Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — september 2010

Man känner sig förflyttad till DDR eller Nordkorea

 

De som har risk för stroke bör kanske undvika höja sitt blodtryck genom att klicka på denna länk till Utbildningsradion (ca 30 min, sänt häromdagen).

september 30, 2010   298 Comments

Lite mittiveckanroligt

september 29, 2010   28 Comments

Svenska professorer ifrågasätter FN-rapport

”Svenska professorer ifrågasätter FN-rapport” är rubriken på en debattartikel i Ny Teknik undertecknad av Pehr Björnbom och C-G Ribbing, båda välkända för läsare av TCS. Det hela handlar om klimatkänsligheten och hur mycket en dubbling av CO2-halten påverkar den globala temperaturen. Många av TCS läsare håller säkert med om att klimatkänsligheten är den springande punkten i hela klimatdebatten och att den troligen överskattas av IPCC. Roy Spencer har länge försökt bevisa att klimatkänsligheten i själva verket är betydligt lägre än vad FN:s klimatpanel påstår och att IPCC:s klimatmodeller borde anpassas därefter.

Ingressen till artikeln tycks vara satt av redaktionen: ”Man måste söka nya förklaringar och undersöka om klimatförändringarna beror på naturliga orsaker eller om människan har orsakat denna på ett annat sätt än genom koldioxidutsläpp. Det skriver professorerna Pehr Björnbom och Carl-Gustaf Ribbing.” För ingenstans i artikeln ser jag att de två herrarna faktiskt skrivit det. Inte ens mellan raderna. :)

september 29, 2010   126 Comments

Overklig vetenskapsverksamhet

Via Vetenskapsrådets mailutskick Tentakel kom jag till en nyhetslänk till de alltid PK nyheterna på forskning.se och dess pappersupplageversion. Här redovisas nu rön som funnit väg in i en internationell vetenskaplig tidskrift: ”Klimatförändringar krymper bestånden av dolksvans”.   

Låter som något som skulle få Erik Svensson i Lund att dansa.

Några utdrag: ”Den havslevande dolksvansen, som funnits i mer än 400 miljoner år, är hotad. Forskare från Göteborgs universitet kan nu visa hur känsliga bestånden är för klimatförändringar. Resultatet av studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Molecular Ecology.

Dolksvansarna brukar ofta betraktas som levande fossiler, som har klarat sig nästan oförändrade vad gäller kroppsdesign och livsstil i mer än 400 miljoner år. Djur som liknar dagens dolksvansar fanns på jorden långt före dinosaurierna.”
…..
”Forskarna förutser nu att dolksvansarna kommer att minska ytterligare i antal genom kommande klimatförändringar.– Den mest avgörande faktorn är de kommande förändringarna i havsnivå och vattentemperatur. Dessa miljöförändringar kommer sannolikt att påverka djurens utbredning och fortplantning väldigt negativt, säger Matthias Obst.” [forskaren bakom studien].
Han och hans kollegor kanske då borde studera bland annat denna graf som sträcker sig ca 20000 år tillbaka av dessa 400.000.000. Ja förändringen den sista millimetern är ju väldigt tydlig.
Själv undrar jag allt oftare om allt detta bara är någon form av ond dröm.

 

Tillägg kl 16:30 28.9: Det är tydligen inte forskning.se som spånat ihop något – deras not är i stort identisk med den som lades ut av Göteborgs Universitet självt den 24 september – rubricerad ”Klimatförändringar krymper bestånden av dolksvans” , och som bygger på en intervju med en av författarna till studien.

september 28, 2010   104 Comments

One Tonne Life – prova på det klimatsmarta livet

Går det att leva så att familjens sammanlagda CO2-förbrukning inte överstiger 1 ton per år? Det är vad A-hus, Vattenfall och Volvo Personvagnar tänker ta reda på. A-hus bidrar med ett hus i Hässelby villastad, Vattenfall med teknik och Volvo med en eldriven C30. Projektet kallas One Tonne Life och hugade spekulanter (det krävs att man är en tvåbarnsfamilj) kan anmäla sig redan nu för att med början 2011 få prova på ett riktigt klimatsmart liv. Sugen?

september 28, 2010   4 Comments

Klimatforskarna mer tveksamma till sina modeller

Dennis Bray och Hans von Storch har nu äntligen publicerat sina resultat från undersökningen från 2008 om hur klimatforskarna ser på sin verksamhet. Själva rapporten finns här. Kommentarer och diskussion kring den finns ute nu här och här.

Jag har bara hunnit skumma rapporten och tyvärr inte (ännu) kommit åt de artiklar som Bray och von Storch precis publicerat. Det är föredömligt att de publicerar hela sitt empiriska material.

I korthet kan man väl säga att klimatforskarnas förtroende för klimatmodellernas förmåga att ge korrekta prognoser 10 och 50 år fram i tiden är förvånansvärt låg. Någon konsensus finns inte. De fördelar sig ungefär fifty-fifty (normalkurva) mellan låg och hög tilltro. När jag jämför med motsvarande frågor i B o S:s förra rapport, där frågorna ställdes 2003, så är det en tydligt växande skepsis.  Då, 2003, hade man större tilltro vad modellerna prognostiserade. Jag skulle dock helst vilja ha tag i Dennis Brays egna kommentarer i artiklarna om detta.

Men det finns något för AGW:arna också: Lite paradoxalt var förtroendet för IPCC fortfarande högt bland klimatforskarna 2008. Man litar på att IPCC gör ett bra jobb och i det stora hela speglar forskningsläget. Undrar om utvecklingen 2009 och 2010 ändrat något på den bilden?

Ingemar Nordin

september 27, 2010   159 Comments

Längtan efter bekräftelse

Nu tror ni kanske att det här kommer att handla om något psykologiskt tjafs, något antropologisk tjifs, eller något sociologiskt tjäfs. Men så är det inte. Det här handlar om vetenskapsteoretiskt tjofs, dvs. om vetenskapens logik och metod. Närmare bestämt vill jag varna för en alltför överdriven längtan efter att få sin älsklingsteori bekräftat mer och mer. För man blandar då ihop den psykologiskt begripliga önskan att bevisa att man har rätt med vad den vetenskapliga metoden kräver för att projektet som helhet skall ha framgång.

Inom klimatforskningen har man en fysikalisk strålningsteori som säger att CO2-molekylen kan fungera som återstrålare av värme till jordytan. Den här teorin framfördes av den svenske fysikern Svante Arrhenius, docent i Uppsala i fysikalisk kemi, professor i fysik vid Stockholms högskola och nobelpristagare i kemi 1903. Redan vid sekelskiftet reviderade Arrhenius sin teori, och dagens fysiker har reviderat den ytterligare. Huvudspåret idag är att den globala temperaturen kan öka med 1 (en) grad C vid en fördubbling av koldioxidhalten jämfört med den förindustriella nivån på c:a 280 ppm.

Detta är inte särskilt mycket, och långt från de katastrofnivåer som målats upp av IPCC och dess publika uttolkare. För att vi skall nå upp till IPCC:s bästa prognos på 3 grader C, eller till deras värstingprognoser på 5 eller 6 grader C, så krävs ett antagande om stora positiva återkopplingar genom ökad mängd H2O i atmosfären. Det är detta antagande som är de AGW-troendes grundteori, och det är här de skiljer sig från de flesta skeptiker. Problemet är att klimatet är ett mycket komplext system och att vi egentligen inte vet så mycket om detta grundantagande. En del klimatforskare menar t.o.m. att återkopplingen är negativ så att den globala uppvärmningen inte blir mer än 0,5 grader C utöver naturliga variationer.

Men om IPCC styr forskningen på så sätt att det handlar om att befästa sin grundhypotes genom nya observationer som stämmer in, eller som är ”förenliga” med någon av alla de klimatmodeller som man använder, så kommer man garanterat att uppnå just detta. Rent logiskt är det nämligen ganska enkelt att åstadkomma bekräftelseforskarnas önskedröm. Det hela handlar blott om kreativt manipulerande av data och antaganden. Och vi har sett många prov på just sådan kreativitet. Dessvärre är det ett totalt missförstånd om vad vetenskap handlar om.

För att verkligen testa en teori så måste vi utsätta den för experiment eller undersökningar som faktiskt kan falsifiera teorin om den är falsk. Annars handlar inte forskningen om att söka sanningen utan om att få sin grundteori ”bekräftad”. Det är en stor skillnad. Bekräftelseforskarna är blinda för möjligheten att grundteorin kan vara fel. Inget kan falsifiera den. Allt handlar om att leta efter sådant som de tycker stämmer in. Varje ny observation (torka, översvämningar, kyla eller värme, stiltje eller storm) bedöms som ”förenligt med modellerna”, och befäster ytterligare grundteorins trovärdighet. Och frenetiskt samlar de 1000-tals studier som gång på gång visar en statistisk uppvärmningstrend under de sista 60 åren och tror felaktigt att detta stärker deras återkopplingshypotes. ”Sannolikheten blir allt högre!”, utbrister de triumferande.

Bekräftelseforskarna tror följaktligen också att det blir mer och mer osannolikt att det skall framkomma några studier som kan kullkasta grundteorin. Och när sådana studier publiceras så förkastas de med en arrogans och ett ointresse som är häpnadsväckande för en utomstående betraktare, men som är helt adekvat sett utifrån bekräftelseforskningens logik. Senaste exemplet här. Att söka bekräftelse av sin älsklingsteori kan som sagt vara psykologiskt begripligt, men det fångar dess utövare i en illusion om att de bedriver vetenskap.

Ingemar Nordin

september 26, 2010   172 Comments

Läget i Arktis inte alls unikt?

Signaturen pekke gjorde mig uppmärksam på en studie vars resultat tyder på att dagens låga havsistäcke i Arktis inte alls är något unikt och att det under de gångna 9000 åren funnits tillfällen då mängden havsis var lägre än idag. Studien jag talar om publicerades i Canadian Journal of Earth Sciences år 2008 och beskrivs närmare på Watts up with that.

Frågan är naturligtvis om metodiken är korrekt och om en studie som gäller den östra delen av Chukchihavet är representativ för hela Arktis. Men den frågan överlåter jag till mer kunniga kommentatorer. Vad säger till exempel Thomas? Är studieresultatet något att fästa sig vid? Eller är det bara ett uttryck för ”önsketänkande” från skeptikers sida?

Ladda ner studien här. mckay_etal_CJES_08

PS Eftersom den arktiska havsisen nått sitt minimum för i år förekommer naturligtvis en del ”alarmistiska” artiklar i pressen. Se Aftonbladet.

september 24, 2010   123 Comments

Trycket på att Pachauri skall avgå ökar

Ordförande Pachauri tillsammans med USA:s främste förespråkare för fred (?) 2007

Ja, att Pachauri borde avgå har många tyckt. Redan 2005 anklagades han för att driva en politisk agenda, här. I våras, efter Climategate och utfallet av Köpenhamnsmötet, så aktualiserades frågan av bl.a. Times of India, och t.o.m. en talesman för Greenpeace tyckte att han skulle avgå. I dagarna var det dags igen, i BBC och i the Telegraph. Men hittills har den gode ordföranden hållit stånd mot alla sådana propåer. Han är ju ändå nobelpristagare! Och klimatvetenskapens främste försvarare!

I oktober blir det skarpt läge då IPCC:s stora panel sammanträder i Sydkorea. Får han sparken eller ej?

Från AGW-håll är man främst rädd för vad skeptikerna kommer att säga. En del är rädda för att skeptikerna kommer att säga ”vad var det vi sa, Pauchauri är korrupt” om han får sparken. Andra är rädda för att IPCC kommer att förlora sin trovärdighet, och att skeptikerna kommer att utnyttja Pauchauirs dåliga rykte för att ytterligare angripa IPCC, om han sitter kvar.

Så, det verkar vara en win-win situation för AGW-skeptikerna oavsett vad som händer. Bra jobbat, Patchy!

Ingemar Nordin

september 24, 2010   13 Comments

Vindkraft är miljöfarlig verksamhet

Jag har fått en inbjudan till att diskutera kommande ärenden för beslut i kommunfullmäktige i Helsingborg och jag kan inte låta bli att dela med mig av denna pärla.

september 23, 2010   62 Comments