Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — november 2012

I stormens tid – Slussen och Don Quijote

Larmrapporter och debattartiklar duggar tätare än snön utanför mitt fönster i dessa dagar. I spåren av larmrapporterna om höga havsnivåhöjningar har den gamla debatten om ombyggnaden av Slussen tagit ny fart. Per Kågeson, professor i miljösystemanalys, KTH, skriver i artikeln ”Stängda sund i skärgården kan skydda oss från havet” att Stockholm skulle kunna ”värja sig mot det stigande havet” genom att skärma av smala sund och skapa en ny sjö mellan Mälaren och Saltsjön. Det skulle inte vara så kostsamt och Slussen-projektet skulle kunna fortsätta i sin nuvarande form.

Debattartikeln är ett svar på artikeln ”Högre havsnivå kan sänka Slussenprojektet” där Stellan F Hamrin, Fullmäktige (V), och Per Johansson, ersättare miljönämnden (FP), menar att politikerna ska ta till sig den ”försiktiga” rapporten från Världsbanken och trycka på stoppknappen vad gäller ombyggnaden av Slussen. De menar att havsnivåhöjningen kan bli så mycket som två meter och därmed faller förutsättningarna för nuvarande Slussen-projektet eftersom maxgränsen är en meter.

Bägge har fel. De har så fel så att tankarna går till Don Quijote som slåss mot väderkvarnar som han tror är jättar.

Jag har varit i kontakt med Per-Anders Olsson, Lantmäteriets Geodesienheten som förklarade vad som händer när isar smälter. De leder inte till någon enhetlig global ändring av havsnivån utan en mycket varierande sådan. Även om den totala mängden vatten i havet ökar så kommer havsnivåökningen att variera mycket på olika ställen. Närmast den smältande isen minskar havsnivån avsevärt. Om till exempel isen på Grönland skulle smälta så skulle havsnivåerna runt Grönland sjunka, någonstans genom Europa går nollan (ingen ändring av nivån) och bortom nollan skulle havsnivån stiga.

En avsmältning av is på Grönland innebär alltså att havsnivån i Stockholm sjunker inte stiger. Avsmältning av is på Antarktis däremot höjer havsnivån i Stockholm. Per-Anders bedömning är att havsnivåökningen i Stockholm kommer att vara mindre än medelförändringen. IPCCs värsta scenario innebär en havshöjning på 59 cm men så mycket skulle det alltså inte bli här i Stockholm. Till det ska man också dra bort en landhöjning på i storleksordningen 50 cm.

Så snälla, sluta slåss mot väderkvarnar och börja bygga om Slussen innan alltihop rasar ihop fullständigt.

 

Se även Estimating the sources of global sea level rise with data assimilation techniques, av Hay Carling, Eric Morrow, Robert Kopp och Jerry Mitrovica.

 

november 30, 2012   103 Comments

Doha talar om ökad temperatur – svaret blir att det inte är AGW

Klimattoppmötet COP18 i Doha, Qatar, har lett till en flod av rapporter och artiklar. Världsbankens rapport har skapat en hel del rabalder med sina överdrivna påståenden som Lennart Bengtsson har kritiserat. WMO har avgett en preliminär rapport om klimatet 2012 som Lena Krantz har presenterat. Rahmstorf med flera (2012) har vidare publicerat en vetenskaplig artikel som Stefan Rahmstorf presenterat i Doha som Lena Krantz också har tagit upp. Men här berättar vi även om en ny vetenskaplig artikel av Beenstock med flera (2012) som säger, hör och häpna, att temperaturökningen inte beror på AGW. Här kommer några synpunkter med anledning av detta.

WMO bekräftar det som har varit uppenbarat en tid, nämligen att år 2012, som uppskattas bli 0.45°C ±0.10°C varmare än medeltemperaturen för 1961–1990, inte är ett särskilt varmt år. Se figur 1 från WMO-rapporten där jag har lagt in en rektangel för att illustrerar hur felet i temperaturvärdena inverkar på bedömningen.

Vi kan till exempel se att 2012 inte har varit varmare än 1995 om man tar hänsyn till felgränserna. I en tidigare artikel har vi diskuterat vad felen innebär mer ingående. Det är ju inte för inte som man diskuterar en uppvärmningspaus.

WMO väljer ändå att presentera saken på följande sätt:

The last eleven years (2001–2011) were among the top warmest years on record, and the first ten months of 2012 indicate that this year will not be an exception.

Jag tycker att logiken haltar. Om man betänker att det tog tjugo år för temperaturen att stiga från 1980 års nivå till den nivå som vi haft under 2000-talet (se figur 1) så vore det väl direkt konstigt om år 2012 plötsligt skulle ha fått samma temperatur som 1979 som låg omkring 0 °C, dvs vid medelvärdet för 1961–1990. Det är väl då rimligare att tänka sig att om temperaturen sjunker så tar det några decennier innan den är nere på samma temperatur som för tjugo år sedan.

Jag skulle då snarare säga att om nu temperaturen för 2012 håller sig omkring de föregående åren under det gångna decenniet så innebär detta att vi antingen har ett maximum eller en terasspunkt. Detta är vanlig gymnasiematematik. Men detta sägs inte av WMO utan i sin presskonferens betonar man i stället att det finns en underliggande temperaturökning och att 2012 påverkades av en La Niña som gav en lägre temperatur:

Naturally occurring climate variability due to phenomena such as El Niño and La Niña impact on temperatures and precipitation on a seasonal to annual scale. But they do not alter the underlying long-term trend of rising temperatures due to climate change as a result of human activities,” said WMO Secretary-General Michel Jarraud.

Det verkar faktiskt som något samordnat att Stefan Rahmsdorf i Doha presenterar en artikel där den ena huvudpunkten är att man med statistiska metoder säger sig ha kunnat skilja ut och visa denna underliggande långsiktiga temperaturtrend. Rahmstorf med flera (2012) har justerat temperaturkurvan genom en multivariat linjär regressionsanalys (den skeptiska tanken som väcks då är att eftersom temperaturkurvan inte gick som man önskade så har man försökt justera den). Se figur 2.

I figur 2 är den observerade temperaturen en violett kurva medan den av Rahmstorf med flera justerade temperaturkurvan är röd. Den justerade kurvan stämmer perfekt med att det finns en underliggande långsiktig temperaturtrend och den stämmer också utmärkt med IPCCs klimatmodeller vilka inte stämmer lika bra med de observerade temperaturerna.

I den observerade violetta kurvan finns markanta temperaturtoppar vid starka El Niño. Jag har markerat El Niño 1998 och 2010 i figuren. Enligt författarnas justeringsmetod så kompenserar man för El Niños temperaturökande effekt så att den justerade kurvan inte längre innehåller dessa toppar. Man kompenserar även för La Niña och vulkanutbrott och menar att den justerade kurvan därför endast har AGW-effekten kvar som en långsiktig ökande temperaturtrend på 0.16 °C per tio år.

Men är det inte lite underligt hur den justerade röda kurvan skär El Niñotoppen år 1998 nedtill i den ojusterade violetta kurvan medan den skär motsvarande topp för 2010 upptill? Före 2000-talet verkar vidare den ojusterade och den justerade kurvans temperaturtrender överensstämma men detta är uppenbarligen inte så efter år 1998. Den justerade kurvan borde väl gå en bra bit under den ojusterade under El Niño 2010 om man kompenserat för den uppvärmande effekten?

Men om nu temperaturökningen inte beror på AGW? WMO och Stefan Rahmstorf vill uppenbarligen säga att vi har en underliggande långsiktig temperaturökning av ett speciellt skäl. Medan deras resultat presenteras som ett argument för AGW så är Beenstocks med flera (2012) studie en motsats i detta avseende.

Beenstock med flera har använt en statistisk metod som kallas polynomial cointegration på engelska för att undersöka sambandet mellan inverkan av mänskligt utsläppta växthusgaser och aerosoler på jordens energibalans och den globala temperaturen. De skriver i Abstract:

Therefore, greenhouse gas forcing, aerosols,solar irradiance and global temperature are not polynomially cointegrated, and the perceived relationship between these variables is a spurious regression phenomenon. On the otherhand, we find that greenhouse gas forcings might have had a temporary effect on global temperature.

Så här skriver de i de två sista meningarna i artikeln:

This means, however, that as with all hypotheses, our rejection of AGW is not absolute; it might be a false positive, and we cannot rule out the possibility that recent global warming has an anthropogenic footprint. However, this possibility is very small, and is not statistically significant at conventional levels.

De beskriver alltså sitt resultat så att deras statistiska metod förkastar hypotesen att den globala uppvärmningen beror på mänskliga utsläpp av växthusgaser och aerosoler (men de menar ändå att växthusgaserna kan ha haft en tillfällig effekt på den globala uppvärmningen). Sannolikheten för att detta resultat är fel är enligt författarna mycket liten och inte statistiskt signifikant på konventionella signifikansnivåer.

Jag antar att WMO och Rahmstorf med flera menar att den globala uppvärmningen fortsätter utan uppehåll. Vi har hört det förut, det finns ingen uppvärmningspaus, den globala uppvärmningen fortsätter oförtrutet. Hur det nu än är med den saken så är det ingenting som direkt strider mot vad Beenstock med flera kommit fram till. De senares studie säger ingenting om huruvida temperaturen fortsätter att stiga eller inte. Däremot säger deras studie att en stigande temperatur inte beror på AGW. Så man kan alltså säga att deras studie kompletterar den av Rahmstorf med flera. Men WMO och Stefan Rahmstorf är nog gissningsvis inte precis överförtjusta i tanken på att uppvärmningen har en helt annan orsak än AGW.

Ja, visst är det fascinerande vilka fantastiska verktyg dessa statistiska metoder är. Men alla är som bekant inte helt omisstänksamma mot statistiska studier. Vi har ju det berömda talesättet om lögn, förbannad lögn och statistik och det finns en bok som heter Hur man ljuger med statistik av Darrel Huff. Den som är skeptiskt lagd kan ju fundera över att det finns en hel del parametrar som man anpassar i multivariat linjär regression så hur pass robusta kan sådan resultat då vara frågar man sig. Mot denna bakgrund skall det bli spännande och se vad som händer, det verkar ju upplagt för en ny statistisk batalj liknande den mellan Mann och McIntyre.

Att förutsäga framtiden speciellt när det gäller klimatrelaterade frågor är svårt. Men vissa saker förefaller lättare att förutsäga än andra. Redaktören som accepterade Beenstocks med fleras artikel som kommer fram till att AGW inte är orsaken till den globala uppvärmningen skrev följande i meddelandet om att artikeln accepterats för publicering:

I expect this paper will be thoroughly discussed and maybe criticized a bit. But I must say all reviewer’s comments were excellent and such challenging work is needed in our field of work. I’m therefore pleased to accept the manuscript in its final form.

Att Beenstocks med fleras arbete kommer att diskuteras grundligt och kommer att få en del kritik är nog en prognos med hög sannolikhet.

Referenser

WMO Provisional Statement on the State of Global Climate in 2012

Stefan Rahmstorf, Grant Foster and Anny Cazenave (2012). Comparing climate projections to observations up to 2011. Environ. Res. Lett. 7, 044035.

M. Beenstock, Y. Reingewertz, and N. Paldor (2012). Polynomial cointegration tests of anthropogenic impact on global warming. Earth Syst. Dynam., 3, 173-188.

november 30, 2012   73 Comments

Det stigande havet

Efter den senaste larmrapporten i media om havsytans stigning har TCS tillfrågat Professor Lennart Bengtsson om fakta i ärendet

Gästinlägg av professor Lennart Bengtsson

Världsbankens hotfulla rapport författad av Institutet för Klimafolgenforschung i Potsdam, högst vältajmad med klimatmötet i Doha, skrämde inte bara läsarna om en förväntad kolossal temperaturhöjning under det kommande seklet utan även om ett hav som kan komma att stiga med en meter eller mer. Även om havet i våra trakter stadigt sjunker, och i Stockholmstrakten med nästan 4 mm/år, så är många lika oroade över ett stigande hav som medeltidens människor var för djävulen. Rädslan för ett ändrat klimat har kanske för dagens sekulära människor fyllt det tomrum som religionen lämnat efter sig. Hur förhåller det sig egentligen och hur orolig bör man vara?

Systematiska mätningar av havsvattenståndet har pågått sedan mitten på 1800-talet men gradvis förbättrats med mer mätstationer och bättre utrustning. Från 1993 mäts vattenståndet med radar från satellit.  Sedan 1860 bedöms ökningen till 20- 25 cm. Den uppskattade trenden från 1880-1935  är 1.1±0.7 mm/år och från 1936 tills nu 1.8±0.3 mm/år (Church and White, 2011).  De lägre felgränserna för den senare perioden beror på ett större antal mätstationer. Sedan 1993 tom 2012 visar satellitmätningar 3.1±0.4 mm/år.

Att havsytan stiger långsamt och att en ökning i takten har ägt rum sedan slutet på 1800-talet är klart men någon ändring i ökningstakten har inte skett under de senaste 20 åren och inte heller är man klar över varför havsvattnet började stiga redan under slutet av 1800-talet då bidraget från växthusgaserna var försumbart.

Genom en kombination av en serie förnämliga mätsystem under det senaste decenniet är det nu möjligt att med olika metoder mäta både havens massa och volym. Massan mäts med gravitationssatelliten GRACE och volymen med satellitradaraltimetri, för närvarande JASON 2. Härtill kommer bojsystemet ARGO.  Mätningar från dessa system visar att i stort sett kommer 1 mm av den årliga stigningen från värmeexpansion i havet samt 2 mm från främst smältvatten från bergsglaciärer och landisar. 2 mm/år motsvarar ca 700 km3 smältande is. Större delen av detta kommer från bergsglaciärer och en mindre del från Grönland och Västantarktis. En mindre ökning förefaller ske på hög höjd i Himalaya i Karakorumområdet samt på Östantarktis.

Vad som tenderar att försvinna i den allmänna debatten är den viktiga roll som nederbörden spelar för glaciärer och landisar.  Över de centrala delarna av Antarktis och Grönland har snöfallen ökat, samma sak gäller i delar av Himalaya. Den för tillfället minskande glaciären på Kilimanjaro beror inte på temperaturökning (då denna ligger väl under 0-strecket på denna höjd) utan med minskad nederbörd som inte heller beror på växthuseffekten men kan hänga samman med skogsskövling i närområdet.

Vid en förväntad temperaturökning mot slutet av detta sekel kommer nederbörden att öka markant i polarområdena samt i tropikerna och i områden med monsunklimat. Detta kommer att innebära en massökning på de inre delarna av landisarna samt i vissa områden med bergsglaciärer på hög höjd. Detta kommer att motverka massförlusten.  Av denna anledning förväntar sig många forskare att vattenståndsökningen snarare blir något mindre än vad IPCC uppskattat och inte väsentligt större som katastrofrapporten från världsbanken förra veckan. (Bengtsson et al, 2011 och Huybrechts et al., 2011). För en ytterligare utvärdering bör man avvakta IPCC nästa rapport under 2013.  I denna kommer olika vetenskapliga bidrag att vägas samman. Det finns med andra ord ingen anledning att rusa iväg och betrakta världsbankens rapport som någon slags sanning som vissa svenska tidningar och diverse partiledningar gör. Jag vill snarare jämföra med katolska kyrkans medeltida avlatsbrev vilket var ett effektivt sätt att få en förskrämd allmänhet att betala för att undslippa helvetets fasor. Dåtidens katolska kyrka visade här stor skicklighet som man kunde se i filmen om Luther. Vi får vara tacksamma att Luther lyckades få stopp på detta oskick, åtminstone i våra protestantiska trakter.

Bengtsson et al., 2011:Large-scale Surface MassBalanceofIceSheets from a ComprehensiveAtmosphericModel. SurvGeophys32  459-474

Church and White 2011: Sea-LevelRise from Late 19th to the Early 21st century. SurvGeophys32  585-602

Huyrechts et al., 2011: Responseof the Greenland and AntarcticIceSheetsto Multi-Milennial Greenhouse Warming in the Earth System ModelofIntermediateComplexity LOVECLIM. SurvGeophys, 32, 397-416

För en mer fullständig läsning på detta ämne rekommenderas The Earth’sCryosphere and Sea Level Change, Springer ISBN: 978-94-007-2062-6

 

Lennart Bengtsson

Crowthorne, 28 november 2012

 

november 29, 2012   100 Comments

”Globala uppvärmningen har bromsat in”

Rubriken till detta inlägg har jag inte satt själv. Den är ett citat från hör och häpna, Sveriges Television, SVT. Anledningen är att WMO (World Meteorological Organization) nu har kommit med en prognos för 2012 som tros bli ett varmt år. Men inte varmare än för ca 10 år sedan. Grafen har jag tagit från The Telegraph som också rapporterat om att den globala uppvärmningen har saktat ner.

Den senaste statistiken sammanställd av NASA, Met Office och University of East Anglia tyder på att medeltemperaturen för 2012 kommer att bli ungefär 14,45 grader.  Det är 0.45 grader över genomsnittet mellan 1961 och 1990.

Anledningen till att ökningen har avstannat kan vara flera som ”att haven absorberar mera värme, att föroreningar över Asien blockerar solstrålning och på kraftiga El Niña–fenomen.” Undersökningar för att få fram en förklaring fortsätter men Peter Stott ( Chef för klimatövervakning på Met Office, brittiska motsvarigheten till SMHI) säger till The Telegraph att:
.
– Den globala uppvärmningen är verklig. Återigen har vi ett år (2012) bland de tio varmaste. Det har saktat ner men kommer att ta fart igen.
.
Den som lever får se hur temperaturen utvecklar sig men det  känns ändå som att bristen på uppvärmning nu har fått ett erkännande och en officiell status.
————
Uppdatering
De förklaringar till att den globala uppvärmningen har bromsat som togs upp i artikeln på SVT kopierade jag in för enkelhetens skull. Jag har nu markerat den delen samt kursiverat den lilla ”hen” som smugit sig in i SVTs artikel  (El Niña–fenomen). Tack till Daniel F.
DN skriver också om WMOs rapport men valde en rubrik som inte gör läsaren uppmärksam på att uppvärmningen har bromsat in, ”Varmt år med isbrist i norr”, även om de tar upp det i artikeln.

november 29, 2012   30 Comments

I stormens tid – Havsnivåhöjningen

Det verkar som att Potsdam institutet har förberett sig väl inför klimattoppmötet i år. De levererade ”4-graders” rapporten i perfekt tid men också en annan rapport som jämför de projektioner som redovisas i IPCCs rapporter med observationer. Rapporten har mycket riktigt titeln ”Comparing climat projektions to observations up to 2011”. De forskare som medverkat är Stefan Rahmstof, Grant Foster och Anny Cazenave.

Denna stora nyhet fick naturligtvis braskande rubriker som i DN ”Havsnivåerna har stigit 60 procent snabbare än vad FN:s klimatpanel IPCC har spått, visar en utvärdering som flera forskare presenterar i samband med klimatmötet i Doha”, Aftonbladet ”Forskare: Havet kan stiga 2 meter” och Ekot ”Nivån på havsytan stiger snabbare än väntat”.

Eftersom jag är mycket medveten om att havsnivåhöjningen inte alls har accelererat sedan satellitmätningarna startade 1993 utan lunkar på i en hyfsat jämn stigning på ungefär 3 mm per år, enligt University of Colorado, undrade jag hur det kunde vara så?

Grafen, i Rahmstorf et al, som visar jämförelsen mellan projektionerna i IPCCs rapporter (2001 och 2007) och observationer ser verkligen ut att ligga en bit över IPCCs kurva. Den visar havsnivån mätt med satelliter (röd linje) och mätt vid tidvattenstationer (orange linje). Kurvan från tidvattenmätningarna har anpassats för att ge samma medel som satellitkurvan, vad det nu innebär, är det därför den inte börjar på noll 1990?

Grafen som visar projektionerna, baserat på flera olika scenarios, som redovisas i IPCCs rapport ser ut som följer (lägg märke till de helt andra skalorna än i föregående graf):

Det är självklart svårt att säga om Rahmstorf et al har rätt eller inte baserat på den korta tidsskala som deras undersökning omfattar, framför allt utan att ha tillgång till den underliggande informationen. Det är ju helt omöjligt baserat på IPCCs schematiska graf att se om det i början är 2 mm stigning per år eller inte. Däremot står det i IPCCs rapport att det handlar om intervall där projektionen för scenario B1 (det lägsta) har intervallet 18 – 38 cm fram till slutet av det här seklet. Det innebär att om dagens stigningstakt fortsätter kan havshöjningen fortfarande mycket väl hamna inom det lägsta intervallet (3 mm x 100 =30 cm) till slutet av seklet. Kom ihåg att vi ännu inte har sett någon accelererande havsnivåhöjning sedan satellitmätningarna började och kom ihåg att visserligen är 3,1 mm en höjning med 60% jämfört med 2 mm men 1,1 mm på hundra år blir 11 cm, inte 2 meter.

Storm i ett vattenglas skulle jag säga

 

november 28, 2012   65 Comments

November mot rekord

För några dagar sedan passerade TCS 8 miljoner besök. Ett par veckor före beräknad tidpunkt. Det tycks nu också oundvikligt att vi också slår månadsrekordet för sjunde månaden i rad. Besöksantalet för november är av naturliga skäl inte klart än men att det kommer att ligga över 192 000 besök, och därmed slå rekordet för november, tycks i alla fall vara tydligt.

Vi har också sedan en längre tid etablerat oss i toppen av Bloggportalen i kategorin Miljö, även om vissa av bloggarna där egentligen knappast kan hänföras till kategorin Miljö. Flera av bloggarna är av mer allmänpolitisk karaktär. Tittar man istället på kategorin Proffsbloggar/Miljö så ligger de långt, långt under TCS. Den bästa proffsbloggen i katergorin Miljö ”Klimatmagasinet Effekt” har tex bara ca en tredjedel av antalet besök på TCS.

Det går bra just nu, men trenden har faktiskt pekat uppåt i snart ett och ett halvt år, dvs ända sedan Stockholmsinitiativet tog över 11-07-01.

 

november 28, 2012   21 Comments

Alla oberoende rapporter

I måndagens DN hade Karin Boys en genomgång av förutsättningarna inför COP 18. Allt illustrerades av en svårbegriplig graf extraherad ur en rapport som kallas Climat vulnerability monitor. Den utges av något som kallas Dara-institutet. De beskriver sig som följer:

Founded in 2003, DARA is an independent organisation headquartered in Madrid, Spain,committed to improving the quality and effectiveness of aid for vulnerable populations suffering from conflict, disasters and climate change. DARA was mandated by the Climate Vulnerable Forum as independent developer of the Climate Vulnerability Monitor in its first and second editions.

En organisation som givit ut denna 360 sidor tunga rapport med dollar och dödskallar på utsidan har hundratals experter iblandade. Här finns i den rådgivande kommittén flera representanter för ett flertal utvecklingsländer, ö-nationerna, Bangladesh etc och en rad olika internationella organisationer inklusive FN- institutioner. Hur mycket kan man lita på att siffrorna är realistiska? Boys nämner att ”Att om inga åtgärder vidtas för att minska utsläppen förväntas kostnaderna uppgå till 7,5% av världens BNP, ca 37 500 miljarder kronor år 2100. Med tanke på att den samlade ekonomiska expertisen knappast kan förutse den ekonomiska utvecklingen på några få års sikt är det helt fantastiskt vad Dara-institutet lyckas med. Men så består också de olika kommittéerna, styrgrupperna, research-teamen o.s.v, av nästan hundra personer som alla skall ersättas för sitt klimatarbete, kan man tänka. Bland de rådgivande finner man följande icke helt obekanta namn:

YOLANDA KAKABADSE, International President, WWF

HANS JOACHIM SCHELLNHUBER, Founding Director of the Potsdam Institute for Climate Impact Research (PIK)

JOHAN ROCKSTROÅNM, Executive Director, Stockholm Environment Institute (SEI) and Stockholm Resilience Centre

Visst måste vi ta dessa siffror på allvar, som ständigt produceras av helt oberoende institut. Vore intressant att få den utvärderad om 88 år.

 

november 28, 2012   27 Comments

Utsläppen har inga gränser – inte vansinnet heller

Då har alltså mötet, COP 18,  i Doha dragit igång. Detta vansinniga pekoral med över 17000 delegater från världens alla hörn. Ett möte där man gladeligt och utan eftertanke vällustigt blandar ihop pseudofrågor med verkligt viktiga frågor, miljöfrågor med sociala frågor, förhandlare med aktivister, politiker med politruker, fakta med tyckande och allt till enorma kostnader utan någon som helst nytta. Det är faktiskt inte konstigt att man aldrig kommer fram till något, vilket i sin tur är bra.

Mötet i Qatar är det största någonsin med över 17 000 delegater från 194 länder varav över 7000 kommer från olika NGO:s. Cirka 1500 journalister kommer att bevaka mötet tillsammans med över 100 TV-stationer. Ungefär 2500 frivillga innevånare från Qatar kommer att hjälpa till i olika funktioner under mötet, bla som förare för de över 400 fordon som ska sköta transporterna.

Om världen kunde fokusera på det som är verkligt viktigt och lägga energin på det så skulle man sannolikt kunna nå ganska långt: Mat, medicin, vatten och billig energi till de allra fattigaste samt hejda utfiskningen av haven. Svårare än så är det faktiskt inte. Flera av världens andra verkliga miljöproblem skulle sannolikt få en bra skjuts på väg av en sådan satsning. Istället lägger man huvudfokus på att stoppa utsläppen av koldioxid som inte är något miljögift. Bara kostnaderna för själva mötet är enorma.

Själva konferensen kostar närmare 3 miljarder kronor. Det är enormt mycket pengar. Det kostar i genomsnitt 30000 kronor att borra en brunn i Afrika. För 3 miljarder får man alltså 100 000 brunnar. Hur många törstiga hade vi inte kunnat hjälpa? Ett impregnerat myggnät, som kraftigt minskar risken att bli smittad av malaria, kostar ca 50 kronor. Klimatmötet i Doha är med andra ord värt 60 miljoner myggnät. Varje minut dör två barn i malaria. Minst 2, 5 miljon barn skulle kunna få mat varje dag och gå i skola under minst ett år för samma summa som mötet kostar. Eftersom mötet genomförs varje år så skulle den åtgärden i stället kunna göras pemanent.

Doha är sannolikt världens värsta plats för att ha ett klimatmöte. Qatar släpper ut 9 gånger mer Co2 per capita än Sverige, nämligen 44 ton per person och år. Detta beror till stor del på gasutsläpp, som producerar en mängd CO2. Också energiintensiva luftkonditioneringar och avsaltningsanläggningar för vatten kräver sin tribut i utsläppshänseende. Eftersom vatten och elektricitet är gratis finns det få incitament att minska användningen.

Qatar har ännu inte annonserat några som helst åtaganden inom FN:s klimatprocesser och gjorde så heller inte under den tidigare oljeministern Abdullah Bin Hamad Al-Attiyahs invigning i måndags:  – Vi bör inte koncentrera oss på per-capita utsläpp sade han till reportrarna. -Vi bör istället fokusera på mängden utsläpp från varje land. Till reportrarna sade han också att han ansåg att Qatar var det rätta landet för att genomföra en klimatkonferens.

”Utsläppen” från konferensen är inte heller direkt försumbara. Project Developer Forum uppskattar att konferensen kommer att generera minst 25 000 ton CO2. Detta är den mängd kol som genereras av 10 000 personer som flyger till Qatar från runt om i världen och vistas på hotell i 15 nätter. Som utsläppen under ett år från en liten ö-stat i Stilla havet ungefär. FN uppmanar alla länder att kompensera sina utsläpp via  CER (certifierade utsläppsminskningar) vilket bidrar till förnybar energi  eller skogsplantering i ett utvecklingsland.
Utsläppen från själva förhandlingarna har inte beräknats ännu, men enligt värdarna kommer även dessa att begränsas till ett minimum och också kompenseras genom CER. Tidigare FN-konferenser har skapat omkring 15 000 ton CO2. Qatar National Convention Centre är certifierat av US Green Building Council som bra miljöval inom energi- och miljödesign (LEED). Det har använts hållbarhetscertifierat trä som byggmaterial och 3 500 meter av solpaneler kan ge upp till 12,5 procent av byggnadens energibehov. Takfönster har byggts in i mässhallarna för att släppa in dagsljus. Vissa fordon kör på biobränslen. Värdarna hävdar att material som används vid konferensen kommer ”bortskaffas ansvarsfullt, genom återanvändning, donation till välgörenhetsorganisationer, återvinning och kompostering eller energiåtervinning”. Pappersanvändning kommer att minimeras genom ”PaperSmart” som innebär att dokument skrivs ut endast på begäran.
Hyckleriet har nått monumentala nivåer.
Länkar: DN, GP, GD, DN2

 

 

november 28, 2012   117 Comments

I stormens tid – Homer Simpson

Det brukar storma så här års. Inför och under klimattoppmötet duggar klimatlarmen tätt och tidningarna fylls av debattartiklar men kanske är det en extra desperat ton i media i år? Här kommer ett litet axprov på några påståenden som vi kan läsa i dessa dagar (mina fetningar):

Aftonbladet

”Om inget görs väntar minst fyra graders temperaturökning redan detta århundrade – med en fullständig klimatkatastrof som följd.”

Dagens Nyheter

”Betyder det att man är nöjd med nuvarande utsläppshandel och menar att denna handel kommer att rädda länder som Bangladesh från allt värre översvämningskatastrofer när både Arktis och Grönlandsisen håller på att helt smälta bort?”

Expressen

”Med Borg mot klimatkraschen

Under FN:s klimatsamtal i Doha har demonstranter klätt sig i Homer Simpson-masker. Det är en ordlek med Doha och Homers patenterade hoppsan-utrop: ”D’oh!”. Men även bortom ordlekar är Homer Simpsons närvaro passande i Qatar. Mänskligheten, homo sapiens, börjar i skenet av den annalkande klimatkatastrofen att framstå allt mer som homo simpson: dum som ett spån, styrd av barnsliga och egoistiska impulser, bekväm och lat, med minne som en guldfisk.”

Det är med en surrealistisk känsla jag läser alla dessa tvärsäkra alarmistiska påståenden. Nej, det väntar inte oss en säker höjning på ”minst 4 grader”. Nej, Grönlands inlandsis håller verkligen inte på att ”smälta bort helt”. Den ligger fortfarande där och är 3 kilometer tjock på sina ställen. Nej, vi står inte inför en annalkande klimatkatastrof, kommer den så ligger den långt fram i tiden.

Ur rapporten från Världsbanken:

”The emission pledges made at the climate conventions in Copenhagen and Cancun, if fully met, place the world on a trajectory for a global mean warming of well over 3°C. Even if these pledges are fully implemented there is still about a 20 percent chance of exceeding 4°C in 2100.10 If these pledges are not met then there is a much higher likelihood—more than 40 percent—of warming exceeding 4°C by 2100, and a 10 percent possibility of this occurring already by the 2070s, assuming emissions follow the medium business-as-usual reference pathway.”

Jag har försökt mig på en översättning som jag hoppas är någorlunda tillfylles:

Om de utfästelser som gjorts vid klimatmötena i Köpenhamn och Cancún, uppfylls helt, placeras världen ändå på en bana mot en global genomsnittlig uppvärmning på en bra bit över 3 grader. Även om dessa löften genomförs fullt ut finns det fortfarande en 20 procents chans att temperaturen överstiger 4 grader till år 2100. Om dessa löften inte uppfylls så finns en mycket högre sannolikhet – mer än 40 procent – att uppvärmningen överstiger 4 grader till år 2100 och 10 procents möjlighet att detta inträffar redan på 2070-talet, under förutsättning att utsläppen följer en medelhög ”business-as-usual”-väg.

Med andra ord står det i rapporten att det är väldigt osannolikt att temperaturen skulle kunna stiga till 4 grader till 2070-talet. Hade det inte varit bättre om de där demonstranterna hade tagit av sig sina Simpson-masker och läst rapporten istället?

D’oh!

 

november 27, 2012   71 Comments

Tystlåten talesperson

För en tid sedan gjorde jag ett försök att få en telefonintervju med socialdemokraternas klimatpolitiska talesperson: Matilda Ernkrans. Detta som en fortsättning på den tidigare intervjun med moderaternas Johan Hultberg (länk). Det dröjde en dryg vecka och efter ett 2:a mail fick jag en uppmaning att istället kontakta hennes pressekreterare. Jag skickade då samma mail till pressekreteraren där jag bad om tid för en halvtimmes telefonintervju, alternativt att jag kunde resa till riksdagshuset.

Nu gick det med nästan professionell hastighet att få det negativa beskedet att “Matilda Ernkrans har ett mycket pressat schema men du är välkommen med ett par skriftliga frågor.“.

Matilda Ernkrans är ordförande i ett riksdagsutskott, så jag var inställd på att hon är en upptagen person. Å andra sidan hade jag inte begärt att få intervjua henne omgående. Det finns en poäng med att få spontana, muntliga svar. Därför var jag något besviken när jag samma dag skickade 7 stycken frågor, varav några med alternativsvar. Det var bl a en ganska bred om ”syfte med, och innehåll i, socialdemokraternas klimatpolitik.” men också smalare: ”Hur stort är ditt förtroendet för IPCC, och

a)Har det ändrats de senaste 5 åren?

b)Känner du till någon kritik mot IPCC?

c) Känner du till/har läst boken: Donna LaFramboise ”The Delinquent teenager”

Det dröjde nu två dagar innan jag fick det slutliga njetet: “Det var betydligt mer än ett par frågor. Matilda Ernkrans avböjer att svara.” + en hänvisning till socialdemokraternas budgetmotion.

Nog är detta ett anmärkningsvärt svar? Givetvis har en politiker rätt att neka till att bli intervjuad. Det finns olämpliga ämnen och tillfällen. Det politiska förnuftet kräver dock att man har hög tröskel för detta, när man är talesperson för området. Det är inte utan att jag är nyfiken på varför Matilda Ernkrans valt att helt vägra. Hör hon till dem som tycker att kritik mot AGW-läran är så felaktig eller kompromettad att den skall tigas ihjäl? Ungefär som media och politiker försökte vända ryggen till SD, innan de fick representanter i Riksdagen. Elle kan det ha varit så att någon av frågorna var orsaken till tystnaden? En eller två av dem var kunskapsfrågor från den enkät som Demoskop gjorde i Almedalen i somras. Jag är så pass intresserad och nyfiken att jag kommer att skicka en särskild inbjudan till Matilda Ernkrans (och hennes pressekreterare) att kommentera detta inlägg. Jag misstänker att hon är i Doha och finner detta mycket viktigare än att förklara klimatpolitiken för TCS läsare.

november 27, 2012   57 Comments