Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juli 2010

Intervju med McIntyre i Die Weltwoche

Här är en mycket läsvärd intervju som innehåller det mesta av de frågor som engagerat Steve McIntyre genom åren. Den får en att fundera på drivkrafterna bakom hela klimatalarmismen. Ett pregnant utdrag angående hockeyklubban och de många ”oberoende” granskningarna av CRU (min översättning från engelskan):

Om saker som dessa trädringar inte var presentabla inför allmänheten på ett statistiskt sunt sätt, då borde man inte använda sig av denna typ av analys. Det är forskarnas uppgift att arbeta med sina bästa bevis, och använda dem för att kommunicera med allmänheten. Inte att använda tvivelaktiga argument.

Problemet är: Om de inte själva utesluter tvivelaktiga bevis, så kommer allmänheten att ifrågasätta även andra delar av deras bevisföring. Klimatforskningsfolkets misslyckande med att ta itu med problemen i proxy rekonstruktioner ordentligt är ett misstag från deras sida. Det borde vara dom som noga granskar dessa saker. De borde inte förlita sig enbart på garantier från Mann och Briffa att allt är okej. Men IPCC förlitar sig på en liten grupp av forskare som har kontroll över sitt eget centrala avsnitt utan egentlig extern granskning. Om jag hade varit i en ansvarig position jag skulle vilja att någon verkligt oberoende gick igenom dessa analyser och gav mig ett vetenskapligt svar. Men det vi ser efter alla dessa undersökningar: Ingen har gjort det!

Precis. Varför gör inte vissa klimatforskare sitt jobb när det gäller kritisk granskning av hypoteser och empiriska data? Varför förlitar man sig bara på vad andra påstår i en sådan här viktig fråga, när det uppenbarligen inte räcker? Och varför gör inte de undersökningar som tillsats efter Climategate sitt jobb såsom man själv definierat det?

Själv tror jag att ingen av dessa aktörer riktigt klarar av att tänka tanken att AGW-hypotesen kan vara fel. För då hade man gjort bättre kontroller och ifrågasatt mer. Man hade inte blivit upprörd över, för att inte säga hatisk till, dem som faktiskt gjort det. Man hade inte förklarat krig mot otrogna ”förnekare” som McIntyre. Och man hade faktiskt klarat av att göra oberoende granskningar av exempelvis Phil Jones, Keith Briffa och Michael Mann. Dogmatiskt tänkande är ett gift som tyvärr den som är drabbad av det sällan själv märker.

Ingemar Nordin

juli 23, 2010   123 Comments

Tillbaka till rötterna

Här och på många andra ställen diskuteras temperaturdata [för atmosfären nära jordytan, från termometeravläsningar] och vad man kan tro från dem. Exempelvis har vi följande diagram, hämtat från Science för några år sedan. Det innehåller basen för påståendena om att av de sista XX åren är YY de varmaste sedan år ZZZZ.Jaha – hur har man fått fram det ? Jo, från någon kurva av följande typ:

Och hur har man fått fram den då ? Från denna:

Bilden ovan visar rådata fram till ca 1990 – några senare varianter har jag inte lyckats hitta. Det är avvikelser för en viss ort (kanske 5000 sådana) från ”normaltemperatur”. Någon statistiker som ser någon trend ?  Tag medelvärdet då …

Hm….  Blås upp det i y-led då …

Hmm… knappast trovärdigt. Men kör löpande medelvärde som i bild 2 och tro sen blint på det, så får Du kanske fram vad Du vill se och tro på – exempelvis det i bild 1.

Notera alltså att bild 5 har samma grundinnehåll som bild 2 – det är bara datamassage som ligger emellan + senare ”korrektioner” för att ”hide the decline” och liknande.

Man ser också påståenden att olika dataserier (HADCRUT, GISS etc] skulle vara oberoende – det är de givetvis inte. Möjligen ”korrektionerna” till dem.

Modellerare tycks också hävda att de ”reproducerar” klimatvariabiliteten (oscillationerna i avläsningarna ovan) … men det är ju bara samplingsosäkerheter.

Någon som är fortsatt imponerad? Inte jag. Men kanske någon matematisk statistiker i Göteborg [elakhet].

***  Tillägg 23.7 kl 10.45: Noterade just att någon på en annan blogg ondgjorde sig över att jag saknade referens till bilderna 3-5 och på så sätt sökte ”göra en annans blogginlägg till mitt, på ett ohederligt sätt”. Suck. 

Figurerna 3-5 är från ett av  Richard Lindzen’s föredrag i samband med att han fick ”Huss-Walin-priset för oberoende tänkande” år 2006. Jag har också refererat till dessa föredrag minst 5 ggr vad jag minns här på TCS, och säkert lika många gånger när jag lånat dem till egna föredrag. Visst borde jag också gjort det nu – men till partiellt försvar var situationen den att jag skrev inlägget via mobilt internet i en paus på resande fot och i stressen så blev det inte så. Jag ber 1000 ggr om ursäkt. Bra så? Eller ska ni älta detta igen i oändlighet, liksom mitt avslag till Emretsson att slå vad om temperaturstatistik 10 år framåt? Inlägget ovan i sig beskriver ju väl några av skälen.

juli 20, 2010   226 Comments

”Någonting är fel”

Vestmanlands Läns Tidning, VLT, gör en stor sak av det extrema väder vi på senare år drabbats av.

”Värmeböljor, översvämningar, tsunamis, snöstormar, jordbävningar och tornados har avlöst varandra. Namnen Katrina, Ike, Gustav och nu senast Alex är oroväckande bekanta. Platser som Haiti, Bangladesh och New Orleans associeras med naturkatastrofer.”

Någonting är fel, konstaterar VLT. Och detta någonting är förstås klimatförändringarna (bestämd form, plural). Detta, mina vänner, är anledningen till att det är varmt på sommaren och kallt på vintern. Och att länder i orkanbältet drabbas av orkaner.

Maken till djupsinnigheter har jag inte läst på länge. Hoppas att VLT:s läsare kan tänka själva.

juli 20, 2010   11 Comments

Öppen tråd

Hej alla!

I morgon reser jag, maken och hunden till Gotland. Därför kommer det att vara relativt tyst här på bloggen. Jag uppmanar er alla till att diskutera fritt så hörs vi snart igen!

juli 19, 2010   100 Comments

Stämmer modellerna?

IPCC använder sig av ett drygt 20-tal klimatmodeller för sina prognoser. I ett uttalande inför en kongresskommitté beskriver klimatforskaren John Christy problemen med dessa modeller. Allt tyder på, menar han, att de överskattar klimatets känslighet för CO2-ökningar och att de gör alltför många förenklingar av processer som vi egentligen inte vet så mycket om. (En mer detaljerad genomgång av problemen med modellering görs bl.a. här. En lång rad nypublicerade artiklar som diskuterar svårigheterna finns samlade här)

Men samtidigt hör vi allt som oftast forskare som påstår att ”modellerna stämmer” och att ”the basic message of IPCC” är bekräftat. Hur kan det vara så?

En källa till många vetenskapsmäns oenighet med AGW-konformisterna handlar om att IPCC:s prognoser har ett så vitt spann att även det senaste decenniet av relativt oförändrad genomsnittlig global uppvärmning kan sägas ligga inom den lägsta marginalen. Temperaturutvecklingen under senaste decenniet följer visserligen inte deras bästa projektion, men det är ”konsistent” med vad de säger. Därmed tas det som ett slags bevis för att IPCC-falangen har rätt.

Det problematiska med ett sådant budskap hör till baskursen i vetenskapsteori. Den vetenskapliga bristen är att utsagan är så urvattnat på information. Vad menar man med att ”IPCC har rätt”? Om vad då? Är det IPCC:s lägsta prognos på 1.5 till 2.0 grader på hundra år som är rätt? I så fall finns knappast någon grund för panik bland politiker och allmänhet. Eller menar man att det är de mest alarmistiska som visat sig vara ”rätt” eftersom de ligger inom de vida marginaler som IPCC använder sig av. I så fall begår man ett tankefel när man tror att man genom att bekräfta en vaghet kan ”bekräfta” i stort sett vilka extrema utsagor som helst.

En annan källa till oenighet bland klimatforskarna är att även om modeller som skapats i början av 2000-talet påstår något helt annat om den globala temperaturen fram till idag, så kan man med hänvisning till de senaste 30 åren (vilket brukar definiera ”klimatförändring”) ändå hävda att den statistiska trenden stämmer. Den sägs ligga på mellan 0.14 och 0.17 grader per decennium, beroende på vilken databas man använder.

OK, så kan det vara. Men problemet är att de första 20 åren, från 1980 till 2000, inte kan ses som en konfirmerande prognos. Tvärt om är ju urvalet av modeller just sådant att de skall uppfylla kravet på att ge en någorlunda korrekt bild av dessa 20 år (minst) bakåt i tiden. Som Christy visar så har modeller som skapats tidigare, t.ex. 1988, fungerat dåligt som prognosinstrument.

Även detta berör ganska elementär vetenskapsteori. Man kan inte påstå att modeller som bara kunnat följas i 10 år har något vetenskapligt värde när 2/3-delar av den beräknade 30års-trenden ligger inbyggd i deras konstruktion. Därför är det gravt missvisande att säga att utvecklingen av den globala temperaturen ”bekräftar” eller ”stämmer” med vad modellerna prognostiserar. Vi kan, om något, endast konstatera att IPCC:s bästa beräkning hittills inte varit så bra på att förutsäga det senaste decenniets utveckling. Så vitt jag vet har ingen modellbaserad prognos förutsagt att 00-talet skulle bli så flackt som det blev. Huruvida modellerna ”stämmer” kan vi egentligen inte veta förrän de testats, vilket dröjer till 2030 (om de var konstruerade år 2000).

Jag är ingen expert på klimatmodeller. Men jag vet att modeller som används på annat håll, t.ex. för att göra beräkningar på elektroniska kretsar eller på flygplans aerodynamiska egenskaper, programmeras in med betydligt mer handfast vetenskap än vad klimatmodellerna ”laddas” med. Ändå vet varje modellkonstruktör att det inte räcker med bara teorier. Modeller måste testas mot observationer, igen och igen. Verkligheten kommer alltid med överraskningar som man inte kunde gissa från början.

Det absurda i hela klimatfrågan är förstås att världens ledare tycker att det är OK att fatta politiska beslut, med mycket stora konsekvenser för vår ekonomi och utveckling, på basis av dessa fullkomligt otestade modeller.

Ingemar Nordin

juli 18, 2010   126 Comments

Ord att minnas

”If I knew that every pound of cheesecake that I ate would give me a pound that could never be lost, I think I would eat a lot less cheesecake.”

Susan Solomon gör en analogi på CO2-hotet

juli 17, 2010   21 Comments

Så redo som man kan bli

Connie Hedegaard, EU-kommissionär för klimatfrågor, skriver i dagens DN att EU är redo för långtgående beslut i Mexiko. För första gången inser jag, när jag läser artikeln, att årets klimatmöte ska hållas i turistparadiset Cancún. Kanske hoppas man på att de höga temperaturerna gör deltagarna mer benägna att prioritera global uppvärmning. Köpenhamns vintrigt kalla mottagande ökade ju knappast entusiasmen att skriva på ett klimatavtal.

EU öppnar även för möjligheten att förlänga Kyotoavtalet, förutsatt att de stora utsläpparna (framför allt Kina och Indien) tar sitt ansvar och går med på att minska sina utsläpp. Hur det kommer att gå är en annan fråga. Likaså vad en förlängning av Kyoto skulle ge, förutom ett enormt slöseri med resurser.

juli 17, 2010   43 Comments

Den gröna affärsverksamheten

Härom veckan gjorde jag en tabbe när jag tankade. Jag stoppade in mitt Swedbank Visa-kort i automaten, men tryckte in koden för bensinkortet. Jag gjorde det om och om igen med en dåres envishet – jag skyller på den fenomenala sommarvärmen. Nåväl, påföljden blev att nästa gång jag försökte få ut kontanter från bankomaten så slök den mitt bankkort! Så det blev att trava in på kontoret och be om ett nytt.

”Jag rekommenderar att du blir en nyckelkund” säger damen i kassan. ”Då får du ett extrakort som du kan ha i reserv”. OK, säger jag och tänker att det är nog säkrast att ha ett i reserv.

När reservkortet så småningom dök upp i posten så visade det sig heta Världsnaturkortet MasterCard.  Namnet gav mig lite oroande vibbar så jag kollade in det finstilta. Och mycket riktigt: ”Att använda Världsnaturkortet MasterCard är dessutom ett sätt att visa att du bryr dig om miljön. Varje gång du betalar med kortet skänker banken 50 öre till WWF.” OK, men nu är det så att jag har mina rutiga och randiga skäl att inte vilja ytterligare göda denna världens rikaste miljöorganisation. Synd, det skulle annars vara bra att ha ett reservkort.

Alla har väl också sett reklamen för postkodlotteriet på TV? Och hur förträffligt det är med ”socialt entreprenörskap”. Den reklamsatsningen tyder på en stor omsättning. Nu är det bara det att en del av den vinst som lotteriet ifråga håvar in från Dig som deltar går direkt till AGW-lobbyn, exempelvis till Greenpeace och WWF som varit bland de mest aktiva med att sprida sin ovetenskapliga desinformation om klimatet i världen. Genom Svenska PostkodStiftelsen stödjer man även alarmister som Al Gores The Climate Project Sweden och Tällberg Foundation i Sverige. ”Socialt entreprenörskap” – sug på den!

Dom finns överallt och drar in Dina pengar på märkning av varor i butikerna, på lotterier, på banktjänster, på insamlingar, och på direkta bidrag från skattebetalarna. Går det ens att undvika att stödja organisationer som WWF, Greenpeace eller Tällberg Foundation ekonomiskt? Man kan ju bli paranoid för mindre. :-)

Ingemar Nordin

juli 16, 2010   40 Comments

Miljöministrar vill skärpa utsläppsmålen

Tysklands, Frankrikes och Storbritanniens miljöministrar skriver i en gemensam debattartikel i Financial Times att de tycker att EU behöver minska utsläppen med 30 i stället för överenskomna 20 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer.

”Om vi håller fast vid 20 procents minskning, är det troligt att Europa förlorar kampen om minskade koldioxidutsläpp till Kina, Japan eller USA — som alla försöker skapa ett mer attraktivt klimat för investeringar i mindre koldioxid”, skriver de.

Sannolikt kommer detta att öka spänningarna inom EU när det gäller utsläppsmål, flera länder främst i Centraleuropa har tidigare aviserat att de befintliga målen är kniviga nog.

Den ekonomiska krisen har gjort utsläppsmålen billigare hävdar man också i artikeln.

Varför går man ut med detta nu är kanske något som kommentarerna borde handla om. Upplys oss!

Rötmånad? – Kanske.  Nyhetstorka? – Definitivt.

juli 15, 2010   49 Comments

Den globala havsnivån

Eftersom flera av er tycks vara intresserade av att diskutera den globala havsytehöjningen, vill jag gärna bistå med lite information. I diagrammet nedan (från University of Colorado) ser ni förändringen i havsnivå från 1992 och fram till maj 2010.

Det är svårt att se någon acceleration, utom möjligen under de senaste två åren, men detta är ju knappast statistiskt signifikant.

Ser man längre tillbaka i tiden så ser det (enligt Wikipedia) ur på följande sätt:

En jämn och stadig höjning ända sedan slutet på Lilla istiden. Finns det någon anledning till oro? Ja, säg det…

Låt oss också se på höjningstakten. Här är åter ett diagram från University of Colorado.

Visst kan man skönja en viss acceleration under de senaste åren, men åren innan dess minskade höjningstakten. Notera för övrigt toppen kring 1998, kanske en effekt av El Niño. På liknande sätt börjar kurvan klättra i början av 2009.

En av dem som larmar mest kring stigande havsnivåer är Stefan Rahmstorf. Här en länk till en artikel som han skrivit för The Guardian.

juli 15, 2010   35 Comments