Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — oktober 2012

Englands vindkraftspolitik kapsejsar

Igår gick den brittiske energiministern, John Hayes, ut och deklarerade att ”enough is enough”. Det är fel att påtvinga kommunerna att acceptera ytterligare utbyggnader av vindkraften, menade han.  “We can no longer have wind turbines imposed on communities. I can’t single-handedly build a new Jerusalem but I can protect our green and pleasant land.”

Premiärministern, David Cameron, uttalar sig och säger att landet visserligen fortfarande är inställd på att minska koldioxidutsläppen såsom EU dikterat, men att det nu behövs en ”debatt” om vindkraft i landet. – Tja, vad skall han säga när han är beroende av gröna röster från sin koalitionspartner?

Christopher Booker är inte nådig mot Toryregeringens flathet gentemot vindkraftslobbyn och de gröna påtryckningsmetoderna.  Resultatet har blivit ett förstört brittiskt landskap och en mycket tung börda att bära för brittiska elkonsumenter och för brittisk industri. När regeringen nu förhoppningsvis sätter ned foten så är det 10 år för sent. Men illusionen om sol- och vindkraft som ett realistiskt alternativ i landets energiproduktion är äntligen på väg att krossas.

Ingemar Nordin

Dr Max har ett bra kommentar här.

oktober 31, 2012   24 Comments

Vår dagliga hjärntvätt

Det var väl inte hjärntvätt i normal mening som Alexander de Large (här gestaltad av Malcolm McDowell, i sitt livs roll) utsattes för i Stanley Kubrick’s filmatisering av Anthony Burgess’ ”Clockwork Orange”.  Kanske är det inte heller är det vad vi dagligen matas med, men analogin och likheterna är ofta tydliga i den vinklade och trunkerade informationsmängd vi serveras via media eller andra mekanismer.

Som diskuterat den 13 oktober i TWTW:s värdefulla nyhetsbrev  så är det snarare fråga om psykologisk krigföring . Amerikanska försvarsdepartementet definierar (ur sitt perspektiv) området så här:

  • ”The planned use of propaganda and other psychological actions having the primary purpose of influencing the opinions, emotions, attitudes, and behavior of hostile foreign groups in such a way as to support the achievement of national objectives.”

I klimatfrågan och andra besläktade frågor är det dock andra konstellationer som verkar. Målgrupperna varierar, liksom de underliggande motiven.

För ”klimatfrågan” är fokus inte vetenskapen - dåligt underbyggda och särskilt utvalda slutsatser från den används istället som redskap för andra syften. Den egentliga sakfrågan kan knappast sammanfattas bättre än så här:

  • “Today’s debate about global warming is essentially a debate about freedom. The environmentalists would like to mastermind each and every possible (and impossible) aspect of our lives.” 

som Tjeckiens 2:e president Vaclav Klaus skriver i sin bok Blue Planet in Green Shackles.

Klaus har ju fått uppleva kommunismens verklighet, med obligatorisk undervisning i Marxism från dagis och uppåt och känner lätt igen mönstret.

En annan tänkare från gångna tider myntade något liknande:

Klimatfrågan är också starkt kopplad till ”energifrågan”, där ju förutom stora ekonomiska intressen och politisk prestige ytterligare miljöaspekter vävs in, liksom skräck om farorna med kärnkraft. Här är dock inte alltid så lätt att här identifiera målet och angriparen i den psykologiska krigföringen.

Kanske det är de redan hjärntvättade som bara papegojar vidare vad de fått inpräntat. Vad tror ni själva om om vår It- och energiminister Anna-Karin Hatt?  ”Energigaserna som en del av omställningen mot ett förnybart energisystem”.. Hennes talreferat är helt overkligt. Som en kommentator här på TCS skrev – det varkar ha författats av en praktikant hos Johan Rockström.

  • …”Och egentligen vet vi ju bättre än så här. För det råder ju inte några tveksamheter om att de fossila bränslena inte är bra för vår planet. Om vi ska kunna hindra jordens medeltemperatur från att stiga med mer än två grader måste vi bryta fossilberoendet. Vi måste ställa om till ett hållbart energisystem. Och vi måste påbörja den resan nu. Mer än något annat är klimatutmaningen en energiutmaning. Och en utmaning om att ställa om till ett långsiktigt hållbart energisystem. Misslyckas vi med det, och passerar smärtgränsen om två grader, så skulle vi riskera gå in i en utveckling som är omöjlig att vända. Där smältande isar och tinande tundror i Sibirien skulle frigöra än mer växthusgaser och skapa enorma problem, som vi idag inte ens kan överblicka”…

Regeringens ”Framtidskommisions” sekreterare Jesper Strömbeck  verkar inte annorlunda (och inte heller de ledamöter i den jag själv känner till sedan tidigare). Han skriver på sin blogg:

  • …Globalt finns det en övertygande vetenskaplig enighet om att det pågår klimatförändringar och att människan är den främsta orsaken till dessa. Vid sidan av den breda konsensus som råder inom ramen för FN:s klimatpanel visar exempelvis en aktuell undersökning  att 97 procent av forskarna inom American Geophysical Union och American Meteorological Society anser att det pågår en global uppvärmning, och att endast 5 procent tog avstånd från att människan bidrar till den globala uppvärmningen…  [min kommentar: den gamla skrönan igen - "resultatet" skapades genom att tillskriva 10257 personer (varav 3146 svarade), och välja ut 77 av dessa som "verkliga forskare", varav 75 svarar ja på en vinklad fråga. (Statistiker borde riskera hjärtsnörp om de läser detta). Inte oväntat rabblade också "Vetenskapens världs" programledare Victoria Dyring upp samma mantra i måndags. Jag har lagt till ett Appendix på slutet i detta inlägg som reder ut saken, för den som är intresserad]
  • …För att lyckas möta dessa framtidsutmaningar kommer det att krävas politiska beslut och åtgärder, men det räcker inte. Det kommer också krävas av företag, det civila samhället och oss alla som enskilda individer att vi tar vår del av ansvaret. Att få alla att inse detta och dra åt samma håll är ytterligare en utmaning. Redan idag är det förvisso många som vet om och inser att det är viktigt att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling, men för många är det samtidigt en passiv och grund kunskap, som därmed inte får särskilt stort inflytande över deras åsikter eller handlingar. Passiv kunskap kan vara en början till förändring, men för att åstadkomma verklig förändring krävs att kunskapen aktiveras och integreras i andra delar av människors tänkande och handlingar. Att åstadkomma det är ytterligare en utmaning på vägen mot en hållbar utveckling…

Vad han skriver i andra stycket får i alla fall mig att få otäcka associationer till någon form av totalitärt samhälle. Ja, varför inte börja inskolningen redan i dagis? Förresten, det gör man ju redan…

En som annars redan verkar färdigtvättad är Aftonbladets ledarskribent Eva Franchell, hon anser att stormen Sandy är Republikanska partiets fel.

Ja, mycket ska man höra. Guds straff också?

  • …”I USA har klimatskeptikerna dessutom vunnit terräng. Klimatet har hittills inte varit någon stor valfråga. I värsta fall blir det nu klimatet själv som slår tillbaka i form av stormar, regn, blöt snö, översvämningar och nerfallna träd”…

Och inte nog med det – nästa dag skriver hon i ett nytt inlägg att haven har blivit 5 grader varmare;  ”Klimatet orsakar fler intensiva orkaner”

I tillägg till syftningsfelen (”klimatet orsakar” etc) kan man bara ta sig för pannan. Och inte ens IPCC säger något sådant om orkaner.

Tvättare eller tvättad? En del av aktörerna är helt enkelt cyniska och giriga personer med direkta ekonomiska intressen – de är ganska lätta att identifiera. Al Gore är det globalt mest framträdande praktexemplet.

För en typisk svensk variant behöver man bara gå till exempelvis tidningarnas spalter - på Brännpunkt i SvD i söndags finns en ”debattartikel” , ”Sverige går mot ett glapp i energiförsörjningen” – som pushar för mer vindkraft till havs – skriven av vem ?  Jo, Göran Dalén och Charlotte Bergqvist, båda på wpd Offshore Stockholm. Mer än patetisk partsinlaga - artikeln öppnades nu sent omsider för kommentarer. Bara för någon månad sedan fanns en liknande artikel som tiggarlobbade för mer statliga subventioner till vindkraftens aktörer.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta över situationen. Förundras kan man knappast längre.

Mina associationer går dock vidare till mer parodiska saker, via ordet ”hjernevask” och de Norska programmen om genus (som det vore otroligt att man skulle våga sända på SVT). I Norge har programmen medverkat till att sätta stopp för galenskaper i vetenskapens namn, men i Sverige mal man på.

Från mitt eget KTH saxar vi detta (klicka för mer läsbar bild, eller läs originalartikeln):

Hm… hennes egen avdelning har bara kvinnor – undrar varför ?

Och vad tycks om bl.a. dessa kursbeskrivningar från samma högskola?

  • AD236V    Arkitektur och genus: Introduktion    7,5 hp ”…Under kursen studerar vi feministiska teoribildningar och arkitekturpraktiker och undersöker hur hus och andra byggda strukturer förhåller sig till dem. Vi ägnar oss åt feministisk kritik av arkitekturens kultur och dess förhållande till sexualitet, etnicitet och klass och som vidmakthållare av en normativ maskulinistisk smak. Kursen är uppbyggd kring en serie begrepp, bl.a. heteronormativitet, genusperformance och intersektionalitet som behandlas i relation till arkitektur…”
  • ME2059    Genus, organisation och ledning    6,0 hp   ”…Efter fullgjord kurs ska du kunna:
    • formulera vad ett genusperspektiv på organisationer innebär
    • förklara varför antalet kvinnor och män i en grupp/organisation spelar roll och hur arbetsplatsens kultur har betydelse för kvinnors och mäns villkor
    • redogöra för innebörden i centrala begrepp såsom kön/genus, könssegregering (horisontell och vertikal), könsstruktur, diskriminering som struktur (direkt och indirekt), könsmärkning och könsordning
    • ge exempel på vanliga diskurser om jämställdhet/mångfald och identifiera vilka konsekvenser diskurserna får för tolkning av vilket förändringsarbete som blir möjligt i organisationer
    • identifiera och förklara några olika förändringsmetoder, vilka nyckelaktörer som är viktiga i ett förändringsarbete samt vilket motstånd mot förändring som kan förväntas
    • beskriva och analysera en organisations könsordning och reflektera över dess konsekvenser för kvinnors och mäns möjligheter och hinder för att utöva makt och inflytande i organisationer

Jodu – det finns fler pärlor – sök bara via Google på KTH Genus … men mekanismen här är väl inte ”hjärntvättsrelaterad” - sakfrågan är alldeles för absurd. Snarare har berörda lärare och deras kollegor förmodligen inte vågat knysta emot, då de riskerat att stämplas som ”jämställdhetsfientliga” med påföljande utfrysning. Givetvis finns ganska identiska inslag också på de andra högskolorna och universiteten.

Tanja Bergkvists välgörande YouTube-inlägg från 2009 förtjänar verkligen åter att lyftas fram och uppmärksammas.

Appendix: Vill någon kolla vad nyssnämnda undersökning om de 97 procenten egentligen ”resulterade i” så finns det här, i en längre artikel på Wikipedia där ”undersökningar” av varierande grad av meningsfullhet sammanställts. Skrönan om de 97 procenten verkar kunna spåras till denna artikel:

  • Doran and Kendall Zimmerman, 2009: A poll performed by Peter Doran and Maggie Kendall Zimmerman at Earth and Environmental Sciences, University of Illinois at Chicago received replies from 3,146 of the 10,257 polled Earth scientists. Results were analyzed globally and by specialization. 76 out of 79 climatologists who ”listed climate science as their area of expertise and who also have published more than 50% of their recent peer-reviewed papers on the subject of climate change” believe that mean global temperatures have risen compared to pre-1800s levels, and 75 out of 77 believe that human activity is a significant factor in changing mean global temperatures. Among all respondents, 90% agreed that temperatures have risen compared to pre-1800 levels, and 82% agreed that humans significantly influence the global temperature. Economic geologists and meteorologists were among the biggest doubters, with only 47 percent and 64 percent, respectively, believing in significant human involvement. A summary from the survey states that:
It seems that the debate on the authenticity of global warming and the role played by human activity is largely nonexistent among those who understand the nuances and scientific basis of long-term climate processes.

Som senare följdes upp av denna:

  • Farnsworth and Lichter, 2011: In an October 2011 paper published in the International Journal of Public Opinion Research, researchers from George Mason University analyzed the results of a survey of 489 scientists working in academia, government, and industry. The scientists polled were members of the American Geophysical Union or the American Meteorological Society and listed in the 23rd edition of American Men and Women of Science, a biographical reference work on leading American scientists. Of those surveyed, 97% agreed that that global temperatures have risen over the past century. Moreover, 84% agreed that ”human-induced greenhouse warming” is now occurring. Only 5% disagreed with the idea that human activity is a significant cause of global warming.

Även jag – och jag tror de andra i SI – skulle ha svarat JA på frågorna som de ställdes om vi bara hade JA/NEJ som val - men det är ju fel frågor !

Tillägg kl 14:  Not the Nine O’clock News fångade detta med genus & jämställdhet på pricken…

oktober 31, 2012   62 Comments

Månadsrekordet för oktober slaget

Månadsrekordet för oktober är redan slaget med råge trots att det är en dag kvar på månaden. Antalet besök i oktober kommer att uppgå till ca 175 000. I december kommer vi att nå ett totalt besöksantal om 8 miljoner besök här på TCS.

TCS har noterat en tydligt uppåtgående trend under 2012. Månadsrekordet slås nu för sjätte månaden i rad. Vi befäster därmed ställningen som Sveriges största klimat- och miljöblogg.

Vi i redaktionen tackar givetvis alla läsare och kommentatorer för ert intresse för vår blogg och hoppas att ni vill fortsätta att vara med oss här på TCS resten av året och även framöver.

Jonny Fagerström

Projektledare, The Climate Scam

 

oktober 30, 2012   47 Comments

COP 18 – nytt klimatmöte

Den 26 november till den 7 december genomförs ännu ett i den ändlösa raden av sk klimatmöten, denna gång i Doha i Quatar. Den 21-23 oktober genomfördes också ett förmöte i Seoul i Sydkorea.

Sverige vill få till stånd den andra åtagandeperiod i Kyotoprotokollet som utlovades i Durban. Kyotoprotokollet kommer inte att räcka för att lösa klimatfrågan men protokollets regelverk innehåller färdigförhandlade mekanismer för effektiva utsläppsminskningar och investeringar i utvecklingsländer som blir viktiga i det slutliga avtalet, anser Sveriges miljöminister Lena Ek.

Den 25 oktober 2012 träffades EU:s miljöministrar för rådsmöte där bland annat EU:s position inför COP 18 skulle tas upp. Efter mötet meddelade regeringen att EU:s miljöminstrar nått ”en enad position”. Vad ”den enade positionen” närmare avser är oklart, men Lena Eks uttalanden ger en antydan om att ”den enade positionen är, ja, vaddå?

Efter långdragna förhandlingar kunde medlemsländerna slutligen enas om en gemensam position, och efter mötet talade Lena Ek om EU:s ansvar inför klimatkonferensen:

- ”Ambitionsnivån för vad länder lovat är för låg. Av världens 50 största ekonomier har endast 21 gjort löften om utsläppsminskningar. EU och medlemsstaterna har ett ansvar att sätta press på partnerländer att ta sitt ansvar enligt överenskommelsen i Köpenhamn”. Inför den kommande miljökonferensen i Doha anser miljöministern att två aspekter är särskilt viktiga:

- Vi måste få Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod på plats i Doha och vi behöver en arbetsplan för nästa klimatregim – en Dohaplattform, säger hon.

”En klimatregim” låter väldigt olycksbådande tycker jag, men man kanske inte skall ta det bokstavligt :) .

Snarare handlar det alltså om att försöka få till stånd en ny ”plattform” av något slag. Sverige har bland annat tryckt på för att EU ska ha en fortsatt ledande position inför och under förhandlingarna i Doha. Regeringen anser det särskilt viktigt att rådet löser dels frågorna kring överskottet på utsläppsrättigheter, dels utestående delar för den andra åtagandeperioden för Kyotoprotokollet, säger miljöminister Lena Ek vidare.

Lena Eks prat om ”enad position” ter sig ganska ihåligt när man jämför med vad andra säger om miljöministrarnas möte (vilket Ingemar berörde härmodagen). Domen är hård. Uttalanden som att: – ”Vi har inte rört oss en tum”, och att ”EU endast lyckades enas om vaga formuleringar” dominerar, något som inte Lena Ek verkar berätta om alls. Jag har heller inte sett något i svenska media om misslyckandet, förutom att Miljöaktuellt haft en kort artikel.

Inte heller i USA tycks klimat- och klimatpolitk möta något större intresse, varken hos allmänheten eller hos presidentkandidaterna. Obama uttalade sig dock, efter en direkt fråga, i MTV nyligen.

Vi ska naturligtvis försöka bevaka Doha-mötet här på TCS, även om det även i år verkar bli en anemisk historia.

 

oktober 30, 2012   87 Comments

Om kunskap 3

Jag har i ett par inlägg här och här, diskuterat begreppet kunskap med en relativt lös anknytning till klimatfrågan.

Den centrala punkten i mitt första inlägg var att den nya matematiken på 1600-talet egentligen gjorde hela den gamla kampen mellan rationalism och empirism mer eller mindre förlegad (eller med ett finare ord obsolet). Genom att matematiska modeller gjorde det möjligt att räkna på av fysikaliska system så uppstod nämligen något som jag har kallat ”teoretisk erfarenhet”. Man räknade på idealiserade modeller av det man var intresserad av och kunde sedan med experiment bekräfta att räkningarna innehöll ”sanningen om fenomenen”. Detta ledde så småningom fram till en alldeles ny form av kunskap – vetenskaplig kunskap.

En intressant egenskap hos denna nya form av kunskap var att den tidigt kom att uppfattas som säker kunskap – en ära som tidigare endast den euklidiska geometrin vederfarits. Det dröjde sedan mer än ett århundrade innan även denna tidigare så säkra kunskap förlorade sin nimbus av att vara ofelbar. Lustigt nog var det inte den nya naturvetenskapliga kunskapen som först ifrågasattes utan det var den matematiska grundvalen. Det var inte bara det att man visste att den nya matematiken inte hade bevisats med samma stringens som den gamla euklidiska geometrin, utan det som verkligen blev ett bekymmer var upptäckten av den icke-euklidiska geometrin. Denna innebar visserligen inte att den euklidiska var fel, men den innebar att den tidigare så självklara övertygelsen om att geometrin inte bara var ett studium av en modell utan faktiskt var en studie av det rum där vi själva levde med ens blev problematisk. Kunde det möjligen vara så att vi faktiskt levde i ett icke-euklidiskt universum?

Allt detta ledde så småningom fram dels till det som kallas vetenskapsteori och som här på TCS är Ingemar Nordins specialitet och dels till insikten om att även om vetenskaplig kunskap av många (inklusive författaren av detta inlägg) anses som den bästa kunskap vi har så måste även den trots allt betraktas som ”provisorisk”.

Två personer som starkt bidragit till en sådan syn på vetenskapen är Karl Popper och Thomas Kuhn. Det problem som var aktuellt när Popper inledde sin verksamhet var om och i så fall hur man skulle kunna skilja på vetenskap och icke-vetenskap. Det de flesta tänker på som icke-vetenskap är astrologi och studiet av så kallade ”paranormala fenomen”, som exempelvis tankeöverföring, men även psykoanalysen kunde och kan ifrågasättas på liknande sätt. Det begrepp som Popper införde var ”falsifiering”. En teori om verkligheten kan inte anses vetenskaplig om den inte leder till förutsägelser som genom någon form av observation kan falsifieras.

Medan Popper kan beskrivas som filosof så var Kuhn främst vetenskapshistoriker och det han intresserade sig för var inte teorier om vad vetenskap borde vara utan han studerade hur den utvecklats. Hans mest kända arbete är ”The Structure of Scientific Revolutions”, där han framför allt inför begreppen ”normal science” och vetenskapliga ”paradigm”.

Något som Kuhn observerade var exempelvis att vetenskapliga revolutioner sällan innebar att enskilda vetenskapsmän ”tänkte om”. Revolutionerna kom gradvis och även om det i efterhand förefaller som om exempelvis ett verk som Newtons Principia i ett slag förändrade allt så var det inte hans samtida som påverkades mest utan det var istället de som följde efter och som läste Newton redan när de skapade sin egen världsbild.

Ett tredje begrepp är det som Judith Curry tog upp och som jag redogjorde för i det av mina inlägg som kom mellan de två om kunskap, nämligen ”vetenskaplig mognad”. JC ifrågasätter alltså inte vetenskaplig kunskap i sig, men hon anser att vetenskapliga teorier och även vetenskapliga metoder behöver utsättas för en kritisk granskning under en följd av år innan den kunskap som erhållits kan anses som ”någorlunda säker”.

Närmast som ett kuriosum kanske jag också bör påpeka att min matematiska modell för kunskap istället för att skilja mellan mer eller mindre säker kunskap ger ett kvantitativt mått, samtidigt som denna kunskap ibland kan vara helt meningslös. Ett enkelt exempel på meningslös kunskap skulle kunna vara att vi har en sträng av vanliga decimala siffror en sträng som består av en följd av personnummer. Då vet vi nämligen att var tionde siffra är en kontrollsiffra som kan räknas ut av de nio föregående och när det gäller den tredje siffran efter en kontrollsiffra så har vi om vi gissar att den är en nolla rätt minst 5 gånger av 6, något som kan tolkas som att vi faktiskt har kunskap om systemet – utan att denna kunskap egentligen kan användas till någonting annat.

Så vad säger Popper, Kuhn, Curry och Kaijser om koldioxidhypotesen? Eller om klimatvetenskapen mer allmänt?

För att göra en sådan analys så skulle jag vilja skilja mellan AGW och CAGW, varvid AGW skulle stå för en teori utan varken positiva eller negativa återkopplingar, medan CAGW består av dels själva koldioxidhypotesen dels en teori om en relativt kraftig förstärkningseffekt beroende på en positiv återkoppling genom vattenånga.

Med den distinktionen så skulle jag vilja påstå att Popper möjligen skulle kunna påstå att AGW är en vetenskaplig teori som kan falsifieras om uppvärmningen inte blir som teorin förutspår men att de hittillsvarande observationerna ännu inte kan anses ha falsifierat teorin. När det gäller CAGW tror jag dock att Popper möjligen skulle anse den som falsifierad, detta eftersom de förstärkningseffekter som ingår skulle ha lett till en fortsatt uppvärmning under början av detta århundrade. Dessutom tror jag att Popper skulle ha ansett att det måste finnas andra faktorer som har minst lika stor påverkan som förändringarna av mängden växthusgaser.

Kuhn skulle nog ha känt igen en ”normal science” i kris väntande på ett paradigmskifte.

Curry som ju lever i högönsklig välmåga kom efter en analys av argumenten för och emot AGW att klimatvetenskapen är så pass beroende av metoder som ännu inte är mogna att vetenskapen själv ännu inte kan ses som en mogen vetenskaplig teori.

Om vi avslutningsvis tar med Kaijsers kvantitativa kunskapsmått så ger satsen om att god kunskap gör det möjligt att göra förutsägelser som sträcker sig flera steg framåt att meteorologins kunskap om väder borde kunna ges ett värde på 0,8 eftersom prognoser som sträcker sig 5 dagar framåt i tiden faktiskt är någorlunda pålitliga. Tyvärr ligger klimatvetenskapens ”projektioner” så pass långt fram i tiden att Kaijsers kvantitativa mått ännu inte kan användas på klimatvetenskapen.

oktober 29, 2012   114 Comments

IPCC fortsätter med sitt fiffel

Här är en liten historia om hur det kan gå till i IPCC-världen.

En artikel av Gergis et. al., ”Evidence of unusual late 20th century warming from an Australasian temperature reconstruction spanning the last millennium” påstod att 1900-talet var osedvanligt varmt i Australien. Men under Steve McIntyre kritiska lupp så visade det sig att Gergis et.al. gjort en körsbärsplockning bland sina data och bara tagit med 10 särskilt ”känsliga” platser av 36 i sin studie.

Efter denna kritik så slog Joelle Gergis bakut mot McIntyre och vägrade att lämna ut data om hur deras urvalsprocess gått till:

We will not be entertaining any further correspondence on the matter.

Till att börja med så bestämde sig tidskriften som Gergis et.al. skickat in artikeln till, Journal of Climate (en av American Meteorological Societys tidskrifter), att vänta med sin publicering tills saken utretts ordentligt. Och slutligen drogs artikel tillbaka helt.

En usel artikel läggs fram, blir kritiserad för att ha allvarliga fel. Artikeln dras tillbaka. Jaha, då borde ju saken vara utagerad eller hur? Nej, tyvärr.

Steve McIntyre: Återdragandet av Gergils artikel har inte haft den minsta betydelse för IPCCs användning av Gergis rekonstruktion, vilken fortfarande används i den nyligen publicerade Second Order Draft av AR5 … Tim Osborn från CRU är huvudförfattare av kapitlet i AR5 (liksom han var i AR4) och torde vara bekant med den teknik som användes i AR4.

Ack ja, mönstret verkar upprepa sig, trots den synnerligen allvarliga kritik av IPCC som genomfördes av IAC 2010.

Ingemar Nordin

oktober 28, 2012   92 Comments

Nya rön bekräftar att sol och moln viktigare än CO2

I en artikel i Geophysical Research Letters har man testat klimatmodellernas uppskattning av låga moln i tropikerna och funnit att de överskattar deras eventuella positiva återkoppling med minst 50%. I själva verket så finns det studier som pekar på att molnen har en negativ återkoppling, dvs att de kyler ned snarare än förstärker en uppvärmning. Se vidare här.

I en annan artikel i Atmospheric Chemistry and Physics kommer forskarlaget fram till att det skett en nettoökning av solinstrålningen under perioden 1982 till 2008 som mer än väl förklarar den uppvärmning som skett sedan 80-talet. Se även här.

Sammanfattningsvis så pekar dessa studier (och många andra) på att forskningen kring molnens och solens påverkan på klimatet och den globala temperaturen fortfarande befinner sig i ett mycket tidigt stadium. Samtidigt visar de tydligt att IPCCs klimatmodeller våldsamt överdriver koldioxidens betydelse och att modellerna har långt kvar innan de ens kommer i närheten av någon verklig simulering av hur klimatet fungerar.

Ingemar Nordin

oktober 28, 2012   16 Comments

Gräl om energipolitiken inom EU

Dags igen för en snabbkoll på det energipolitiska spelet inom EU.

Vi kan dock börja med att notera att varken Obama eller Romney berör klimatet eller energin i den amerikanska valdebatten. Många, inte minst från det klimatalarmistiska lägret, har uttryckt sin frustration över detta. Men det hjälper inte, klimatfrågan är ute.

I Europa blir det allt tydligare att många politiker nu desperat försöker slingra sig ur den självmordspolitik som de själva har försatt sig i genom att de försvurit sig åt en snabbavveckling av koldioxiden och en snabbuppbyggnad av ”förnyelsebar” energi.

I England pågår en maktkamp mellan de delar av den konservativa regeringen som vill hålla energipriserna nere och andra delar som lierat sig med framförallt vindindustrin. Om den gröna sidan vinner så kommer det att bli dyrt för Englands skattebetalare, inklusive låginkomsttagare och pensionärer, när de skall försöka hålla värmen inomhus under vintrarna framöver.

I Tyskland pågår fortfarande det stora experimentet med industri och människor; ”energivändningen”. Landet har numera det näst högsta energipriset (efter Danmark) i Europa. Idag är det c:a 800 000 hushåll som inte klarar av att betala sina elräkningar. Och efter Angela Merkels drastiska beslut att avveckla kärnkraften så räknar man med att energinotan kommer att öka med 47% (!) nästa år pga utbyggnaden av sol- och vindkraft.

Der Spiegel påpekar att den här energipolitiken delar Tyskland i två läger. De stora energislukande industrierna håller sig än så länge ganska lugna eftersom de genom sina lobbyister i Berlin fått avtal som gör att de slipper att betala alla pålägg och skatter som går åt till att subventionera den ”förnyelsebara” energin. Å andra sidan har vi de små och medelstora företagen, samt (naturligtvis) den vanlige elkonsumenten, som måste betala notan. Och det är framför allt i det senare lägret som motståndet nu växer. Det ser riktigt, riktigt mörkt ut för Tyskland.

Både England och Tyskland verkar sitta fast i en rävsax som de har svårt att ta sig ur. Båda regeringarna består nämligen av en allians med gröna partier som på detta sätt skaffat sig ett oproportionerligt stort inflytande på ländernas energipolitik. De gröna rösterna inom regeringarna stöttar utan undantag alla förslag som sol- och vindindustrin och som EU kommer med.

Men nu verkar det även som om det finns sprickor i själva EU-maskineriet.  Vid mötet i Durban förra året så bestämde sig EU för att på egen hand göra ett åtagande, ett Kyoto II, som skulle binda upp de europeiska staterna för ännu större nedskärningar av fossilbaserad energiproduktion och transportsektor efter 2020. På så sätt hoppades man att andra länder skulle känna sig mer motiverade att också skriva på ett sådant avtal 2015.

För att åstadkomma ett inomeuropeiskt åtagande till nästa klimatmöte i Doha i Qatar, så krävs det emellertid att de fria utsläppsrättigheterna minskar, eller skrotas helt. Men Polen, Baltikum och flera andra forna östländer har satt sig på tvären och vill inte vara med om att bli av med sina gratis utsläppsrättigheter.

Detta är en teknikalitet kan man tycka. Men kontentan är att en sådan vägran innebär att EU kommer ganska tomhänt till Doha. Och utan att själv ha något internt avtal att visa upp så är utsikterna att få några andra länder att skriva på tämligen små. Se vidare här och här.

Så, håll tummarna och ta ett popcorn till så länge! :-)

Ingemar Nordin

oktober 28, 2012   14 Comments

Det lilla KAN styra

Efter två veckors TCS-frånvaro känner jag ett behov att vara lite snäll mot våra motståndare  med en fundering om ett argument mot AGW, som då och då framföres. Den har ett visst fysikintresse, och dessutom kanske den lugnar Thomas.  Han brukar hävda att vi TCS-skribenter  aldrig  gör detta.

Bilden ”Liten tuva stjälper stor lass” antyder att det handlar om argumentet att CO2-halten i atmosfären: ca 390 ppm, dvs mindre än 0.04 %, är så låg att den inte kan styra ett så omfattande storskaligt skeende som jorden klimat. Fyra futtiga molekyler per 10 000 kan omöjligen reducera utstrålningen i så hög grad att jordens temperatur stiger till en katastrofal nivå.

Nu handlar min fundering inte om detta är något som faktiskt pågår, utan endast om att överslagsargumentet är alltför enkelt för att motbevisa AGW-hypotesen. Den storskaliga verkligheten är inte generellt sett okänsligt för små ändringar. Bland många möjliga, skall jag beskriva två motexempel.

Det första är från tunnfilmsoptiken. En 1 mm tjock skiva av rent kvartsglas släpper igenom ca 92 % av normalt infallande synligt ljus. Om vi belägger detta glas med en aluminiumfilm, som endast är  100 nm, dvs 10-4 mm tjock så får vi i praktiken en nästan perfekt spegel som reflekterar mer än 95 % av det synliga ljuset. ”Aluminiumhalten” 10-4 har alltså orsakat en total förändring av de optiska egenskaperna. Vän av ordning kan invända att detta motexempel inte är giltigt, ty spegeln är ett helt ordnat system: En Al-film på glas. Det liknar inte en gas med andelen 10-4 CO2-molekyler utspridda i oordning. Jag håller till viss de med om denna invändning, särskilt som de optiska egenskaper hos en film på ett glassubstrat påverks starkt av den perfekta uppdelningen av film+substrat.

Det andra motexemplet handlar därför om en oordnad blandning av ett ämne med en mycket liten tillsats av ett främmande ämne. Jag har valt halvledarteknikens användning av dopning, som dessutom är fysik- och teknikhistoriskt intressant. Tidiga elektriska mätningar på de typiska halvledarna   t ex kisel och germanium, gav mycket olika värden för en så väldefinierad egenskap som elektrisk resistans. Resultaten var så olika, att halvledarfysik fick dåligt rykte och inte var något som man borde ägna sig åt. För att gör en mödosam historia kort, så visade det sig så småningom att de elektriska egenskaperna hos halvledare var känsligare för mycket mindre halter av föroreningar, än man kunnat föreställa sig. Detta mot bakgrund av de elektriska egenskaperna hos metaller och metallegeringar som man vid den tiden hade säkra och begripliga mätresultat på. Professor Linde på KTH har fått ge namn till en regel för hur resistansen hos en metall förändras med valensen hos de legerande metallatomen. I dessa fall handlade det om tillsatshalter  på %-nivå, eller möjligen några tiondels % . Ifråga halvledare talar man om ”dopning” istället för legering. Det gäller halter av dopämnen i intervallet 10-7 – 10-9, dvs klart under 1 ppm. Likväl har denna dopning avgörande inverkan på den elektriska ledningens storlek, och också om om den sker med ledningselektroner (n-typ) eller med s k hål (p-typ). Den moderna fysiken har givit både kvaltitativ och kvantitativ förståelse för denna en gång så överraskande känslighet.

Anledning till detta återgivande av ett stycke från gymnasiefysiken – ganska långt från kimatvetenskapen – är alltså återigen att det visar hur verkligheten kan vara känslig för små störningar.

För  säkerhets skull vill jag upprepa att det inte innebär att jag håller med om att klimatet styrs av små antropogena tillskott av CO2. För att argumentera mot detta bör man emellertid gå den mer mödosamma vägen att ifrågsätta IPCCs envisa fasthållande vid stora, positiva värden på återkopplingen av koldioxidens växthuseffekt. Detta när man  går över från kontrollerade laboratoriemätningar till den bångstyriga verkligheten. Sök under ”klimatkänslighet” här på TCS, där Pehr skrivit flera detaljerade inlägg om saken. Alltmer av den aktuella forskningen pekar på att återkopplingen är negativ.

oktober 27, 2012   89 Comments

Märkligt fel i klimatvideo från USAs vetenskapsakademier

USAs vetenskapsakademier har låtit producera en video Climate Change: Lines of Evidence som redogör för vad klimatvetenskapen säger om hur människan påverkar klimatet genom utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser med mera. Här granskas videon med kritiska ögon. Mest anmärkningsvärt är att man i videon gör ett elementärt vetenskapligt fel. Man ger en felaktig bild av hur stor den ökade värmetillförseln till jorden blir genom att inte ta hänsyn till hur jorden själv motverkar uppvärmningen vid ökad temperatur. Videon tar inte upp stora delar av de viktiga klimatvetenskapliga problem, till exempel uppvärmningspausen, som vi brukar diskutera här på TCS.

Videon är producerad av USAs National Research Council (NRC). NRC drivs av USAs vetenskapsakademier. Videon finns på dessa akademiers Youtubesida.

I slutet på videon finns en lista på klimatforskare som vetenskapligt har bidragit till och/eller granskat innehållet:

Richard Alley, David Archer, Tony Busalacch, Robert Corell, Eduard Dunlea, Chris Elfring, Ralph Keeling (son till C. D. Keeling), Ian Kraucunas, John Kutsbach, Michael King, Arthur Lee. Pam Matson, Jerry Meehl, Ray Pierrehumbert, Michael Prather, Benjamin Santer, Gavin Schmidt, Claudia Tebaldi, Donald Wuebbles.

En del av dessa namn är välkända för klimatbloggarnas läsare. David Archer, Ray Pierrehumbert och Gavin Schmidt bloggar för övrigt på Real Climate.

Videon finns både som en enda video enligt ovan och uppdelad i sju delar. Del 1 är en inledning med förklaring av vad som menas med klimat och klimatförändringar. Men redan här tar man upp AGW och nämner Svante Arrhenius och att slutsatserna om AGW bygger på en kombination av observationer och klimatmodellering.

Del 2 handlar om hur vi vet att jorden värmts upp, vilket inte ifrågasätts av klimatskeptiker. Del 3 handlar om växthusgasernas egenskaper som inte heller ifrågasätts av de flesta klimatskeptiker. Del 4 är om hur man vet att koldioxidhaltens ökning kommer från människan, vilket blivit en kontroversiell fråga som debatteras i högt tonläge på klimatbloggarna efter Murry Salbys föredrag. Del 5 diskuterar hur mycket jordens temperatur ökar på grund av växthusgasutsläpp, se även här, en central fråga i klimatdebatten där klimatskeptikerna, och även klimatforskare som inte räknas till klimatskeptikerna, hävdar att effekterna överdrivs. Här gör man också sitt märkliga elementära fel. I del 6 avhandlar man inverkan av variationer hos solen på klimatet men utan att beröra ämnet kosmiska strålar och Svensmarks forskning. Del 7 slutligen handlar om inverkan av naturliga variationer i klimatsystemet och om klimatmodellerna, se även här. Som avslutning betonas återigen faran med AGW och att vi måste satsa på klimatforskning och utveckling av nya energisystem.

Det märkliga felet kommer alltså i del 5. Man diskuterar hur utsläpp av växthusgaser, aerosoler, markanvändning med mera leder till en ökad värmetillförsel till jorden. Man ger siffran 1,66 W/m2 och kallar denna för den ökade effekt som tillförs jorden på grund av den samlade inverkan av dessa faktorer.

Felet man gör är att man påstår att denna effekt på 1,66 W/m2 tillförs jordens hela yta varje sekund år ut och år in.

Men detta är inte korrekt då denna siffra är något annat än man påstår. Den är i stället den så kallade forcingen vilken behandlas i IPCCs rapport AR4 från 2007. Värdet på denna forcing anges av IPCC som intervallet 0,6 – 2,4 med 1,6 W/m2 som sannolikast (videons två decimaler är alltså dessutom missvisande om noggrannheten).

Forcingen är den ökade värmeeffekt som skulle tillföras jorden från inverkan av växthusgaser, aerosoler etc. om inget annat ändrades i jordens system. Men på grund av denna inverkan har jorden blivit varmare och utstrålar därför mer effekt ut i rymden i form av värmestrålning så att balansen delvis återställts genom minskad värmetillförsel. Jämför en TCS-artikel om klimakänsligheten. Därför är det överskott av tillförd värmeeffekt som jorden mottar mindre, sannolikt mycket mindre, än 1,66 W/m2. Ett nyligen bestämt värde på denna obalans, detta överskott av värme som tillförs jorden publicerat av en välsedd forskargrupp, blev 0,6 W/m2 (0,6 ± 0,4).

Att man inte skiljer på forcing och energibalans i en video från NRC är mycket märkligt. Videon är granskad av välkända klimatforskare som borde förstå vad skillnaden är. Detta är en typ av fel som man kan tänka sig kan förekomma på en klimatblogg som drivs av en amatör men att det finns på denna video som producerats av NRC hör till kategorin otroligt men sant.

Uppvärmningspausen diskuteras inte i videon. En märklighet är att valet av diagram för temperaturutvecklingen har fokuserats på landytor för vissa länder. Se figur 1 nedan (klicka för större bild).

Diagrammen nedtill från HadCRUT visar uppvärmningspausen mycket tydligare än de diagram som visas på videon (från del 2), eftersom dessa avser landytor (utom det lilla satellitbaserade diagrammet som syns dåligt). Landytor visar en större uppvärmning än globalt vilket kan förklaras av UHI-effekter.

Jag tycker det är märkligt att man inte tar tillfället i akt att diskutera uppvärmningspausen på videon. Denna är något som verkligen engagerar de som funderar över klimatet och är en starkt bidragande orsak till klimatskepticism.

Klimatmodellernas bristande överensstämmelse med observationer diskuteras ofta på klimatbloggar, till exempel här och här. I del 7 förekommer följande diagram, se figur 2 nedan.

Figuren visar klimatmodellernas överdrift av uppvärmningen efter 1965 och deras bristande förmåga att förklara naturliga variationer såsom uppvärmningen under 1930- och 1940-taen. Ingen av dessa saker omnämns i videon, vilket är märkligt eftersom dessa saker så ofta diskuteras på klimatbloggar.

Man hävdar visserligen att simuleringarna klart visar att uppvärmningen inte kan förklaras utan att man har med AGW i modellerna (se den blå kurvan som är utan AGW). Men klimatskeptikerna konstaterar att om klimatmodellerna inte kan beskriva naturliga variationer korrekt så är detta ett svagt argument. Vi vet nämligen inte hur en korrekt klimatmodell skulle beskriva klimatets utveckling utan AGW.

Detta var några felaktigheter och svagheter i videon. Det finns mera för den som granskar videon med ett kritiskt förhållningssätt.

Min helhetsbedömning är att NRC har missat chansen att verkligen ta upp de omstridda inslag i klimatvetenskapen som debatteras på klimatbloggarna. Om avsikten med videon är att motverka klimatmatskeptiska åsikter så har videon förmodligen inte lyckats så bra.

oktober 26, 2012   106 Comments