known example of this is the securitization of subprime mortgage credit.

I am convinced that the current crisis is not the result of a market failure or of any inherent deficiency of capitalism. It is a government failure, resulting from the immodest and unhumble ambitions to control such a complex system as society and economy.

I believe this is what the whole Summer University is about.

(Václav Klaus, 31st Summer University of the New Economics, Dinner Speech, Hotel Roy René, Aix-en-Provence, France, August 23, 2009.)

***

september 29, 2009   22 Comments

Ge fan i köttet!

I Barometern skriver Jonas Norberg att vi måste minska vår köttkonsumtion. Den står idag för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. ”Varför har vi 150 procent bensinskatt medan köttet subventioneras?”, undrar Jonas. Jag kan kontra med: varför har vi 150 procent bensinskatt?

Kött är, enligt Jonas Norberg, dåligt ur alla möjliga synvinklar. Cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, fågel- och svininfluensa, avskogning… det finns ingen ände på köttätandets negativa aspekter. Man börjar faktiskt undra varför vi en gång i tiden överhuvudtaget började äta kött, så dåligt som det är.

Hur minskar vi köttkonsumtionen? Enkelt, säger Norberg. Inför en köttskatt.

Jag kan inte låta bli att Googla Norberg och jag hittar då något jag antar är hans blogg. Den heter Djuretik – älska din nästa, ät vego. När man läser den blir det tydligt att Jonas Norberg egentligen inte bryr sig om klimathotet. Det som är viktigt att han kan utnyttja klimathotet för att lobba emot köttätande, som i hans tycke är en styggelse bortom anständighetens alla gränser. När han propagerar mot lusten till köttet drar han även in Jesus, djurens känsloupplevelser och katt- och hundmat. I det sistnämnda fallet anser han att våra husdjur borde kunna matas med kött från djur som dött i olyckor.

Jonas Norberg är antagligen bara en i mängden av alla människor som ”rider” på klimatvågen. Klimathotet har visat sig vara ett effektivt argument för det mesta och säljer allt från vegoburgare till massage och klimatsmarta kläder.

Naturligtvis är det helt ok att Jonas Norberg väljer att helt avstå från kött, men det hade varit trevligt om han inte försökt tvinga sin åsikt på andra. Framför allt under förespegling att vi måste sluta äta kött för att rädda klimatet.

september 29, 2009   117 Comments

Vägval Energi väljer kärnkraften

I dagens SvD Brännpunkt skriver ett antal representanter för Vägval Energi om sin syn på klimatpolitiken. Kort sammanfattat handlar det om att begränsa utbyggnaden av vindkraft till vad som är kostnadsmässigt rimligt, att bevara kärnkraften och att förbereda Sverige för varmare klimat genom olika typer av anpassningsåtgärder.

Mycket av detta är kloka tankar. Klimathot eller ej, vi behöver fortsatt energieffektivisering. Det lönar sig sig ju ekonomiskt. Vi behöver säkra framtidens energiförsörjning, och vad är då bättre än kärnkraft och vattenkraft i kombination? Elhybriddrift är utan tvekan en framtidsteknik att satsa på.

Den här artikeln hade kunnat vara skriven av en ”försiktig” skeptiker, eller hur?

september 29, 2009   28 Comments

Ingen filmning

hiding from the camera

Mina vänner, jag har dåliga nyheter. Jag har blivit ombedd att inte filma eller sända live från lördagens Klimatforum, i varje fall själva paneldiskussionen med bl.a. Olle Häggström. Jag har inte fått reda på någon orsak till detta. Med tanke på ämnet: ”Hur man bemöter klimatskeptiker” hade jag väntat mig att arrangörerna skulle vara måna om att skeptikerna är med och lyssnar. Det gäller ju trots allt oss själva och vår framtid. ;)

PS OBS att bilden har ingenting att göra med vare sig Olle H eller Klimatforum.

september 28, 2009   125 Comments

Chatt med Johan Rockström

Dagens Nyheter anordnade idag en chatt med miljöforskaren Johan Rockström, som förra veckan levererade en rapport om de nio allvarligaste miljöhoten som vi står inför. Ni kan läsa hela chatten på DN, men tillåt mig att citera den första frågan och Johans svar på den.

Lumen: Hej Johan! Det dyker upp en massa lögner och vilseledande propaganda på internet från stockholmsinitiativet, climatescam samt en del uppköpta portaler såsom newsmill mm. Där får diverse personer med akademiska titlar, (utan att själva vara klimatforskare), stort utrymme för att uttrycka sitt tyckande och pseudovetenskap. Dessa självutnämnda ”forskare” får fritt raljera utan att hänvisa till etablerad forskning och utan att motparter kan bemöta lögnerna på ett strukturerat sätt. Prova att hålla igång en tråd på en öppen blogg som tillåter all spam och annat skräp – det är inte lätt. Jag undrar hur vi bäst bemöter dessa lögner och därmed vinner den breda allmänheten i dessa frågor? Tycker förövrigt Uppsalainitiativet är en utmärkt motpol – saklig, informativ och med ett stort kunnande från de ansvariga.

Johan R: Hej, håller med, och jag anser att media har ett stort ansvar för den miss-representation av vetenskapen som basuneras ut till allmänheten – som om skeptiker var ett stort vetenskapligt fenomen, när de i verkligheten är en liten minoritet. Eventuellt funderar vi på att bjuda in till en vetenskaplig debatt om dessa frågor. johan

Jaha, ”lögner och vilseledande propaganda”. Och Johan Rockström anser uppenbarligen att media begår ett misstag när de låter skeptikers röster höras. Vi är ett gäng riktiga galningar, eller hur? Ärligt talat vet jag knappt hur jag ska kommentera detta. Och om jag överhuvudtaget borde bry mig.

september 28, 2009   25 Comments