Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — juli 2012

Fredagslättsamt i högsommaren

Jag vet faktiskt inte hur många procent av TCS läsare som saknar dessa inslag. Det är inte så mycket feedback på dem, utom från några trogna läsare.  Nu var det en månad sedan sist. Själv har jag haft dålig influx av material, pga att mina normala källor varit på semester. Men här kommer några försök till att muntra upp er alla i semestertider.

Först några insända bidrag från några anonyma TCS-relaterade personer. Bilden från 2006 har kanske många sett tidigare, men en återupprepning kan ju inte skada – men något badväder blir det nog inte i sommar heller, i allafall för extrema badkrukor som mig (= numera obehagligt med badvatten under 24C)…

Och så har vi två ”frozen windows”-varianter

a) A wife texts her husband on a cold winter morning:
”Windows frozen.”
The husband texts back:
”Pour some lukewarm water over it.”
Wife texts back 5 mins later:
”Computer completely messed up now.”

b)

Tack, Wulffmorgenthaler-tecknarna för lånet. Och så har jag fått en länk med 1000-tals historier – vi provar väl en, med tema ”Gamlingar”:

  • Gamle Enok hade svårt att sova där han låg på ålderdomshemmet. Han klagade hos personalen. – Jag kan inte sova. Snälla, ge mig en sömntablett. – Nej, du får vänta tills nattsköterskan kommer. – När kommer hon då? – Klockan tio. – Men hur ska jag hålla mig vaken så länge?

Resten av Temat för Dagen får bli ”förändringar” – alltsedan ungefär min egen ungdomstid har både värderingar, attityder och materiella förutsättningar har blivit så annorlunda. Nästan allt material nedan kommer härifrån – och där finns mycket mer av samma vara.

Ja, hur många har tre telefoner hemma (i villan får man tro)?  Många byter väl dessutom numera mobiltelefon tre gånger om året. Själv hade jag min gamla i mer än 5 år (Palm Treo 650 – stabilt byggd som en stridsvagn, ganska olik de barnleksaker som sålts senaste åren)

Det är länge sedan elektriciteten användes enbart för belysning och terapeutiska ändamål, som ovan. Man har också gått ifrån bruket av verkligt vitgörande tandkräm av nedanstående snitt:

En tänkbar biverkan är dock håravfall, men det kunde man också bota:

Nej – kanske bäst att hålla sig till något nyttigare – varför inte denna vegetariska sallad från 1950-talet? Jag minns min mor brukade servera oss färgglada Jello-desserter (Jello = en liten ask med smaksatt och färgat gelatinpulver, populärt främst i USA), och kanske fick vi också något som liknar det på bilden.

Nej – just nu föredrar väl de flesta att grilla ute – tvivlar dock på om nedanstående ansats verkligen är genomförbar – spettet har nog först varit i en väsentligt större apparat… Men kanske är det en jätte-Chorizokorv – jo, då kanske.

Får mig annars att tänka på ett utrymme i köket i vad som en gång var Påvarnas residens, i Avignon i Frankrike – jag var där på utflykt förra sommaren. I ett rum format som en jättelik spiskupa, som slutade som skorsten, kunde man en gång i tiden samtidigt tillaga 5(fem) helstekta oxar! Jodu, Per Morberg, släng Dig i väggen.

Kanske ni också har någon höna oplockad med någon? Har ni annars funderat på det kommande höstmodet? Det mesta kommer ju tillbaka, och kanske ni har något sådant sedan tidigare i garderoben?

Eller kanske ni kommit ur garderoben, som många av våra kändisar?

Vi brukar ju inte skämta om sådana saker här på TCS, men tiderna har ju också förändrats på även detta plan, och detta sanslöst roliga  klipp (i alla fall i mitt tycke) är som väl de flesta begriper en drift med attityder (en Windows mediafil, ca 3 MB).

Jag hoppas verkligen ingen tar illa upp, det är inte så menat. Just på detta plan har mycket stora förändringar skett över tiden. Därför är det relevant att ta upp det även i humoristisk anda här på TCS återkommande Fredagsinslag.

Vi kan kanske också i TCS spalter skänka en tanke till Alan Turing, ett av förra seklets absoluta genier, som i år skulle ha blivit 100 år om han ännu levat. Ett mycket märkligt levnadsöde.

För tillbakablickar vill jag annars starkt rekommendera en App till iPhone och iPad – som heter  Video Time Machine. Den är en suverän länk till material på YouTube – filmer, dokumentärer, musik. Man kan bli sittande med den i timmar.

I går fann jag där följande YouTubeklipp, som får bli dagens musikhälsning. För mig själv är det en speciell relevans, eftersom Granne #1 först i fyra veckor ROT-avdragit för uppgrävning och omdränering runt huset och sen hela gräsmattan och ny stenläggning över hela tomten.

Precis när det var klart börjar nu Granne #2 med total tegeltakomläggning… Jodu, ”Sounds of Silence”…

Själv tycker jag annars att det var orättvist att inte Art Garfunkel fick dela Polarpriset med Paul Simon – nu tjatar man bara märkligt om albumet Graceland – där några dåtida Sydafrikanska musikstilar kopierats. Inte särskilt nyskapande i min mening. Men PK var det verkligen då, och andra tycker säkert annorlunda också om de musikaliska aspekterna.

Bra att vi inte alla har samma mening.

juli 27, 2012   58 Comments

James Hansens klimatsimuleringar från 1988 – succé eller fiasko?

Det råder uppenbarligen delade meningar om James Hansens klimatsimuleringar från 1988 som han vittnade om inför USAs kongress. En del, till exempel Michael Mann, anser att dessa framgångsrikt bevisar att klimatmodellerna kan förutsäga framtida klimat. Andra, till exempel John Christy, anser att James Hansens simuleringar tvärtom avviker från den förutsagda klimatutvecklingen. Här utvecklar jag mina egna argument till stöd för John Christys uppfattning.

James Hansens simuleringar från 1988 visas i figur 1 som ingick i ett vittnesmål inför USAs kongress.

Jag har kompletterat figuren med de senaste årens observationer från GISS. Jag har också lagt in en tjock röd trendlinje med lutningen 0,35 C per decennium som stämmer rätt bra med Hansens simulering enligt scenario B vilken är det simuleringsfall vars forcing nära ansluter sig till den uppskattade forcingens verkliga utveckling. Simuleringen enligt scenario B borde alltså inom rimliga gränser överensstämma med den verkliga klimatutvecklingen (när man tagit hänsyn till naturliga variationer som utjämnas i Hansens klimatmodell) men som vi skall se är så inte fallet.

Michael Mann är övertygad om att Hansens simuleringar ger goda predikteringar av framtida klimat och skriver i sin senaste bok om Hansens simuleringar (min fetning):

Of course, no theoretical model is ever perfect; even the best model is only an idealization of the actual world. There are always real-world processes that cannot be captured—for example, in the case of a numerical climate model, individual clouds or small-scale air currents like dust devils—that are simply too small for the model to resolve. The key question is, can the model be shown to be useful? Can it make successful predictions?

Climate models had passed that test with flying colors by the mid1990s. James Hansen, in the late 1980s, successfully predicted the continuing warming that would be observed by the mid-1990s.


(Mann, Michael (2012-01-24). The Hockey Stick and the Climate Wars: Dispatches from the Front Lines (p. 15). Perseus Books Group. Kindle Edition.)

Den globala temperaturen har utvecklat sig utan någon signifikant ökning de senaste femton åren om man får tro kurvan från MetOffice som visas i figur 2.

Denna temperaturkurva är utjämnad genom att man använt ett så kallat binomialt filter. Denna utjämningsmetod liknar metoden med polynomanpassning som vi diskuterat i ett tidigare blogginlägg.

Denna mycket låga temperaturtrend de senaste femton åren är en av anledningarna till att Hansens simuleringar inte stämmer. En annan anledning är att även temperaturtrenden för hela simuleringen från 1988 fram till nu är mycket större än den som blivit i verkligheten.

Allt detta framgår tydligare i figur 3. Där är temperaturkurvan från Wood for Trees och data kommer från Wood for Trees temperaturindex som är en sammanvägning av olika temperaturdatabaser

(WoodForTrees Temperature Index
#Mean of HADCRUT3VGL, GISTEMP, UAH and RSS, offset to UAH/RSS baseline (-0.0975K)
#See http://www.woodfortrees.org/notes for details)

I detta diagram har fyra temperaturtrender bestämts vilka kan läsas av i datafilen.

Temperaturtrenden för hela perioden 1979 – nu är 0,14 C per decennium.

Temperaturtrenden för de senaste femton åren (1997 – nu) är endast 0,04 C per decennium.

Temperaturtrenden för 1979 – 1996 är 0,07 C per decennium.

Temperaturtrenden för 1979 – 1988 är -0,03 C per decennium.

Dessutom har en tjock röd trendlinje med lutningen 0,3 C per decennium lagts in.

James Hansen simulering scenario B (som alltså ligger nära den verkliga utvecklingen av uppskattade forcings) stämmer enligt figur 1 bäst med en trendlinje på 0,35 C per decennium. Figur 3 visar utomordentligt tydligt att en sådan trendlinje inte stämmer med den verkliga temperaturutvecklingen.

Temperaturtrenden för hela perioden är 0,14 C per decennium vilket är mindre än hälften än enligt James Hansens simulering. Lägg märke till att om inte de två vulkanutbrotten hade varit så skulle denna verkliga trend förmodligen varit ändå mindre. Dessutom fortsätter Hansens simulering med samma trend efter år 1997 när den verkliga trenden endast är 0,04 C per decennium.

Trenderna för 1979 – 1996 och 1979 – 1988 kräver en förklaring. De är nämligen onormala trender som har påverkats av starka vulkanutbrott. Dessa vulkanutbrott har lett till avkylningar i klimatet som kan ses som sänkor i temperaturkurvan. Den första sänkan är från ett vulkanutbrott 1982, El Chichón. Den andra sänkan är från vulkanutbrottet Mount Pinatubo år 1991. Uppenbarligen är det El Chichón som gett en negativ trend 1979 – 1988. Den relativt låga trenden 1979 – 1996 kan likaledes förklaras av vulkanutbrottens inverkan, där Mount Pinatubo var starkare än El Chichón.

Man kan därför inte använda trenderna under dessa två perioder för att hävda att de senaste femton årens låga temperaturtrend inte är ovanlig. De senaste femton årens temperaturutveckling är speciell och detta har lett till diskussioner inom klimatvetenskapen och alternativa hypoteser.

James Hansens simuleringar kan möjligen sägas stämma för åren 1988 – 1997, men detta är en mycket kort tidsperiod där den trend man får beror väldigt mycket på oförutsägbara naturliga variationer. För 1988 – nu stämmer det inte och diskrepansen är betydande. Speciellt hur kurvorna divergerar under de senaste femton åren är talande.

Mina argument mynnar alltså ut i att James Hansens simuleringar från 1988 har gått helt fel och inte med några rimliga kriterier kan påstås stämma med klimatets verkliga utveckling. Michael Manns påstående att dessa simuleringar av Hansen skulle visa att klimatmodellerna kan prediktera klimatet ”with flying colors” är alltså grundlöst.

juli 27, 2012   7 Comments

Vindkraftsdebatten tar inte semester

Vindkraftsdebatten tar inte semester. Juli har varit en ganska aktiv månad med flera intressanta inlägg och vändningar.

En mycket intressant vändning har varit att flera ledare i olika tidningar har börjat svänga över mot motståndarsidan. Man har börjat förstå kontexten kring miljöförstöringen, ekonomin och ineffektiviteten. Många har kanske hittills trott att vindkraftsmotståndet bara beror på NIMBY-faktorer men för oss som inte själva är drabbade av storskalig vindkraft är samhällsekonomin den kanske allra viktigaste frågan, vilket allt fler börjat upptäcka.

Göteborgsposten var först ut i juli med en bra ledare där man pekar både på miljöfaktorer och ekonomiska sammanhang, tätt följd av Kristianstadsbladet. Gotlands tidningar pekar i första hand på tunga miljöfaktorer, vilket också är mycket bra. Även dagens Gefle dagblad har insikter.

Mest positivt var SvD:s ledare i söndags. Stockholmarna och ”stormedia” tycks nu också ha vaknat, bla med anlening av vindkraftsprojekteringar i Stockhoms län. Sent skall syndaren vakna, men jag tackar ändå SvD för detta. SvD har dessutom varit den av storstadstidningarna som varit mest lyhörd för kritik av vindvansinnet tidigare, bla med lovvärda publiceringar på Brännpunkt och även granskningar av vindindustrins framfart ute i landet. Har vi lyckats få opinionen att börja svänga?

Striden mot vindindustrin har också pågått med oförminskad styrka. Undertecknad och Sune Sjöström, FSL:s ordförande, har under juli månad följt upp Annika Helker-Lundströms, VD för Svensk Vindenergi, artiklar med repliker i ett flertal lokala media, tex Trollhättans tidning, Dagbladet, Piteåtidningen, Nerikes Allehanda, Helsingborgs dagblad, Norrköpings tidning, Motala/Vadstena tidning samt ett flertal andra tidningar som inte finns i digital upplaga.

Den omhuldade frågan om alla utlovade vindkraftsjobb avslöjades brutalt i Gefle dagblad häromdagen när det redovisades att jobbarna ”kommer från världens alla hörn”. Så gick det med alla utlovade lokala jobb.

Även ekonomifrågor har diskuterats i samband med det brev som vindindustrin skickade till regeringen i april, där man begärde mer subventioner. Det visar sig att vi haft rätt hela tiden och vindbolagen börjar nu att redovisa väntade förluster. Rabbalshede kraft störtblöder, men även Eolus och Arise börjar hacka.

Den politiska vindkraftsdebatten har även den fortsatt, främst med Miljöpartiet, i ett antal lokaltidningar där undertecknad och Björn Törnvall besvarat  Lise ”100 % förnybart” Nordins alla inlägg. Här exempel från Sundsvalls tidning, med replik från Lise, och vår slutreplik. Här fortsätter debatten i NSD

Ja, det har varit en hektisk men intressant juli och detta var ett skrap på ytan i vindkraftsdebatten.

Hoppas att alla ni andra haft en skön semester :)

Avslutningsvis -  en löpsedel från igår (tack Christopher E)

 

juli 26, 2012   47 Comments

Massiv issmältning på Grönland – inte

Ekot,  DN och förmodligen en del andra medier förmedlade precis det överdrivna pressmeddelande som NASA levererade häromdagen, nämligen att det skulle pågå en massiv issmältning på Grönland. Men läser man vidare i meddelandet så är det varken fråga om någon massiv avsmältning eller något historiskt unikt. Det handlar bara om några dagar över noll beroende på att ett högtryck parkerat sig över hela ön samtidigt, och att solen visat sig tillräckligt länge för att smälta av lite ytsnö . Se temperaturgrafen ovan.

Sådana här händelser är ovanliga men har hänt förut. Det är bara det att det är första gången NASAs satelliter lyckats få det på bild. Men självklart utnyttjas händelsen av klimatalarmister så att det ger intryck av att vara en följd av en global uppvärmning. Detta är missledande.

Se även kommentarer här och här.

Ingemar Nordin

juli 25, 2012   51 Comments

Strax framför publiceringsfronten

Roy Spencer har ett inlägg på sin  blogg (länk) från 18/7. Det handlar om ett ännu inte publicerat arbetet angående temperaturprofilen i havet ner till 2000 m djup och dess utveckling 1955-2010. Detta är i sin tur en kritik eller kommentar till ett nyligen publicerat arbete av Levitus m fl*. Levitus och hans medförfattare beräknar den totala värmeökningen i haven under denna tid med hjälp av gamla och nya data, delvis korrigerade och t o m uteslutna ARGO-resultat. De sammanfattar sina slutsatser:

Ökningen i värmeinnehållet ner till 2000 m i världens oceaner utgör 90% av den globala ökningen sedan 1955, och motsvarar en instrålning på 0.39 Wm-2 oceanyta och en medeluppvärmning på 0.09ºC. Denna uppvärmningshastighet motsvarar 0.27 Wm-2 för hela jordens yta. Värmeinnehållet i världens oceaner ner till 700 m motsvarar en instrålning på 0.27 W per m2 oceanyta och en medeluppvärmning av volymen på 0.18ºC.

Roy Spencer har tagit fasta på dessa siffervärden och gjort en 1-dimensionell beräkning på temperaturutvecklingen med de parametrar (1) drivkrafter, (2) återkopplingar (klimatkänslighet), and (3) diffusion i havet (vertikal blandning) som styr uppvärmningsförloppet. Han har sökt reproducera Levitus globala medelvärden för oceanernas temperaturtrender sedan 1955. I denna 1-dimensionella modell, i motsats till IPCC’s tredimensionella, skall energin bevaras. Spencer använder liknande ingångsvärden för växthusgaser och aerosoler – mänskliga liksom vulkaniska – som de nyutvvecklade CMPI-modellerna. Trots denna anpasning till IPCC’s metodik blir slutresulatet att modellerna inte förmår beskriva den uppmätta utvecklingen.

Spencer sände en kort version av sitt arbete till Geophysical Research Letters eftersom det är en kommentar till Levitus et al arbete som publicerats i denna tidskrift. Förvånande nog returnerades det omedelbart, dvs utan refereegranskning, med beskedet att innehållet inte var relevant för GRL. Spencer har nu skickat en ny version till Journal of Geophysical Research och därifrån har ännu inget besked kommit. Spencer påminner om historien när en redaktör för Journal Remote Sensing fick avgå efter publicerandet av ett av hans tidigare arbeten. Beskedet om huruvida arbetet är accepterat eller ej är alltså inte bara spännande för Roy Spencer.

*S. Levitus, et al (2012), World ocean heat content and thermosteric sea level change (0-2000), 1955-2010, Geophysical Research Letters.

juli 25, 2012   72 Comments

Kolets ansikten

Detta inlägg kommer inte att behandla något klimatvetenskapligt problem, utan jag ägnar det istället åt konstigheter till vilka de senaste decenniernas klimatvetenskap är medskyldig.  Bilden ovan finns på en EU-hemsida (länk) där man beskriver en fråga för EU-parlamentet:“ I december 2010 upphör de nu gällande reglerna för statsstöd till kolgruvor. Ekonomiutskottet föreslår att tidsfristen för när reglerna ska upphöra blir den 31 december 2018, fyra år senare än kommissionens förslag, för att minska de negativa sociala konsekvenserna av sådana nedläggningar“.

Det handlar om att ett antal kolgruvor i Europa, i vilka kolet inte kan brytas till en kostnad som motsvarar inköpspriset från andra, större och modernare kolgruvor. För att rädda regional sysselsättning är man i EU-parlamentet därför beredd att subventionera inom ramen för EU’s stödprogram. Till detta första ”kolansikte” kan man inte påstå att klimatvetenskapen bidragit i nämnvärd utsträckning. Det påminner dock om att Bert Bolin anlitades av Margret Thatcher för att med  klimatvetenskapen som vapen ge argument för nedläggning av olönsamma brittiska kolgruvor. Möjligheten till EU-stöd fanns inte på den tiden – i varje fall inte till England. Det var från denna syssla som Bert Bolin sedan rekryterades till FN, och IPCC bildades med Bolin som förste ordförande.

Nästa ”kolansikte” är aningen likt James Hansens. Betrakta detta 1:asidesexempel från Observer den 15 februari 2009:

“Coal-fired power stations are death factories. Close them

The government is expected to give the go-ahead to the coal-burning Kingsnorth power plant. Here, one of the world’s foremost climate experts launches an excoriating attack on Britain’s long love affair with the most polluting fossil fuel of all

  • James Hansen “

Denne James Hansen gick ut med dramatiska uttalanden om att tåg som transporterade kol, liksom kraftverk och fabriker som eldade med detta, rätteligen kan jämföras med nazisternas dödståg respektive koncentrationsläger. Han beklagade visserligen senare att dessa påhopp kränkte individer inom gruvnäringen, men vidhöll sin alarmistiska uppfattning i “sak”. Han var inte ensam om sin uppfattning, men utifrån sin ledande position inom NASA och som författare till ett antal vetenskapliga artiklar inom klimatvetenskapen fick hans uttalanden mycket stor uppmärksamhet.

Det 3:e kolansiktet dyker upp på internet. En finansfirma, “Charles Stratton” (länk) vill sälja ‘carbon credits’. Jag har klart för mig att det inte är frågan om att förmå mig att köpa kol, men blir nyfiken och klickar  till mer information. Bl a följande upplysningar avsedda att vara lockande:Kolmarknaden har vuxit exponentiellt sedan 2005 och är nu värd $185 miljarder.

Varför kolkrediter?
Kolkrediter är en lukrativ och blomstrande marknad. Den förväntas omfatta häpnadsväckande $2 trillion inom fem år – mer än råoljan. Denna SIPP–godkända marknad kommer att bli världens största största varumarknad, och skulle kunna bli den största marknaden överhuvud. Kolkrediter och kolmarknad är komponenter i nationella och internationella försök att reducera tillväxten av av växthusgaskoncentrationen (GHGs). ….

Genom att vi tillhandahålla kolkrediter till mycket gynnsamt pris, kan kunder hos Charles Stratton – både individer och företag – deltaga i marknaden utan att hindras av höga priser eller transaktionskostnader. (min övers)

(Carbon will become the currency of the new world) – Bloomberg”

Det är som sagt inte fråga om att sälja kol. Det gäller utsläppsrättigheter för den koldioxid som bildas när kol eldas upp. Varje utsläppsrättighet avser en miljon ton koldoxid. Den som har köpt en sådan kan sälja den t ex till ett kraftverk som behöver den för att få producera elkraft. Kostnaden hamnar i slutändan på kundens elräkning.

Ett annant finansföretag, ECO Global Markets nyttjar reklamfrasen ” We pride ourselves on working with our clients to measure their carbon footprint, lower their impact on the environment and offset their emissions to become carbon neutral.”

Jag gör att försök att förstå lite mer av denna moderna klokskap och läser om ’Carbon credit’ på Wikipedia. Där finns många sidor och hänvisningar. Bl a ett kapitel med en introduktion till miljöekonomi (”environmental economy”), som är den teoretiska grunden för utsläppsrättigheter och deras prissättning. ”Market failure” är en beteckning på t ex miljöskador, som inte belastar användaren av en allmän tillgång. Den bekante ekonomen Nordhaus anser  att priset på CO2-utsläpp 2010 bör vara 30 $/ton och höjas med inflationen.

Det finns olika fall av kolkrediter.  Exemplet ovan med kolkraftverket är den rent kommersiella typen. Det finns också personliga och frivilliga penningströmmar för i princip samma ändamål. Vissa flygbolag erbjuder  sina resenärer att klimatkompensera sin flygresa med en tilläggsavgift. Dessa pengar är avsedda för inköp av kolkrediter i den utsträckning de inflyter. Observera den viktiga skillnaden mot den dagsaktuella EU-frågan att göra det obligatoriskt för alla flygbolag som flyger i Europa att köpa kolkrediter i full utsträckning.

De pengar som på detta vis insamlas är avsedda för åtgärder att  minska de globala utsläppen av växthusgaser. Teknikexport till utvecklingsländer för att bygga upp fossilfri energiproduktion är ett favoriserat område. Det framgår av Wikipedia att EU och Världsbanken på detta visa styr stora penningflöde. Alltså detta EU, som enligt ovan subventionerar omodern gruvdrift för att transportera kolet till jordytan, gör också insatser för detta kol skall bli liggande och inte eldas upp! Någon mer som som tänker på trädabidrag?

Wikipedia nämner också att arrangemangen – föga förvånande – har medfört brottsligt utnyttande. Både projekt som ändå skulle ha utförts, och framför allt regelrätta cyberstölder: “On 19 January 2011, the EU emissions spot market for pollution permits was closed after computer hackers stole 28 to 30 million euros ($41.12 million) worth of emissions allowances from the national registries of several European countries within a few day time period.

Det förs också ett resonemang om nationell beskattning vs internationella kolkrediter. I det först fallet finns risken att nationell egoism leder till missbruk, och i det senare fallet “some would argue that carbon trading is based around creating a lucrative artificial market, and, handled by free market enterprises as it is, carbon trading is not necessarily a focused or easily regulated solution.”

Det är många tvära svängar i ovanstående beskrivning, men jag undrar om det verkligen är mitt fel? Det snarare något i den byråkratiska verkligheten som snor mellan fingrarna när man försöker greppa den. Det som jag dessutom inte kan förstå är hur dessa kolkrediter fortfarande fortfarande kan ha ett värde när det efter Durban och Rio blivit klart att något Kyoto II inte finns vid horisonten? Att enstaka miljöentusiaster kan luras, det förstår jag, men att stora företag i dagens läge kan föreställa sig att dessa kolkrediter kan stiga i värde – det ligger bortom min analysförmåga.

Det som jag emellertid har förstått är hur liten del av klimatpolitiken som är naturvetenskap. Ett 100-200 % nedjustering av klimatkänsligheten det går att fixa med en serie publikationer från rätt forskningsavdelningar. Däremot, tänk på antalet skrivbord som måste rensas från klimatförordningar, kreditansökningar och klimatPowerPoints, innan förnuftet får en chans.

juli 24, 2012   37 Comments

Du är vad du äter

I dagens Brännpunkti SvD menar Jonas Paulsson (initiativtagare till Köttfri Måndag), Rickard Söderberg (operasångare och debattör), Inger Edelfeldt (författare) och Mian Lodalen (författare och journalist) att årets nobelmiddag skall vara vegetarisk.

Detta skulle sända en signal till världen om jordens fortlevnad. Vetenskapen säger att vi måste minska på köttkonsumtionen, menar författarna, och därför skulle en vegetarisk middag vara i en vetenskaplig anda och bidra till en bättre planet. Dessutom infaller Nobelfesten i år på en måndag och därför uppmanar de stiftelsen att göra festen i Blå Hallen köttfri.

Som ett exempel på en köttfri man hänvisar de till Rajendra Pachauri som de menar fick Nobels fredspris 2007. Att minska sitt köttintag är en obetydlig uppoffring för den enskilda individen men gör en enorm skillnad för jorden.

En stor del av markanvändingen går åt till kött- och mjölkproduktion och djurhållningen står även för 18-25 procent av världens utsläpp av växthusgaser. De menar att intensiv djurhållning dominerar jordbruket och att mängden spannmål som ges till boskap i USA är mer än sju gånger större än den mängd som konsumeras direkt av befolkningen. Ökenspridning och markförstöring är ,enligt skribenterna, en direkt följd av klimatförändringarna och har orsakat att fyra miljoner barn på Afrikas horn fortfarande lider av undernäring. För att minska andelen kroniskt undernärda måste livmedelsproduktionen öka och ett globalt skifte mot en vegetarisk diet måste ske.
 

De avslutar med uppmaningen att servera köttfritt på Nobelfesten eftersom människor i hela världen inte bara hör det som sägs. De ser också vad som äts. 

För mig är det här ytterligare ett exempel på personer som inte är så intresserade av att göra gott men däremot att vara goda. Vi har, enligt mig, helt klart ett problem med att vi odlar fram kraftfoder till våra djur och att vi har rena köttfabriker. Kossorna får inte beta och gå omkring i hagar utan hålls i stall där de aldrig ser dagens ljus. Detta gäller naturligtvis inte all nötkreatur men jag vill ändå framhålla att jag ser det här som ett onaturligt liv för dem.

Det bästa vore ju att djuren fick äta sin naturliga föda och samtidigt gödsla marken. Det är väl det här som är det verkliga problemet, dvs att vi har köttfabriker och föder kreaturen med sädesprodukter. Men istället för att angripa det problemet och på så vis försöka göra gott, propagerar man för en vegetarisk kost ända in i Blå hallen.

Vi får väl hoppas att Nobelstiftelsen har lite mer än bara morötter och salladskål under pannbenet!

 

juli 23, 2012   105 Comments

En studie om antalet cancerfall efter Fukushima

Studien är antagligen den första i syfte att försöka uppskatta antalet cancerfall och dödsfall efter Fukushima. Studien beräknar att det totala antalet dödsfall i cancer kommer att ligga i intervallet 15-1300 medan antalet cancerfall kommer att vara 24-2500. Dessa är dödsfall bland allmänheten, inte bland arbetare vid fabriken. Man förutspår dock ett litet antal cancerformer – mellan två och 12 – bland arbetarna på Fukushima.

Beräkningarna gjordes av professor Mark Jacobson och Dr John Tio Hoeve från Stanford University i Kalifornien.  Man ska dock ha klart för sig att Mark Jacobson är en stark motståndare till kärnkraft som tidigare gjort sig känd för att ha gjort studien om kärnkraftens koldioxidutsläpp i ett livscykelperspektiv. Studien används ofta av olika miljöorganisationer för att peka på att kärnkraftens utsläpp av koldioxid är höga, vilket är osant.

Vindkraftens utsläpp av koldioxid genom hela livscykeln är dubbelt till tre gånger så hög som för kärnkraft beroende på vilken studie man tittar på. Tex Vattenfalls livscykelanalyser eller Kungliga Vetenskapsakademins (KVA) ”Energy resources and their utilization in a 40-year perspective up to2050”. Enligt KVA:s studie är livscykelutsläppen från kärnkraften 15 g/kWh, (vindkraft 30 g/kWh) och i Vattenfalls livscykelanalys 3 g/kWh (vindkraft 10 g/kWh) Detta innebär att kärnkraftens (och vindkraftens) utsläpp i ett livscykelperspektiv är helt försumbara jämfört med kol och olja vars motsvarigheter är 700-1200 g/kWh.

Mark Jacobson får fram sitt resultat genom att beslå kärnkraften med diverse ”straffutsläpp”, bla genom att hävda att kärnkraften orsakar kärnvapenspridning och därmed också bör beläggas med koldioxidutsläppen från ett begränsat kärnvapenkrig. Man har också lagt på ”straffkoldioxidsutsläpp” från kolkraft på kärnkraften beroende på att det tar lång tid att bygga och projektera kärnkraft. Mark Jacobson kan därför knappast anses vara helt objektiv inför kärnkraft vilket gör studien om Fukushima än mer intressant, faktiskt.

Att antalet cancer- och dödsfall ändå verkar bli så litet anses bland andra akademiker också kunna bero på tur. Endast en femtedel av det radioaktiva material som ventilerades ut i luften från det drabbade kraftverket föll på land, mer nedfall på land skulle ha gett större konsekvenser. Dock tycks det som om de allra flesta cancerfall ändå uppträder i Japan självt. Uppskattningarna har ännu inte skapat några större rubriker runt om i världen, vilket delvis förmodligen beror på osäkerheten i siffrorna. Osäkerheterna beror givetvis på att det är oerhört svårt att göra den här typen av uppskattningar. Som så ofta annars beror resultaten i vad man matar in i modellerna, dvs hur materialet sprids, hur det exponeras och vilka riskbilder för sjukdomar som förutses.

Kanske den största osäkerheten i allt detta är om det överhuvudtaget finns någon ökad risk för cancer vid exponering för låga doser av radioaktivitet. Teorier som är i omlopp omfattar tanken att det finns en risk, men att den minskar linjärt med minskande exponering och att det inte finns någon extra risk samt att låga doser av radioaktivitet faktiskt är bra, ett begrepp som kallas hormesis. Stanfordstudien använde den första av dessa idéer – vad som kallas en linjär No-Threshold (LNT) modell

Studiens kanske viktigaste slutsats framträder dock när man sätter den i ett sammanhang. Studien nämner att evakueringen av människor från kraftverkets omgivning resulterade i så många som 600 dödsfall – främst äldre och svårt sjuka. Cancerstatistik ger ytterligare vägledning om vad det egentligen handlar om. Siffrorna i Prof Jacobsons paper är för livstids risk – det vill säga antalet personer som kommer att dö av cancer någon gång. Om man däremot gör effekten så stark som går genom att anta att alla dessa dödsfall inträffar under en 10-årsperiod – vilket sannolikt är helt orealistiskt – och tar den högsta siffran i intervallet skulle Fukushima öka dödsfallen med 130 dödsfall per år. Det är däremot mer än 350 000 japaner som dör i cancer varje år, enligt den japanska Cancerfonden. Cancer är i normalfallet dödsorsaken för ungefär en tredjedel av befolkningen.

Fukushima skulle då lägga mindre än 0,1 % på den totala dödligheten. Om de verkliga siffrorna är i den lägre delen av Stanfordintervallet, kommer det att lägga till mindre än 0,001 %

 

juli 23, 2012   79 Comments

Biobränsle – ett brott mot mänskligheten?

 

(h/t Benny Peiser)

Många av USAs bönder har haft torka i år. En konsekvens av detta är att USAs utbud av soja och majs har minskat med 40%. En stor del av världens konsumtion av dessa basfödor går numera till produktion av biobränsle, med benäget skattestöd från regeringar för att lägga om till en ”grön” ekonomi. Självklart innebär torkan i kombination med dessa gröna subventioner att matpriserna världen över går upp.

Detta var helt förutsägbart. I en artikel på BBC News skrev Grant Ferrett redan 2007: ”En FN-expert har fördömt den ökande användningen av gröda för att producera biobränsle som ersättning för olja som ett brott mot mänskligheten. FNs särskilda ombud för rätten till mat, Jean Ziegler, sa att han fruktade att biobränsle skulle innebära mer svält. Ökningen av produktionen av biobränsle har medverkat till att puffa upp priset på en del grödor till rekordnivå. Det är, menade han, ett brott mot mänskligheten att avsätta brukbar mark till att producera grödor som sedan bränns som drivmedel.

Financial Times skriver: ”Världen har brist på majs. Det är budskapet som marknaden levererar när torsdagens priser för första gången hamnade över $8 a bushel. … Den största potentialen för att reducera efterfrågan finns i etanolindustrin som förbrukar cirka 5 miljarder bushels, eller nästan 40% av den amerikanska skörden varje år för bränsle till bilar och djurföda.”

Andrew Montford anmärker bistert: ”Man skulle kunna tro att efter det att FN beskrev biobränsle som ett ”brott mot mänskligheten” så skulle det kunna ge en tankeställare. Men det tycks emellertid som om löftespolitik övertrumfar allt, och att rusningen efter att reducera mattillgången och efter att öka etanolproduktionen fortsätter oförhindrat. Jag är säker på att människor som inte längre har råd med en limpa bröd känner sig tröstade av det faktum att UK-regeringen åtminstone diskuterar sin biobränslepolitik.

Fler oroliga röster i det internationella mediautbudet:

The Guardian, 19 July 2011, The Hill, Reuters, 10 June 2011, Nuffield Council on Bioethics, 13 June 2011.

Uppdatering: JoNova har idag ett inlägg om andra mycket skrämmande effekter än matbrist som en följd av efterfrågan på biobränslen.

Välkommen, du sköna, gröna Nya Värld!

Ingemar Nordin

juli 22, 2012   59 Comments

Oslo och Utøya 2011-07-22

Den här dagen är för alltid en sorgens dag för Norge. Det är den förmodligen också för många i Sverige eftersom vi är så nära grannar vad gäller både kultur och språk.

Det finns många minnesfilmer om de döda men just den här har jag spelat upp många gånger. Kanske för att den visar vilket totalt feltänk hela idén som ledde fram till de groteska massmorden faktiskt var. Gizem Dogan, en flicka full av liv, en gång, men inte mer.

Mitt i tårarna får den mig att le eftersom filmen speglar ungdomar som bryr sig om varandra och inte bekymrar sig om sådana banala saker som varifrån deras vänner har sitt ursprung. De polariserar sannerligen inte, de nedlåter sig inte till sådana dumheter.

Den djupt tragiska händelsen i Oslo och på Utøya har nämligen, enligt min mening, sitt ursprung i en polarisering, ett ”vi och dom”-tänk. En polarisering som jag också ser i klimatdebatten.

Om jag exempelvis framhåller de vetenskapliga rapporter som pekar i en skeptisk eller till och med bara mindre alarmistisk riktning om klimatet på en klimataktivistblogg så översköljs jag av kommentarer som genast polariserar mig som person på en sida (den onda) och dem på den andra (den goda).

Jag skulle vilja att den här dagen hädanefter blev en dag då vi inte bara minns de döda utan också påminner oss om hur illa det kan gå om vi försöker fjärma oss från varandra. Den skulle också kunna bli en dag då vi hyllar frihet och demokrati, de byggstenar i vårt samhälle som vi kanske tar för självklara. Det är mycket olyckligt att det har blivit en sådan polarisering vad gäller klimatet och jag har verkligen försökt att överbrygga den. Tyvärr möts jag inte av någon utsträckt hand direkt, tvärtom.

Men till skillnad från Gizem lever jag och kan ständigt förnya mina försök och det tycker jag att vi alla skall göra oavsett ståndpunkt.

juli 22, 2012   74 Comments