Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — februari 2012

Glidningar

Gästinlägg av meteorologen, klimatologen och docenten Tage Andersson

I mitt inlägg ”Trender igen” , TCS 120212, diskuterade jag glidande (löpande) medelvärden i fig 1 (nedan). För en tidsserie är ett glidande medelvärde av längden a medelvärdet för alla y-värden mellan x2-x1=a-1. Frågan är vilket x-värde ett sådant medeltal ska tilldelas. Programmet Excel som jag använt tilldelar det värdet x2. Kurvan för de glidande medelvärdena börjar då först vid värdet för minsta x1+(a-1) och slutar vid värdet för största x2. Detta irriterade några kommentatorer, som menade att medeltalet borde förläggas till mittvärdet, dvs x1+(a-1)/2

Fig 1. Årsvärden av globala temperaturanomalier enligt CRU. De glidande medelvärdena har förlagts till intervallets slut

Om x-värdet för det glidande medelvärdet förläggs till mitten förskjuts kurvorna i x-led men förblir eljest oförändrade, se fig 2.

Fig 2. Samma som fig 1, men de glidande medelvärdena har förlagts till intervallets mitt. Jag lyckades inte få Excel att ge årsvärdena i staplar som i fig 1.

Om a är jämnt blir det inget heltal för mittvärdet, vilket kan irritera. Man kan välja ett udda a för att få ett heltal. Då riskerar man frågor typ ”tog du 11 i stället för 10 för att visa …”.

Ibland finner man figurer med löpande medelvärden över hela x-intervallet som i fig 3 från Klimat- och sårbarhetsutredningen  I utredningen hittar jag ingen hänvisning till figuren, men den avses med en nog så avslöjande rubrik strax ovanför:

Trots Gudrun och Per – ingen långsiktig trend mot fler stormar   –   ännu

Om mitten-x-värdet ansätts för de glidande medelvärdena behövs värden från 1877 för att få värdet för 1881. De kan ju faktiskt finnas. Har man inga måste de ansättas. Det glidande medelvärdet för 2005 fordrar värden efter 2005. För att få tillräckligt många måste åtminstone några prognosticeras eftersom utredningen är daterad oktober 2007. Om å andra sidan de glidande medelvärdena tilldelas slut-x-värdet måste på något sätt värden före 1881 ansättas, men det behövs inga värden efter år 2005. Det framgår inte av utredningen hur man förfarit. Det är inte ovanligt att löpande medelvärden visas för ett större intervall än de egentligen kan. Så är det också för mer avancerade filter. Ett vanligt trick är att låta första värdet i serien representera så många föregående som behövs och det sista så många kommande som behövs. Något som kan ge oväntade resultat. Humlum (avsnittet Data smoothing) refererar ett sådant fall som CRU råkat ut för. De presenterar åskådligt temperaturutvecklingen med stapeldiagram och en filtrerad kurva som fordrar ett antal observationer såväl framåt som bakåt. För januari 2008 noterade CRU ett mycket lågt värde, vilket ledde till att kurvan brant pekade nedåt. Inte bra för ett institut som hävdar att det blir varmare, varför man modifierade beräkningarna.

Fig 3. Här visas 10 års glidande medelvärden för hela tidsintervallet.

Hur har man gjort? Efter 

 

februari 25, 2012   18 Comments

Så talade Lindzen

 Richard Lindzen höll den 22 februari (i år) ett tal i House of Commons (rum 10). Han var inbjuden talare när organisationen ”Repeal of the Climate Change Act” anordnade ett seminarium. 

James Delingpole på The Telegraph är imponerad liksom Simon Carr på The Independent. Simon Carr ”fann sig själv tro – eller acceptera möjligheten – att värme snarare minskar än ökar antalet tropiska stormar” (min översättning). Faktum är att han ger ett lite förbluffat intryck enligt min mening. Uppenbarligen är det en hel del (vardagsmat för en TCS-läsare) som är för honom helt nytt.

Ni kan läsa hela talet samt naturligtvis titta på diverse bilder och grafer här eller gå  till Bishop Hill. Det här är den vetenskapliga bakgrunden till vad skepticismen mot att vi står inför en katastrofal klimatförändring handlar om (i stort sett) så för er som önskat en slags sammanfattning är detta en chans ni inte får missa.

James Delingpoles presentation av Lindzen:

”Professor Richard Lindzen is one of the world’s greatest atmospheric physicists: perhaps the greatest. What he doesn’t know about the science behind climate change probably isn’t worth knowing.”

Hela talet är 58 sidor långt, inklusive bilder och grafer, så jag tänker bara lyfta fram några saker.

Han klargör först vad debatten om klimatförändringarna egentligen handlar om. Det handlar inte om klimatet förändras: det gör det alltid. Det handlar inte om huruvida CO2 ökar: det gör den. Det handlar inte om ökningen av CO2, ensamt leder till någon uppvärmning: det borde den. Det handlar helt enkelt om hur stor uppvärmning ökningen av CO2 kan leda till, och kopplingen av en sådan uppvärmning till oräkneliga katastrofer. Bevisligen kommer ökningen av CO2 att leda till en liten uppvärmning men kopplingen av denna lilla uppvärmning (eller ens betydande uppvärmning) till påstådda katastrofer är minimal. De argument som hävdas för katastrofala påståenden är extremt och ofta erkänt, svaga.  Ibland också öppet oärliga.

Som exempel berättar han om ett brev publicerat i Science våren 2010. Innan jag går vidare kan ni klicka på länken och gå till brevet/artikeln, klicka sedan på ”Correction: A note on this image” så får ni fram den manipulerade bilden som författarna först prydde sin artikel med. Skillnaden mellan bilderna känns representativt för fortsättningen.

De flesta som hade skrivit under brevet hade ingenting med klimatvetenskap att göra. Några hade ändå det som ex Carl Wunsch. Såhär står det i Science-brevet:

”(iii) Natural causes always play a role in changing Earth’s climate, but are now being overwhelmed by human-induced changes.”

”(iv) Warming the planet will cause many other climatic patterns to change at speeds unprecedented in modern times, including increasing rates of sea-level rise and alterations in the hydrologic cycle.”

Att jämföra med vad Carl Wunsch har skrivit i en publicerad vetenskaplig rapport:

”It remains possible that the data base is insufficient to compute mean sea level trends with the accuracy necessary to discuss the impact of global warming–as disappointing as this conclusion may be.”

Om vi går till den vetenskapliga litteraturen visar det sig alltså att de auktoritära påståendena i Science-brevet  inte har större trovärdighet än den patetiska isbjörnen som medföljde brevet.

På slutet pratar han om feedbacks. Utan positiva feedbacks kan en dubblering av CO2 endast ge en grads uppvärmning. Det är bara med hjälp av positiva feedbacks från vattenånga och moln som man får den stora uppvärmning som är associerad med alarmen.  Satellitdata verkar visa oss att dessa positiva feedbacks är en kontgjord modellprodukt.

Han går igenom många grafer och pekar ibland på att de ofta är överdrivet framställda etc så jag rekommenderar er verkligen att läsa hela talet.

Han avslutar med orden:”In the meantime, while I avoid making forecasts for tenths of a degree change in globally averaged temperature anomaly, I am quite willing to state that unprecedented climat catastrophes are not on the horizon though in several thousand yers we may return to an ice age.” 

Han vågar alltså göra uttalandet att klimatkatastrofer utan motstycke inte finns längst horisonten föutom att vi kanske återigen har istid om några tusen år. 

 

februari 24, 2012   131 Comments

Uppvärmningspausen väcker tankar om låg klimatkänslighet

Förra veckan rapporterade vi om hur uppvärmningspausen lett till diskussion av nya hypoteser för hur klimatet förändras som alternativ till IPCCs traditionella AGW-hypotes. För oss klimatskeptiker ligger tanken nära till hands att uppvärmningspausen beror på att klimatkänsligheten är låg så att effekterna av de mänskliga växthusgasutsläppen blir små jämfört med de naturliga klimatförändringarna. Här följer mina personliga funderingar om vad jag anser tyder på att klimatkänsligheten är låg.

Vi har tagit upp vad klimatkänsligheten är i en tidigare artikel.

Vad säger satellitmätningar av värmestrålningen ut från jorden?

Storleken på den ökade uppvärmningen på grund av ökad koldioxidhalt beror på hur atmosfärens avkylning ökar genom att värmestrålningen från jorden ut i rymden ökar när temperaturen ökar. Man kan studera hur värmestrålningen ändras med temperaturen med hjälp av satelliter. Sådana mätningar har gjorts men olika forskargrupper har tolkat mätresultaten olika.

UAH-gruppen, den forskargrupp som bland annat publicerar de satellitbaserade UAH temperaturmätningarna, har genom en ny metod för att tolka satellitmätningar av strålningen från jorden fått fram märkliga resultat. Vi har redogjort för detta arbete av Spencer och Braswell (2010) i en tidigare artikel. Deras metod, fasplansanalysmetoden, ger vissa resultat som endast är förenliga med låga klimatkänsligheter därför att en global temperaturökning ökar utgående värmestrålning, och därmed jordens kylning, mycket mer än vad till exempel klimatmodellerna beräknar. Se figur 1 som förklaras mer ingående i den tidigare artikeln.

Jag har genom självstudier skaffat mig grundläggande klimatvetenskapliga kunskaper och har därför i detalj kunnat sätta mig in i deras metod. Jag har själv kunnat reproducera deras resultat. Min bedömning är att det är svårt att förklara dessa resultat om inte klimatkänsligheten är låg, mindre än en grad per koldioxidfördubbling.

Andra i den svenska klimatdebatten, främst Olle Häggström, hävdar att Spencers och Braswells resultat inte är trovärdiga. Men Häggström bygger detta på en utomvetenskaplig trovärdighetsanalys av en enda medlem i gruppen, Roy Spencer, en trovärdighetsanalys som motsägs av den framstående klimatforskaren Roger Pielke Sr. Pielke varnar för en smutskastningskampanj som pågår mot UAH-gruppen.

Lägg märke till vilka som var författare till den artikel som smutskastar Roy Spencer (och även John Christy) som Roger Pielke Sr kritiserar. De var Kevin Trenberth, John Abraham och Peter Gleick. Alltså samme Peter Gleick som avslöjades för bedrägligt beteende. Se även här.

Häggström har inte heller sakligt kritiserat fasplansanalysmetoden enligt Spencer och Braswell (2010) (av vad han skriver verkar han inte förstå vad artikeln handlar om). Någon bärande vetenskaplig kritik av denna metod har jag heller inte funnit i den vetenskapliga litteraturen. Häggströms trovärdighetsbedömning bygger även på andra felaktiga grunder, se här och här.

Min egen bedömning är, till skillnad från Häggströms, inomvetenskaplig och bygger på min egen vetenskapliga analys av Spencers och Braswells artikel från 2010 (och då behöver jag ingen trovärdighetsanalys, det vetenskapliga arbetet får tala för sig själv).

Men klimatmodellerna säger ju något helt annat, eller …

Klimatmodellerna visar som bekant på högre klimatkänsligheter. IPCCs konsensusintervall för klimatkänsligheten från 2007, 2 – 4,5 grader per koldioxidfördubbling, bygger i hög grad på resultat från klimatmodeller.

Kan vi verkligen bortse från vad klimatmodellerna säger? Kan dessa verkligen räkna fel?

Min bedömning är just detta att de troligen räknar fel, med för hög klimatkänslighet. Det finns en stor principiell svaghet hos klimatmodellerna som kallas för komplexitetsparadoxen som diskuterats i en tidigare artikel om klimatmodellerna. Genom att klimatmodellerna är så komplicerade kan man inte avgöra om de ger riktiga resultat eller inte. Detta är den ena grunden för min bedömning.

Den andra grunden är de stora svårigheterna att modellera klimatsystemet eftersom detta i hög grad är kaotiskt. Även om man inte kan utesluta att långsiktiga underliggande trender i princip kan beräknas så blir osäkerheterna väldigt stora. Detta leder till att osäkerheterna i klimatmodellberäkningarna blir absurda. Detta framgår av Real Climates uppdatering om klimatmodeller nyligen.

Den första figuren i Real Climates artikel representerar klimatmodellernas resultat som en grå rökplym (som från en skorsten). För till exempel år 2012 beräknar modellerna att temperaturanomalin blir mellan 0,0 och 0,8 grader, dvs. osäkerheten är lika stor som den uppskattade temperaturökningen för de hundra sista åren som är just 0,8 grader (man undrar vad en jämförelse mellan nytta och kostnad skulle säga då det inte är gratis att utveckla dessa komplicerade klimatmodeller).

Till detta kommer att klimatmodellerna bygger på Arrhenius gamla hypotes om vattenångans förstärkande effekt. Men förmodligen kan inte vattenångan behandlas för sig själv utan den ingår i ett sammankopplat system med moln, nederbörd och cirkulationen i atmosfär och ocean, som vi diskuterat i en tidigare artikel.

Det är denna återkoppling från det sammankopplade systemet av vattenånga, moln, nederbörd och cirkulation i atmosfär och ocean som jag anser synliggörs i fasplansdiagrammen. Dessa motsäger alltså klimatmodellerna genom att visa på låga klimatkänsligheter.

Men istidsstudiernas höga klimatkänsligheter då?

Man har gjort uppskattningar av klimatkänsligheten från studier av övergångarna mellan istid och mellanistid. Några exempel på sådana studier finns här och här.

Jag är skeptisk till dessa studier av två orsaker. Dels för att dessa studier utgår ifrån att återkopplingarna kan beskrivas med samma enkla linjära ekvationer som används för de små temperaturvariationer som orsakas av varierande växthusgaskoncentrationer. Men övergångarna mellan istid och mellanistid är mycket olinjära och utmärks av att värmetillförseln från solen omfördelas starkt mellan höga och låga latituder. Dessutom är temperaturvariationerna mycket stora. Detta är något helt annat än den jämnt fördelade ändringen av värmetillförseln över hela globen på grund av ökade växthusgaskoncentrationer.

Vidare, den mycket stora del av klimatkänsligheten (egentligen återkopplingen) som beror på hur vattenånga i atmosfären, moln, nederbörd och cirkulationen i luft och hav reagerar på temperaturändringarna (och som jag anser synliggörs i fasplansdiagrammen, se ovan) går inte att få en aning om för övergångarna mellan istider och mellanistider. Som påpekats ovan så är förmodligen Arrhenius hypotes om vattenångans förstärkande effekt alldeles för enkel.

Man måste se vattenånga, moln, nederbörd och atmosfärens och oceanens cirkulation som ett sammankopplat system som ger återkoppling till temperaturen. Men det finns inga sätt att mäta hur mycket moln det fanns och hur de förändrades för tiotusentals år sedan.

Slutsatser

Alla de metoder som använts för att uppskatta konsensusintervallet enligt IPCC kan ifrågasättas på rimliga grunder. Klimatkänsligheten kan vara låg om hypoteserna om förstärkningseffekter inte är korrekta. Arrhenius hypotes om vattenångans förstärkande effekt leder sannolikt fel i ljuset av att vattenånga, moln, nederbörd och cirkulation i atmosfär och ocean måste behandlas som ett sammankopplat system. Om så är fallet så stämmer resultaten från Spencers och Braswells fasplansanalysmetod med en sådan komplicerad återkoppling mellan vattenånga, moln, nederbörd och cirkulation i atmosfär och ocean och detta innebär en låg klimatkänslighet.

februari 24, 2012   74 Comments

En EU-politiker som är skeptisk till klimatpolitiken

Det finska energibolaget Katternö Energibolag är precis som alla andra energibolag väldigt miljö- och klimatsmart så där i största allmänhet, men de har en mycket läsvärd kundtidskrift som ger djup och bredd beträffande dessa frågor. Jag har tidigare här på TCS berättat om Patrick Moore. Det senaste numret är nästan helt ägnat åt klimattemat och reportagen är författade av den mycket kunnige Svenolof Karlsson.

Eller vad sägs om intervjuer och reportage om Jacob Nordangård, Donna Laframboise, miljöminister Ville Niinistö med nya gröna drömmar om att Finland skall ”gå före”, samt ett samtal med Minna Näsman som skrivit en avhandling om miljöengagemang och religion? Och så en artikel om Eija-Riitta Korhola som jag kort skall ta upp lite närmare.

Hon är intressant, inte bara för att hon precis är klar med en doktorsavhandling i filosofi som handlar om klimatpolitiken, utan också för att hon under många år arbetat aktivt med dessa frågor i EU-parlamentet. EU ligger ju, som det heter, långt framme då det gäller åtgärder för att minska koldioxidproduktionen.

Sprungen ur den finska miljörörelsen blev hon tidigt engagerad i klimatfrågan, och såg denna som en ödesfråga för mänskligheten och naturen.  Som EU-parlamentariker så fick hon tillfälle att verkligen göra något åt saken. Hon var bl.a. med i beredningen av EUs utsläppshandel, och har sedan dess suttit med i allehanda kommittéer och utskott om miljö- och energifrågor. På Wikipedia finns alla hennes uppdrag listade.

Efterhand blev hon emellertid alltmer kritisk till EUs klimatpolitik. ”Jag förstod så småningom något väsentligt: bara för att man erkänt klimatförändringen som ett problem, betyder det logiskt inte att man kan lösa det på ett klokt sätt. EU:s klimatpolitik har trots de goda föresatserna misslyckats.” … ”Jag menar att de gångna tjugo åren på sätt och vis har gått till spillo.”

Jag citerar direkt från Svenolof Karlssons artikel: Saken har förvärrats av ”en enorm aningslöshet och brist på sakkunskap”, säger Eija-Riitta Korhola: ”Eftersom jag själv var på plats i parlamentet kan jag säga att antalet sakkunniga vid omröstningen om utsläppsrättigheterna var sex [av då totalt 632 ledamöter]. Vi köpte grisen i säcken, trots att beslutet ledde till en enorm strukturförändring i den europeiska energipolitiken!” – Man häpnar över på vilka lösa boliner EUs klimat- och energipolitik sköts.

Eija-Riitta Korhola är av allt att döma AGW-troende, och mäter därför framstegen i termer av minskade CO2-utsläpp. Men hon har stor respekt för vetenskapen och vetenskapliga data, och hon inser att klimathotarnas skräckscenarier inte håller: ”Temperaturen på jorden har nu stått stilla i femton år. Åtminstone de värsta skräckscenarierna blir för varje år allt mer osannolika. Världen går inte under i morgon. Vi har fortfarande tid på oss att utveckla långsiktigt hållbara lösningar.”

Eija-Riitta Korhola är numera också kritisk mot den miljörörelse som hon en gång var en del av. Hon säger: ”Återigen ett bevis för att ett gott syfte inte är någon garanti för en klok strategi. Miljörörelsen ser till exempel ekonomisk tillväxt som en fiende till miljön, trots att verkligheten visar att just där det finns ekonomisk välfärd har människor intresse av att värna miljön.”  … ”Men i miljöretoriken romantiserar man fattigdomen. Jag ser också att det i miljörörelsens recept i klimatfrågan finns förvånansvärt mycket mekanismer som direkt skapar fattigdom och ojämlikhet.”

Kloka ord. Och jag hoppas att hennes utveckling som miljövän, tänkare och aktiv politiker speglar ett slags förnuftets mottrend i dagens klimat- och miljödiskussion. Det finns klara likheter med exempelvis Patrick Moore och Fritz Vahrenholt som båda har sin bakgrund inom miljörörelsen.

Ingemar Nordin

februari 23, 2012   50 Comments

Ryssvärmen under nådens år 2010

Det har kommit en ny studie, ”Reconciling two approaches to attribution of the 2010 Russian heat wave” publicerad i GRL (Geophysical Research Letters). Bakgrunden är att det kom två studier under 2011 där forskarna kom fram till olika ståndpunkter till om den ryska värmeböljan i juli 2010 var orsakad i huvudsak av människan (AGW) eller om den var i huvudsak av naturligt ursprung. Nu har Myles Allen från Oxfords Universitet försökt att förena de bägge studiernas ståndpunkter. The Guardian rapporterade om studien i tisdags.

Den första undersökningen, utförd av ett team från NOAA (National Oceanographic and Atmospheric Administration) ledd av Randy Dole kom fram till att värmeböljor har hänt förut på en 100-års skala och att det inte finns någon signifikant temperaturtrend i regionen. Värmeböljor av de här slaget har ett i huvudsak naturligt ursprung och det finns inte någon anledning att blanda in AGW (mänsklig påverkan) för att förklara dem.

Den andra undersökningen, utförd av Stefan Rahmstorf från Potsdam Institute for Climate Impact Research kom istället fram till att risken för värmeböljor har ökat markant på grund av uppvärmningen som i sin tur kan tillskrivas mänsklig påverkan.

För att försöka lösa upp skillnaderna i de bägge förklaringarna körde Myles Allen  och hans team en serie klimatmodeller som simulerade vädret i olika delar av världen. De använde observerade data från 1960- och 2000-talet. På så vis kunde man ta fram frekvensen av extrema väderhändelser i Ryssland under de bägge decennierna där det första räknas vara utan påverkan från människan och det andra med.

De kom fram till att risken för en värmebölja har gått upp med en faktor om tre medan storleken, dvs hur varmt det blir under en värmebölja inte har ökat markant mellan decennierna. Mänsklig påverkan handlar om i storleksordningen någon grad medan storleken på själva väderhändelsen/värmeböljan handlar om ca 10 grader varmare än normalt.

Hur varmt det blev under den ryska värmeböljan 2010 kan sägas vara inom naturliga ramar medan sannolikheten för att det skall hända anses ha ökat.

”Närhelst en väderhändelse uppkommer har vi en benägenhet att säga ”den var orsakad av x” men det är aldrig sant, du har alltid flera orsaker till en händelse,” säger Myles Allen. ”Människor måste lära sig att det inte finns något sådant som att en väderhändelse endast har en orsak. Detta är ett komplicerat, interagerande system” (min översättning).

 

februari 23, 2012   210 Comments

Undringar om AAAS-mötet i Vancouver

Som de flesta här på TCS har noterat avslutades nyligen AAAS årliga möte, i år i Vancouver. Innan det gick av stapeln framfördes kritik från miljöaktivisthåll att det hölls på en avlägsen plats (är inte Jorden rund – och är inte Vancouver sällsynt centralt och lättåtkomligt för många i Nordamerika och Asien?) – och i ett land som avser bryta tjärsand. Jaha, det låter bekant på något sätt?

Hursomhelst blev mötet av. Tidigare år har man vant sig att få dagliga rapporter i bl.a. SvD från vetenskaps- och miljöjournalister. I år noterade jag ingenting i SvD. Hur det var i DN vet jag inte. SVT hade några på plats, som åstadkom bl.a. dessa intervjuklipp med James Hansen – ett längre om ”klimatförnekare” (ca 3 min) och ett kortare (1 min) med samma tema. Jag kan bara sucka över honom. Lyssna själva och döm. Jag vet inte om eländet sändes i SVT. Tror han verkligen själv på vad han säger, och har han inte längre något vettigt att komma med?

Går man in i programmet för mötet blir man förbryllad. Det är i mina ögon ungefär lika delar seriös vetenskap, parallellt med lika många sessioner med innehåll, anda och uppläggning som närmast för tanken till Tällbergstiftelsens årliga tältmöten. Speciellt det tongivande inledande föredraget av ordföranden Fedoroff  och plenarsessionerna framstår som mycket märkliga – bl.a. vår egen Hans Rosling dyker upp, tillsammans med samme James Hansen. ”Science is not enough” var titeln på sessionen – det för osökt tankarna till Bondfilmen ”The World is not Enough”.

Fedoroffs inlägg sammanfattas här av de utsända SVT-journalisterna: ”…Aldrig förr har vetenskapen haft så svag ställning hos allmänheten och andelen amerikaner som tror att människan orsakat klimatförändringarna minskar stadigt. Utmaningen för vetenskapssamhället blir att försöka vända opinionen igen…”. Läs gärna mer och förundras, eller lyssna på direktlänken i förra stycket. Huvudprogrammet finns annars här.

En del referat från inlägg på AAAS-mötet dyker givetvis upp i olika spalter. Jag noterade själv bl.a. följande, som anknyter till Fedoroff’s budskap – man måste ta fram bättre visualiserings- och propagandaverktyg för att verkligen få allmänheten på sin sida.  Mer färgglada klimatmodellanimationer och liknande alltså – och givetvis mängder av mer slagkraftiga foton av extrema vädersituationer, torka, snöstormar, värmeböljor etc. Verkligen märkligt att komma en församling som AAAS, som ju utger sig för att vara vetenskaplig.

Bland övriga inslag noteras ett om odlade scampi i Fjärran Östern. Visste Du att en det sägs att en halvkilospåse frusna sådana ska motsvara ett tillskott av ett ton koldioxid till atmosfären? Verkar lite mycket – undrar hur man räknat. Det finns ju något som heter naturliga flöden… Man får väl kompensera genom att äta närodlad kanin istället ;-)

AAAS huvudkontor ser ut som ovan, och försörjer uppenbarligen många.  Nu andas allt  panik över att klimatbubblan håller på att spricka. Deras egen tidskrift Science har ju också varit en av de ledande för att blåsa upp saken, speciellt under den tidigare redaktören Donald Kennedy’s ledning. Han uttalade klart att något AGW-ifrågasättande material får inte publiceras i Science.

 

februari 22, 2012   34 Comments

Ordförande i USAs klimatvetenskapliga etikkommission avgår på grund av bedrägligt beteende

American Geophysical Union har tillsatt en etikkommitté AGU’s Task Force on Scientific Ethics. Till ordförande valde man den kände klimatforskaren Peter Gleick som särskilt har debatterat etiska frågor i klimatdebatten där han starkt kritiserat klimatskeptiker för att argumentera oetiskt.

Peter Gleick har nu erkänt att han genom att utge sig för att vara styrelsemedlem i en libertiansk stiftelse har lurat till sig konfidentiella dokument. Han har sedan spridit dessa dokument på nätet med syftet att misstänkliggöra stiftelsens verksamhet. Läs mer i AGUs uttalande om affären.

februari 22, 2012   148 Comments

Miljöskadlig miljöomsorg

Så har det också nått min hemkommun, Österåker, ca 2 mil norr om Stockholm. Via en ny kommunal upphandling fördubblas i ett slag avfallstaxan, trots väsentligt sämre service. Den gamla avfallshanteringsfirman som troligen stretat emot, har ersatts med en ny. Informationen till de berörda innevånarna och eventuella opinionsundersökningar har i vanlig anda varit obefintliga, vilket kommunordföranden (M) i och för sig erkänner. Hon tror dock att när innevånarna ”skolats in” så ska alla tycka att det är bra.

Visst. Lokaltidningen är dock redan full av arga insändare, trots att det hela inte ens kommit igång, och man undrar också vilket stinkande samhälle det kommer att bli i sommarvärmen.  Hur man tänkt hantera flerfamiljshus framgår inte i dagsläget. Man ryser nästan vid tanken.

Man kommer att införa en ”saftig avgift per tömning” ovanpå en ”grundavgift”. Så det är förutsägbart att man stimulerar att folk sparar sopor tills tunnan är överfylld, trots att sopbilen ändå passerar förbi, fixar tömning på 20 sekunder, och det gäller samma sopmängd. Mycket intelligent.

Nyckelfrågan är dock ”återvinning” av matavfall helst till ”biogas” eller möjligen egen privat ”kompost”. Man önskar alltså avgiftsvägen styra att varje villa/radhus-hushåll ska källsortera matavfall och helst samla in det centralt. Insamlingen av ska ske via särskilt utdelade papperspåsar(!?) till hushållen, att lägga i en separat (brun) extra plastsoptunna som töms tillsamans med den vanliga gröna. Innehållet i den bruna ska gå via avfallsanläggningen i Hagby (nära Upplands Väsby, 2 3 mil bort) och vidare efter omlastning vidare med lastbil till Uppsalas gasanläggning (som försörjer lokala stadsbussar med gas där, ytterligare 5 mil bort).

Den som mot förmodan har behov av en extra soptunna varannan vecka för matavfall behöver nog också en förmyndare. Själv har jag knappast något matavfall att tala om, och ställer mig frågande till hela denna apparat, som andas grönt flum i kubik. Ska man ha en sådan apparat för något kilo potatisskal, fiskskinn, och benrester? Knappast är det optimala gasframställningsmaterial heller.

Men kommunen kommer i känd anda vaska fram några personer som tycker om att ägna sig åt sådana här symboliska handlingar, och vika ut dem i sina skrifter. O, ja, allt är så bra. Varför har vi inte börjat tidigare? Etc.

Jag har här på TCS redan berättat om en grön doktorand jag hade för ca 20 år sedan. Hon släpade flera gånger i veckan matavfall från hemmet till KTH via tunnelbanan och deponerade det i en frigolitlåda på labbet där maskar fick göra jobbet, innan jag upptäckte det hela. Produkten efter ett kvartal var ca ett halvkilo gyttjeliknande material, som slutligen förärades mig att lägga i trädgården… Ack ja. Vadan och varthän?

Min egen avfallsassistent sedan några år är så här vacker, miljövänlig och ekologisk – den rätt tama silltruten som troget kommit tillbaka varje vår får på sommaren det lilla ätbara matavfall (fiskskinn, räkskal, pizzakanter etc.) som ges. Med en grupp behjälpliga skator är normalt allt borta inom några minuter. På vintern är skatorna ensamma om godsakerna. Men jag blir väl tvungen att formellt skaffa en kompost också för att få ner avgiften. Tyvärr tror jag inte heller min vän silltruten kommer mer, den bröt ena foten under förra sommaren, och kan ha problem att klara sig i Afrika eller vart den nu brukar tillbringa vinterhalvåret. Lars Jonsson kanske vet.

Kom att tänka på en liknande omläggning för ca 20 år sedan, då man övergick från enveckastömning av papperssäckar i plåtdörrsförsedda ställ till tvåveckorstömning av rektangulära plastsoptunnor. Jag frågade en kommunpolitiskt aktiv dam (S) hur de tänkt sig att hantera exempelvis räk- eller kräftskal på sommaren, och folk som i värsta fall inte får tömt på en månad, pga egen semester? ”O, det är inget problem. Jag brukar frysa in mina räkskal!” (Huga…)

Men betala dyrare ska vi i alla alternativ, och besvärligare blir det. En tidigare utmärkt grovsophämtning ca 3 ggr per år avskaffas också, trots den närmast fördubblade grundavgiften. Det blir nu saltade betällningsalternativ med ”big bags” och annat. De som har egen bil kan ju dock fortfarande ta sig till avfallshanteringen ca 1 mil bort, och sortera sådant avfall där. Det är dock inte helt billigt att var och en ska ta egen bil dit, stå i köer och sen och ägna tid åt att kasta saker i olika containers.

Det enda vettiga är väl annars att samla in vanligt hushållsavfall, och ofta, till den typ av storskalig förbränning som finns i dag, inklusive de små resterna av matavfall det är frågan om. I dagsläget går det annars samma väg, via Hagby (Upplands Väsby) och sen ner till Högdalen för Stockholms fjärrvärme, samt viss elproduktion. Allt fungerar ju bra som det är (på senare år har vi haft fördubblad tömning på somrarna) men det passar väl inte grön ideologi. Och lukter, mögel, smitta, fluglarver och råttor har väl aldrig de miljöansvariga ens tänkt på. Allt i den heliga koldioxidens namn.

En kostnadskalkyl per kubikmeter framställd biogas vore intressant att se, men den kommer nog aldrig fram i dagsljuset – om den överhuvudtaget finns. Jag tror den är astronomisk, speciellt när man också räknar in folks tid. Och inte blir miljön bättre - den blir helt säkert väsentligt sämre.

En sedelärande historia i samma miljöflumanda kom häromveckan i engelsk press. En skola i Florida ville spara in på vatten till de manliga elevernas pissoarer (några 100 dollar per år), och installerade 200 vattenfria sådana. Inte bara skapade man en kräkframkallande lukt, som gjorde det nästan omöjligt att bruka faciliteterna, man fick också korrosion i rörledningarna och påföljande sanitära olägenheter i form av läckage. Problemen fick åtgärdas för den facila summan av 500.000 dollar.

Det får mig att minnas liknade ännu mer storskaliga planer i Sverige för ca 10 år sedan. Göran Perssons miljöguru Stefan Edman – mannen med de alltid politiskt korrekta åsikterna – talade då varmt för att införa storskalig urinseparering, som skulle vara obligatorisk i nybyggen. Jag hittar inte det tidningsklipp jag minns jag hade, men här är i alla fall en länk till andra kommunala stolligheter i Agenda 21-anda. Edmans ande svävar över alltihopa och urinsepareringsidéerna nämns. Artikeln är dock skriven av någon som verkar beklaga sig att de kommunala initiativen inte blev av.

Har ni läst – och förstått – vad som beskrivs på svenska Wikipedia?” …Agenda 21 är ett handlingsprogram antaget vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Programmet beskriver hur arbetet för att motverka natur- och miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati skall utvecklas för att våra samhällen skall få en hållbar utveckling. Dokumentet omfattar 1.400 paragrafer fördelade på 40 kapitel.

Handlingsprogrammet poängterar vikten av lokalt medborgarengagemang och varje lands lokala myndigheter skall i samarbete med ortsbefolkningen upprätta och följa varsin lokal Agenda 21. I Sverige skall det i varje kommun finnas ett Agenda 21-kontor….”

Miljöomsorg är givetvis bra, men här har vi 40 kapitel och 1400 paragrafer, skapade av FN-typ byråkrater för 20 år sedan.  Roten till ovan nämnda vansinnigheter kan alltså lätt spåras.  Normal fungerande och genomtänkt miljövård klarar sig utmärkt utan sådana dogmer, som också sedan 1992 förstärkts med ”klimathotet”.  Har ni också läst och förstått UFNCCC-dokumentet som relaterar till denna aspekt? Om inte, så gör det.

Egentligen förvånande att det inte är värre, men det måste bero på att det trots allt finns lite vett kvar i samhället.

 

februari 22, 2012   68 Comments

Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten

Just nu pågår det som av många beskrivits som en vetenskapsfestival, det årliga möte för forskning i Nordamerika, som går under namnet AAAS (läses ”triple A S”). Jag som aldrig ser på TV vet inte om Sveriges Television bevakar evenemanget, däremot har jag med egna öron kunnat konstatera att Vetenskapsradion finns på plats.

Eftersom det tydligen finns mer än 5000 föreläsningar, seminarier, work-shops, utställningar m.m. att välja emellan så tvingas de fåtaliga vetenskapsjournalisterna sovra i utbudet och gå på sådant som de tror kan vara dels intressant, dels kanske någorlunda förståeligt. Jag har fått ett intryck av att det är den klimatrelaterade forskningen som anses vara den mest intressanta, detta eftersom ett antal sådana inslag redan avrapporterats.

Det som då slagit mig är att det som det främst rapporterats om är forskning som handlar om framtiden – d.v.s. om någonting som vi egentligen inte kan veta något om. Innan jag kommer in på de inslag jag lyssnat på så vill jag dela med mig av mina egna funderingar om förutsättningarna för denna forskning.

Det grundläggande är något som ganska få ägnar sig åt, nämligen att försöka att förutspå ”det framtida klimatet”. Utgångspunkten för denna forskning är antagandet att den centrala faktorn för att veta något om framtiden är jordens strålningsbalans, eller med andra ord energibalansen. Enligt vad jag förstått så anses det att det för närvarande är en liten obalans så att inflädet till jorden är något större än utflödet – skillnaden påstås vara av storleken 1 W per kvadratmeter. Det skulle innebära att jordens totala energi-innehåll skulle öka med 5 x 1014 Joule per sekund (jordens area) och eftersom det går ungefär 3 x 107 sekunder på ett år så skulle energiökningen bli c:a 15 x 1021 Joule på ett år. Om denna energi skulle användas för att värma haven så skulle det räcka för att höja temperaturen på ytvattnet ner till 10 meters djup en grad. Om den istället skulle användas för att smälta is (om vi antar att den redan är 0-gradig) så skulle den kunna smälta mellan 1 och 2 % av Grönlands inlandsis. En mer rimlig fördelning skulle kanske vara att 10% används för att smälta is, 75% för att värma ytvatten och övriga 15% för att värma djuphavet. Om vi antar detta så borde på de 12 år som gått sedan 1998 (medan atmosfären inte blivit märkbart varmare) så skulle ytvattnet (ner till ungefär 200 meters djup) ha blivit 0,5 grader varmare, 1% av Grönlands inlandsis skulle ha smält och djuphavet skulle ha blivit 0,04 grader varmare. Och dessutom skulle världshaven ha stigit 6 cm.

Jag kan naturligtvis ha räknat fel och jag skulle bli glad om de som är kunnigare än jag ville göra egna beräkningar. Det enda jag kan konstatera är att om mina beräkningar är riktiga så kan jag förstå om  ledande klimatforskare är bekymrade över att de inte kan se vart värmen tagit vägen.

De som direkt ägnar sig åt att försöka förutsäga jordens temperaturutveckling är dock ganska få. Det finns däremot många som förutsätter att björnen är skjuten, d.v.s. att science is settled och uppvärmningen oundviklig, och som därför försöker att förutse konsekvenserna av denna uppvärmning. Den enklaste varianten av detta är då att helt enkelt anta att klimatet på ett ställe långt uppe i norr kommer att vara detsamma som klimatet på ett något mindre nordligt ställe idag. På motsvarande sätt kan man gissa hur havet kommer att vara på ett ställe om ett antal år och studera hur havet är på ett annat ställe idag. Detta gäller både eventuell temperaturförändring och förändring av exempelvis pH.

De inslag ifrån AAAS som jag hittills hört beskrivas är alla av slaget att det handlar om att sälja skinnet – björnen får vi väl skjuta så småningom. Science is settled!

 

februari 21, 2012   45 Comments

Reella och virtuella pandemier

Den sista veckan har vaccinationskampanjen mot svininfluensan diskuterats livligt. Det man konstaterat är att denna influensa snarare var en ovanligt mild variant än en något farligare. Eftersom antalet ”svåra fall” inte var större i länder som avstod ifrån massvaccinering än i de som genomförde den så var de pengar som användes till denna kampanj helt bortkastade.

Det talades t.o.m. om en medicinsk tragedi, detta eftersom det visade sig att det främsta resuiltatet av kampanjen var att ett antal barn drappades av en (åtminstone för närvarande) obotlig sjukdom, nämligen narkolepsi – en sjukdom som förmodligen kommer att förstöra deras liv.

Det visar sig också på sedvanligt vis att ingen tar ansvar för tragedin. Trots att det var en statlig kampanj så tar staten inte det fulla ansvaret – ett skadestånd bestående av en engångssumma på 50 000 kronor uppfattas med rätta som ett rent hån av de drabbade.

När frågan diskuterades i God Morgon Världen på söndagen så gick Lotta Gröning till hård attack mot de medier som skapade en hysteri, som närmast drev politikerna framför sig. Vad Lotta G därmed sade var i stort sett att svininfluensan var en pandemi som bestod av två delar,

dels ett reellt, men som det skulle visa sig våldsamt överdrivet hot i form av ett smittsamt virus som spreds genom nära kontakt med redan smittade och som hos de som blev smittade oftast gav upphov till en mild influensa men där några få med otillräckligt immunförsvar faktiskt blev allvarligt sjuka,

dels en världsomspännande hysteri, som bäst kan beskrivas som ett virtuellt hot, som spreds med modern kommunikationsteknologi. Det var en medial pandemi som först drabbade journalister och bloggare världen runt och som sedan via politiker också spreds till en större allmänhet. I Egypten drabbade denna virtuella pandemi de kristna kopterna som fick sina grisar slaktade och i många andra länder ledde den till massvaccinationskampanjer som, även om de inte som i Sverige gav allvarliga biverkningar, ändå kostade stora summor.

Under debatten i God Morgon Världen nämndes det också att trots att det på ett ganska tidigt stadium, redan medan smittan spreds i Australien och Nya Zeeland blivit tydligt att det reella hotet inte var särskilt allvarligt, så att man redan då borde ha insett att en massvaccination av större delen av Sveriges befolkning skulle vara onödig hade politikerna svårt att stå emot det mediala trycket vilket innebar att det var den virtuella epidemin som orsakade de svåra biverkningarna.

En svensk översättning av reella och virtuella hot skulle kunna vara verkliga och inbillade hot, och det nämndes också i debatten i God Morgon Världen att en av de få som stod emot den virtuella pandemin och faktiskt rent ut sa att vaccinationen var onödig fick det årets förvillarpris.

(Risken är uppenbar att VoFs förvillarpris kommer att råka ut för samma öde som Aftonbladets saligen insomnade Årets Svensk som avskaffades sedan den ene efter den andre av dem som fått utmärkelsen visade sig ha varit rena mediaprodukter.)

Vi som under ett antal år följt klimatdebatten kan ju inte undgå att se parallellerna. Vi har en pandemi som består av två delar.

Dels ett verkligt men våldsamt överdrivet hot bestående av en uppmätt ökning av koldioxidhalten i atmosfären, en ökning som kanske kommer att leda till en långsam uppvärmning av jorden – en uppvärmning som förmodligen rentav kommer att visa sig vara av godo för livet på jorden

Dels en världsomspännande hysteri som återigen bäst kan beskrivas som en virtuell pandemi, en pandemi   som i detta fall utgår ifrån FNs klimatpanel och som först och främst infekterat vetenskapsjournalister världen runt. Även denna pandemi sprids huvudsakligen med modern kommunikationsteknologi, och liksom med svininfluensan så är det de behandlingsinsatser som det virtuella hotet lett till som åstadkommit de svåraste biverkningarna. Den åtgärd som jag skulle vilja beskriva som en humanitär tragedi är Kyotoprotokollet som förutom en hel del annat elände lett till skogsskövling med åtföljande plantering av oljepalmer i tropikerna. Hur allvarliga de totala biverkningarna kommer att bli innan den virtuella pandemin har hejdats är det ännu ingen som vet.

Det bör också påpekas att på samma sätt som det långt innan besluten om massvaccination togs hade blivit uppenbart att det reella hotet var våldsamt överdrivet, så har det också blivit allt tydligare att hotet från den ökande halten av koldoxid är överdrivet – det är ju framför allt det faktum att den uppvärmning, som påstods bero på ökningen av växthusgaser i atmosfären, tagit en alltmer besvärande lång paus som visar detta.
 

 

 

februari 20, 2012   70 Comments