Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — september 2010

Mindre myspys, mera skrämsel

”Global uppvärmning” – smaka på den. Enligt John P. Holdren behöver fenomenet ett nytt namn som förmedlar frågans allvar. För ”global uppvärmning” kan låta lite mysigt. Sakta blir hela världen lite varmare och trevligare. Det kan väl inte vara så fel?

Ge ”global uppvärmning” en rejäl makeover, menar Holdren. Kalla den till exempel ”global climate disruption” – global klimatrubbning. Men i sanningens namn låter väl inte rubbning så där värst hemskt heller? Nog kan TCS läsare komma på ett ännu bättre namn? :)

september 23, 2010   96 Comments

Idag: Internationella bilfria dagen

Idag, den 22 september, uppmanas alla människor att låta bilen stå – för klimatets skull. Trots att detta initiativ funnits sen år 2000 är det först nu jag upptäckte det. Uppenbarligen har bilfria dagen inte varit någon stor framgång. Den bilfria dagen ingår i Mobilitetsveckan (kände ni till den då?), som infaller 16-22 september. Mobilitetsveckan syftar till att sprida budskap om hållbart resande, alltså resande med kollektivtrafik, på cykel eller till fots. Hela 95 svenska städer deltar i Mobilitetsveckan, hela listan finns här. Eskilstuna tycks vara den stad som är mest aktiv. Det är dock inget som har nått de svenska tidningarna. Något förvånande, kan man tycka. Kanske är det för att den svenska kollektivtrafiken i sin nuvarande utformning (heja Skånetrafiken!) snarare främjar immobilitet?

september 22, 2010   44 Comments

Strategi för den framtida IPCC-organisationen?

september 21, 2010   122 Comments

Monbiot förtvivlar

George Monbiot anser att det inte finns någon chans att vidare klimatsamtal i Mexiko och på andra ställen kommer att leda någonstans.

”The best outcome anyone now expects from December’s climate summit in Mexico is that some delegates might stay awake during the meetings.”


Klimatfrågan är i mångas ögon död. Om två år går Kyotoavtalet ut. Det lär inte komma något som ersätter det. Utvecklingsländerna kräver sin rätt att växa på samma sätt som Väst har gjort. Och västländernas stundvis ambitiösa planer på att begränsa utsläppen kommer att ha noll effekt på klimatet och temperaturen, menar Monbiot.

Vi står maktlösa inför vad som komma skall. Och enligt George Monbiot finns det inga tvivel om att den globala uppvärmningen fortsätter.

”The US government’s NOAA reports that the first eight months of 2010 were as hot as the first 8 months of 1998 – the warmest ever recorded. But there’s a crucial difference. 1998 had a record El Nino – the warm phase of the natural Pacific temperature oscillation. The 2010 El Nino was smaller (an anomaly peaking at roughly 1.8, rather than 2.5C), and brief by comparison to those of recent years. Since May the oscillation has been in its cool phase (La Nina): even so, June, July and August this year were the second warmest on record.”


Vi är alltså körda och naturen fri att göra vad den vill med oss. Eller? Enligt James Delingpole skrattar kineserna gott åt våra våndor.

september 21, 2010   43 Comments

Lite humor, för en seg måndagseftermiddag

september 20, 2010   19 Comments

Psykologin bakom ”klimatförnekelse”

På senare tid tycks det ha blivit populärt att försöka utröna varför klimatskeptiker är just skeptiska. Om de inte ljuger och vilseleder medvetet så kanske det handlar om en sjukdom eller något slags psykisk störning. Flera forskningslag har till och med bemödat sig att skriva studier om detta. Den senaste kommer från Australien och publicerades i Bulletin of the American Meteorological Society. Två Sydneybaserade psykologer tror sig ha identifierat mekanismerna bakom klimatskepticism. Snart kommer det kanske att erbjudas kognitiva terapisessioner för ”förnekare”…

Mer på samma tema kan ni läsa i detta dokument från SPPI. We_are_thinking_the_wrong_thoughts

september 20, 2010   94 Comments

Maktens lydiga redskap

En sådan här dag, när folk tar på sig finkläderna för att lägga sin röst på politikerna, kan det kanske finnas anledning att påminna om vad den politiska makten kan få folk att göra, medvetet eller omedvetet. Det finns nämligen alltid vissa organisationer och individer som är beredda att ställa sig in hos överheten för att själva få del av makten, alldeles oavsett innehållet.

Till dessa hör tyvärr även en del akademiska organisationer. I England har det bildats ett akademiskt råd bestående av psykologer och beteendevetare från olika håll i världen, Climate Change Communication Advisory Group, som skall hjälpa de styrande med att få folk att tänka rätt beträffande klimatfrågan. Det ”rätta” tänkandet är förstås att vi skall vara rädda, mycket rädda, för att koldioxiden orsakar klimatkatastrofer.

I en av sina skrifter säger de att syftet är att

”… samla en mängd rekommendationer rörande hur man bäst utformar kommunikationen till allmänheten för att öka dess oro [concern] över klimatförändringar och för att motivera lämpliga förändringar i dess beteende.”

Och man vill visa hur man kan använda den psykologiska kunskapen för att uppmuntra allmänheten till ”ett större engagemang i politiken (genom t.ex. lobbning av beslutsfattare och valda representanter, eller genom att delta i demonstrationer), såväl som att genomföra större förändringar i livsstilen”.

En professor Paul Hogget säger:

Vi skall studera förnekelse ur flera olika perspektiv – som en produkt av konsumtionsberoende, som ett resultat av otydligt ansvarstagande och idén att någon annan kommer att lösa problemen, och som en konsekvens av att leva i en pervers kultur som uppmuntrar till maskopi, självbelåtenhet, oansvarighet.”

Denna lilla grupp av psykologer och beteendevetare är givetvis inte själva några klimatvetare. Och inte heller verkar de gjort sig mödan att åtminstone lite grand försöka sätta sig in i själva sakfrågan. Ändå är de beredda att utan vidare ställa upp med sin specialistkunskap om hur man utformar propaganda för att sprida skräck i samhället och hur man manipulerar människor till att göra som makten säger. Tala om ryggradslösa och skrupelfria forskare! Man skäms å sitt yrkes vägnar. Jag undrar vad som driver dem?

Läs mera här och här.

Ingemar Nordin

september 19, 2010   68 Comments

IPCC:s undergång

Vi kan nu bevittna den fortsatta undergången av IPCC; eller åtminstone bevittnar vi hur alltfler tunga namn och instanser inom politiken och juridiken betvivlar FN-organets trovärdighet. Här följer en kort sammanfattning av de senaste dagarnas utveckling (tack till Benny Peiser).

1)      Lord Turnbull, bland annat f.d. minister för civildepartementet i Storbritannien, samt Andrew Miller, ordförande i underhusets Science & Technology Committee, är båda överens om att IPCC:s ordförande Pachauri bör avgå. Se BBC-artikel . Tony Newbery gör en intressant analys av Pachauris strategi att underblåsa motsättningarna mellan i-länder (de som skall betala för klimatkatastroferna) och u-länder (de som skall få betalt). Det kan eventuellt rädda Pachauri kvar i sin ordföranderoll eftersom u-länderna är i majoritet i de beslutande organen.

2)      Turnbull menar dessutom att de tre engelska granskningar av CRU vid East Anglia University inte håller måttet. Han skriver i förordet till Andrew Montfords (Bishop Hill) rapport om detta .

3)      Steve McIntyre kastar än mer ved på brasan genom att bevisa att Oxburgh-rapporten ljugit inför parlamentet då man påstått att en del av det granskade materialet varit rekommenderat av Royal Society. Se här. McIntyre har i tidigare inlägg också hudflängt Muir Russels rapport, se t.ex. här.

4)      Även Ross McKitrick har gjort en detaljerad genomgång av de engelska granskningarna och kommer till samma negativa resultat. Dessutom har han tittat närmare på Penn State University’s granskning av Michael Mann. Inte heller denna undersökning bemödade sig om att gå på djupet utan nöjde sig i stort sett med Manns eget vittnesmål. Hur kan någon som dragit in så mycket forskningsmedel till universitetet göra sig skyldig till ohederligheter och undermålig forskning? var Penn States motivering till en friande dom.

5)      I USA sätter sig Texas till motvärn mot den federala miljömyndighetens (EPA) rätt att förbjuda och straffbeskatta CO2-utsläpp i delstaten. Dess juridiska ombud överklagar på grund av att EPA förlitar sig på IPCC, vars trovärdighet är ifrågasatt. I ett tidigare beslut har USA:s högsta domstol gett EPA rätt att reglera CO2-utsläppen. Skulle detta överklagande gå igenom så kommer det i praktiken att betyda att IPCC:s verksamhet faktiskt granskas av en riktig domstol och inte bara av kompisar inom universitetsvärlden och politiken.

Det är spännande tider vi lever i.

Ingemar Nordin

september 17, 2010   163 Comments

Klimatjakten – opportunism på hög nivå

Det damp ner ett mail i brevlådan. Mitt företag har blivit inbjudet till att delta i något som heter Klimatjakten. Enligt inbjudan är detta en webbaserad kunskapstävling som ”går ut på att deltagarna förstår och jobbar med åtgärderna som skonar klimatet, sparar energi, och kan samarbeta bra”. Man förväntas lösa frågor och problem inom klimatområdet på tid och tävla i lag mot andra företag, kommuner och organisationer i hela Sverige.

Spontan reaktion:

Bra: Att spara energi är förstås bra, även om den energi som sparas på ett håll antagligen ändå förbrukas någon annanstans. Att spara energi betyder dock att spara pengar och det är ju förstås aldrig fel ur konkurrenssynpunkt.

Dåligt: Varför i hela fridens namn måste det alltid kallas ”klimatsmart” så fort man sparar energi och minskar bränsleåtgången? För varje vinstdrivande företag borde det vara självklart att försöka minska sina kostnader. Alltså kan jag inte se Klimatjakten som något annat än rent spel för gallerierna.

Men nu till det intressanta. Klimatjakten är inget ideelt initiativ. För att delta i tävlingen måste varje deltagande företag betala för sig.

Minimiavgiften är 4 900 kronor. För ett företag som anställer 100 personer blir kostnaden 37 500 kronor. För Helsingborgs stad, som anställer 8 000 personer, skulle prislappen hamna någonstans i trakten av 1,4 miljoner kronor!

Vem får de här pengarna då, kan man undra? För jag misstänker att det inte är isbjörnarna.

Själva tävlingen är visst ett privat initiativ. Fyra personer – Birgitta Erlandsson Segerström, Mats Segerström, Henrik Fors och Michael Hallgren – har tillsammans bildat företaget Klimatjakten AB som i sin tur driver tävlingen. En del av intäkterna går antagligen till att avlöna juryn för tävlingen, som består av bl.a. meteorologen Martin Hedberg och författaren och klimatexperten Jessica Cederberg Wodmar.

Birgitta Erlandsson Segerström driver företaget Marknadskonsult Retur i Danderyd och är dessutom hållbarhetskonsult hos Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Mats Segerström tycks vara vd på ett IT-teknikföretag. Tillsammans med de två andra initiativtagarna hoppas de tydligen på att kunna ”lura till sig” en ansenlig summa pengar. Vad dessa pengar kommer att användas till (utöver lön till juryn) framgår inte.

september 17, 2010   129 Comments

Jorden kommer att överleva människan

I Newsweek hittar jag (tack, Bengt) en mycket intressant artikel som manar oss till att vidga våra perspektiv. Artikeln har titeln ”The Earth Doesn’t Care” och baserar sig på en längre artikel i The American Scholar, skriven av Robert B. Laughlin, en av vinnarna av Nobelpriset i fysik år 1998.

Tesen som Laughlin driver är att vi borde tänka mer i ett geologiskt tidspespektiv i stället för att fokusera på nuet och den omedelbara framtiden.

”What humans do to, and ostensibly for, the earth does not matter in the long run, and the long run is what matters to the earth”, skriver Laughlin. Att förstöra jorden är lättare att föreställa sig än att verkligen åstadkomma, menar han. Jorden är en överlevare och den kommer att överleva oss alla.

Den urspungliga, längre artikeln avslutas med följande ord:

”Climate change (…) is a matter of geologic time, something that the earth routinely does on its own without asking anyone’s permission or explaining itself. The earth doesn’t include the potentially catastrophic effects on civilization in its planning. Far from being responsible for damaging the earth’s climate, civilization might not be able to forestall any of these terrible changes once the earth has decided to make them. Were the earth determined to freeze Canada again, for example, it’s difficult to imagine doing anything except selling your real estate in Canada. If it decides to melt Greenland, it might be best to unload your property in Bangladesh. The geologic record suggests that climate ought not to concern us too much when we’re gazing into the energy future, not because it’s unimportant, but because it’s beyond our power to control.”

Läs båda och begrunda vår litenhet.

PS I ett annat nummer av The American Scholar finns ännu en intressant artikel om geoengineering – ”Prozac for the Planet”.

september 15, 2010   153 Comments