Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juni 2011

En verklig ekologisk katastrof

Någon som minns EHEC-smittan i Tyskland? Någon som hört mer om alla döda (33 ?) och sjuka. Knappast.

Miljöjournalister och eko-aktivistgrupper vill helst tydligen inte veta av att smittkällan var ett ”ekologiskt jordbruk”, som använde sig av sällsynt olämpliga procedurer. 

Saken togs nyligen upp av den internationelle kolumnisten Andrew Bolt, och finns vidare kommenterad i länken ovan från The Rational Optimist - som är en mycket värdefull startpunkt till olika andra informationskällor och bloggar.

juni 22, 2011   71 Comments

IPCC och dess tredje arbetgrupp, vad vill de egentligen?

Den IPCC-rapport om förnyelsebara energikällor som kritiserats för att Greenpeace haft ett alltför stort inflytande på, skall ses mot bakgrund av den policy som företräds av WG3´s ordförande Ottmar Edenhofer på Potsdam Institute of Climate Impact Research (PIK). På deras hemsida http://www.pik-potsdam.de/ipcc kan man läsa om hur han ser på arbetsordningen, i en intervju framgår följande:

The IPCC will have to recruit more know how from the economy. Edenhofer will invite companies and non-governmental organizations (min fetstil) to participate in experts’ workshops so that their knowledge can benefit the IPCC’s assessments and special reports. “We need this expertise,” says Edenhofer, and stresses that it is not the IPCC’s mandate to make policies, but to be an honest broker between science and society by providing the information necessary to make sensible decisions.
Uttrycket ”att det inte är IPCC mandat att forma politiken” utan att vara ”en förmedlare mellan vetenskapen och samhället” kan tolkas olika beroende på vem som läser. I den kritiserade rapporten om den förnyelsebara energin verkar Greenpeace utgöra ”vetenskapen” och vind och solindustrin ”samhället” och med detta sagt lämnar IPCC  åt politikerna att ta ”vettiga beslut”. Förutsättningarna för vettiga beslut kanske kunde ha varit bättre. Edenhofer är vidare mycket mån om sitt eget institut samt uttrycker med stor tydlighet vad klimatpolitiken handlar om:

”As chair Edenhofer wants to publish several special reports on different subjects, the first one on the role of renewable energies in climate policy. ….This will further establish Potsdam as a place for the development of international concepts for climate protection.

”First of all, developed countries have basically expropriated the atmosphere of the world community. But one must say clearly that we redistribute de facto the world’s wealth by climate policy. Obviously, the owners of coal and oil will not be enthusiastic about this. One has to free oneself from the illusion that international climate policy is environmental policy. This has almost nothing to do with environmental policy anymore, with problems such as deforestation or the ozone hole.
Dvs, det handlar inte längre om miljövård, utan om att omfördela ekonomiska resurser. Risken är uppenbar att pengarna i slutänden inte hamnar i de fattigaste fickor utan omfördelningen sker från oljeindustrin till vind och solpanelsindustrin. Som ekonom borde han veta att det är samma kapital som bara söker sig till nya lukrativa områden? Hur skall vi filosofiskt foga samman påståendet att det inte är ”IPCC´s mandat att forma politiken” och att ”Vi omfördelar de facto världens rikedomar genom klimatpolitiken”.

Ottmar Efenhofer var medlem i Jesuitorden mellan 1987–1994 (redigerat 16.38). Påvens trogna soldater som kämpade mot reformationen. Han saknar biologisk eller naturvetenskaplig utbildning men drivs uppenbarligen av en religiös övertygelse att jorden skall förändras.  Är det någon annan än jag som får kalla kårar?

 

 

juni 21, 2011   105 Comments

Vem får debattera i klimatfrågan?

Gästinlägg av Pehr Björnbom:

Vi har upprepade gånger sett hur den kritiska granskning av klimatvetenskap och klimatpolitik som bedrivs av TCS och av Stockholmsinitiativet utsätts för osakliga attacker. Man försöker från vissa håll framställa en osann bild av verksamheten som oseriös och oberättigad.
Men så är inte fallet. TCS och Stockholmsinitiativets utför en seriös verksamhet av detta slag. De attacker som vi utsätts för väcker därför frågan om hur mycket klimatvetenskapen och klimatpolitiken bör granskas av dem som inte själva är klimatforskare eller politiker.

Min syn är följande. Klimatvetenskapen är en tillämpad vetenskap och överlappar därför många naturvetenskaper, kemi, fysik, matematik, biologi etc. Dessutom leder de ödesfrågor som aktuell klimatvetenskaplig forskning pekar på till att klimatfrågan också berör ekonomi och politik. Därför är det naturligt att den kritiska diskussionen förs i vida cirklar både inom vetenskapen och i samhället i övrigt.

Resultatet kan då även bli olika typer av pladder där vetenskap och politik många gånger blandas ihop i en enda röra. Ett typiskt exempel ur högen är en kolumn i NYT för ett par månader sedan av Paul Krugman, en nobelpristagare i ekonomi.

Jag tror inte att en sådan röra i debatten går att undvika i ett demokratiskt samhälle utan är det villkor som kommer att gälla för klimatdebatten även i framtiden. Klimatdebattens vetenskapliga del är dessutom inte bara en fråga om klimatvetenskap. Klimatforskare har i många fall mindre kompetens att yttra sig än forskare i andra områden. Ett par exempel är att vetenskapliga frågor såsom koldioxidens kretslopp i naturen eller forskningen om nya energialternativ, som till exempel artificiell fotosyntes, är i mycket högre grad kemivetenskap än klimatvetenskap.

Det pågår för övrigt världsledande forskning på artificiell fotosyntes i Sverige.

Jag anser att vi har en så stor satsning redan nu på forskning och utveckling av så kallad ”low carbon energy technology” att vi kommer att stå rustade för de eventuella framtida problemen.

Men kritisk granskning för att få en bättre förståelse för vilka och hur stora dessa framtida problem kan bli kommer hela tiden att vara mycket viktig eftersom för mycket och för lite skämmer allt och detta gäller även åtgärder mot koldioxidutsläpp.

Hur stort är exempelvis det hypotetiska problemet med att koldioxiden blir kvar i tusentals år i atmosfären? Detta kemivetenskapliga, biologiska, ekologiska problem har tagits upp av klimatvetenskapliga forskare som med avancerade datormodeller har gjort beräkningar över flera tusen år. Men hur kan man modellera de komplicerade interaktionerna mellan koldioxiden, alla oorganiska och organiska ämnen som är upplösta i oceanen och hela biosfären (som otvivelaktigt reagerar på ökade koldioxidhalter)? Finns det någon anledning att tro att en matematisk modell av alla dessa förlopp kan valideras så att den blir giltig på en tidskala av tusentals år?

En del av biosfären består dessutom av mänskligheten. Varför skulle mänskligheten sitta med armarna i kors i tusen år om ökade koldioxidhalter i luften skulle börja orsaka allvarliga problem? Redan genom att på ett organiserat sätt utnyttja den naturliga fotosyntesen kan mänskligheten inom en tidsram av femtio år från atmosfären återta all den koldioxid som man har släppt ut och kommer att släppa ut.

Frågan som vi fortfarande inte har ett säkert svar på från klimatvetenskapen (eller ekologin) är om risken för klimat- eller miljökatastrofer verkligen är så stor att detta skall behövas.

Pehr Björnbom

 

juni 21, 2011   135 Comments

Det stinker! Nu även i DN…..

I veckan som gick publicerade IPCC den fullständiga versionen av en rapport om förnyelsebar energi. Det huvudscenario som panelen slår på trumman för säger att världen år 2050 till nära 80 procent kan förlita sig på förnyelsebara bränslen om rätt beslut fattas. Detta återgavs av många medier världen runt när huvuddragen presenterades i maj.

Läs hela artikeln i DN

Kul att det blir debatt om klimatet igen säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson

Nej, det tror jag inte att han tycker – egentligen

juni 20, 2011   21 Comments

Den frånvarande korrelationen

Vi har nog alla sett någon version av nedanstående diagram som visar hur den s k globala medeltemperaturen och atmosfärens koldioxidhalt, enligt mät­ningarna på Mauna Loa, har varierat under de senaste dryga 50 åren med ökande fossilförbrukning. Den svarta, streckade kurvan är den ytterligare medelvärdesbildade medel­temperaturen i tre linjära delar.



 

Båda kurvorna visar en nettostegring under tidsintervallet. I en mycket enkel mening kan de därför sägas vara korrelerade.  Låt oss för ögonblicket acceptera detta. Då är det ett lika ofta påpekat som bortglömt faktum, att korrelation ingalunda bevisar att den ena faktorn – “koldioxidhalten” orsakar variationen hos den andra – “temperaturökningen”. I detta speciella fall finns det dessutom välgrundade skäl för den motsatta tolkningen, dvs att en ökande temperatur minskat havens löslighet för koldioxid, så att mer avges till atmosfären. Inte ens om korrelationen vore mycket hög, kan alltså diagram av denna typ bekräfta AGW-hypotesen.

I denna enkla betraktelse vill jag  första hand koncentrera mig på att ifrågasätta att korrelation föreligger. En närmare observation av kurvorna visar att samvariationen är mycket svag. Längs x-axeln i den nedre kanten markeras när den lineariserade medel­tempera­turen sjönk respektive steg.  Vi noterar två tidsintervall 1958 – 77 och 2002 – 09 när medeltemperaturen i själva verket sjönk, i motsats till perioden 1977-2002 när den ökade. Under hela perioden, när CO2-halten oavbrutet ökar, så stiger medeltemperaturen alltså endast i det mittre intervallet och sjunker i de två övriga. Från IPCC sägs att de båda intervallen med sjunkande temperatur uppträder p g a andra orsaker – aerosoler har mer eller mindre blivit den officiella förklaringen. Mellan skål och vägg har man medgivit möjligheten att naturliga variationer i t ex havsströmmar kanske har spelat en roll. Det är viktigt att notera att  man då samtidigt erkänner att det inte är koldioxiden som på ett dominerande sätt styr temperaturen.

En för­utsättningslös betraktelse ger vid handen att under dessa 50 år så har koldioxid­halten stigit approximativt linjärt med tiden, under det att medel­temperaturen ev kan förenklas till en tredjegradskurva med ett minimum och ett maximum. Nu har vi – i åratal – av politiker och media informerats om att växthuseffekten finns, och att koldioxiden är en växt­husgas, så därför krävs en an­strängning att vara förutsättningslös. Om man gjort denna ansträngning, så  finner man att  kurvornas uppträdande inte tyder på att den ökande koldioxidhalten är en dominerande orsak till temperaturökningen.

Genom att utnämna koldioxiden till den primära orsaken (“forcing”) och degra­dera vattenångan till en “feedback” har anhängarna av koldioxidhypotesen rundat vissa svårigheter. Priset är att man tvingats förstärka koldioxidens växt­huseffekt med en så stor faktor att man lämnar väletablerad strålningsfysik bakom sig. Dessutom kan man inte ange en tidsfaktor som karaktäriserar det förmodade orsakssammanhanget!

 

 

 

juni 20, 2011   41 Comments

Är klimatfrågan död?

Förutom SVT:s regelbundna ältande av föråldrade dokumentärer någon gång i månaden finns det inte mycket i media om ”klimatet”, förutom någon sporadisk insändare som förfasar sig över något. Men politikerna talar robotliknande om ”klimatåtgärder” som om inget har hänt. 

Jag kunde dock inte låta bli att dra på smilbanden, när jag läste en länk i dagens propagandautskick från Westanders (som tydligen fått uppdraget outsourcat från Naturvårdsverket). En Yonna Waltersson på den röda Webbtidskriften Dagens Arena förfasar sig över att MSM avvisat en större insändare från ”miljöorganisationer” :

”….Klimatfrågan är död, var DN:s svar när de nekade en debattartikel om de pågående klimatförhandlingarna i Bonn från en av de stora miljöorganisationerna. Det berättar organisationens pressekreterare. Även Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten ratade att publicera debattartikeln om klimatförhandlingarna.”…

juni 20, 2011   36 Comments

Slussens förlorade heder

Grafen är hämtad från: http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.8629!Svenska_havsvattenstandsserier_-_En_klimatindikator.pdf 

Grafen är hämtad från SMHI

Sedan minst 20 år tillbaka har striden om Slussen i Stockholm gått het och så har även debatten i media gjort. Politiker och andra intressenter skriver i ex DN om vad man borde eller inte borde göra, hur man borde bygga eller inte.

Det handlar om man skall bygga nya hus och hur de i så fall skall vara utformade, det handlar om hur själv trafikplatsen som sådan skall utformas, det handlar om hur man skall få platsen trevlig och välkomnande med närhet till vattnet för människor och allt detta är givetvis saker som bör och ska diskuteras.

Men mitt i allt detta, som ändå är nog så komplicerat, har det dykt upp ännu en variabel i striden nämligen tunnelbanan.

En tunnelbana går ju per definition i en tunnel under marken och så är det också i Stockholms innerstad utom på bl a en plats och det är mellan gamla stan och Slussen. Det är dessutom så att stationen Gamla stan:s biljetthall ligger under marken, man går alltså ner i biljetthallen och upp till spåren. Strax utanför uppgången mot Riddarholmen möts man av Mälaren.

Det är så det är, det ÄR ett lite känsligt läge eftersom Mälaren är en stor sjö med relativt få utlopp. Den är helt enkelt svårreglerad som det är idag och skulle det bli betydligt större nederbörd än vad vi har idag utan en kraftigare utloppskapacitet så skulle tunnelbanan få problem.

Politiker tenderar ju att plädera och debattera för att få sin igenom sin egen politik men hur långt är det ok att gå med någon slags heder i behåll? Det har nämligen dykt upp en visklek som går ut på att Mälaren kommer att bli en havsvik med sälar och strömmingar glatt insimmande från Saltsjön. Denna visklek har med tiden gått från uttalanden av mer ödmjuk karaktär där man talat om ett långt tidsperspektiv till att uttalandena nu utgår från att det kommer att bli så och detta mycket snabbt, t o m inom 40 år.

2010-11-03

Per Johansson, ersättare i trafik- och renhållningsnämnden (FP)

”Den globala uppvärmningen kan mycket väl leda till att Östersjöns nivå stiger och att Mälaren då blir en havsvik.” , http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/nya-slussen-maste-halla-i-hundra-ar

2011-06-15

Stellan F Hamrin, fil dr i limnologi, fullmäktigeledamot (V) och ledamot i miljönämnden i Stockholm

”Klimatförändringen drabbar oss mindre än de flesta, men också vi måste betala priset. Stockholms pris är den stigande havsytan, som inte längre kompenseras av landhöjningen”,  http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/nya-slussen-maste-tala-en-hojning-av-havsytan-pa-tva-meter

2011-06-16

Fredrik von Feilitzen, ledamot av Stockholms skönhetsråd:

”Samtidigt elimineras risken för översvämning av tunnelbanan, en risk som blir alltmer uppenbar med nya beräkningar för höjning av havsytan. Med de senaste siffrorna kan en översvämning ske redan inom 40 år.”, http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/slussen-maste-utredas-vidare

De som framhåller klimatförändringarna i debatten tycks vara de som pläderar för att tunnelbanan grävs ner, eller rättare sagt att man skulle bygga en sänktunnel mellan Gamla Stan och Södermalm och göra en enda station av de båda. Detta skulle kosta skattebetalarna minst 6 miljarder extra. Tunnelbanan skall alltså dras under vattnet till en mycket hög kostnad eftersom Mälaren inom 40 år kommer att vara en havsvik hävdas det.

Men hur ser verkligheten ut då? Beräknad upplevd landhöjning, dvs verklig landhöjning minus havshöjning för Saltsjön (alltså inte Mälaren) 2011 är 0.38 cm enligt SMHI. Havsnivån har sjunkit med över en meter sedan 1774, man sänker kajer och bryggor i detta nu eftersom det annars skulle bli för besvärligt att gå ombord båtar och fartyg etc. Det finns ingen trend i verkligheten som pekar på att havsnivån skulle börja stiga.

http://www.smhi.se/hfa_coord/BOOS/dbkust/mwreg.pdf

Att gå ut med att överdrivna farhågor om kommande drastiskt ökade havshöjningar som kommer från olika modeller är en sak, men att skriva en ren lögn, dvs att landhöjningen inte kompenserar havshöjningen här och nu är ohederligt minst sagt för så är det inte.

juni 19, 2011   70 Comments

Kyotoprotokollet dödförklaras

Notrickszone rapporterar att de tyska tidningarna är pessimistiska om en fortsättning på Kyotoavtalet:

FNs före detta klimatförhandlare Yvo de Boer: ”Vi måste erkänna att klimatavtalet är dött”.  De länder som håller fast vid Kyoto idag står enbart för 20% av CO2-utsläppen jämfört med  55% 1997. Luften har gått ur förhandlingarna. Det kommer inte att bli något nytt, bindande avtal i Durban senare i år, menar han.

Der Spiegel: ”Redan från början var förhoppningarna inför klimatförhandlingarna i Bonn näst intill noll. Ingen gav ens en möjlighet för att en efterföljare till Kyotoprotokollet skulle ha en chans att accepteras i tid, sade FNs chefsförhandlare Christiana Figueres. Nu, 11 dagar senare, är misslyckandet uppenbart: det har inte gjorts några påvisbara framsteg.”

Trots misslyckandet i Bonn i fredags så utlyser Christiana Figueres ännu ett meningslöst möte i Berlin den 3-4 juli.

Kommer Andreas Carlgren och Sverige att stå fast vid sina åtaganden, trots att det inte kommer att påverka koldioxidutsläppen i världen? Som en symbolisk, men dyrbar gest?

Ingemar Nordin

juni 19, 2011   52 Comments

FNs klimatpanel gör ännu en miss

Josh om framtidens energi enligt IPCC

Framtidens energi

Det började med att en del klimatforskare tidigt på 2000-talet hoppade av IPCC, FNs klimatpanel, i protest mot hur panelen handskades med sitt uppdrag att ge ett vetenskapligt underlag för världens regeringar angående klimatet. Avhoppen kom sig av att IPCC i sin Summary for Policymakers helt enkelt struntade i de forskningsrapporter som talade emot tesen att koldioxiden skulle vara den huvudsakliga orsaken till global uppvärmning och att denna skulle medföra en katastrofal risk för sjukdom och andra negativa effekter.

När Steve McIntyre och Ross McKitrick sedermera visade att den berömda ”hockey-kurvan” i rapporten från 2001 grundades på ett snedvridet urval av trädringsserier samt en felaktig statistisk metod, så började fler av världens klimatforskare och meteorologer att undra hur denna kurva kunde få framstå som det yttersta som klimatforskningen hade att bidra med.

Med Climategate 2009 blev det uppenbart att IPCC mer eller mindre hade kidnappats av en liten klick forskare och miljöaktivister som mer inriktade sig på att använda IPCC som ett medel för den egna forskningskarriären och för att skapa rubriker i media än att söka sanningen om hur klimatet verkligen fungerar. Deras fokus var helt inriktad på att skapa ett lämpligt underlag för nästa rapport och att hålla all skeptisk forskning utanför.

I en rad undersökningar av bl.a. Donna Laframboise visas hur IPCC infiltrerats av Greenpeace och WWF och hur dessa organisationer bidrar med både författare och litteratur som sedan framförs, som om det vore vetenskap, i IPCCs rapporter.

Den senaste i en lång rad av skandaler handlar just om miljöorganisationernas stora inflytande. Den 9:e maj gick IPCC ut med ett pressmeddelande som sa att 80% av världens energiförsörjning kunde ske genom ”förnyelsebar” energi år 2050.  Den 14 juni släpptes själva rapporten. McIntyre har läst den och kunde konstatera att bland huvudförfattaren fanns en representant för Greenpeace, Sven Teske (Tyskland). Till grund för IPCC-rapportens optimistiska syn på förnyelsebar energi låg en Greenpeace-rapport av sagde Sven Teske, med förord av IPCCs ordförande Pachauri. Det visade sig också att Teske är med i ledningen för en europeisk intresseorganisation för just förnyelsebar energi!

Inte nog med att Greenpeace, i samarbete med energilobbyn, är med och skriver fantasifulla ”forskningsrapporter” till IPCC, de är också med som granskare till sitt eget material. Tänk som det kan bli :-) . Donna LF har en vass kommentar här.

Men det är inte bara skeptiker till IPCC som har reagerat på detta förfarande. Även AGW-trogna journalister som Mark Lynas (och här) och Andrew Revkin är kritiska till att IPCC så tydligt lierar sig med miljöaktivistiska organisationer och med den industri vars vinstintressen gynnas av panelens rekommendationer till politikerna.

Ben Pile har grävt vidare. Och tidningarna har hakat på här, här, här och här (jag har inte hittat några svenska dock). IPCCs trovärdighet verkar ha nått ett nytt bottenläge.

Ingemar Nordin

 

juni 18, 2011   148 Comments

Fredagstankar i försommaren

Många med mig har märkt en korrelation mellan avsaknad av humor och viss personlighetstyp. Exempelvis Spock, från den ursprungliga Star Trek, kunde enbart tänka logiskt, vilket i sig gjorde honom till en oumbärlig besättningsmedlem, men ironi, dubbelbottnade yttranden och liknande från de övriga gick honom alltid förbi.

Det har även gjorts vetenskapliga undersökningar av humorns struktur, och man kom fram till att det var 8 grundelement i den. Givetvis bör detta variera mellan olika kulturer och tidsåldrar. Några svenska humorhäften från ca 1900-1910 jag köpte förra sommaren framstår som enbart märkliga i dag. 

Det här några gånger uttryckts här på TCS att ett uppenbart kännetecken hos en mängd andra personer  från övriga läger är just är brist på humor och självironi, och mer eller mindre uttalat enkelspårigt tänkande. Samma gäller för ganska generellt för aktivistgrupperingar – tråkigare människor är nog svårt att finna.

Någon psykolog bland läsarna på TCS som kan kommentera? (Missförstå mig nu inte att mena att mina fredagsinlägg skulle vara särskilt roliga, men jag tycker själv att de piggar upp detta forum).

De sammanhang som diskuteras på TCS är ju också ytterst komplexa och bör betraktas med öppna sinnen, inte via dogmer. Den som exempelvis inbillar sig att det stannar vid exempelvis   ”koldioxid är en växthusgas – därför MÅSTE det bli varmare” bör nog tänka några gånger till om vad saken egentligen gäller.

På Claes Johnson’s blogg finns en mycket intressant bok under skrivande, som man kan ladda ned. Claes, jag hoppas Du inte misstycker att jag här gör reklam för den, och gör ett kort klipp.

Mot slutet i boken hittar man där följande citat rörande matematiker:

  • A mathematician is a blind man in a dark room looking for a black cat which isn’t there. (Darwin)
  • I have hardly ever known a mathematician who was capable of reasoning. (Plato)
  • Mathematicians are like Frenchmen: whatever you say to them they translate into their own language and forthwith it is something entirely different. (Goethe)
  • Mathematics has the completely false reputation of yielding infallible conclusions. (Goethe)
  • As far as the laws of mathematics refer to reality, they are not certain; and as far as they are certain, they do not refer to reality. (Einstein)
  • Mathematicians, who are only mathematicians, have exact minds, provided all things are explained to them by means of definitions and axioms; otherwise they are inaccurate and insufferable, for they are only right when the principles are quite clear. (Pascal)

Jag tycker Einstein’s och Pascal’s citat är speciellt träffande i sammanhanget.

Kanske en del av nyckeln till de kontroverser som finns inom klimatområdet kan förklaras så? Jag vill bara tillägga att jag HAR träffat matematiker med både humor och öppna sinnen!

För humor finns det som sagt också kulturskillnader, och även språkbarriärer. Jag vet inte om ni hört om den hejdlösa episod som tilldrog sig i veckan, när en Australisk programvärd skulle testa en ordlek på självaste Dalai Lama ?  Sanslöst.

Kanske dags för lite bilder, och att sluta djupsinnigheterna för dagen – en stor stark skulle sitta bra i kväll:

Eller gå på restaurang ?

Eller lite Yoga, eller en Cykeltur i morgon?

Så att ni kommer i trim för badsäsongen, som ju inte är långt borta – ja – de flesta av oss är inga ungdomar längre…

Slutligen vad som börjar bli en tradition fredag-lördag på TCS – musikhälsningar.  I denna Voodoo-science-krets ;-) väljer jag i dag Winwood-Clapton från förra årets turné  – njut av en suverän  Jimi Hendrix-cover av Voodoo Chile  - tyvärr verkar inte versionen från DVD/CD från Madison Square Garden-konserten finnas på YouTube (den är över 20 min lång) – men här kan ni finna några andra – obs den i länken är också lång och därför tudelad.

juni 17, 2011   246 Comments