Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juni 2010

Det gröna helvetet, del 2

Svenskt Näringsliv slår på trumman om att miljölagstiftningen missbrukas.

Ett exempel som man drar fram (se nedan) är kampen mot vindkraftverken. Vanliga männskor skall tydligen inte få använda miljölagen för att skydda sin närmiljö. Det hindrar nämligen miljövänlig teknik menar man. Men om tekniken inte är särskilt miljövänlig (som vindkraften), får man då använda lagen? Man gör nu tydligen allt för att hindra vanliga människor att påverka sin närmiljö. Allt i klimat- och miljödiktaturens namn

Här är ett exempel som man vill visa på:

Vindkraftverken

Fyra grannar på Öland går samman och tar till miljöbalken för att stoppa byggandet av – fyra vindkraftverk. De hävdar att kraftverken kommer att förstöra såväl utsikt som traditionellt kulturlandskap.

Miljödomstolen konstaterar att vindkraftverk är att betrakta som miljöfarlig verksamhet och att snurrorna kommer att förstöra betydande skönhetsvärden. Länsarkivarien ger ett expertutlåtande: Det saknas ”ett strukturellt samband mellan vindkraftanläggningen och det omgivande landskapet”.

Domen blir att vindkraftverken inte får byggas. Beslutet att ge tillstånd upphävs.

juni 30, 2010   23 Comments

100 miljoner Nkr till forskning om Arktis

Professor Torben R. Christensen på Lunds universitet har kammat hem en grand slam. Hans klimatforskningsenhet DEFROST har, tillsammans med sina två syskonprojekt CRAICC och SVALI, blivit tilldelad 100 miljoner norska kronor. Dessa pengar ska användas för forskning om klimatförändring i Arktis.

”De senaste åren har det skett en rad dramatiska förändringar i Arktis frusna landskap”, kan vi läsa i pressmeddelandet från Lunds Universitet. ”Exempelvis smälte en rekordstor mängd havsis sommaren 2007. Ett annat exempel är den omfattande avsmältningen av ytterområdena av det grönländska istäcket.”

Torben Christensen och hans kollegor tänker studera hur förändringarna i Arktis påverkar djur- och växtlivet samt olika processer i marken och luften. Inte minst gäller det att ta reda på om det finns risk för en dominoeffekt där klimatförändringen förstärker sig själv.

Just nu är havsisens utbredning i Arktis rekordlåg, faktiskt till och med lägre än 2007. Jag är lite förvånad att tidningarna inte satt klorna i den här godbiten ännu. Men det kanske är fotbolls-VM som spökar.

På andra sidan klotet är det å andra sidan rekordmycket havsis. Inte heller det skrivs det dock om.

PS Diagrammen ovan visar läget fram till 27 juni 210.

juni 30, 2010   64 Comments

Maggie i Almedalen

I helgen åker jag till Gotland för att delta i årets Almedalsvecka. På måndag kl 10 kommer jag att medverka i ett seminarium som arrangeras av Bil Sweden. Alla som har vägarna förbi Visby är varmt välkomna. Jag undersöker för närvarande möjligheterna till direktsändning.

Platsen är Högskolan, B25.

juni 29, 2010   25 Comments

Myten om konsensus

Mike Hulme, en mycket framstående klimatforskare knuten till University of East Anglia (där han är professor of Climate Change in the School of Environmental Sciences), har definitivt tagit död på myten om tusentals forskare som är överens om att nuvarande klimatförändring orsakas av människan.

Hulme, som själv arbetat inom IPCC, skrev nyligen i en artikel publicerad i Progress in Physical Geography:

”Claims such as ‘2,500 of the world’s leading scientists have reached a consensus that human activities are having a significant influence on the climate’ are disingenuous.”

Enligt Hulme är antalet forskare som stödjer den hypotesen endast några få dussin. Att påstå något annat är att öppna för ännu mer kritik av IPCC. Hulme påpekar dock även att konsensus kan leda till alltför konservativa uttalanden, något som James Hansen har framfört.

Hela artikeln kan ni ladda ner här. Hulme-Mahony-PiPG[1]

Diskussionen om antalet forskare finns på sid 10-11. Nu har ni något att hänvisa till nästa gång någon mumlar något om tusentals forskare som är överens.

juni 29, 2010   76 Comments

Stefan Fölster om ”den gröna paradoxen”

Ett tänkvärt inlägg från Stefan Fölster på hans nya blogg Miljöfara.

En stor del av klimatpolitikens direkta effekter för att minska utsläppen av växthusgaser äts upp av indirekta rekyleffekter, skriver Stefan Fölster. Nya klimatskatter och avgifter gör att  produktionen flyttar från västländer till länder som saknar klimatbeskattning. Olja som spars i Sverige blir billigare att använda någon annanstans. Med andra ord finns det många ekonomiska mekanismer som gör dagens klimatpolitiska åtgärder verkningslösa. Jag skulle vilja tillägga dubbelt verkningslösa. För det första minskar inte utsläppen, precis som Stefan Fölster skriver. För det andra har jag mycket svårt att tro att en minskning av utsläppen har någon mätbar inverkan på den globala temperaturen. Dagens klimatpolitik är med andra ord ett enormt slöseri med resurser.

juni 28, 2010   41 Comments

Roll-Hansen om skogsdöden och vetenskapen

Under 1980-talet var allmänheten övertygad om att s.k. ”surt regn” orsakade att skogen dog i många europeiska länder, bl.a. här i Norden. Redan vid den berömda miljökonferensen i Stockholm 1972 hade forskarna slagit larm om att det skedde långväga transport av luftbaserade föroreningar som troligen åstadkom skador där det föll ned. Gro Harlem Bruntland, som var miljöminister i Norge mellan 1974 och 1980 och som kanske är mest känd för Bruntland Rapporten 1987, ökade dramatiskt forskningsanslagen för detta nya miljöhot.  Och mycket riktigt strömmade det in alltfler artiklar om skogsdöd överallt och som tycktes bekräfta att det berodde på det sura regnet.

Massmedia, påhejad av norska miljödepartementet, hakade genast på om det nya hotet mot skogen. En del skogsforskare hade dock redan under 80-talet börjat ifrågasätta om det var det sura regnet – och inte torka och svampangrepp – som orsakade att skogen kunde dö på sina håll. Men ännu under tidigt 90-tal publicerades de mest absurda överdrifter i tidningarna. En del av nyhetsrapporteringen användes sedan som bakgrundsmaterial i skolorna. Exempelvis fick finska skolbarn lära sig att 68 000 kvadratkilometer skog i Norge hade skadats av surt regn, ovetandes om att detta täckte i stort sett hela den norska skogsarealen.  Engelska tidningar påstod att inte mindre än 84 000 (!) kvadratkilometer av norsk skog redan hade ödelagts p.g.a. det sura regnet.

Sanningen var att surt regn inte orsakade några problem för just skogen. Sjöar och fiskbestånden tog skada, men inte skogen. I en undersökning från 2002 visades att det sura regnet tvärt om göder skogen och att det skett en tillväxt med 25% tack vare det. Skogsdöden är en naturlig företeelse som förekommer då och då beroende på bl.a. väderväxlingar.

Om detta och mycket annat kan man läsa i professor Nils Roll-Hansens innehållsrika artikel från 2002 här. Roll-Hansen är filosof och vetenskapshistoriker, och kanske världens främste expert på politiserad vetenskap. Han har bl.a. skrivit utförligt om Lysenko-affären (här och här) och om rasbiologi och eugenik (här ). En viktig poäng som Roll-Hansen för fram är att för att beskriva och bedöma sådana här händelser så måste man sätta sig in i den vetenskapliga frågan och inte bara titta på det politiska spelet. Om detta håller jag helt med honom.

Vad kan vi lära oss från tidigare exempel på politiserad vetenskap? Ja, det finns klara paralleller mellan ståhejet kring skogsdöden på 80-talet och dagens klimatdebatt. Då som nu finns det förstås ett intresse från politiskt håll för de vetenskapliga frågor som undersöks. Det finns ett potentiellt hot som politiker och massmedia kan ta fasta på. Politiker känner sig manade att ingripa på ett internationellt plan för att ställa till rätta. Miljöorganisationer engagerar sig och kommer med nya skrämmande rapporter. Massmedia klarar inte av att rapportera objektivt och insiktsfullt om den vetenskapliga diskussionen utan följer de mest alarmistiska vetenskapsmännen och politikerna. Och de överdriver gärna ytterligare.

I vetenskapssamhället blir de forskare som är mest alarmistiska de tongivande. De mer balanserade och kritiska blir marginaliserade och t.o.m. förlöjligade. Forskningspengar strömmar till och stärker ytterligare alarmisternas ståndpunkt. Politiker och massmedia vill ha klara och enkla besked. Begreppet ”konsensus” ersätter ”sanning”, och ingen är längre intresserad av att verkligen pröva det som blivit politiskt korrekt mot alternativa vetenskapliga förklaringar. Frågan är avgjord.

I klimatdebatten är det inte bara begreppet ”konsensus” som fått en ny innebörd. ”Peer-reviewed” har fått betydelsen ”bevisad”. Att något är ”robust” betyder att det omöjligt kan vara fel.  Att ett resultat är ”konsistent med” teorin betyder att det ger ytterligare belägg för den. Att motsägande resultat är ”unhelpful” utgör ett legitimt skäl att förkasta dem. Osv.

När det gällde skogsdöden så fick allmänheten aldrig reda på att teorin blev vetenskapligt falsifierad utan den försvann i all stillhet från offentlighetens strålkastare.  Det blev bara tyst kring skogsdöden. Är kanhända klimathysterin på väg åt samma håll? Det verkar bli alltmer tyst kring klimatet också.

Ingemar Nordin

juni 26, 2010   108 Comments

Har svarta listor någon betydelse?

I bloggvärlden har den lista på klimatskeptiker som låg till grund för en artikel i det prestigefyllda PNAS diskuterats intensivt, t.ex. här , här och här. (En lista som för övrigt även undertecknad hamnat på.)

Robert Pielke Jr berättar  om lite egna erfarenheter som väl illustrerar de risker som man utsätter sig för om man hamnar på sådana åsiktslistor.

Ledningen för hans universitet, University of Colorado-Boulder, har fått för sig att man i den politiska korrekthetens namn skall se till att dess medarbetare representerar en ”balans” beträffande politisk åskådning. Man ber därför att medarbetarna skall ange sin syn på bl.a. miljö, energi och global uppvärmning. Det är än så länge bara ett förslag och Pielke kommer att protestera mot den här typen av listning med motiveringen att anställningsnämnderna i fortsättningen då inte bara skulle kräva kompetens inom ett akademiskt ämne utan också att den sökande måste ha ”rätt” sorts åsikter om politiskt heta frågor.

Vid ett tidigare tillfälle hade Pielke blivit inbjuden av några medarbetare till det republikanska partiet att tala inför en kongresskommitté om klimatpolitik. Några rättroende klimatforskare klagade hos rektor. Och rektor skickade en av sina tjänstemän för att tala honom till rätta. Budskapet var att hans karriär inom akademin kunde bli lidande om han inte avböjde inbjudan.

Pielke protesterade högljutt mot dessa hot och fick så småningom även en ursäkt från tjänstemannen som hävdade att det hela var ett missförstånd.

Nåväl, Robert Pielke Jr är professor och sitter säker på sin tjänst . ”Had I not had tenure, been earlier in my career with more decisions to come before higher-ups in my future or been a bit more sensitive to such things I can see how it would be enormously chilling to an academic to have such an experience.

Så, varför är svarta listor bekymmersamma? Jo, menar Pielke, där för att steget mellan universitetsledningar som är hyperkänsliga för de politiska vindkantringarna (till den grad att de t.o.m. funderar på åsiktsregistrering bland sina medarbetare) och användandet av svarta listor av McCarthy-typ är inte så långt. Särskilt bekymmersamt är det när listan i fråga är framförd och sanktionerad av en organisation som National Academy of Science, som har ett stort inflytande på universitetens finansiärer. Som Roy Spencer påpekar så är ”climate denier” nu indexerat som ett accepterat vetenskapligt begrepp inom NAS.

Så, huruvida svarta listor är problematiska beror i hög grad på sammanhanget och vem som ger dem stöd. När myndigheter, forskningsråd eller officiella vetenskapsakademier sanktionerar sådana listor är det ett mycket allvarligt ingrepp i forskningens frihet.

Ingemar Nordin

juni 25, 2010   62 Comments

Ett ljushuvud sätter rubrikerna

I morse råkade jag surfa in på Göteborgs-Postens opinionssidor. På första parkett finns där en ledarartikel med rubriken ”Ett koldioxidfritt Sverige”. Det är väl ändå att ta i. För inte menar väl GP att vi ska ”utrota varenda jävel”, inkl råttor, vargar och de kanadagäss som vågat sig in på svenskt territorium?

Skämt åsido. Vad det handlar om är alliansens valmanifest. Det är inget fel på ambitionerna, skriver GP.

”För koldioxid föreslår arbetsgruppen att de svenska utsläppen, vid sidan om handeln med utsläppsrätter, skall minska med 40 procent till år 2020. Tio år senare, alltså 2030, skall den svenska bilparken inte behöva några fossila bränslen. Och 2050 skall Sverige inte bidra med några nettoutsläpp alls av växthusgaser i atmosfären.”

Det betyder naturligtvis höjda klimatskatter. Målet är dock en skatteväxling som motverkar att det totala skattetrycket ökar. Vetenskap på hög nivå, om ni frågar mig. Inga nettoutsläpp 2050 innebär antagligen att varenda flygresa vi gör ska klimatkompenseras och att hitresta turister, som råkar äga en fossildriven bil, tvingas punga ut med särskild avgift för att få köra runt i vår vackra natur.

Hur bilparken ska göras fossilfri till 2030 är också lite av en gåta. Andreas Carlgren lovar dock att förtydliga förslaget innan valet.

Under tiden önskar jag er alla en riktigt Glad Midsommar!

juni 25, 2010   21 Comments

Tvivlets förkämpar – så lyckades svenska klimatförnekare ändra opinionen

Får försöka få tag på ett av dessa hyllnings(?)nummer – måste också vara intressant att läsa Rockströms och Wijkmans djupanalys av klimatsystemen…

juni 24, 2010   80 Comments

Klimatmodellerare extraknäcker med aktiehandelsprogrammering?

Man kommer osökt att tänka på alla dessa ”tipping points” som vi serverats från olika kretsar (Rahmsdorf, Hansen etc.) . Det troligaste är ju att de algoritmer man lagt in i aktiehandeln plötsligt skenar - speciellt om många använder samma dataprogram för sin handel. En del handlas ju på mikrosekundskala – utan annan mänsklig bedömning än vad någon lagt in i modellerna.  

För några år sedan läste jag om ett aktieplaceringsredskap (har inte hört om det sedan) som via självlärande neuronnätverksalgoritmer kunde ge klart lyckade placeringsråd – utan någon från början inbyggd kunskap alls – bara uppsnappad kunskap från tidigare kursutfallsmönster. Något liknande talades det också om inom klimatmodellering för kanske 2 år sedan. 

Men vissa kända svenska IPCC-rapportsförfattare säger ju ”Genom systematiska observationer, fysikaliskt baserade teorier och matematisk modellering har vi kunskap om orsak och verkan i klimatsystemet” – ett verkligen ganska anmärkningsvärt påstående.

juni 24, 2010   12 Comments