Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juli 2011

Postmodernism

I floden av synpunkter på klimatfrågan förekommer allt som oftast åsikter om relationen mellan politik och vetenskap. Och många menar att det centrala i hela klimatdebatten är de politiska, kulturella och ekonomiska frågorna, snarare än de vetenskapliga. Själv har jag alltid argumenterat att vetenskapen – hur den bedrivs och dess resultat – är det helt avgörande, se exempelvis här och här.

Det finns dock riktningar inom framförallt samhällsvetenskap och humaniora* som glatt välkomnar tesen att inte bara klimatvetenskapen utan all vetenskap är politik, ekonomi och kultur. Den riktningen kallas ofta ”postmodernism”.  Beteckningen har kommit att stå för allt möjligt som på något sätt skiljer sig från det modernistiska projektet med sina rötter i upplysningen, utvecklingsoptimism och tro på människan.

Ur filosofisk synvinkel finns det saker att hålla sig skeptisk till i båda riktningarna. Men mest diskussion har det nog varit, och är, om postmodernisternas förkastande av sanning och objektivitet: all sanning är socialt och kulturellt kontextbunden, menar man. Det finns inga objektiva sanningar utan ”sanningen” om världen är enbart en social konstruktion som varierar från tid till annan, och från samhälle till samhälle.

Detta påstående strider mot den klassiska, Aristoteliska, definitionen av sanning: Att säga om det som är att det är, eller om det som inte är att det inte är, är sant. Att säga om det som inte är att det är, eller om det som är att det inte är, är falskt. Denna definition förutsätter förstås att det finns en objektivt existerande verklighet därute om vilken vi kan säga sanna eller falska saker. Aristoteles är vad filosofiskt kallas för ”ontologisk realist”.

Postmodernismens relativistiska misstag är att man blandar samman våra uppfattningar om världen (vetenskapliga eller ej) med verkligheten som sådan. De förnekar t.o.m. ofta (dock sällan på ett konsekvent sätt) en objektivt existerande verklighet helt och hållet; allt är konstruerat av vetenskapen och av kulturella och sociala faktorer. Som skäl för detta anförs den historiska och sociologiska kunskapen om att teorier och allmänna uppfattningar faktiskt skiftar, att våra begrepp bevisligen är konstruerade av oss människor osv. Extra ammunition hämtar man från filosofer som Thomas Kuhn , Paul Feyerabend samt ett antal franska och tyska filosofer.

En konsekvens av detta synsätt är att sant eller falskt inte spelar någon roll, utan att det enda som är viktigt är hur vi människor påverkas av olika vetenskapliga ”berättelser”; vilka politiska beslut som fattas, hur våra sociala normer ändras, hur ekonomin utformas etc. Mer aktivistiskt kan och bör vetenskapen utformas för att förändra världen i önskad politisk riktning.

Det är visserligen sant (!) att vi människor inte är födda med ett gudomligt allvetande, och att Gud – om han/hon nu finns – glömde att utrusta oss med sinnesorgan som automatiskt kan leverera en korrekt och säker bild av verkligheten. Vetenskapshistorien ger oss en beskrivning av den vetenskapliga utvecklingen som kan tyckas påminna om den blindes famlande i mörker. Så många konstiga teorier det har funnits! Så märkliga idéer som vunnit allmän acceptans i samhällena!

Men även om vi saknar en korrekt karta och även om vi kanske är blinda, så kan sökandet efter sanningen ändå skötas på ett rationellt sätt: Vi framkastar kartbilder och gissningar om hur terrängen ser ut framför oss. Sedan tar vi vår blindstav och prövar bit för bit huruvida våra gissningar stämmer. Ty vi märker ganska snart (åtminstone om vi inte hänger oss åt önsketänkande) om något inte stämmer. Verkligheten kan ”sparka bakut” och teorier kan falsifieras.

I allt väsentligt är det denna relation mellan teori och verklighet, och den vetenskapliga metodologi som är förknippad med den, som postmodernisterna inte ser. Allt hänger inte på politik, kultur eller ”vetenskapskommunikation”. Därför vidhåller jag att det är respekten för god vetenskaplig sed och klimatvetenskapens resultat som måste utgöra grunden för diskussionen. Vi får hoppas att inte alltför många riktiga klimatvetare lyssnar till de postmodernistiska locktonerna, även om fältet verkar ha lockat en flock med aktivister som uppenbarligen är beredda till vad som helst för att just förändra världen i riktning mot den gröna utopin.

Ingemar Nordin

* Det finns en del rimliga skäl till detta, framförallt beroende på att många av samhällsvetenskapernas och humanioras studieobjekt är mänskliga konstruktioner och inte naturgivna. Men jag går inte in på denna ontologiska diskussion här.

juli 31, 2011   114 Comments

Superbisarrt från den akademiska världen

Häromdagen fann jag en artikel i senaste nyhetsbrevet från American Physical Society, som handlade om den stora ESS-acceleratoranläggningen som ska byggas i Lund fram till 2019 (enligt bilden ovan). Det var svårt att tro sina ögon – man avser driva detta energislukande monster med egen lokal vindkraft.  Trots att drift och mätutrustning just kräver högstabil elförsörjning i jämförelse. Och det är bara en liten plätt i vindparksammanhang – ska man köpa mark någon annanstans?

Just det – läs själv. Ofattbart – första tanken är att det måste vara Allan Larsson som ligger bakom detta. Eller troligare Peter Pedersen? ;-)

Tillägg den 3 augusti:

Jag fick mig i går tillsänt ”ESS energirapport” i PDF-format.

Förutom vindkraftflummet och upprepandet av mantror om förnyelsebara energikällor ger rapporten ett intryck av en högst kompetent konstruktörsstab, som vill energieffektivisera, och återvinna spillvärme.

Bra – men varför förlöjliga verksamheten med verklighetsfrämmande spel för galleriet?

juli 30, 2011   43 Comments

Minnen av en svunnen tid

Många av er har kanske redan sett nedanstående autentiska tidningsklipp tidigare (eller utdrag ur dem) - i vars ljus klimatetablissemangets påståenden om ”unprecedented” och ”allt snabbare och snabbare” etc. etc.  vad gäller Arktis framstår som högeligen egendomliga.  Man hör också vissa Arktis-forskare referera till intervjuer med åldriga inuiter, som påstås ha sagt att de aldrig sett motsvarande under sin livstid, och inte minns inte heller att deras föräldrar berättat om varmare tider förr.

Klicka för läsbara texter, läs och förundras. Min egen känsla är att det hela är mycket mer relaterat till föränderliga havsströmsmönster, snarare än atmosfärstemperaturer. Men klimat-etablissemanget i dag är ju dominerat av meteorologer och motsvarande, som inte verkar vill blanda in sådana ”komplikationer” i sin tankevärld. 

Exempelvis en svensk arktisforskare visade sig vid frågestund efter sitt öppna föredrag i akademisammanhang för något år sedan inte veta vad PDO hade för roll, och fick rodnande också erkänna att föredragstiteln om snabbt krympande havsis snarare borde varit den omvända.

 

Vill man lägga till mer information finns även officiella temperaturdata för Grönländska orter (ex. nedanstående), hur man hanterat urbaniseringskorrektioner är dock för mig okänt:

juli 30, 2011   27 Comments

Världen år 2050

Time Magazine 11 juli hade ovanstående bild, som väcker viss förundran. I år ska vi bli 7 miljarder enligt uppskattningar i nyheterna i morse.  Men med tanke på de ständigt återkommande hungerkatastroferna runt Afrikas horn undrar i alla fall jag hur man kommer fram till att Etiopiens befolkning ska tredubblas?

Egentligen inget att skämta om, men jag trodde alla där var klimatflyktingar vid detta laget? Pär Holmgren kanske har något svar?

juli 30, 2011   21 Comments

Fredagstankar på nytt

Nu så här en vecka efter de overkliga händelserna i Norge är det inte läge för alltför mycket skämtande, när jag tänkte återuppta denna typ av mer lättsamma inlägg efter semester och annat.  Bloggen verkar gå bra och de nya skribenterna är mycket ambitösa.

 

Det har varit mycket om förfärligt fula vindkraftinstallationer senaste veckan på TCS. Notera dock att det finns mycket vackra sådana, även på Gotland (bilden tagen i skymningen några mil söder om Slite under mc-semester där i maj-juni förra året).  

Senare på hösten åkte jag på tjänsteresa för en disputation, och möttes av denna syn, strax utanför Pamplona i nordöstra Spanien. Tydligen får markägarna furstligt betalt för att husera dessa tingestar på bergskammarna, allt givetvis i miljöns namn … Hemskt ändå. Jag vill minnas att propellrarna knappt rörde sig. I alla fall inte så röriga installationer som i Lars Jonsson’s skräckbild från en badplats på södra Gotland för några veckor sedan här på TCS.

Efter en viss stiltje i den egentliga Klimatfrågan i media, så noterar man en del utfall mot ifrågasättare idagstidningar i USA och i en anonym Editorial och en artikel om Heartlandkonferenserna och NIPCC  också i tidskriften Nature häromdagen. Etablissemanget verkar närmast desperat.

SVT mal också på som vanligt i Rapport och Aktuellt. Man tar ”klimatförändringen” som en sanning, och bas för allehanda påståenden. Jag minns inte allt trams i denna anda under juli, men i går var det myggplågan i Österdalälven, som skulle sprida sig till städer söderut, pga en kombination av varmare och regnigare somrar ? Jovisst – jag minns översvämningsmygg i centrala Karlskrona för några år sedan – men i övrigt är det bara det vanliga tungomålstalandet.

Jag tyckte också någon forskare i inslaget yttrade något i stil  med att folk råkar få med sig mygg i bilen, som sen kan lägga ägg i exempelvis Djursholm och skapa myggproblem där.  Jag tror forskaren (jag vet inte vem det var, hörde bara sändningen med ett halvt öra ute på altanen) borde lägga ägg själv.

Varför kan inte vetenskapssamhället ta och självrena sig – saken är enkel ?:

Ja, kanske är det politikernas anslag till vetenskaparnas försörjning som styr allt detta, kombinerat med någon form av självhjärntvätt.

Jag har ett tänkvärt citat bland mina mailfooters ”Create belief in the theory, and the facts will create themselves”Joseph Jastrow, 1935. Psychologist, scholar and author (1863 — 1944)

Nej – nu får det inte bli för många mörka tankar. Jag drog dock på smilbanden när jag just läste att vetenskaparen bakom de drunknande isbjörnarna ”satts i karantän” för vetenskapliga oegentligheter – läs och begrunda här.  Ack ja. Kanske det finns hopp.

Det är lite kvar av sommaren – varför inte gå och bada igen? Lite kallt kanske – Östersjön var inte badbar för mig i alla fall förra veckan – varför inte värma upp den antropogent?  Hm – ca 100 Watt per person nedan – måste bli ganska så ljummet.

 

Eller kanske en liten picnic i det gröna? Har man ingen kokställning till grytan kan man ju improvisera, men använd givetvis biogas istället för gasol, som på bilden.

 Slutligen till er alla – men speciellt till Bertel –  en musikhälsning, vars innehåll  i alla fall jag själv blir glad av. Jag reserverar mig däremot  vad gäller den engelska textöversättningen på videon – verkar lite ”suspekt”.

 

 

 

 

juli 29, 2011   32 Comments

Atmosfärens återstrålning

Bland  klimatrealisterna finns en grupp som förnekar växthuseffektens betydelse för jordens temperatur. Jag tvekar att kalla det för en ”radikal” fraktion, ty i en politiserad värld kan det leda till missförstånd. Det handlar om diagram över energiflödena i atmosfären, som inkludera återstrålning från atmosfären mot jordytan. De ”radikala” hävdar att det enlig termodynamiken är omöjligt att den svalare atmosfären värmer den varmare jordytan.

Fysiker har stor respekt för termodynamiken, så med detta svärdshugg tycker man sig komma förbi den snåriga debatten om klimatkänslighet och förstärkningsfaktorer. Det är detta som är innebörden av ”radikal” i detta sammanhang. I ett tidigare inlägg citerade jag en IPCC-figur som anger ”återstrålning”. Det är om detta som diskussionen har pågått. Alla medier har termisk utstrålning, även i närvaro av ett varmare medium, så därför finns ingen principiell invändning mot de röda pilarna  i figuren. Det som termodynamiken sätter en gräns för är att nettotransporten alltid går från det varmare till det kallare mediet. För att något tydligare illustrera detta citerar jag denna figur  från Handbook of Optics (OSA &McGrawHill, NY 1976) med strålningen genom atmosfären, både uppåt och nedåt. På y-axeln ges strålningseffekten (radiansen) som funktion av våglängden, vilket är något knepigare än den transmissionskurva, med dimensionslösa %,  på y-axeln, som fanns i det tidigare inlägget.

Den översta heldragna kurvan är svartkroppsstrålningen för  -1 oC (272 K), vilket är ett lämpligt medelvärde för det atmosfärsskikt som strålar. Nästa heldragna kurva är intensitetsfördelningen hos den utåtgående värmestrålningen. I detta fall är värdena beräknade  för en kall och torr atmosfär som nämnts (”Midlatitude winter model”).  Vi noterar att denna utåtgående strålning nära nog ansluter till svartkroppskurvan i intervallet 8-13  µm. Det dubbla absorptionbandet vid 9-10 µm är ett undantag, och vi vet från den tidigare figuren att det beror på absorption av vattenånga (H2O) och koldioxid (CO2). Figuren bekräftar alltså att i  atmosfäriska fönstret 8-13 µm kan jorden stråla ut nära nog som en svart kropp genom en torr och kall atmosfär. Det ser alltså inte ut så här ovanför tropikerna. Om det blir mera vattenånga och/eller koldioxid, så reduceras denna utstrålning. Detta är kärnan i  den atmosfäriska  växthuseffekten, som har föga att göra med hur vanliga växthus förbättrar klimatet.

Till slut betraktar vi den streckade kurvan. Den är beräknad instrålning från atmosfären mot jordytan – dvs den omdiskuterade återstrålningen. Man ser direkt att den streckade kurvan har ett våglängdsberoende som är motsatt den streckade. Detta är i överensstämmelse med en fundamental princip. Om atmosfären inte kan absorbera i 8-13 intervallet, då kan den inte heller utsända strålning i detta intervall. Det motsatta gäller också, dvs i intervallet 14-17 µm, där atmosfären är starkt absorberande, där kan den stråla ut. En svart kropp har maximal emittans därför att den absorberar all inkommande strålning.

En termodynamisk fundamentalist skulle  kunna oroas av att i  14-17 intervallet, där strålar den kalla atmosfären mer mot jorden, än vad den varmare jordytan strålar ut genom atmosfären. Återigen är det den totala effekttransporten som styrs av termodynamiken. I ett enstaka våglängdsintervall bryts inte någon princip. Om vi istället betraktar ytorna under respektive kurva (dvs integralerna), motsvarar de den totala strålningstransporten. Det syns med ögonmått att den totala utstrålningen är större än den totala instrålningen.

Strängt taget är det inte nödvändigt att  utstrålningen är större än instrålningen.   I den totala effekttransporten ingår också bidrag från ledning, konvektion och förångning/kondensation. I tropikerna är detta av stor betydelse, samtidigt som utstrålningen är kraftigt reducerad – där räcker det inte att räkna enbart med strålningen.

För att sammanfatta:

1. ”Växthuseffekten finns”.

2. Instrålning från kall atmosfär mot en varmare jordyta strider inte mot termodynamiken.

3. Figuren ovan visar vid vilka våglängder och i vilken utsträckning atmosfären kan behandlas som en svart kropp.

 

juli 29, 2011   89 Comments

Replik till Anders Wijkman

I dagens Folkbladet var den första repliken till Anders Wijkman redan publicerad

Wijkman ångar dock vidare i Katrineholmskuriren och i Sundsvalls tidning. Han har dessutom hittat min egen lokaltidning i Skövde: Skaraborgs Läns Allehanda, som dock inte finns på nätet. Bra jobbat Anders! Dags att snickra på replik på repliken. Tur att vi har semester, eller hur?

 

juli 28, 2011   108 Comments

Försiktighetsprincipen – än en gång

Bilden nedan är inspirerad av vinjetten på en bloggadress som innehåller historik och läsvärda kommentarer angående  försiktighetsprincipen (Eng: Cautionary principle).  Denna har f ö kritiserats även på TCS.


Efter att ha avlyssnat diskussionen mellan Christopher Monckton och  Richard Dennis vill jag skriva ner några funderingar om  försiktighetsprincipen, ty debatten i Australien gav en ny infallsvinkel.

Den ”typiska användningen” av försiktighetsprincipen är i en diskussion om en ny eller större risk – ofta efter publicering av nya vetenskapliga data. Förespråkarna för försiktighetsprincipen säger då att vi inte kan/bör vänta på den slutgiltiga vetenskapliga bekräftelsen, utan agera omedelbart. En kemikalie bör förbjudas eller en säkerhetsåtgärd bli obligatorisk.

Utgången av debatten är besvärande ofta beroende på hur media reagerar.  Media gillar att slå larm och accepterar i de flesta fall försiktighetsprincipen. När detta väl har skett, är det svårt, även för starka och omdömesgilla politiker, att kritisera det vetenskapliga arbetet eller bara rekommendera eftertanke. Ofta kan processen på sin höjd saktas ner genom att man tillsätter en utredning.

Förespråkaren för skatt på koldioxid i ovannämnda debatt, Richard Dennis, använde sig av en utvidgning av begreppet. Det var kanske därför han inte uttryckligen nämnde termen ”Precautionary principle”? Han jämförde med hur vi vardagslivet  accepterar en medicinsk diagnos eller tecknar en brandförsäkring på det hus vi äger. Det är förståndigt, anförde Dennis, att gardera sig mot  de risker som föreligger, och att då acceptera vad vetenskap och erfarenhet har lärt oss.

Christopher Monckton’s fullt tillräckliga argument häremot var att i klimatfallet lanserar IPCC en försäkring vars premie är mångdubbelt större än den tänkbara ekonomiska skadan av klimatförändringarna. Kvalificerade  ekonomer har bekräftat detta, med  Sternrapporten som det alltför uppmärksammade undantaget.

Det som jag vill lägga till, är att Dennis vardagliga exempel på expertråd angående välbekanta ting som hudcancer och eldsvådor, ligger långt från det dimmiga riskpanorama som IPCC-rapporterna skissat. Genom att på detta vis devalvera den stora och genuina osäkerheten i IPCC’s ”klimatscenarier” ville han få beslutet om CO2-beskattning att låta lika vardagligt, som att teckna en sjuk- eller brandförsäkring. Normala försäkringar innebär att försäkringstagaren betalar en premie i nivå med risken för att ett visst hus skall brinna, ett belopp och en risk som var och en kan uppskatta på sitt sätt. Detta är väsensskilt från att låta beslutet dikteras av ett påstått vetenskapligt konsensus, som dessutom anfrätts av en några motvilligt erkända misstag. Än värre, den famösa hockeyklubban har inte uppriktigt erkänts som ett vetenskapligt fel utan endast givits en blygsammare roll.

På gott och ont, så har den hittillsvarande användningen av försiktighetsprincipen avsett situationer som vetenskapen ännu inte är färdig med. Det är tillräckligt problematiskt, och har som sagt kritiserats i många andra sammanhang. Så länge våra resurser är begränsade, så innebär en vidtagen åtgärd att en annan åtgärd blir omöjlig. Det är ett dyrbart misstag att åtgärda en försumbar risk!

I just klimatfallet skulle vi dessutom ha ungefär lika goda skäl att teckna en ”försäkring” mot global avkylning. Vad detta än innebär, så lär det inte bara bli dyrt, utan också hamna i konflikt med de åtgärder som IPCC f n agerar för.

juli 28, 2011   33 Comments

Anders Wijkman går till angrepp

Anders Wijkman går idag till angrepp i flera tidningar mot undertecknad.

FolkbladetBorås tidning, Norrköpings tidning

Anders Wijkman tar till storsläggan mot mig idag i flera tidningar: Klimatförnekare, hetskampanj, desinformation, sprider rykten, attackerar mm. Det verkar som om paniken i det klimat- och miljöindustriella komplexet spridit sig rejält nu när O2 vindkompaniet omstrukturerat, Morphic drar ned på verksamheten och Arise Windpowers aktievärde har minskat med nästan 20 % sedan introduktionen. Det är i alla fall den tolkning jag gör för stunden.

Sanningshalten i angreppet är däremot ytterst begränsad. Vilket jag hoppas att repliken kommer att klargöra.

 

juli 27, 2011   96 Comments

Den globala uppvärmningen lyser med sin frånvaro

Nyheter från Klimatgruppen: Nyhetsredaktör Ove Lilljequist

Även klimatalarmisterna medger nu att det inte varit någon Global Warming under de senaste 15 åren. Men man (Kaufmann) försöker förklara det med att Kinas koldrivna industri släpper ut aerosol-partiklar, som reflekterar solljuset och håller den verkliga uppvärmingen nere. Fast alla tror inte på den förklaringen.

Om det nu inte är någon Global Warming, så kan ju inte koldioxiden ha någon skuld, och de miljarder som spenderas på ändlösa klimatkonferenser och beskattningar av CO2 är helt meningslösa. Inte ens IPCC är ju klara med sambandet mellan stigande temperatur och CO2, och säger bara att man är 90 % säker på det. Men politikerna är 100 % säkra, och de är det även om temperaturen inte stiger.

Nu har en upprepning av ett experiment för 100 år sedan bekräftat att CO2 förorsakar överhuvud taget ingen uppvärmning. Professor Robert W. Wood vid John Hopkins University visade redan 1909 att koldioxiden inte kan förorsaka uppvärmning och professor Nasif S. Nahle i Monterrey, Mexico har upprepat Wood’s experiment och kommit till samma slutsats. Bloggen Climate Realists, som bl a har den legendäre Piers Corbin som medarbetare berättar om experimentet.

Även CERN har åtminstone delvis stigit in i klimatdebatten genom att ta upp dansken Henrik Svensmarks hypoteser om den kosmiska strålningens inverkan på molnbildningen. Med det träffande namnet CLOUD har man redan under slutet av 2010 gjort de inledande experimenten. Nigel Calder, en gång chefredaktör för New Scientist och som skrev boken ”The Chilling Stars” tillsammans med Svensmark, säger att försöken inspirerades av en föreläsning han höll på CERN 1997. Men även inom CERN är testningen av hypoteserna politiskt kontroversiella, som Calder skriver på bloggen Tallbloke’s Talkshop, och CERN-chefen Rolf-Dieter Heuer har dekreterat att inga resultat får presenteras som bevis för eller emot AGW, med tanke på de politiska konsekvenserna. Allt enligt bloggen No Tricks Zone så sent som häromdagen.

Alarmisterna har det inte lätt. Det har nu gått så långt att EPA, The Environmental Protection Agency i USA, medger slaget förlorat genom sin ”Air Chief” Gina McCarthy, som något uppgivet ger skeptikerna segern i klimatdebatten. Det är samma person som genom att i februari 2011 i en Congressional Hearing svara på frågan: ” ‘Shouldn’t Gina McCarthy know how much CO2 is in the air? ‘ -McCarthy: ‘Well actually I don’t have that figure.’

Vi regeras av politiker som är djupt okunniga om vad de beslutar.

juli 27, 2011   22 Comments