Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juni 2012

IPCC: Politik går före vetenskap

I en artikel i New Scientist rapporterar man om att IPCC nu formaliserat reglerna för hur medlemmarna väljs ut till den mäktiga ”bureau” som övervakar arbetet med rapporterna, nu närmast AR5.

Man slår fast vissa kvoter från olika kontinenter. Exempelvis så skall det finns fem representanter från Afrika och fyra från Nordamerika (!), och varje arbetsgrupp skall ha minst en representant från varje kontinent. Vidare så skall inslaget av kvinnliga medarbetare ökas.

Beträffande den s.k. ”grå” litteraturen (dvs. ej referee-granskade rapporter från t.ex. WWF, Greenpeace, privata företag och FN) så har man beslutat att lägga ut dem på nätet. Cirka en tredjedel av alla referenser i den förra rapporten, AR4, var sådan icke preer-reviewed litteratur. Flera av de skandaler som vidhäftade IPCCs förra rapport hade sitt ursprung i denna ”grå” litteratur. Det felaktiga påståendet att Himalayas glaciärer skulle ha smält bort 2035 är välkänd. Man har nu också officiellt medgett att NGO-rapporten att bönder i flera afrikanska länder skulle få en halvering av sin skörd 2020 pga den globala uppvärmningen var fel.

Det är värt att notera att detta är ett öppet erkännande av en tidigare praxis som varit känd bland IPCC-kritiska bloggare och som bl.a. har beskrivits av Donna Laframboise, se t.ex. här. Richard Klein på Stockholm Environment Institute säger: “Medlemskap har alltid varit baserat på expertis, geografisk balans och kön.” – Visst, men tänk att det skulle dröja så länge innan detta klargjordes av IPCC självt.

Det är intressant att IPCC:s ledning därmed åtminstone implicit tar avstånd från tidigare uttalanden där det hetat att rapporterna helt och hållet bygger på vetenskapligt publicerad litteratur och att endast eliten inom klimatforskningen medverkar. Laframboise följer upp här och här. Inte minst IPCCs ordförande Rajendra Pachauri har gång på gång framfört denna myt till media, som sedan naturligtvis lydigt fört den vidare till politiker och allmänhet.

Jag förstår mycket väl hur politiskt viktigt det är för klimatalarmisterna att plantera en auktoritativ bild av IPCC bland beslutsfattare och allmänhet.  Men är det inte lite oärligt att ständigt mala på om hur rapporterna bara bygger på vetenskapligt granskad litteratur och att alla författare tillhör världens främsta experter på klimatet? Hur vore det om media nu – efter att policyn om grå litteratur och om att geografisk representativitet och kön går före vetenskaplig kompetens blivit officiell – tar sitt ansvar och ger en mer korrekt bild av den förment vetenskapliga processen hos IPCC?

Ingemar Nordin

juni 30, 2012   34 Comments

Peak Oil en realitet? II

Med anledning av inlägget om Kjell Aleklett i torsdags:

Erik Lakomaa är ekonom och forskare med knytning till Handelshögskolan i Stockholm. I en Timbro-skrift från i våras går han igenom argumenten för och emot begreppet ”Peak Oil” och förklarar varför det inte är ett meningsfullt begrepp inom de ekonomiska vetenskaperna.

  • ”Peak Oil” är som analysbegrepp mindre meningsfullt eftersom det utgår ifrån en statisk värld där teknologin inte förändras och där prismekanismer och incitament inte spelar någon roll. Begreppet ”Peak Oil” eller ”Peak vadsomhelst” används därför, till skillnad från i medierna eller i den politiska debatten, sällan inom den ekonomiska vetenskapen.
  • Det finns inga beskrivna historiska exempel på där råvaror tagit slut. Även om den tillgängliga mängden av vissa råvaror är högst begränsad och efterfrågan på många av dem, exempelvis guld, har varit hög under årtusenden, har de inte tagit slut. Prismekanismerna har sett till att utbudet har motsvarat efterfrågan.

Här bryts naturvetarens perspektiv med samhällsvetarens. Mycket av naturvetarens förståelse av begreppet ”naturresurs” bygger på att man ser det som en given mängd materia. Enligt min mening är detta en alldeles för snäv syn. Jag brukar kalla det för ”skafferimodellen” eftersom saker brukar ta slut i skafferiet när man tar ut men glömmer att handla nytt.

Då är det mer fruktbart att se begreppet ”naturresurs” som ett samhällsvetenskapligt begrepp. Resurser bestäms av efterfrågan, men också av ett samhälles tekniska och ekonomiska nivå. Vad som är en ”resurs” vid en historisk tidpunkt behöver inte vara det vid en annan. Tillgången regleras genom en prismekanism som förutom efterfrågan också påverkas av politiska och andra faktorer. Stor efterfrågan stimulerar ny teknik och ett större utbud av naturresursen i fråga. Kanske är den modellen mer att likna vid en brunn – den behöver användas om vi vill ha mer vatten.

Men som sagt, läs Lakomaas skrift!

Ingemar Nordin

juni 30, 2012   70 Comments

Sommarrepris om moln och fasplansdiagram

Nedan följer en sommarrepris av en artikel om Graeme Stephens föredrag om moln vid AGU-mötet hösten 2011 och funderingar om vad detta betyder i samband med fasplansdiagrammen. Men dessförinnan kommer här en uppdatering om strålningsmätningar och fasplansdiagram.

Saken är den att jag nu lärt mig hur jag själv kan ladda ner strålningsdata från CERES. Jag har använt CERES EBAF-TOA som kan laddas ner härifrån. Filformatet är lite speciellt men ett Windowsprogram som heter ncdump kan laddas ner härifrån så att man kan läsa den nerladdade filen. Från dessa data har jag beräknat anomalier för strålningen på samma sätt som i Spencer och Braswell (2010). För temperaturanomalierna (temperaturavvikelserna) har jag som vanligt använt HadCRUT3.

Följande figur 1 skall jämföras med figur 1 i reprisartikeln nedan (data är precis som tidigare 13 månaders centrerade medelvärden). Min beräkning av anomalierna för strålningen (data i den nedladdade filen varierar starkt med årstiden precis som den globala medeltemperaturen och man beräknar anomalier för att eliminera denna variation) stämmer väl överens med Spencers och Braswells. Vi har nu strålningsdata som också omfattar El Niño 2010. Det märkliga är att förhållandet mellan strålningsändring och temperaturändring fortsätter att hålla sig på 6 W/(m2 K) vilket är ett värde på klimatåterkopplingen som motsvarar klimatkänsligheten 0,6 K. Detta avspeglar sig i fasplansdiagrammet B. där strålningen är plottad med 7 månaders eftersläpning.

Men i diagram A. i figur 1 kan vi göra en annan märklig observation. De nya data jämfört med figur 1 i reprisartikeln nedan är de data som kommer efter 2010. Min tolkning av vad som händer under starka La Niña och El Niño är att ändringarna i strålningen domineras av återkopplingen från ändringar i temperaturen så att strålningsändringen blir proportionell mot temperaturändringen med klimatåterkopplingsparametern som proportionalitetskonstant. Men med Graeme Stephens synsätt som grund menar jag att strålningsändringen kommer med en tidsfördröjning.

Diagram A. stämmer väl överens med denna hypotes. Om vi ser på perioden efter år 2007 där vi först har en La Niña som efterföljs av El Niño 2010 följer strålningen temperaturen nära nog slaviskt. När temperaturen vänder från nedgång till uppgång och vice versa så skall enligt hypotesen om att strålningsändringen är proportionell mot temperaturändringen också strålningen vända med en tidsfördröjning på 5 – 10 månader. De nya data i figur 1 ovan uppför sig precis som hypotesen har förutsagt.

Detta är alltså ett nytt test av hypotesen om en låg klimatkänslighet på 0,6 K per 2*CO2 enligt Spencers och Braswells idéer. Hypotesen får fortsatt stöd och kunde alltså inte förkastas denna gång.

Uppdatering 20120630: Följande pdf-fil med detaljer om beräkningarna av strålningsanomalier har uppdaterats med beräkningsresultat och diagram.

Detaljer om nedladdningen av strålningsdata och beräkningen av anomalier

 

 

Molnen och klimatsystemets kylning – ett föredrag och dess konsekvenser

 

Bild ovan från Wikipedia.

Varje år har AGU (American Geophysical Union) ett höstmöte. Vi detta möte år 2011 höll en av klimatvetenskapens främsta specialister på molnens roll i klimatsystemet, professor Graeme L. Stephens, det så kallade Charney Lecture. Stephens visar i sitt föredrag att molnens inverkan på klimatet är mycket komplicerad. När det gäller återkopplingsprocesser så måste molnen ses som en del av ett komplicerat globalt sammanvävt system tillsammans med till exempel vindar och nederbörd. Vad kan Stephens resultat innebära för bedömningen av klimatfrågan? Detta diskuteras här mot bakgrund av en tidigare artikel om Spencers och Braswells metod med fasplansdiagram.

Graeme Stephens föredrag är riktat till klimatforskare så det kan vara lite tungt att titta på även om en hel del mycket väl kan förstås av en mycket bredare publik. Annars kan man nöja sig med att titta endast på frågestunden på slutet (börjar strax efter 49:30) där man kan ana att frågeställarna är konfunderade över Stephens kritik att man inom klimatvetenskapen använder alltför förenklade mått på klimatkänslighet och återkopplingar.

A21G : Charney Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.

Om man däremot vill fördjupa sig ännu mer efter att ha sett föredraget så har Graeme Stephens  en översiktsartikel från 2005: Cloud Feedbacks in the Climate System: A Critical Review.

Stephens beskriver ett mycket komplicerat sammanhang av återkopplingar när klimatsystemets temperatur ändras. Molnen ingår men kan betraktas som en del i dynamiken för vatten i klimatsystemet. Denna dynamik påverkas uppenbarligen inte minst av cirkulationen i klimatsystemet som bilden ovan illustrerar.

Ändringar i cirkulationen ändrar molnens utbredning och egenskaper. Molnen påverkar nederbörden men både moln och nederbörd påverkar hur vattenånghalten varierar i tid och rum. Molnen påverkar inte minst energibalansen genom att de reflekterar kortvågig strålning och kan både absorbera och emittera långvågig sådan. Och alla dessa saker kan i sin tur påverka den övergripande cirkulationen i klimatsystemet.

Allting hänger alltså ihop och påverkan av de olika faktorerna sker till och med i båda riktningarna. Därför betonar Stephens i sitt föredrag att man inte kan karakterisera återkoppling från moln med ett enda parametervärde (vilket ett par frågeställare reagerade på).

Han betonar också att de parametriseringar av molnprocesserna som finns i de avancerade klimatmodellerna inte beskriver de komplicerade förloppen korrekt och att det är långt kvar innan man kan få ordning på´detta. Men han framhåller att man kan vänta sig stora framsteg det närmaste decenniet i fråga om förståelsen av molnprocesser genom att man fått nya observationsmöjligheter och genom att man på ett korrekt sätt kombinerar modellering och observationer.

Klimatsystemets kylning, exemplet La Niña 2008

Mot bakgrund av Stephens tankegångar är det av intresse att fundera över hur klimatsystemet kyls av. Jorden värms ju av solen och måste därför kylas av i samma takt som solen värmer så att det blir balans mellan tillförd värmeeffekt från solen och utstrålad värmestrålning till rymden. Vad påverkar denna avkylning? Detta är naturligtvis en central fråga i en situation då man befarar att vi kan få problem genom att klimatet värms upp av ökade koldioxidhalter i atmosfären.

I en tidigare artikel tog jag upp hur La Niña 2008 avspeglar sig i strålningen ut från jorden uppmätt med satelliter (CERES). I figur 1 ovan visas överst (A.) ett fasplansdiagram, baserat på Spencers och Braswells innovativa artikel från 2010, i vilket ändringarna i strålning har plottats mot ändringarna i temperaturen. Varje punkt motsvarar en viss månad för temperaturdata medan strålningsdata kommer från den nionde månaden därefter (data är löpande centrerade medelvärden för 13 månader plottade en gång i månaden). La Niña inföll under den tidsperiod som representeras av punkterna May 07 – Jan 09. När temperaturen först sjönk och sedan återhämtade sig så kom punkterna att ligga nära en rät linje med lutningen 6 W/(m2 K).

I det undre diagrammet (B.) har ändringen i strålning och ändringen i temperatur (multiplicerad med 6 för att visa att stråningen ändras med ungefär med 6 W/m2 per grad ändrad temperatur) plottats mot tiden. Detta diagram förklarar varför man får en rät linje i fasplansdiagrammet när srålningsdata med 9 månaders eftersläpning plottas mot temperaturdata. Strålningskurvan i det undre diagrammet är fasförskjuten 8-9 månader jämfört med temperaturkurvan. Om strålningskurvan flyttas 8-9 månader åt vänster så kommer de två kurvorna att nästan sammanfalla.

Dessa diagram kan tolkas på följande sätt. När klimatsystemet avkyldes vid La Niña 2008 (kylningen och den efterföljande återuppvärmningen vid en La Niña antas bero på djuphavets inverkan på klimatsystemet) så började den utgående strålningen minska med den minskande temperaturen med 8 – 9 månaders eftersläpning (minskad temperatur gav minskad utgående strålning, en ändring i strålningen som kan ses som en uppvärmning som delvis kompenserar avkylningen från djuphavet). När sedan temperaturen gick tillbaka så ökade den utgående strålningen med samma eftersläpning (den ökade strålningen kan då ses som en kompenserande avkylning av klimatsystemet). Strålningens ändring med temperaturen var omkring 6 W/(m2 K). Hela denna period med först minskande och sedan ökande strålning var på mer än två år.

Men vad betyder detta för klimatfrågan?

Låt oss fundera över vad detta skulle innebära om klimatsystemet under en viss tidsperiod uppvärmdes med en ökad värmetillförsel av 3,7 W/m2. Detta är den uppvärmning som motsvarar en fördubbling av koldioxidhalten.

När klimatsystemet värms upp på grund av koldioxidhaltens ökning (eller någon annan orsak) så ökar temperaturen. Men ökningen leder till att strålningen ut från jorden ökar tills dess den ökade uppvärmningen från koldioxiden balanseras av utstrålningen på grund av ökad temperatur. Hur stor denna temperaturökning blir beror på klimatkänsligheten som vi diskuterat i en tidigare artikel.

Den temperaturökning som balanserar den ökade uppvärmningen på 3,7 W/m2 från fördubblingen av koldioxiden kan lätt räknas ut om vi vet att varje grads temperaturökning kyler med 6 W/m2 (eftersom temperaturökningen efter La Niña gav denna kylningseffekt i form av ökad strålning). Temperaturökningen måste bli 3,7/6 = 0,6 °C, dvs. för att kompensera för den ökade uppvärmningen av fördubblad koldioxidhalt måste temperaturen öka 0,6 °C.

Vi ser alltså att detta att klimatsystemet vid La Niña 2008 svarade på en temperaturökning genom att stråla ut 6 W/(m2 K) mer effekt är en ovanligt starkt kylande effekt som skulle kunna sägas motsvara en klimatkänslighet på 0,6 °C per fördubbling av koldioxidhalten. Klimatmodellerna uppvisar betydligt större klimatkänsligheter på 2 – 3 °C per fördubbling av koldioxidhalten. Detta motsvarar en betydligt lägre kylande effekt vid temperaturökning av 1,9 – 1,2 W/(m2 K).

Hur skall vi tolka dessa förhållanden? För det första så kan man undra över denna eftersläpning av strålningens ökning på 8-9 månader. Hur kan den förklaras?

Men mot bakgrund av Stephens bild av den komplicerade återkopplingen, där moln, vattenånga, nederbörd, atmosfärens cirkulation och värmestrålningen hänger ihop i ett globalt sammanvävt system där allt verkar bero på allt över hela globen, så är en sådan eftersläpning inte konstig. Klimatsystemet rubbas av en temperaturändring som beror på en yttre faktor (till exempel djuphavet vid La Niña). Denna rubbning orsakar sedan en komplicerad återkopplingsprocess som sprider sig över hela globen och den tid det tar för denna spridning skulle kunna vara förklaringen till att vi får en global strålningsändring som får en eftersläpning av 8-9 månader jämfört med den globala temperaturändringen.

Detta exempel med La Niña 2008 visar, om denna tolkning är riktig, att klimatsystemet har en större potential för avkylning än den bild man får från dagens klimatmodeller. Att dessa inte kan ge en riktig bild är inte förvånande mot bakgrund av att de inte kan återge den stora komplexitet i återkopplingen som Stephens redogör för.

Samtidigt kan man inte utan vidare påstå att det sätt som klimatsystemet kyldes av vid uppvärmningsfasen av La Niña 2008 nödvändigtvis kommer att fungera likadant mot den uppvärmning som ökad koldioxidhalt ger upphov till. Vi måste ha mycket bättre förståelse för dessa komplicerade återkopplingar som Stephens talar om för att kunna avgöra något sådant.

Vi kan vara ganska säkra på att klimatmodellerna inte ger särskilt pålitlig information (se även tidigare artikel) eftersom de uppenbarligen inte kan återge dessa komplicerade återkopplingsförlopp som Stephens talar om. Dubbeltydigheten i titeln på Stephens AGU-föredrag hösten 2011 är alltså mycket välmotiverad. Titeln var Climate Change: A very cloudy picture och visst är det så att frågan om riskerna med den globala uppvärmningen på grund av växthusgasutsläppen inte går att klart besvara på grund av alla molnen som döljer svaret.

juni 29, 2012   44 Comments

Peak Oil en realitet?

I dagens SvD finns en artikel om professor Kjell Alekletts teorier om Peak Oil och hans nya bok, Peak Oil, som sammanfattar 10 års forskning inom området.

Sammanlagt har de svenska forskarna nu publicerat et 20-tal studier i olika vetenskapliga tidskrifter. Kjell Aleklett bjuds in för att tala på OECD-konferenser och till utfrågningar i den amerikanska kongressen.

… vad Aleklett och hans forskarkolleger hävdar är att de kan beräkna när oljetoppen nås, genom att se på vilka fynd som redan gjorts.

Peak Oil handlar inte om att oljan håller på att ta slut … Peak Oil handlar om den maximala mängd olja som kan producera i ett område som studeras Peak Oil-rörelsen själva definierar begreppet.

Vad Peak Oil handlar om är att studera oljefälten i en region, ett land eller hela världen; se hur mycket de maximalt kan producera och så lägga samman resultatet i en produktionskurva. Några fält kommer alltid vara på väg upp till sin maximala produktionskapacitet, andra befinner sig på topp och en tredje grupp håller på att sina. Det handlar mer om statistik än fysik.

Det stora problemet är att statistiken är så dålig. … Uppsalaforskarnas förtjänst är att de sammanställt information från många olika källor så att bilden blir lite klarare. Vad de varnar för att världen är kusligt beroende av några få gigantfält i Mellanöstern.

Tyvärr är väl den något osammanhängande artikeln kanske inte helt rättvisande för professor Ackletts bok. Men ämnet är ju aktuellt och omdiskuterat.

Ingemar Nordin

juni 28, 2012   45 Comments

Science is a girl thing

Här är EU-kommisionens reklamfilm vars syfte var för att locka fler kvinnor att blir forskare:

 

Att öka andelen kvinnliga forskare från dagens 32 % är eftersträvansvärt men resultet blev inte så lyckat och filmen fick tas bort.

”EU-kommissionen ville locka fler kvinnor att söka sig till forskarbanan men beställde en film bräddfylld med könsstereotyper, läppstift och höga klackar som ger intrycket att kommissionen är mycket långt efter sin tid.

- Det blev fel, den har tagits bort, säger Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens kontor i Sverige.

Han säger att han inte vet hur hans kollegor hos forskningskommissionären i Bryssel tänkte när de gav klartecken för filmsnutten, en lanseringsvideo för kampanjen Science: It’s a girl thing, att användas.

Kommissionen har bett om ursäkt för filmsnutten och säger sig ha insett att den snarast motverkar sitt syfte, som är att öka andelen kvinnor i forskarvärlden över dagens 32 procent.”

Meddelar TT (genom SvD)

juni 28, 2012   27 Comments

Antarktis har smält förut

Rubriken på detta inlägget är direkt hämtat från en artikel på SVTs hemsida. Journalisten Nils Pejryd rapporterar om en ny studie med rubriken ”Hydrologic cycling over Antarctica during the middle Miocene warmning” publicerad i Nature.

Eller gör Nils verkligen det, rapporterar han om den nya studien?

Om jag har lyckats tolka abstraktet rätt så har de fått fram vegetationsförhållandena vid en del av Antarktis kust för ca 20-15 miljoner år sedan. Expansionen av isen på Antarktis gjorde under den här tiden (i början av Miocen) en paus och istället blev det en varmare period då växtligheten ökade. Hur de hydrologiska förhållandena har sett ut har varit oklart före denna studie men här har de kunnat rekonstruera nederbörd, vegetation och temperatur i området. De har funnit att klimatet vid Antarktis kust var fuktigare (och varmare) än man tidigare trott under denna period.

Det är vad det står och då skall man komma ihåg att nedisningen av Antarktis började flera miljoner år innan den här perioden men hade inte hunnit byggas upp till våra dagars tjocka istäcke. Att det har funnits en varmare period under Miocen är inget nytt, det nya är att de har kunnat rekonstruera de hydrologiska förhållandena.

Redan rubriken på inlägget på SVTs sida leder läsaren vilse eftersom många säkert tror att det handlar om ett Antarktis av våra dagars mått med en tjock inlandsis som smälte.  Nils skriver att sommartemperaturen kunde komma upp i sju grader och att det dessutom var mer nederbörd. Jag uppfattar det istället som att det kunde bli så varmt på grund av att värmande lågtryck tog den här vägen. Mitt intryck förstärks av citatet av Jun-Eun Lee, en av forskarna bakom studien.

- När planeten värms upp syns de största förändringarna runt polerna. Det faktum att regnstråken drog söderut fick Antarktis kuster att mer likna dagens Island än ett isigt polarlandskap, säger.

Nils skriver en hel del om koldioxid som jag inte hittar något om i abstraktet. Jag kommer inte åt hela studien (betalvägg) men om någon annan gör det så kolla om det står likadant i studien.

”Samtidigt kryper dagens koldioxidhalt i luften närmare och närmare den tidens värden.”…” Uppskattningar som har gjorts av den tidens koldioxidhalt i luften ligger på 400 till 600 miljondelar. Idag ligger halten på 393 miljondelar. Med andra ord närmar vi oss de värden som rådde när Antarktis blomstrade.”

Blomstrade är nog en lätt överdrift med tanke på på att sommartemperaturen kunde komma upp i sju grader.  Men det viktigaste är ju inte vad han skriver utan vad han inte skriver. Han skriver inte att planeten började kylas ner först under perioden före den här tillfälligt varmare perioden (oligocen) och att det innan dess var mycket varmare än under miocen. Han ger inte den stora bilden.

 Den stora bilden

Grafen hämtad från Wiki

De geologiska perioder som tas upp här är de som återfinns i grafens gröna del. Lägg märke till att tidskalorna varierar i grafen.

Antarktis väg till de förhållanden som råder idag på kontinenten har gått stegvis. Det började med att kontinentaldriften separerade Antarktis från Australien och Nya Guinea för ungefär 40 miljoner år sedan. Detta var under eocen och det var fortfarande varmt men planeten började kylas ner.

Under oligocen (35 till 23 miljoner år sedan) var det kallt och det var då som Antarktis började frysa. Det började bildas glaciärer på kontinenten. För 23 miljoner år sedan tappade Antarktis kontakten med Sydamerika och därmed hamnade kontinenten isolerad vid sydpolen.  Den Antarktiska cirkumpolarströmmen isolerade kontinenten ytterligare. Mellan ca 20 och 15 miljoner år sedan var det alltså en varmare period globalt och också på Antarktis.  

Värmeperioden under miocen följdes av en drastisk temperaturminskning som orsakade ett stort artutdöende för ungefär 14 miljoner år sedan. Isen på Antarktis började återigen växa. För 8 miljoner år sedan föll återigen temperaturen drastiskt och istäcket på Antarktis närmade sig sin nuvarande storlek och tjocklek.

Det spelar ju knappast någon roll om koldioxidhalten i atmosfären kryper närmare nivån under miocen, Antarktis lär inte blomstra inom någon, för människor, åskådlig tid för det.

Men det räcker ju med fraser som ”Antarktis har smält förut”, dagens koldioxidhalt i luften kryper närmare den tidens värden” och ”fick Antarktis kuster att mer likna dagens Island”  så kan människor lägga pusslet själva.

 

juni 28, 2012   13 Comments

Klimathotet bra för FN:s och EU:s maktambitioner

Lars Bern på Newsmill:

Korrumperad överstatlighet

havererade i Rio+20

De två överstatliga maktorganen FN och EU har snabbt vuxit ut med omfattande staber med högavlönade diplomater och byråkrater och med olika beslutande, dömande och verkställande organ. De har idag skapat sin egen identitet och kultur. Till skillnad från suveräna nationalstater förfogar inte överstatliga organisationer över land och egna resurser. De kämpar därför hela tiden med att hitta roller som motiverar deras existens och omättliga behov av mer resurser.

Läs mer här.

juni 27, 2012   6 Comments

Norska Forskningsrådet vill ha mer klimatforskning om naturliga orsaker

Norska Forskningsrådet har gjort en oberoende utvärdering om statusen på den egna klimatforskningen. Resultet för Norge var bra men det fanns också brister. Bland bristerna var att kunskaperna om hur naturliga orsaker påverkar klimatet var lågt.

Enligt rapporten (min fetstil):

Although the expressed political needs regarding science results primarily relate to the impact of anthropogenic greenhouse gasses, there is also a need for increased research on the impact of human activity on land cover and land-use change, especially in relation to the albedo and the biogeochemical and hydrological cycles. Furthermore, a good understanding of the climate system cannot be reached without a dedicated effort to understand the contribution to climate change from natural climate processes. The geological history very clearly documents a strong climate forcing associated with solar variability, although the exact mechanism has not been identified. This should call for a coherent international effort, but surprisingly, the worldwide scientific effort to increase our understanding of the natural variations is very limited, and this is most probably related to the limited funding available for basic, not agenda-driven research. Therefore, in addition to implementing the recommendations of Klima21, this committee recommends an increased effort in research on the natural causes of climate change, in particular the activity variations of the sun, the mechanism of cloud formation, and the multi-decadal variations in ocean current systems.

Ja det står gasses i rapporten ovan. Inte korrekt engelska men jag har klippt och klistrat.

Rapporten konstaterar att det inte finns mycket intresse att forska om naturliga orsaker till klimatförändringar. Det gäller inte bara Norge utan hela världen. Min egen tolkning är att forskarna går dit pengarna finns. Att göra klimatmodeller enligt AGW-hypotesen har lönat sig mycket. Politiker, inkl. IPCC, vill ju att mänskliga koldioxidutsläpp ska vara orsaken samt att det ska leda till en mycket stor uppvärmning inom 100 år. Nu verkar verkligheten vägra följa kartan och det har inte varit någon statistisk signifikant global uppvärmning alls de senaste 15 åren.

I summaryn på rapporten:

In particular, the numerical comprehensive climate and Earth system models are highly regarded. Less effort has been devoted to studying and explaining the natural causes of climate change because these have been regarded as having a relatively minor impact on the climate system and global temperature compared with the effect of man-made greenhouse gasses. In setting priorities, Norwegian climate research is in harmony with the mainstream of international climate science, but, taking into account the strong competencies in a wide spectrum of disciplines, an increased effort to understand the basic natural climate processes could be advantageous for Norwegian climate research.

På sidan 9 i rapporten:

However, more effort is needed to understand natural climate variability in order to better quantify the uncertainty in predicting future climate.

Du kan hitta den fullständiga rapporten som länk på högersidan r.

Director General of the Research Council of Norway Arvid Hallén

Ett bra initiativ av Norge att utvärdera den egna klimatforskningen. Något för svenska politiker att ta efter? Svårigheten är att PK-ideologin råder bland svenska politiker (sd möjligen undantagen) så det gäller att de vågar göra en oberoende utredning om den svenska klimatforskningen. Alltför mycket skattepengar har gått till SMHI’s regionala ”klimatprognoser” vilket inte har något prognosvärde alls. Det har t.o.m. experter inom IPCC utomlands konstaterat. SMHI tar tacksamt emot skattepengarna som politikerna tvångsmässigt tar ut av undersåtarna. Själva åker de på på lyxresor till Rio ”i hållbarhetens namn”.

Här kan du läsa om Fredrik Reinfeldts, Gunilla Karlssons och Lena Eks snömos och hyllning till ordet ”hållbarhet” och resan till Rio. Undra om de läst och förstått vad spökskrivaren har skrivit? Tror ni att de reste med båt eller privatflyg?

 

juni 27, 2012   79 Comments

Sagan om när Matilda och Emma fabulerade

Idag publicerades en lätt förvirrande (eller kanske förvillande) artikel med rubriken ”Kallt och rekordmycket regn hittills i sommar” i DN. De två journalisterna Matilda Lindwall och Emma Löfgren rapporterar om det kyliga och regniga juni. Therese Fougman på SMHI ser än så länge inget hopp om en markant väderförbättring i sina modeller.  Till veckoslutet förväntas en kortvarig förbättring men sedan kommer mer ostadig och regnigt väder in över landet.

Så långt är det inga problem med trovärdigheten.

I slutet av artikeln försöker Matilda och Emma göra någon slags koppling till klimatet och till en nyligen publicerad artikel med rubriken ”Framtiden Sverige blir regnigare” skriven av Karin Bojs och då blir det inte rätt.

De skriver att ”Som DN kunde berätta i söndagens tidning har klimatet i Sverige blivit både varmare och blötare.” . Det blir ju en ögonbrynshöjare bara det eftersom de just har skrivit om hur kallt det är. Kanske hade det fungerat ändå om de hade varit tydligare med vad som är väder och vad som är klimat.

Sedan ser det ut som om de har intervjuat Caroline Leck, professor på meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet, som enligt Matilda och Emma har gjort följande uttalande:

”– Frekvensen av stormar och kraftig nederbörd ökar, det vet man, säger Caroline Leck”

Jaså, vet man det? Det är ju lite spännande eftersom det inte stämmer med vad Karin skriver. Markku Rummukainen menade i Karins artikel att man inte vet något om stormar och vindar i framtiden.

”Men när det gäller vindar och stormar i framtidens Sverige pekar modellerna åt olika håll: att de blir oförändrade, att de minskar lite och i några fall att de ökar något.

– Att modellerna ger olika svar om vindarna skulle kunna bero på att de inte kan fånga upp framtida förändringar. Men det kan också bero på att vindarna här faktiskt inte kommer att förändras så mycket, säger Markku Rummukainen.”

Jag mailade till Caroline Leck eftersom jag fann de bägge uttalandena motstridiga. Det hela visade sig handla om ett kort telefonsamtal där hon hänvisade till SMHI för bästa kunskapsläge på kort sikt samt redogjorde i korthet vad som gäller på längre sikt och då i linje med det som Markku redan sagt. Enligt Caroline skulle det inte vara något citat överhuvudtaget eftersom hon inte såg det som en intervju. Hur de fick ihop det felaktiga ”citatet” förstår Caroline inte.

Matilda och Emma skulle förmodligen gjort bäst i att hålla sig till vädret, hur dystert det än är.

 

 

juni 26, 2012   40 Comments

Rio+20 – ett stort frågetecken

Ja, här har skrivits en hel del om detta redan på TCS - bl.a. av Ingemar förra veckan - och så har vi ju Lord Monckton’s lysande summary på ca 10 minuter på YouTube - se den, om ni inte redan gjort det.

Tänk om SVT kunde sända den oavkortad i Rapport, Aktuellt eller Agenda…

Jag ville bara bidra med en länk till det närmast parodiska slutdokumentet, om vilket det verkar vara bedövande tystnad i våra media. Det är 49 sidor med 283 paragrafer strunt och allmänt flum - läs och baxna.

Ja, om man kollar texten, undrar man verkligen vad högt uppsatta dignitärer, ministrar och regeringschefer ägnar sig åt? Andrew Bolt har en bra summary här.

Men det viktigaste är väl att deltaga:  ;-)

  • Sustainable development requires the meaningful involvement and active participation of regional, national and sub-national legislatures and judiciaries, and all Major Groups: women, children and youth, indigenous peoples, non-governmental organizations, local authorities, workers and trade unions, business and industry, the scientific and technological community, and farmers, as well as other stakeholders, including local communities, volunteer groups and foundations, migrants, families as well as older persons and persons with disabilities.

Hm… någon utelämnad eller diskriminerad?

 

 

juni 26, 2012   51 Comments