Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juli 2012

Klimathotet missbrukas som argument i miljödebatten

Bild från Wikipedia

En debattartikel i DN, Återvinn fler näringsämnen än fosfor i avloppsvattnet, är ett exempel på hur klimathotet överdrivs för att främja en viss åsiktsriktning i miljödebatten. Jag har reagerat på detta ofog i en replik Minskade koldioxidutsläpp svagt argument för att prioritera minskade kväveutsläpp.

juli 31, 2012   17 Comments

Klimathotsmaskineriet drar igång igen

I SR och DN så rapporteras det helt utan kritisk distans om Richard Mullers senaste mediakupp. Muller använder den klimatalarmistiska The New York Times som plattform för att lansera sin senaste artikel. Man bör dock veta att:

1. Artikeln i fråga inte är peer-reviewad, än mindre publicerad i någon vetenskaplig tidskrift.

2. Artikeln har redan kritiserats skarpt av två framstående klimatforskare; Judith Curry och Roger Pielke Sr.

3. Richard Muller talar inte riktig sanning i sin New York-artikel om att han varit skeptiker. Han har alltid varit övertygad om att IPCC har rätt, att CO2 är den dominerande faktorn bakom den globala uppvärmningen och att det kommer att bli mycket varmare. Se här för en sammanställning av Mullers tidigare uttalanden.

Typiskt nog rapporterar media inte om press-releasen om en annan artikel, den av Anthony Watts et. al. som visar att temperaturökningen i USA överdrivits kraftigt av landets klimatinstitutioner: WUWT. Denna studie undergräver mycket av Mullers resultat.

Det borde vara en mycket enkel sak för svenska media att rapportera om båda sakerna om man ville vara objektiv och inte bara propagandistisk.

Ingemar Nordin

juli 31, 2012   92 Comments

USA-temperaturer i repris

Eftersom temperaturhistorien i USA  blivit het, och det dessutom finns en massa svarta vinbär att ta hand om, så väljer jag en sommarrepris från april 2010. Låt mig också ge två skäl som inte motiverar reprisen. 1) Det är inte frågan om att försöka devalvera nyhetsvärdet i Watts nya arbete – tvärtom han har ett jättebra jobb med att tillämpa den nya algoritmen. Det sopar undan en del petiga anmärkningar mot de tidigare rapporter som nämnes här. Den ena är f ö skriven av Anthony Watts och innehåller massor av bilder på osannolikt felplacerade temperaturmätningsstationer. 2) Det är inte heller avsikten att förtala USA’s temperaturmätningar som sämre än Europas. Återigen tvärtom – p g a  Jones m fl  insataser så har vi i Europa  stora hål i våra primärdata. Här kommer nu reprisen:

I en rapport av E. R. Long “Contiguous U. S. temperature trends using NCDC Raw and Adjusted data for one-per-state Rural and Urban stations sets” SPPI Original Paper, Feb. 27 (2010), ges en intressant illustration av problemen med temperaturstatistik.  Det som på engelska kallas “Urban-heat-island” (UHI) syftar på att tätorter  lokalt har en högre temperatur, och att utvecklingen gjort att allt fler temperaturmätstationer kommit att ligga i tätbebyggda områden. Detta blir ett mätproblem när man studerar långa tidsserier för att finna en ev trend – i första hand lokalt, sedan regionalt, och i sista hand det äventyrliga steget att sätta samman  den globala medeltemperaturen. Den blygsamma ökningen av denna under de senaste 100 åren: 0,7  oC, tas som be­kant på stort allvar i den klimat­politiska debatten.

Från den klimatrealistiska sidan har länge framhållits att de växande tät­orterna och mätstationernas lokalisering är en väsentlig felkälla i uppmätta tempera­turtrender. I en rapport av A. Watts, Is the U.S. Surface Temperature Record Reliable? Chicago, IL,The Heartland Institute, 2009, ges en drastisk beskrivning av hur många temperatur­stationer i USA som är uselt lokaliserade för att ge representativa temperaturvärden. Varja gång detta har påtalats i klimatdiskussionen, har vi fått det oprecisa beskedet att dessa felkällor är välkända och att korrektioner görs för att mätningarna skall bli rättvisande.

Den stora förtjänsten med Longs rapport är att den ger en kvantitativ bild av vad dessa korrektioner inneburit när det gäller mätningar i USA. Long har samlat in både primära och  vederbörligen korrigerade temperaturdata från 114 mätstationer för en period på mer än 100 år. Med ett  distinkt kriterium har därefter materialet delats upp i data för 48 “lantliga” och 48 “urbana” mätstationer. Det visar sig då mycket riktigt att grupperna har signifikant olika temperatur­utveckling framför allt efter 1960. Linjäranpassning av primärdata för enstaka år och 11-årsmedelvärden ger en temperaturökning på 0,13 oC/sekel resp 0,11 oC/sekel för data från landsbygden, enligt diagrammet nedan.

Motsvarande ökning för tätorter är 0,79 oC/sekel och 0,72 oC/sekel. Skillnaden mellan 0,12 och 0,76 oC/sekel är en första ordningens approximation till UHI-effekten i USA från 1890 – 2005. Uppenbarligen är denna en stor andel av den uppmätta tempera­tur­ökningen under tidsperioden.

Det verkligt förvånande resultatet i Longs rapport framkommer i nästa steg när han gör samma jämförelse för de temperaturdata som korrigerats av NCDC. Detaljerna i denna korrektion anges inte, men rapporten ger en tydlig bild av vilken effekt de har. I nästa figur (=fig. 8 i rapporten) citeras justerade landsbygdsdata.

Kurvornas förlopp är givetvis ungefär detsamma i de båda fallen, men häpnads­väckande nog visar det sig att justeringen medfört  att de linjära temperatur­koefficienterna femdubblats till 0,64 resp 0,58 oC/sekel. Justeringen av tätortsdata ger däremot praktiskt taget oförändrade koefficienter  0,77 resp 0,72 oC/sekel.

Slutsatsen är ofrånkomligen att NCDCs “justering” ingalunda korrigerar för tätorts­felen, utan tvärtom upphöjer dem till norm. Istället för att använda den långsammare temperaturstegringen på landsorten för att justera ner den överdrivna ökningen i tätorter har justeringen istället effekten att öka stegringen hos landsortsdata. Det är uppenbart att besked från IPCC-håll inte kan tagas för kontanta, utan det är istället angeläget att undersöka om motsvarande förvrängning vidlåter den publicerade globala temperaturstegringen. Detta sätter ännu en strålkastare på CRU-gate och den där manifesterade oviljan att lämna ut primärdata.

juli 31, 2012   13 Comments

Klimatdagar på södra Gotland

Illustration från mitt föredrag och tidningsrubrik

Jag har en permanent utställning på Vamlingbo Prästgård på södra Gotland där jag visar min konst på Museum Lars Jonsson. Varje år sedan 8 år tillbaka arrangerar jag i samarbete med Naturum Gotland och Forum Östersjön vad vi kallar Linnédagar. Inriktningen har varierat men följer oftast ett aktuellt tema inom natur eller kultur, som t.ex 300-års jubiléet av Linnés födelse och Darwinjubiléet 2009. I år var temat klimatet som ju intresserat mig under flera år. Vi brukar bjuda in tre föredragshållare som talar varsin dag och det hela avslutas med en paneldebatt eller miniseminarium där någon ytterligare bjuds in och jag själv brukar deltaga under ledning av en speciellt inbjuden moderator. Naturum´s  ansvariga från Länsstyrelsen ansåg att det var rimligt att två av dagarna skulle vikas åt de som förespråkade IPCC´s linje och en dag skulle vikas åt någon mer skeptisk föreläsare (eftersom vi är så få). Jag hade för avsikt att tala själv men bjöd även in Sven Börjesson från P1-redaktionen i Växsjö. Naturum bjöd in Stefan Edman och Pär Holmgren. Sven aviserade att ekoredaktionen helst inte ser att journalister deltar i debatter varför han avsåg att enbart föreläsa. Därför bjöd jag också in Christian Hjort som är docent i kvartärgeologi vid Lunds Universitet och som har bred erfarenhet av glaciologi. Moderator till den avlutande debatten var Allan Larsson, som kanske är mest känd som före detta finansminisiter, men som fortfrande har haft en rad viktiga förtroendeuppdrag, han har bl.a just avslutat en period som ordförande för Lunds Universitet. Han är för närvarande aktiv inom Global Utmaning som har klimatet som en av tre huvudfrågor. Där är han programchef för Global Utmanings klimatområde.

När jag aktivt började engagera mig i klimatdebatten kände jag ett starkt behov av att försöka nå en dialog mellan olika åsikter. Debatten har väl mest liknat ett skyttevärnskrig och ingendera av parterna är väl oskyldiga till detta. Jag vet inte om debattklimatet blivit bättre, men i alla händelser så verkar det vara lättare att kalla sig skeptiker idag än för fem år sedan. Min förhoppning var därför att vi skulle kunna lyssna till varandra och föra en sansad dialog om vad som är sant och vad som är myt inom klimatdebatten. Framförallt ville jag inte arrangera ett seminarium som inte hade som syfte att chavottera motståndarsidan utan hoppades på att deltagare så väl som debattörer skulle tycka att ett samtal om klimatfrågan med olika åsikter ledde frågan framåt. Sedan vad framåt är kan väl var och en tolka som den vill.

Stefan Edman började på fredagen under rubriken Tjugo år efter Riokonferensen, går världen åt rätt håll? Stefan är en god föreläsare och pratade under 50 minuter direkt utan manus och bilder, men fångade sin publik. Han har ett positivt budskap och gjorde en lista på vad som är fel och en gladlista, saker som har blivit bättre. När han satte rubriken hade han kanske hoppats på mer av Riokonferensen. Han rörde sig över flera stora områden med energi, biologisk mångfald och teknikutveckling. Det blev väldigt lite av alarmism men han underströk att han anser att klimatförändringarna är orsakade av människan men att det är ett av flera globala problem som vi står inför.

På lördagen talade först Sven Börjesson under rubriken ”Klimatfrågan ur ett journalistsikt perspektiv- erfarenheter och tankar efter att som journalist i mer än 20 år följt klimatfrågan”. Sven Börjesson borde ha stora journalistpriset som den enda som granskar klimatvetenskapen i form av en undersökande journalist. Han är som journalist noga med att påpeka att han inte har några egna åsikter i själva sakfrågan men är tydlig med att det som presenteras i media och i sammanfattningarna för politiker sällan stämmer med den vetenskap som presenteras i t.ex. The Physical Science Basis (IPPC AR4 WG 1). Han har i några radioprogram under 2009 redogjort för sina erfarenheter och bl.a. intervjuat flera aktiva forskare. Vi kommer alla ihåg den famösa bilden av ett gult och rött Antarktis under rubriken ”Temperaturen stiger i Antarktis” som blev en världsnyhet efter en artikel med Eric Steig i Nature i januari 2009. Sven ringde upp påpekade att den kurva som han publicerat i Nature, vilken tecknar en temperaturhöjning fram till 70-talet och därefter planat ut helt redan redovisades i TAR, och han undrade hur det kunde bli en världsnyhet och hur det kunde rubriceras att Antarktis värms upp? Han svarade att pressen insisterade på att skriva så. Börjesson lotsade fram Steig genom TAR och visade honom den aktuella grafen vilken han uppenbarligen inte kände till. Börjessons kunskap om vad som verkligen står i alla IPCC rapporter är enastående och han är antagligen den enda svensk som läst alla rapporter från pärm till pärm. Jag minns själv programmet där Steig i en intervju just erkänner att Antarktis inte värmts de senaste 30 åren. Det är förbluffande hur detta kunde kablas ut som en nyhet – dvs att inget har hänt på 30 år och nyheten är 9 år gammal. Nästan ännu mer anmärkningsvärt är att Börjesson genom att läsa AR4 noggrant upptäckt att den graf som visas i kapitel 9.2.2.2 Aerosol Scattering and Cloud Feedback in Models and Observations visar på att den utgående långvågiga solstrålningen ligger lägre än modellerna på ca 2W/m2 under nittiotalet, dvs den period då vi såg mest uppvärmning. Vad den visar är att mer av solens strålar har träffat jorden och skulle unna vara en förklaring till den ökade temperaturen, dvs mindre höga moln.

Grafen visar den uppmätta reflekterade kortvågiga solinstrålningen i svart ( ju lägre värde desto mer solstrålning träffar jordytan) jämförd med olika modellberäkningar (färger). Man ser att atmosfären släpper igenom mer sol från ca 1988 med avbrott för Pinatubo utbrottet 1991 (IPPC AR4).

Efter att det mesta uppmärksamheten från Köpenhamnsdebaclet och Climategate blåst över ringde Börjesson upp en av huvudförfattarna till aktuella kapitlet som innehåller just den grafen Joyce E. Penner. Hon är atmosfärfysiker och kommer att vara review editor för kapitel 8 i nästa rapport. Börjesson påpekar att den ökade solinstrålningen skulle kunna vara en viktig orsak till uppvärmningen under 90-talet. Hon svarar ärligt och förvånansvärt  direkt att – ja, det skulle den kunna vara. Börjesson fortsätter och frågar, det verkar som om den t.o.m. är en viktigare faktor än CO2, och Penner svarar – ja, det verkar så, det är därför hela detta område är så intressant. Jag hörde aldrig originalprogrammet men egentligen så måste varje person som hör detta undra hur hela denna alarmism uppkommit. Börjesson har svar på detta också, eller snarare att möjligt svar. Det var Maurice Strong ordförande Rio 1992 och Susanna Agnelli (syster till italiensk finansman, finansierade ROM-klubben) som i en skrivelse som föregick bildandet av IPCC att ”Växthuseffekten som en möjlighet likaväl som en utmaning. Den tillhandahåller en viktig anledning att implementera strategier för en hållbar utveckling”. Klimatfrågan sågs som en hävstång för att få till en mer hållbar utveckling, d.v.s. målet helgar medlen.

Jag berättade i mitt föredrag som följde Börjessons om varför jag inte anser att Kejsarpingvinen eller Isbjörnen är hotad, argumenten har ni delvis hört förut varför jag inte upprepar dem igen. Men att det nyligen upptäckts via sattelitfotografier att det finns dubbelt så många Kejsarpingviner som man tidigare trott gör ju inte mina argument sämre. Även här kunde jag peka på att uppgiften att Kejsarpingvinerna minskade i en (jag upprepar en) koloni med närmare 50% i samband med ett influx av varmvatten i slutet av 70-talet redan publicerats i Science 2001. Dvs även detta blev en världsnyhet 2009, samma år som just den fågeln blev utsedd som Hollywoods mest populära stjärna, före både Clooney och Roberts – what a coinsidence – att den också var hotad av klimatet. Alla Hollywoods atjärnor ställer ju upp, och antagligen vet de lika mycket i frågan som Happy feet.

Pär Holmgren är ju välkänd om kanske mindre upphöjd hos TCS läsare än i övriga samhället. Han livnär sig nuförtiden som bekant på att föreläsa om klimatet, efter att i tjugo år arbetat för TV. Han fick t.ex. ett hedersdoktorat i Uppsala tidigare i år och han är en skicklig föreläsare. Rubriken han satt för sitt framträdande var ”Klimatet – ett av flera globala problem”, vilket jag fann positivt i bemärkelsen att han uppmärksammar även andra problem vilket han framhävde, och hans stora idol är Johan Rockström. Det är trots allt intressant att många klimatalarmister nuförtiden framhäver att klimatfråga är enbart ett av flera problem – det känns trots allt som om det har skett en kursändring här. De flesta känner till hans budskap, och jag skall inte upprepa detta. Han hade gjort vissa ändringar för att bemöta Sven Börjesson kritik dagen innan. För mig var hans bilder och diagram egentligen bara upprepningar av vad man hört flera gånger förut. Bland annat visade han IPCC liggande stapeldiagram med olika antropogena och naturliga ”forcings” vilket han ansåg vara sitt favoritdiagram. Uppgifterna som finns där ansåg han vara vedertagen fysik och inget man egentligen kan ifrågasätta.

Debatten under söndagen delades in i två delar: 1) vetenskapen och om IPCC, 2: om vad vi skall göra med problemet, dvs (oavsett om det är ett problem eller inte). Det hettade kanske inte till så värst mycket men lite adrenalin flöt till mot slutet. Stefan Edman avslutade med ett positivt budskap – solen kommer att lösa energiproblematiken, priserna på solceller har halverats och Tyskland är världsledande. Jag kunde inte annat än hålla med, kan man få ner priserna på solceller så ser jag inget fel i att använda denna energikälla. Bilden som Stefan tecknade upp gav lavendelkuddar till de i publiken som tror på de förnybara, Efteråt var jag tvungen att kolla hur konkurrenskraftig solelen är i Tysland – kanske det kan funka ändå?

Det visade sig att den bilden var kanske lite väl sockerpudrad i Edmans tappning. Totalt står solelen för 3% av den totala produktionen av el. För den som anlägger en solcellspark är de låga priserna alldeles utmärkt. Just nu får man ca 4 kronor KWh i feed in tariff för solel om man levererar till nätet. För att betala kalaset skattar man kolet, gasen och kärnkraften som hitills betalat soldyrkarna ca 700 miljarder kronor, pengar som antagligen skulle snurra runt de 50 fattigaste länderna i världen ett flertal år. Nåväl sedan behövs det årligen ca 70 miljarder i bidrag till solelstillverkarna i Tyskland. Trots detta har 11 företag i branschen gått i konkurs det senaste året, 10 000 gröna jobb har försvunnit. Kina har tagit över genom att dumpa priserna, kanske inte så konstigt då en industriarbetarlön är en tiondel i Kina jämfört med Tyskland. Nåväl, det är ju vackert så, klimatskatter i Tyskland ger arbete i Kina-eller är det någon som räknat fel här?

Nåväl detta var en kortversion av klimatdagarna på Sudret.

juli 30, 2012   34 Comments

Temperaturdata ifrågasatta

Det är kanske lika bra att vi öppnar en ny tråd för en diskussion om Anthony Watts et.al. nya artikel. I pressreleasen sägs att NOAA genom sin justeringsmetod fördubblat temperaturtrenderna för USA 1979-2008.

The new improved assessment, for the years 1979 to 2008, yields a trend of +0.155C per decade from the high quality sites, a +0.248 C per decade trend for poorly sited locations, and a trend of +0.309 C per decade after NOAA adjusts the data.

AW säger också att exempelvis BEST-projektet utgått från samma överdrivna siffror.

Läs mer här

juli 29, 2012   116 Comments

Karin Bojs, förlåt mig!

I ett tidigare inlägg med rubriken ”Bojs olidliga ohederlighet” förutsatte jag en del saker. Jag antog att Karin försökte bunta ihop alla som inte  tror på en snar apokalyps och kallade dessa för ”klimatförnekare”. Därmed tog jag åt mig personligen och trodde att hon med detta inbegrep mig eller någon annan av oss som skriver inlägg här på TCS. Så behöver det ju naturligtvis inte alls vara.

Hon skrev:”Att Sverige och världen har blivit varmare de senaste decennierna kan ingen hederlig människa förneka längre. Och man måste vara mycket hårdnackad för att inte medge sambandet mellan uppvärmningen och människans utsläpp av växthusgaser.”

Den beskrivningen stämmer ganska bra med en undersökning som kommer att publiceras i Psychological Science. Den finns redovisad på The Guardians miljöblogg och också på vår svenska Supermiljöbloggen. Både The Guardian och Supermiljöbloggen har dock gjort en stor miss eftersom rubriksättningen är ”Are climate sceptics more likely to be conspiracy theorists?” och ”Undersökning: Klimatskeptiker tenderar tro på konspirationsteorier”.  Läser man i själva undersökningen så är det inte skeptiker som tror på konspirationsterorier i högre grad utan just Karin Bojs ”klimatförnekare”. Vi har kanske fått en bra definition på dessa klimatförnekare eftersom de i undersökningen är noga med att definiera exakt vilka dessa är.

”More than 90% of climate scientists agree that the global climate is changing largely due to human CO2 emissions”.

Det innebär alltså att om du håller med om detta så är du ingen ”klimatförnekare”. Att diskutera hur stor förändring som har skett eller kommer att ske på grund av våra utsläpp av växthusgaser handlar mer om att vara ”klimatskeptiker” eller ännu hellre ”klimathotsskeptiker”anser jag.


”Rejection of science must be distinguished from true scepticism, which may prompt the revision of a scientific claim on the basis of evidence and reasoned theorizing. Skepticism is not only at the core of scientific reasoning but has also been shown to improve people’s discrimination between true and false information”.

Så förlåt mig Karin! Jag kommer hädanefter inte att förutsätta att du menar mig eller någon annan som skriver inlägg här på TCS när du skriver om ”klimatförnekare”.

Tvärtom kommer jag att förutsätta att det inte handlar om oss.

 

juli 29, 2012   82 Comments

Richard Lindzen om nationell säkerhet

I den amerikanska klimatdiskussionen har förespråkarna för drastiska nedskärningar av koldioxidsproduktionen fört fram den nationella säkerheten som ett argument. Detta är ett argument som vi inte hört så mycket av i Sverige, men för amerikanarna är detta en känslig fråga – inte minst bland republikaner. Ökad global uppvärmning skulle, menar klimatrörelsen, medföra mer extremväder med torka och skyfall. Detta skulle i sin tur kunna innebära många ”klimatflyktingar” och strider om krympande naturresurser såsom vatten och mat.

Detta var ämnet för Richard Lindzens framträdande inför ett 70-tal forskare vid Sandia National Laboratories. Det här är ett av världens största forskningscentra och är en transformerad fortsättning av Manhattan projektet. Om några bör vara informerade om vetenskapliga och tekniska frågor rörande den nationella säkerheten i USA, så är det väl de som jobbar här.

Lindzens tal finns nu beskrivet i PhysOrg Science News. Richard Lindzen själv är en av världens främsta klimatforskare med en lång forskningskarriär bakom sig.

Lindzen påpekar till att börja med att en global ökning med 0,8 grader på 150 år inte är särskilt mycket, och att det knappast skiljer sig från vad som ryms inom naturliga variationer av klimatet (t.ex. orsakade av solen, haven och molnen). Vidare menar han att IPCCs och majoritetens ensidiga och maniska fokusering på de mänskliga utsläppen av växthusgaser har sinkat klimatforskningen i årtionden.

Han säger också att det inte finns någon vetenskaplig grund för att hävda att den globala uppvärmningen skulle orsaka extremväder. ”T.o.m. IPCC säger att det inte finns mycket, om ens några, bevisför detta. I själva verket så finns det starka fysiska skäl att tvivla på sådana förutsägelser.”

Vidare avfärdar Lindzen mainstream-åsikten att klimatförändringen skulle skada den nationella säkerheten: “Det finns inte mycket historisk erfarenhet som talar för att naturkatastrofer leder till krig, men ekonomiska villkor har betytt mycket mer. Nästan alla policyförslag (om att stoppa utsläppen av växthusgaser) innebär en reducering av tillgången på energi och högre energikostnader. Alla studier om mänsklig välmåga och nationell säkerhet visar att ett ökat energiuttag är viktig.

För att understryka detta visade han ett diagram som demonstrerade att ökad energikonsumtion är kopplat till högre grad av läskunnighet, lägre barnadödlighet och ett lägre antal barn per kvinna. Snarare är det så, menar Lindzen, att en minskning av energitillgången kan betraktas som ett hot mot den nationella säkerheten. Och givet att den föreslagna politiken för att minska koldioxiden inte har någon större effekt annat än att försämra ekonomin och minska tillgången på energi, så framstår faktiskt en sådan politik som ganska oansvarig.

Ingemar Nordin

juli 29, 2012   13 Comments

Solen, inte människan, styr klimatet

I en nyligen publicerad artikel (Geophysical Research Letters) av en kinesisk forskargrupp redovisar man en rekonstruktion av havstemperaturen i den s.k. Okinawarännan öster om Kina. Rekonstruktionen spänner över 2700 år och är baserad på avlagringar från plankton; tetraether lipids of planktonic archaea. De flesta proxies som man använder för att göra temperaturrekonstruktioner i historisk tid är annars landbaserade. Men här är det alltså havets temperatur som beräknats.

Som vi kan se så har havets yttemperatur varierat betydligt över århundradena. I korthet: Det har varit varmare förr, flera gånger. Och vi får också ytterligare en bekräftelse på existensen av värmeperioder under romartiden och medeltiden, samt att det var lite kyligt under den Lilla Istiden även till havs borta i Östasien.

Havet värms huvudsakligen av solens strålar som kan ta sig ned några meter under ytan och där lagra värme. Om jag förstått saken rätt så är det inte så mycket varm luft som värmer havet utan just solstrålning. Därför är havstemperaturen mycket beroende av solens aktivitet. Forskarna har mycket riktigt också funnit ett samband med solaktiviteten. De säger:

En tät korrelation mellan SST (yttemperaturen) i södra Okinawarännan och lufttemperaturen i östra Kina, den östasiatiska monsunen och El-Niño Southern Oscillation index kan tillskrivas fluktuationer i solens aktivitet och cirkulationer i atmosfär och ocean.

Tyvärr har jag inte tillgång till själva artikeln eftersom jag inte har min jobbdator till hands, men mitt intryck från abstracten är att det främst är fråga om en rent empirisk kartläggning. Vilka processer som finns bakom korrelationerna lämnas därhän. Men jag antar att både den direkta solaktiviteten och den svensmarkska förstärkningseffekten via modulering av kosmisk strålning och molnbildning kan vara förklarande mekanismer.

Tidigare forskning av t.ex. geologen Gerard Bond (bl.a. känd för “Bond Events”) som redan 2001 (Science) kunde visa att även små förändringar (0,25%) i solens aktivitet kan få havstemperaturen i norra Atlanten att svänga mer än 3 grader C.

Men IPCC har ju sin teori klar sedan länge, alldeles oberoende av vare sig nya eller gamla vetenskapliga rön som pekar på något annat; det är koldioxid i atmosfären som är den dominerande faktorn – haven och solen är ointressanta i sammanhanget!

(h/t The Hockey Schtick)

Ingemar Nordin

 

juli 29, 2012   80 Comments

Ekonomisk stimulans i USA – en miljard dollar per dag

En ny energirapport från Bank of America/Merrill Lynch bedömer att de ekonomiska fördelarna för den amerikanska ekonomin från den inhemska energiproduktionen, särskilt från den växande produktionen av skiffergas och olja, uppgår till 1 miljard dollar per dag.

USA har länge varit en stor importör av fossila bränslen men exporterar nu förädlade petroleumprodukter, tex diesel, för nästan 70 miljoner dollar per dag och dessutom för 32 miljoner dollar kol eftersom kol håller på att ersättas av naturgas i många inhemska kraftverk. Oljeimporten omfattar ca 9 miljoner fat per dag men inhemska källor och billigare import från Kanada, istället för från Mellanöstern och Västafrika, sparar 56 miljoner dollar om dagen.

För att beräkna de ekonomiska fördelarna som genereras från USA:s stora energiresurser introducerar Merrill-Lynch konceptet; ”energycarry” (ung: energifördel) sin rapport. Detta definieras som en uppskattning av dollarns värde kopplat till förbättringen av energibalansen inklusive fördelarna för den amerikanska ekonomin, i förhållande till Europa eller Asien, av de växande intäkterna från ökad export av bränslen och reducerad råoljeimport. Enligt denna beräkning var USA:s ”energycarry” 900 miljoner dollar per dag i april och energifördelarna för ekonomin kommer att nå 1 miljard dollar per dag i slutet av året. Merrill Lynch bedömer att den dagliga ”energycarry” i januari 2010 endast uppgick till 70 miljoner dollar per dag, så de dagliga ekonomiska fördelarna av energi till den amerikanska ekonomin har ökat dramatiskt med en faktor på mer än 12 gånger på bara drygt två år.

Den största samhällsekonomiska nyttan av inhemsk energiproduktion kommer från en växande mängd av USA:s billiga skiffergas (3,10 dollar per miljon BTU*) som nu besparar amerikanska företag och konsumenter 566.000.000 dollar per dag jämfört med de 11,64 dollar som är det globala genomsnittspriset. Naturgasen är alltså avsevärt billigare i USA än i övriga världen. Priset på amerikansk naturgas har dessutom minskat med 90 % sedan år 2003. De ekonomiska fördelarna för USA från dess växande inhemska energiförsörjning har blivit så betydande att de nu utgör cirka 2,2 % av BNP, enligt Merrill-Lynch, och detta kan ge ett enormt lyft för nationen och det kan vara tillräckligt för att hålla USA undan från ännu en recession.

Merrill Lynch-rapporten sätter lite nya perspektiv på hur viktig USA:s energisektor är för den amerikanska ekonomin. Tack vare den ökade produktionen av skifferolja och gas under de senaste åren har USA:s energibransch nu levererat en ”stimulansplan” på 1 miljard dollar varje dag och den ger tusentals nya jobb, skapar statliga och federala skatteintäkter och möjliggör självförsörjning av energi.

Det är viktigt att förstå att det mesta av den ökade utvecklingen av skifferolja och gas som nu genererar dessa 1 miljard dollar dagligen sker inom den privata sektorn och utan skattebetalarnas krediter, stöd, subventioner, bidrag eller lån. President Obamas försök att bromsa utvecklingen inom detta område och även när det gäller oljesand kommer förmodligen att falla på hälleberget beroende på de stora vinster som finns inom området. Möjligen kan frågan också påverka presidentvalet i höst.

Anm:

*BTU (av British Thermal Unit) är en enhet för energi  som står utanför SI. BTU definieras som den värmeenergi som krävs för att höja temperaturen på 1 pund (0.454 kg) vatten 1 grad Fahrenheit från 39 to 40° F (3.8 till 4.4° C).

 

juli 28, 2012   63 Comments

Fredagscitat

Som en liten extra lustighet kommer här ett citat från DN idag på sista sidan–Vädret 27 juli. På världskartan kan man idag läsa följande uttalande, försett med en pedagogisk pil mot Grönland:

Under en längre period har det varit väldigt varmt på Grönland. Detta har lett till att stora delar av Grönlands glaciärer har smält.

Visst kan man lita på vädersidan i DN. Jag hoppas att alla kustboende svenskar är beredda för detta innebär att havsnivån kommer att höjas 6 meter inom kort, lämna stranden omedelbart – smiley. Jag har skickat ett mail till DN, får se om det blir rättelse i morgon.

juli 27, 2012   57 Comments