Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — november 2010

KTH-Metro-DN-NyTeknik etc etc

Några har efterlyst en ny tråd här. Det mesta om detta går dock att finna i Maggie’s tråd från i morse, inkl länkar:

http://www.theclimatescam.se/2010/11/30/varmare-somrar-a-sant/

Thomas och andra har bidragit med sin sakkunskap. För närvarande ser jag ingen anledning att älta om detta. Får se om det händer mer på mediefronten i kväll eller i morgon (Ny Tekniks pappersupplaga).

november 30, 2010   37 Comments

Bronsåldern – hade Sverige då Medelhavsliknande klimat?

Ett gammalt urklipp (klicka för läsbar bild) ur SvD dök upp i mina röror, och det fick mig åter att tänka på vad man lärde sig i Folkskolan på 50-talet – att det var varmt och skönt här i Skandinavien ca 1000 år f. Kr. 

Det var i och för sig diskussion om samma sak för något halvår sedan här på TCS. Men jag hittade inte ovanstående bild då. Likheten är dock slående mellan de två geografiskt skilda områdenas avbildningar. En period av importerad(?) Skandinavisk högkultur avlöstes tydligen av Järnålderns mycket kärvare förhållanden. Det hela verkar rimligen ha ett samband med klimatförändringar och nya folkvandringar.

november 30, 2010   35 Comments

Varmare somrar å sånt

Saxat ur Eskilstunas ekuriren:

Per Gillberg är ”lätt skeptisk” till den globala uppvärmningen. Precis det jag talade om för några dagar sedan. När dagen blir mörk och när snön faller vit blir det väldigt svårt för Mann & Co att övertyga Svensson om att vi faktiskt är inne i ett av de varmaste åren som uppmätts. Jag tippar att skeptikernas skara kommer att växa till sig i vinter och att fler kommer att börja intressera sig för hur man egentligen mäter temperatur och beräknar det globala medelvärdet.

november 30, 2010   187 Comments

Rules of the Game

Bland de 62 MB material som ligger i den årsgamla Climategatefilen finns notabelt också två broschyrer från vad som tycks vara Engelska miljödepartementet, DEFRA. Huvudinnehållet i den ena återges nedan (Klicka på de mindre, så blir de läsbara).

Någon som känner igen sig från svensk debatt och media ?

Kom osökt att tänka på några roligare ”rules”.  Ha en bra måndagsmorgon.

november 29, 2010   26 Comments

Baltscheffsky om COP16 i Cancún

Samtidigt i SvD online

Samtidigt i SvD online

Observanta läsare har säkert lagt märke till att TCS har förberett sig inför klimatmötet i Mexico genom att åskådliggöra väderprognoser för Cancún. Det är enkelt att se att de politiker som gjort sig besväret att ta sig dit har det betydligt varmare än vi i Sverige. Men om även diskussionerna blir heta återstår att se. Susanna Baltscheffsky inleder veckan med att konstatera att debatten om trovärdiga hot är över och att värmen som möter upp i Cancún kanske inte enbart är njutbar. Vi är nämligen på väg mot ett exceptionellt varmt år. Ja, inte just vi kanske, men någon någonstans i medelvärdesvärlden.

”Grundproblemet är detsamma som när konventionen klubbades 1992: Utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser påverkar klimatet”, skriver Baltscheffsky och gör sig därmed knappast skyldig till någon överdrift. För att växthusgaserna påverkar klimatet är vi nog alla överens om och dessutom tacksamma för. Annars hade förmodligen ingen överlevt på jordens yta.

Det ska bli intressant att följa rapporterna från Cancún och framför allt se intresset för COP16 i svenska medier kontra intresset för alla som sitter på insnöade vägar och stillastående tåg. Dessa människor har nog en aning svårt för att ansluta sig till alarmisttruppen.

november 29, 2010   114 Comments

Unga kanadensare strippar för klimatet

Några unga anhängare till David Suzuki klädde nyligen av sig till poppiga toner i kafeterian vid University of Guelph. Nedan ett filmbevis av händelsen. Och jag kan lugna er, ingen avslöjande nakenhet förekommer så videon är G-rated.

november 28, 2010   10 Comments

Ett axplock av aktuella rubriker

”Regeringen fuskar om utsläppen”, skriver Jens Holm och Jonas Sjöstedt, båda vänsterpartister, i SvD Brännpunkt. I stället för att satsa på att minska utsläppen på hemmaplan betalar man andra länder för att de i sin tur ska minska sina utsläpp. Detta kan vid första anblick tyckas vara bra, men de två debattörerna menar att Sverige slösar bort pengar på projekt som ändå hade blivit av, även utan vår hjälp. Våra satsningar leder alltså per se inte till minskade utsläpp, de är bara pengar i sjön. Jens Holm och Jonas Sjöstedt vill i stället se (dyra) klimatinvesteringar på hemmaplan.

”Endast tillväxt kan klara jordens klimat och miljö”, skriver Bo Ekman på DN Debatt och frågar sig varför all miljöforskning, miljöpolitik m.m. misslyckats med att stabilisera ekosystemen. Enligt Ekman mår nämligen miljön sämre än för femtio år sedan. Han säger dock inte vilken miljö (och var) han avser. Han bara kastar ur sig ett påstående. Men hans debattartikel andas ändå viss tillnyktring.”Varför flockas arbetet fortfarande kring den murknade processen kring FN:s klimatkonferenser”, undrar han och låter därmed påskina att även han hyser misstro mot IPCC och dess förmåga att rädda världen. Dessutom menar han att miljörörelsens automatiska ”nej-till-tillväxt” är en dålig inställning, då tillväxten är en förutsättning för fortsatt teknologiutveckling.

”Klimatkrisen kräver en ny utvecklingsmodell”, menar två latinamerikaner (får man skriva så?) i GP Debatt och spinner därmed vidare på Morales vision om en Moder Jord med egna rättigheter. Till detta tillkommer att de rika länderna (det är vi det) måste betala sin klimatskuld (neologism) och tillåta en tillbakagång till småskalighet inom jordbruk. ”Flera nya studier – om den arktiska isen, uppvärmningen av den sibiriska tundran, försurningen av våra hav – tyder på att vi närmar oss farliga tröskeleffekter som kan få den globala uppvärmningen att skena och rucka förutsättningarna för livet på jorden”, skriver Miguel Palacín och Carmen Blanco Valer. Tyvärr nämner de inte vilka studier. Vi förväntas veta det ändå.

”Försiktig optimism inför klimatmötet”, kan vi läsa i Helsingborgs Dagblad som sedan intervjuar tre politiker. Alla tre sågar möjligheterna till ett nytt klimatavtal i Cancún. Så vad optimismen gäller vet jag faktiskt inte. I samma tidning får vi även reda på att Ängelholms kommun tänker betala 700 000 till konsulter som ska ta reda på hur kommunen kan komma att drabbas av extremare klimat och höjd havsnivå. Det känns verkligen som väl använda pengar. Ängelholmsborna bör snarare förvänta sig en höjd kommunalskatt.

Och till sist, saxat ur Effektbloggen. ”Ingen mer desinformation?”, undrar Matilda Welin och riktar ett varningens finger mot alla ”klimatförnekare”. ”Nu höjs röster om att ‘förnekelse av klimatförändringar’ ska läggas till listan över erkända brott mot mänskligheten”, skriver Matilda och citerar bl.a. Donald Brown (Associate Professor of Environmental Ethics, Science, and Law vid Penn State University). Det är tacken för att jag nominerat dem till Beautiful Blogger Award. ;)

november 28, 2010   40 Comments

Kan miljörörelsen räddas från sig själv?

I en tänkvärd artikel i The Globe and the Mail skriver Margaret Wente om det dilemma som CO2-hysterin har åsamkat miljöengagemanget.

Om Köpenhamnsfiaskot skriver hon att den enda överraskningen med hur Köpenhamnsmötet slutade är att det var en överraskning för så många intelligenta människor.

(Margaret Wente har helt rätt i detta. Stormedia var som vanligt helt ovetande om hur utsikterna inför Köpenhamn såg ut realpolitiskt sett. Och inte ville de veta något heller. Istället eldades hysterin inför Köpenhamn upp till euforiska nivåer: Nu skulle äntligen den absolut nödvändiga globala och bindande överenskommelsen att minska koldioxidutsläppen ske! ”Alla” var optimistiska, fick vi höra från TV, radio och storstadstidningarna. I själva verket var utgången relativt uppenbar redan flera månader före mötet. Den här artikeln fick jag slutligen in i Barometern efter att flera ointresserade och oinitierade debattredaktörer i SvD och DN gjort tummen ned. Glasbubbla någon?)

Wente: Köpenhamn var inget politiskt haveri. Det var ett intellektuellt haveri av så häpnadsväckande karaktär att framtida generationer kommer att förvånas över dess blinda naivitet. Köpenhamn var ett klassiskt fall av en kejsare utan kläder.

Om Cancun: Lyckligtvis så kommer ingen att ta någon större notis om klimatmötet i Cancún i nästa vecka, där en kraftigt reducerad grupp av delegater kommer att gå igenom ritualen. Den illusoriska drömmen om att kunna bekämpa klimatförändring är död. Barak Obamas cap-and-trad-plan är död. Chicagobörsen för koldioxid är död. Den europeiska unionens förmodade reduktion av kodioxidutsläpp har avslöjats som en jättelik bluff. (Se t.ex. här ) … Allmänhetens intresse för klimatförändringar har rasat, och media har radikalt minskat sin bevakning av klimatfrågan.

Om miljörörelsen: Den största förloraren är miljörörelsen. I många år har dess aktivister negligerat allt utom klimatfrågan … Ingen intressegrupp i modern tid har varit så befriat från skepticism, kritisk granskning och ansvar [för vad som påstås] som miljöetablissemanget.

Margaret Wente pekar på flera riktiga miljöproblem som hamnat helt i skuggan av CO2. Agendan att avveckla fossilbränslen har istället varit högsta prioritet.

”Hur högt pris måste världen betala för den gröna galenskapen?” frågar tänkaren Walter Russell Mead. ”Hur många år kommer att förloras, hur mycket trovärdighet, hur mycket förslösade pengar innan vi har en miljörörelse som har den intellektuella stringens, politiska visdom och mognad, nykter bedömningsförmåga som krävs för att ta fatt i de stora frågor som vi står inför?”

Är det miljön eller makten som är det centrala för miljörörelsen idag?

Ingemar Nordin

november 28, 2010   32 Comments

Allt är politik – inte

Ofta hör man att klimatvetenskapen egentligen bara handlar om politik. Låt mig börja med några citat som jag hämtat från olika håll på GWPF:s hemsidor, bara som exempel:

”Kyoto handlar om ekonomi, om att jämna marken för ’big business’ över hela världen.” – f.d. miljöminister Margot Wallström, 2000.

”En respons på klimatförändringar måste ha sin grund i en omfördelning av rikedom och resurser.” – Emma Brindal, Friends of the Earth, 2007.

”Det är inte längre relevant att basera policys på beräkningar och förväntade skador; den enda sammanhållande reaktionen på en situation med kaotiskt förvärrade konsekvenser är försiktighetsprincipen …”  – Lisa Heinzerling, EPA, 2009.

”Det är inte möjligt att ha en ”klimatpolitik” vars enda mål är att reducera utsläpp. Vi förespråkar en omläggning och fragmentisering av den konventionella approachen: accepterande att tämjandet av klimatförändringar är endast möjlig att åstadkomma om det framställs som en fördel som följer av andra mål som är politiskt attraktiva och strikt pragmatiska.”  – Mike Hulme, 2010.

”Att blint acceptera västerländernas vetenskapliga prognoser kan ha sociala och ekonomiska kostnader för Indien. Klimatvetenskap idag är inte enbart ett vetenskapligt projekt, utan också ett politiskt projekt.” – Miljöminister Jairam Ramesh, The Hindu, 17 November 2010.

”Till att börja med så har utvecklade länder de facto exproprierat atmosfären från världssamfundet. Men det bör tydligt sägas att vi omfördelar världens rikedom genom klimatpolitik. Självklart är ägare till kol och olja inte entusiastiska över detta. Man måste frigöra sig från illusionen att internationell klimatpolitik handlar om miljöpolitik. Detta har nästan inget att göra med klimatpolitik längre.” – Ottmar Edenhofer, Neue Zürcher Zeitung, 14 November 2010.

Sådana här uttalanden är minst sagt förvirrande. Men för många är uppenbarligen klimatvetenskapen blott ett verktyg för en politisk agenda: Genom att överföra stora mängder klimatfondspengar till utvecklingsländer skapar vi en rättvisare värld (gottgörelse för västvärldens förmenta skuld). Andra menar att klimatfrågan bara är en detalj i den stora, nödvändiga strategin att dra ned på västvärldens konsumtion och överexploatering av Naturen. Åter andra menar att klimathotet inte är något att forska om utan allt handlar om att reglera och administrera det. Ytterligare en grupp som förmodligen skulle acceptera tesen att klimatfrågan egentligen bara är politik, är de som propagerar för förnyelsebar energi i form av sol- eller vindkraft.

Detta är feltänkt. Eller ett sätt att blanda bort korten. Vare sig man ser klimathotet som en bisak i en politisk agenda för ”rättvisa”, eller som blott en del i den upplevda problematik som ligger i det civiliserade samhällets existens, eller som en utgångspunkt i det intrikata politiska spelet om ekonomiska resurser, eller om man vill diskutera hur man skall införa alternativ energi, så hänger alla dessa analyser på en enda sak. Nämligen att det faktiskt finns ett hot som beror på ett nettotillskott av CO2 i atmosfären.

Och den frågan är till syvende och sidst en fråga om fakta, dvs. om vetenskap. Därför är det inte meningsfullt att försöka trolla bort den vetenskapliga diskussionen och istället bara diskutera politik av olika slag. Politik kommer förstås in i bilden, men allt hänger ändå på vetenskapen och de vetenskapliga argumenten för och emot. Politiken kan inte bara ignorera den vetenskapliga frågan och låtsas som att det enda viktiga är att man fattar ett beslut. Man måste fatta rätt beslut också. Efter all den kritik som riktats mot IPCC som organisation och mot deras rapporter, efter climategate och, inte minst, efter all ny forskning som faktiskt talar emot klimathoten och för att osäkerheterna i sakfrågan är mycket större än vad rapporterna förmedlat, så är det hög tid att sätta den vetenskapliga frågan i fokus igen. Det finns idag ingen försvarbar grund för att fatta några drastiska politiska beslut.

Ingemar Nordin

november 28, 2010   52 Comments

Kärnfull sammanfattning av forskningsläget

november 27, 2010   35 Comments