Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — december 2012

Årsskifte igen – vad kan man vänta?

xeer8w

Ja, kanske ovanstående finns att läsa under 2013 – vi kan ju hoppas på ett uppvaknandets år. Tack till TCS-läsaren Johan Ljungdahl, som tipsade om löpsedelidén för ca 2 veckor sedan i en kommentar på TCS.

Jag skrev ett liknande inlägg som dagens för ett år sedan - jo, det blev några rätt i spådomarna för 2012. Men samhällsutvecklingen är mycket svår att sia om – jag har tillbringat en del tid i Julhelgen med att titta på Adam Curtis’ dokumentärserie från 1992 – ”Pandora’s Box” - den rekommenderas varmt, även om bildkvaliteten inte är den bästa med dagens standard. Ett genomgående tema är hur man historiskt misslyckats i modern tid med att ”modellera” olika samhällsfunktioner, som om de vore en förutsägbar ”maskin”. Ett tema som också återkommer i hans dokumentärserie ”All Watched over by Machines of Loving Grace” från 2011.

En del av Pandora’s Box finns på YouTube, men alla 6 entimmasavsnitten finns också på något fritt tillgängligt arkiv för nedladdning – jag har tyvärr glömt var.

Märkligt också detta med media. Nu slår vi frivilligarbetare på TCS tillsammans med våra gästskribenter (bl.a. Lennart Bengtsson  och Tage Andersson), läsare och kommentatorer milsvitt våra svenska MSM i trovärdig genomlysning och utblick för problemkomplexet energi-miljö-klimat – även om vi ofta ligger i lä från Dr Max’ ofta geniala och väl genomarbetade inlägg på Andaslugnt-bloggen.

Det enda trovärdiga på MSM jag kan tänka på under de senaste åren är sporadiska inslag på SR. Bedrövligt, är väl bara förnamnet.

Men det är inte så konstigt egentligen – när man närmare kollar in VEM det egentligen är som skriver eller rapporterar i våra dagstidningar eller etersända media. Det hör till ovanligheterna att journalisterna bakom inslagen eller artiklarna har någon relevant bakgrund överhuvudtaget (mer än något absurt hedersdoktorat de fått i efterhand). Däremot verkar de ha en klar ideologi och ett uttalat syfte med sina alster. Sanningsenlighet och kritisk rapportering i god journalistisk anda tycks inte höra dit.

Varför tillåter redaktionscheferna detta att fortgå? Tidningarna gräver sin egen grav, när tillräckligt många har tappat förtroendet för deras rapportering.

Och politikerna? Dagstidningarna har de ju inte så stor makt över, men väl SVT och SR. Där har de pålitligt manskap som gör som de vill, och inte ifrågasätter något på allvar. För att hålla skenet uppe har man den s.k. Granskningsnämnden för Radio och TV – vars uppgift tycks vara att se till att enbart PK-material får passera utan kritik eller ursäkter.

Newsmill låste ju dörren för läsarkommentarer under hösten, med krystade argument. Läsarsiffrorna störtdök, och de två journalister som hanterade Newsmill har aviserat att de inom kort slutar – men de sade inte om det var frivilligt eller under tvång. Undrar var det var för spel i bakgrunden. Många makthavare och politiker mådde säkert illa av att få sin värld, presenterad i utspel och inlägg på Newsmill ifrågasatt av en okunnig allmänhet. Men de har fortsatt en gräddfil till DN Debatt och SvD Brännpunkt, närhelst de vill, verkar det.

Och TCS jobbar på. Vi behövs mer än någonsin. I skrivande stund i mellandagarna är det långt över 700 inlägg på TCS bara under 2012. Alltså i genomsnitt 2 inlägg per dag, som kommenteras ca 50 ggr vardera och läses av så många fler – besöks-siffrorna har legat uppåt 8000 per dygn, med toppar på över 10000 under Doha-mötet. Vi hade över 4000 även nu på Julafton.

Maggie skapade ju en gång i tiden denna blogg och gjorde ett hästarbete i att driva den ensam under flera år. Sedan engagerades jag själv och Ingemar Nordin (och också en tid Lars Bern) som hjälpskribenter. Maggie har nu helt trätt tillbaka, men vi är väsentligt fler, och det är en stor hjälp – inte bara för bredden och djupet - ibland är det svårt att hitta på något att skriva utan att få en känsla av att upprepa sig. Inte alltid har man tillräcklig tid att lägga ner heller.

Häromdagen såg jag annars en lista, som gladde mig - den gäller de 20 mest inflytelserika vetenskaparna som fortfarande är i livet 2012 – eller mer specifikt ”…list of the twenty living scientists that we regard as having most profoundly influenced our world…”

Annars brukar ranking av denna typ (ex. i Time Magazine) vara uppbyggd av personer typ James Hansen, några Amerikanska basketspelare, Bono och Lady Gaga - så lyckligtvis inte denna gång. Någon som känner igen nr 1 på listan? Övriga 19 är också välfunna.

tim-berners-lee_1366736c-570x357

1. Timothy John “Tim” Berners-Lee, who invented the World Wide Web by being the first to successfully implement the transfer protocols on which the Web depends.  [Wikipedia Link]

Ja, tänk om han tagit patent på idén. Det var ju från början bara ett försök att skapa smidigare utbyte av mätdatafiler på fysikcentret CERN. Sen har ju allt formligen exploderat, och borde vara jämförbart med boktryckarkonsten, som tillskrivs Gutenberg? Eller vad tycker ni?

Nu kan man finna i stort sett vilken information som helst med ett par enkla knapptryckningar (jag bifogar några personliga reflektioner om datautvecklingen i en Fotnot nedan).

I förlängningen kommer rimligtvis också den normala medierapporteringen och åsiktsfiltreringen i den form vi känner den i dag att tyna bort, och dagens journalister blir i stort överflödiga.

Vad det får för politiska och samhällsrelaterade konsekvenser är svårt att sia om. Men citatet från Abraham Lincoln framstår som allt mer aktuellt.

  • ”You can fool all the people some of the time, and some of the people all the time, but you cannot fool all the people all the time.”  

Tidsskalan i sammanhanget blir allt kortare och mängdskalan allt mer omfattande.

fyrverkeri

*** Men Gott Nytt År på er Alla från oss på TCS ! ***

******************************************************************

Fotnot (några personliga reflektioner om ”Internet”): I tjänsten på KTH jobbade jag mycket med data vid tiden för datakommunikationens begynnelse – och var min egen ”systemansvarig” på OpenVMS-system från Digital Equipment (”DEC”, senare uppköpt av Compaq – som sen köptes av HP). Det ursprungliga webbsideuppbyggnadsspråket HTML är i övrigt mycket likt Digital’s ”typsättningsspråk” vid denna tid – det hette RUNOFF.  Inte så konstigt – Berners-Lee använde givetvis DEC-datorer i sin verksamhet och lånade tydligen strukturen därifrån.
En förgångare till Internetexplosionen - ”Gopher”- dök upp en kort tid, innan föregångarna till dagens ”webbläsare”. Vår första Internet-förbindelse på Kemi, KTH var på 9600 baud - till Elektro-sektionen på KTH och sen utåt. Det var ju inte så illa – något år tidigare när jag jobbade i Uppsala var det samma hastighet mellan hela Kemi/Fysik Uppsala Universitet och ”Stockholm”. Det för för långt att beskriva enskilda detaljer mer här – men den intresserade kan som startpunkt ta personbeskrivningen på Wikipedia för en svensk nyckelperson i sammanhanget - Peter Löthberg. Fortsätt sen med denna om Internet i sig i Sverige.
Som kuriosa från denna tid kan nämnas att till och med stora datortillverkare som DEC inte hade tillgång till Internet i dagens mening – vissa kontaktpersoner  där var  dock djupt tacksamma att ”snylta” på universitetens nät.

 

 

december 31, 2012   107 Comments

Mot en ny världsordning?

FNs generalförsamling

I veckan skrev 19 forskare och akademiker på DN Debatt: ”Varför står inte politikerna för sina mål? Varför brister handlingskraften just på miljöområdet?” (Artikeln togs också upp igår på TCS av Lars Jonsson.)  Debattörerna vill att politikerna skall visa ledarskap med sina miljömål, ta i med hårdhandskarna, minska resursanvändandet samt omfördela så att alla får sin beskärda del. Politikerna måste våga ta djärva beslut om att människorna skall ställa om sin livsföring även om besluten är impopulära. Och så vill de styra om ännu mer av statens forskningspengar till deras egna forskningsområden.

De hänvisar till en rapport, Planetens gränser, som sammanställts under ledning av en viss professor Johan Rockström. I den talas det om nio olika tipping-points som, om de överskrids, leder till ”oöverskådliga miljöeffekter”. Uppenbarligen är denna skrift mycket viktig för de 19 debattörerna. De verkar i alla fall ta den på mycket stort allvar.

Jaha, är det här ännu en grupp som ropar på en stark politisk ledare som skall styra våra liv? Eller handlar det om en liten sekt; med sina heliga skrifter och sin egen överstepräst?

Nej, tyvärr verkar debattörerna snarare marschera i takt med en del av verksamheten hos en mycket större organisation, nämligen FN. Den 21 december beslöt FNs generalförsamling att man skulle stärka sitt miljöprogram, UNEP, genom att ge det status av att vara en överstatlig samordnare av världens globala miljöfrågor.

Även UNEP klagar på att världens nationer hittills bara har klarat av ett fåtal av de mål man har satt upp (endast 4 av 90 för att vara exakt). ”Rapporten varnar för att om nuvarande trend fortsätter så kan flera kritiska trösklar överskridas, bortom vilka irreversibla förändringar hos livsuppehållande funktioner hos planeten kan inträffa.”

UNEP skall, i kraft av de överenskommelser som man menar att världens nationer gjort vid Rio20-mötet i somras, organisera en gemensam plan, förse världens nationer med nödvändig forskning, samt övervaka implementeringen av fattade beslut. Varje nation skall ha en röst. Och man skall också samarbeta med NGOs, forskare, ungdomar, kvinnor, ursprungsbefolkningar, kommuner, näringsliv och andra intressegrupper och därvidlag ”formalisera deras deltagande i UNEP Governing Council och i beslutsfattandet om den globala miljön i allmänhet.”

”‘Generalförsamlingens beslut att stärka och uppgradera UNEP är en vattendelare. Universellt medlemskap i UNEP’s Governing Council etablerar en ny, representativ plattform för att stärka miljödimensionen i en hållbar utveckling, och ger varje regering en likvärdig röst rörande beslut och handlingar som är nödvändiga för att stödja den globala miljön, och för att garantera alla en rättvis del i världens resurser’, sade FNs Under-Secretary-General och UNEP Executive Director Achim Steiner.”

Man blir minst sagt förvånad när man läser hur FN genom UNEP tolkat sitt uppdrag, nämligen att sätta upp något som måste betraktas som ett embryo till en världsregering. Har verkligen världens ledare kommit överens om att på sikt överlämna frågorna om, och makten över, planetens resurser och fördelning till FN?

Låt oss hoppas att detta bara är ännu ett utslag av miljöaktivisternas, byråkraternas och miljöpolitikernas febriga världshärskarfantasier. Annars lär vi vara på väg mot det gröna kalifatet i rask takt. Färdriktningen inom FN är i alla fall klart utstakad.

Ingemar Nordin

SvD

december 30, 2012   145 Comments

Larmet som de svenska alarmisterna missade

Byrd station

I New York Times och på BBC News slogs denna nya forskningsartikel upp stort. Men här hemma så har jag inte sett något. Märkligt.

Den passar annars så väl in i den allmänna skrämselbilden av hur isen smälter vid polerna och hur vi alla kommer att drunkna. Man tycker att när tidningarna kan slå på trumman för att (kanske) 0,003 promille av den antarktiska isen försvinner per år, så borde de bli minst lika till sig över att delar av västra Antarktis (kanske) har värmts upp med 2,4 °C mellan 1958 och 2010. Möjligen är det julfirandet som fått dem att slacka lite med sin rapportering om världens snara undergång?

Nåväl, det må vara hur det vill med den saken. Vi kan ju hjälpa gammelmedia lite på traven. Ett gott råd när det gäller sådant här, vare sig det är The New York Times, BBC eller svenska gammelmedia som skriver, är att kolla vad som egentligen står lite längre ned i artiklarna.

En av författarna till det vetenskapliga arbetet säger visserligen självsäkert att ”Det vi ser här är en av de starkaste uppvärmningssignalerna på jorden”.  Men det står att felmarginalerna är stora: 2,4 ± 1,2 °C. Så kanske är det bara fråga om 1,2 °C på 50 år, vilket är mer än den genomsnittliga uppvärmningen globalt men knappast särskilt remarkabelt.

Vi kan även läsa oss till att det handlar om en enda mätstation, Byrd Station. Och att mätserien i fråga inte är fullständig utan att man fyllt i de saknade värdena med hjälp av datormodeller. I själva verket så är det modellkörningen som är det enda nya med den här artikeln.

Vi får också reda på att det fortfarande är för kallt, även på sommaren, för att det skall kunna smälta någon is. Men i framtiden så … om det här fortsätter … då ni!

Ett problem med det resonemanget är att den enda uppvärmningen under perioden tycks ha skett på 80-talet, och att temperaturerna därefter inte visar någon trend:

Byrd temp

Så, hur vet man hur framtiden kommer att bli? Enligt tillägget till artikeln i Nature Geoscience så är den stora händelsen för Byrd Station att lågtrycken under 80-talet bytte tillhåll: ”a change in the position ofthe persistent center of low pressure off the coast of West Antarctica (Supplementary Fig. S5).Often termed Amundsen-Sea low, it resides predominantly over the Ross Sea in thenon-summer months and tends to migrate towards the Bellingshausen Sea during australsummer.” Men huruvida denna förändring är tillräcklig för att förklara hela temperaturförändringen vågar man inte uttala sig om. Mer pengar till forskningen behövs, menar forskarna.

Överhuvudtaget så omger man hela sin studie med en massa förbehåll – längst ned i BBCs artikel. Bäst så om man vill ha ryggen fri:

”We’re seeing a more dynamic impact that’s due to climate change that’s occurring elsewhere on the globe translating down and increasing the heat transportation to the WAIS.” said Dr Monaghan.

But he was unable to say with certainty that the greater warming his team found was due to human activities.

”The jury is still out on that. That piece of research has not been done. My opinion is that it probably is, but I can’t say that definitively.”

This view was echoed by Prof Bromwich, who suggested that further study would be needed.

Att en enstaka, rekonstruerad, mätserie på det ödsliga Antarktis, som uppvisar en ökning för 20 till 30 år sedan men inte därefter, skulle kunna säga särskilt mycket om vare sig människans påverkan eller om framtiden verkar inte särskilt troligt.

Hur kommer det sig att den här typen av larm upprepas gång på gång, och att så fort man börjar gräva i vad som faktiskt sägs så bygger larmen på spekulationer, och utgör bara ännu en i raden av ganska triviala forskningsinsatser?

Ingemar Nordin

Ytterligare kommentarer: WUWT1, Warwickhuges, WUWT2.

december 30, 2012   173 Comments

Folkpartiet – det kärnkraftsvänliga partiet

Sist ut bland riksdagspartierna som granskas för sin energi- och klimatpolitik är Folkpartiet. De tidigare granskningarna hittar du under Centerpartiet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna.

I floskeltestet får Folkpartiet två floskelpoäng – ett ganska bra resultat.

Folkpartiet har profilerat sig på utbildning men står också för en mycket kärnkraftsvänlig politik. Kärnkraften ska behållas och gamla reaktorer ska få ersättas av nya. Partiets energipolitik bjuder inte på några stora överraskningar.

Fortsätta bygga ut vindkraften i enlighet med Alliansens energiöverenskommelse, med beaktande av natur- och kulturvärden samt av friluftslivets intressen.

Observera brasklapparna ovan.

Att våra kärnkraftreaktorer när de pensioneras ska få ersättas med nya.

Folkpartiet är ett tydligt parti, klart tydligare än Moderaterna.

Att Sverige blir ledande inom kärnkraftsforskning

Detta låter lite orealistiskt med tanke på att vi inte köper några nya kärnkraftverk ännu. Kompetensen schabblades bort av politikerna för många år sedan. Med tanke på det tidigare tankeförbudet så vem från utlandet vågar beställa svenska kärnkraftverk framöver?

Presenterat en ”klimatmiljard” med insatser för bland annat forskning och utveckling.

Låter som bortkastade pengar. Bara att kalla det ”klimatmiljard” låter ovetenskapligt. De som har fått pengarna är väl glada.

Eva Flyborg är riksdagsledamot för Folkpartiet. Hennes syn på vindkraften avviker rejält från Miljöpartiets och Centerns flummerier. Rakt på sak redogörs för vindkraftens stora nackdelar.

EvaFlyborg

Den koldioxidfria kärnkraften och vattenkraften står för 98%, och de har inga subventioner. Tvärt om, de har extra skattepålagor för att…   Ja. Vindkraftsindustrin däremot får stora skattelättnader och direkta subventioner, som till stor del distribueras genom de sk. elcertifikaten. Denna kostnad läggs direkt på alla medborgare i form av många miljarder i högre skatt. Saken görs inte bättre av att just vintertid står många vindkraftverk stilla, antingen för att de frusit sönder, inte klarat isbildningen på vingarna eller att det helt enkelt inte blåser.

Läs mer från Eva Flyborg här.

Folkpartiets klimatpolitik är inte alls lika tydlig som energipolitiken utan här har samarbetet med flummiga Centerpartiet smittat av sig.

Tyvärr är Centerpartiets energipolitik ett stort sänke för Alliansen. Det kanske ingick i överenskommelsen men den är ändå ett sänke. Eller är det så att Alliansen har utsett Centerpartiet att triangulera Miljöpartiet? En kamikazeuppgift som visar sig i urusla opinionssiffror.

Om vi betraktar alla riksdagspartiernas energipolitik och rangordnar dem subjektivt från bäst till sämst är:

1. Folkpartiet är vinnare för tydlighet och realism. Partiet är mest kärnkraftsvänlig och men flummar lite i klimatpolitiken troligen på grund av inverkan från Centerpartiet och egna partiets EU-vänlighet.

2. Sverigedemokraterna har en vettig energipolitik utan flum men saknar ännu tyngd.

3. Moderaterna har en bra politik men saknar råg i ryggen.

4. Socialdemokraterna fortfarande inte hittat sin energilinje. Kan bli bu eller bä.

5. Kristdemokraterna har urusel kompetens på sina talesmän/kvinnor i energi- och klimatfrågorna.

6. Centerpartiet är flummiga och saknar helt kontakt med verkligheten.

7. Vänsterpartiet vill socialisera det mesta inklusive individen. Klimatet är naturligtvis en bra falsk förespegling för detta.

8. Miljöpartiet är klar förlorare och står för en extrem vänsterpolitik som får mig att tänka på något sämre än gamla kommuniststaterna. Långt värre i partiprogrammet än vad som presenteras i media.

december 29, 2012   66 Comments

Tvärsäker tvärvetenskap

tcs28.12.12

När humaniora möter naturvetenskapen blir allt enklare att förstå , alla tycks befinna sig på samma isflak

I DN den 27 december frågar sig 19 akademiker från främst olika miljövetenskapliga institutioner ”Varför brister politikerna när det gällermiljömålen”. Skribenterna tar studien planetens gränser (Planetray boundaries) och de svenska miljökvalitetsmålen som utgångspunkt för att peka på politikernas tillkortakommande. De efterfrågar större mod hos politiker att genomföra svåra beslut som skall leda till att exempelvis den globala uppvärmningen, utarmningen av biologisk mångfald och utfiskningen av haven hejdas. Regeringen skriver själv i sin utvärdering tidigare i år att endast två av de sexton miljökvalitetsmålen kommer att nås till 2020 varför man kanske med fog kan anse att undertecknarna har rätt. Några av de svenska miljömålen skulle möjligen kunna uppnås genom radikala och svåra politiska beslut, som t.ex. att undanta tio procent av skogsmarken från moderna brukningsmetoder eller att t.ex. förbjuda höstplöjning (kväveläckage). Jag anser att klimatfrågan överskuggat alla andra viktiga miljömål och att kampen mot klimatförändringar skymmer sikten, den flyttar siktet från nationella frågor som praktiskt kan lösas till en allomfattande ideologisk rörelse som har föga förankring i verkligheten.

Mantrat för dagen är hållbar utveckling och politikerna förväntas ta beslut som styr samhället i den riktningen. Termen ”sustainability” tycks idag ha samma starka klang och dragningskraft som begreppet socialism hade i Europa under flera decennier kring mitten av nittonhundratalet. Det kan kännas självklart att bejaka en idé vars mål är att våra ekonomiska och sociala system inte skall tära på de gemensamma naturresurserna, dvs. att vi enbart utnyttjar räntan på kapitalet. I alla framställningar om det hållbara samhället finns även en klausul om en rättvis fördelning, d.v.s. att omställningen mot det hållbara samhället skall drabba eller gynna alla lika. Det hållbara samhället låter som ett tydligt och självklart mål som alla borde kunna ställa sig bakom, men vad innebär egentligen en hållbar utveckling?

De flesta av de som undertecknat artikeln är professorer inom nya tvärvetenskapliga vetenskaper, som t.ex humanekologi, strategisk hållbar utveckling, miljöekonomi, ekologisk geografi, miljösystemanalys, energisystemsplanering, miljöhistoria etc. De företräder institutioner som skapats utifrån samhällets behov av att få vetenskapliga underlag för att nå ett hållbart samhälle. Dessa områden har i klimatalarmismens namn erhållit stora forskningsanslag från staten och EU. De som frågar borde vara politikerna och samhället svaret skyldiga. Istället radar de upp ett antal tänkbara orsaker till varför politikerna svikit allmänheten. Det tycks som om författarna lyckats både definiera verkligheten och sedan skapat en arkitektur om hur den bäst bevaras och det enda som behövs är att politikerna visar råg i ryggen. Det stämmer tyvärr inte.

Vad man saknar från författarna är förslag på ett dussin konkreta politiska beslut som för oss mot det hållbara samhället. De enda konkreta krav som presenteras är att staten satsar än mer resurser på forskning om ”värderingar, demokrati, religion och sociala omställningsprocesser”. Frågan är dock om den typen av vetenskap lyckats omsätta ”naturlagarnas orubblighet” till politiska beslut, jag tvivlar. Hur är det t.ex. med Östersjön, som ingår i delmålet levande hav och kust, har vetenskapen verkligen levererat tydliga signaler till politikerna om vad som behöver göras, eller har även vetenskapen svävat på målet?

Frågan är om dessa institutioner verkligen har levererat en användbar verklighetsbeskrivning som underlag för politiska beslut som garanterar den önskade effekten. Är dessa forskare överens om hur vi bygger ett hållbart samhälle? Vilka av författarna anser t.ex. att vi skall ersätta kärnkraften med vindkraft, solenergi och biobränsle? Ett sådant beslut kommer inte att medföra en större biologisk mångfald i vår svenska skog.

Av de nio processer inom vilka Johan Rockström m.fl. anser att mänskligheten måste hålla sig inom säkra gränser  för anser författarna att världssamfundet endast lyckats med en enda, att bevara ett skyddande ozonskikt. En händelse som ser ut som en tanke är att ett påtagligt ozonhål uppstått över Arktis under de senaste åren, medan det över Antarktis minskat. Orsaken till det förra anses ha en naturlig förklaring bortom politiska beslut. Det enda delmål av de nio tårtbitarna i Planetary boundaries som mänskligheten lyckats påverka, verkar plötsligt, åtminstone delvis, styras av andra naturlagar.

Artikeln inleds med en suck: ” Vad skall vi svara”, och jag kan egentligen bara svara ”Vad skall man säga”. Bilden som illustrerar artikeln beskriver tyvärr hur hyckleri ser ut. Ett antal demonstranter, alla med av WWF förtryckta plakat och en utklädd isbjörn står framför Dohas skyskrapor. När jag var ung och socialist fick man inte åka till diktaturer, och därigenom visa sitt stöd. Men det var då de!

Gott Nytt År alla TCS – läsare

december 29, 2012   29 Comments

Mellandagsfredag

slosa
Kanske några minns ovanstående? Nu är alla luckorna öppna, och det är väl värt ett återbesök. Hoppas jag bara inte förstör er sinnesro på kuppen. Ta en lugnande drink innan.

Egentligen är allt detta bisarrt – jag vet inte vilken av de 24 som är den värsta politikerskapade katastrofen med våra skattepengar. Och sen ska de själva ha fin pension också – ”lucka 23″ nämner Cecilia Malmström – undrar vad Margot Wallström fick betalt för sina år i Bryssel och vilken pension hon kan förvänta?

Några ljuspunkter minns man från december – häromdagen var det en ledare i Norrbottenskuriren – läs den. Ord och inga visor. Några kommentatorer tyckte dock att Mathias Bred hade missuppfattat vad MP står för, men de avstod förståeligt nog att förklara för läsarna på vilket sätt.

Inledningen lyder:

bred

Klicka på länken ovan för hela artikeln. Tack, Mathias för denna analys av Julen i MP’s parallella värld.

Annars har jag inte så mycket skämt i lager, Tror dock att det blir en sådan här gran nästa år – de man köper barrar ju så fort man tar in den. Julgransdoft kan man nog får som option också.

julgran - Copy

För några veckor sedan tog jag upp detta med Bluesen’s själ. Här kommer som uppföljning en utmärkt introduktion till Jazzen – från en av galenskaparna i den brittiska serien ”The Fast Show”, som jag inte tror visades i SVT.

De har återkommande inslag med lätta variationer – här är besök på en Jazzklubb – helt ”bonkers”… – bland det mest geniala jag sett. Jazzälskare får ursäkta mig för detta lustmord. Som vanligt kan den som gillar humor av denna typ köpa ett samlings-DVD kit av ”The Fast Show” på Amazon UK för en billig penning.

En riktig musikhälsning då? Själv botaniserade jag en del bland mina gamla ”vinyler” från 70-80-talet i helgen. Varför inte spela denna medan man dansar ut den barrande granen?

december 28, 2012   19 Comments

Judith Curry om IPCC och klimatkänsligheten

Figur

Figuren kommer från en artikel av Jasper Kirkby som diskuterats i ett tidigare blogginlägg (där den är figur 4).

Judith Curry har ett intressant blogginlägg, Climate sensitivity in the AR5 SOD, om IPCCs rapportutkast. Detta kallas Assessment Report 5 (AR5) Second Order Draft (SOD).

Judith Curry tar först upp IPCCs uttalande om klimatkänsligheten i AR5 SOD som hon jämför med motsvarande i förra IPCC-rapporten AR4 från 2007. Hon konstaterar att det egentligen är samma sak utom att en övre gräns har införts på klimatkänsligheten.

AR5 SOD, kapitel 12:

Equilibrium climate sensitivity is likely in the range 2°C–4.5°C, and very likely above 1.5°C. The most likely value is near 3°C. Equilibrium climate sensitivity greater than about 6°C–7°C is very unlikely.

AR4 (SPM, sid. 12):

It is likely to be in the range 2°C to 4.5°C with a best estimate of about 3°C, and is very unlikely to be less than 1.5°C. Values substantially higher than 4.5°C cannot be excluded, but agreement of models with observations is not as good for those values.

JCs kritik: Ingen ändring trots att rapporten innehåller material som pekar på lägre klimatkänsligheter. Man kan se detta från figur i Box 12.2, figure 1, sid 153.

Vad stödjer man sig på för att påstå att klimatkänsligheten mycket sannolikt är större än 1.5 °C? JC kommer fram till att detta måste bero på att man lägger huvudvikten på vad klimatmodellerna säger och alltså inte tar hänsyn till hur osäkerheterna i dessa bör vägas mot vad observationerna pekar på i fråga om olika möjliga klimatfenomen som inte ingår i modellerna.

Judith Curry går sedan in på frågan om alla osäkerheterna kring de kylande aerosolerna. Där uppmärksammar hon en artikel av Matt Ridley med titeln Cooling Down the Fears of Climate Change och ett blogginlägg av Nic Lewis med titeln Why doesn’t the AR5 SOD’s climate sensitivity range reflect its new aerosol estimates?

Dessa två tar upp IPCCs ändrade siffror för hur de av människan utsläppta aerosolerna påverkar klimatet. De kyler, enligt utkastet till den nya rapporten AR5 SOD, inte alls så mycket som man trodde enligt den föregående rapporten AR4.

Judith Curry förklarar grunden för detta på följande sätt. Om man bara tar med växthusgaser som forcing utan aerosoler så blir temperaturen under det senaste decenniet eller så omkring 0,3-0.4 °C högre än enligt observationerna. Tar man med aerosolerna så har de en kylande effekt på ca 0,3-0.4 °C (och har på så sätt upphävt en del av växthusgasernas uppvärmning), vilket ger en ganska god överensstämmelse mellan simuleringarna med klimatmodellerna och observationerna. Om nu aerosoleneffekten är för stor, så måste klimatmodellerna känslighet för växthusgaser också vara för stor.

Judith Curry ger följande snabba sammanfattning av problemet (jämför figuren ovan): De indirekta effekterna av aerosoler på moln (de kallas i IPCCs rapportutkast för ACI = Aeorosol Cloud Interaction) består av tre sammanlänkade delar. Ökat antal aerosolpartiklar innbär fler kondensationskärnor som bildar de små vattendroppar som molnen består av. Om allt annat är lika leder detta till moln med fler och mindre droppar som därmed blir mer reflekterande för solstrålning (en kylande effekt). Detta illustreras av de två molnbilderna i mitten av figuren ovan (bilden längst till vänster i figuren illustrerar den direkta reflekterande förmågan hos aerosolpartiklarna som också är en kylande effekt).

Det ökade antalet små droppar antas hindra bildandet av regn eftersom fler mindre droppar inte kolliderar och slår sig samman till större regndroppar lika effektivt som färre men större droppar. Denna inverkan att minska regn leder till längre livslängd för molnen (se figuren, den tredje molnbilden längst till höger) som reflekterar solstrålningen tillbaka till rymden. Detta ledera alltså till en ökad kyleffekt eftersom molnen blir kvar längre och kyler.

Medan detta är lätt att förstå och är allmänt accepterat av klimatforskarna så tillkommer andra saker som är mer invecklade och som klimatmodellerna inte tar någon bra hänsyn till. Detta är sådana saker som att regn tvättar ut aerosolpartiklarna ur luften och svårgripbara dynamiska effekter som motverkar aerosoleffekterna. Det är sådana saker i naturen som inte finns i modellerna som man nu anser sig ha bättre kunskap om och som innebär minskad aerosoleffekt.

Så, skriver Judith Curry, har den senaste forskningen minskat osäkerhetsmarginalen för hur stor den indirekta aerosoleffekten är. Men de flesta klimatmodeller har fortfarande alltför stora värden på denna effekt. Det är då svårt att undvika slutsatsen att modellbaserade känslighetsanalyser ger en inverkan av växthusgaserna som är för stor, att klimatkänsligheten hos modellerna är för hög dvs. den temperaturökning som modellerna räknar ut för en viss ökning av växthusgaserna blir för hög. Det som sägs i AR5 SOD om att aerosoleffekten är mindre än man trott går helt enkelt inte ihop med att klimatkänsligheten i klimatmodellerna skulle kunna vara densamma som i AR4.

Judith Curry tar sedan upp Nic Lewis beräkning av klimatkänsligheten. Denne har i ovannämnda blogginlägg använt sig av de nya insikterna om aerosoleffekterna samt nya insiker om hur stor obalansen är mellan jordens in- och utgående strålning för att beräkna klimatkänsligheten med hjälp av temperaturobservationerna. Jorden får ett litet överskott av strålning som är viktig att ta hänsyn till vid beräkningen av klimatkänsligheten. Lewis fick ett värde på klimatkänsligheten av 1,6 – 1,7 °C per fördubblad koldioxidhalt.

Lennart Bengtsson har tidigare gjort en beräkning enligt samma principer här på TCS som gett praktiskt taget samma resultat.

I den sista delen av bloggartikeln diskuterar Judith Curry mer om varför hon tror att klimatmodellerna förmodligen har för stor klimatkänslighet. Hon nämner tre möjliga orsaker.

Den första är på ett djupt plan och hon menar att termodynamiken för fuktig luft är beskriven på ett alltför förenklat sätt i modellerna. Metoden man använder har tydligen följt med från de modeller för datorbaserade väderprognoser som ligger till grund för klimatmodellerna. Men, skriver Judith Curry, i väderprognoser har dessa förenklingar inte någon negativ inverkan medan i klimatmodeller så ackumuleras felen under den långa tid som studeras.

En annan svaghet har att göra med att ångtrycket för ispartiklar vid mycket låga temperaturer är dåligt känt. Detta kan leda till fel i vattenånghalten i luften och i vatteninnehållet i molnen som klimatmodellerna beräknar.

Det tredje problemet som Judith Curry nämner är att klimatmodellerna inte skulle ta hänsyn till hur ändrad vattenånghalt inverkan på luftens densitet (genom den så kallade kontinuitetsekvationen), något som fundamentalt skulle kunna påverka luftens rörelser på ett oförutsägbart sätt.

Slutligen återkommer Judith Curry till molnen och hur svaga klimatmodellerna är på att representera molnens mikrofysik. Klimatmodellerna har ju som bekant en positiv eller nästan neutral återkoppling från moln. Med positiv återkoppling menas att en temperaturökning förstärks genom förändringar i molnen så att temperaturen ökar ytterligare en del. Judith Curry nämner här att hon på höstens AGU-möte träffade en klimatforskare som var nästan färdig att skicka en in molnartikel för publicering.

Punchline: negative cloud feedback! Det vill säga att molnen i stället försvagar temperaturökningen, dvs. det som klimatskeptiska forskare som Spencer och Lindzen brukar hävda.

Judith Currys avslutning:

JC summary: The leak of the SOD was a good thing; the IPCC still has the opportunity to do a much better job, and the wider discussion in the blogosphere and even the mainstream media places pressure on the IPCC authors to consider these issues; they can’t sweep them under the rug as in previous reports.

JCs tuffa åsikt att det var bra att IPCCs rapportutkast AR5 SOD läckte ut, så att IPCCs författare får lite press på sig att göra ett bättre jobb och inte sopa viktiga saker under mattan, gjorde intryck på Anthony Watts. Denne tog upp det som veckans citat, Quote of the week.

december 28, 2012   41 Comments

En Julklapp

Julafton

Så här trevligt hade vi det på Julafton. Nästan hela släkten samlades i en bygdegård i Värmlands djupa skogar. Det fanns inte ens en TV så vi missade Kalle Anka och hans numera lite färre vänner.

Det var också ovanligt att vara i ett så här stort sällskap och inse att samtliga ansåg att klimathotet överdrivs i media. Det är skönt att komma ut på landsbygden och på ett vis den riktiga världen. Här kämpar människor för att få ett jobb eller att få behålla det som de har och de noterar att snön är lika djup i år som alla andra år, inte mer med det. För att hålla landsbygden levande behöver människor också köra mycket bil, det är så det är.

Jag tillhör dem som anser att vi idag försummar områden till förmån för klimatet. Därför tycker jag att det är glädjande att pengar kommer att läggas på en stor undersökning om kemikaliers påverkan. Sveriges Radio publicerade nyheten just den 24 december så den kan ses som en extra julklapp.

Dessutom är det just i Värmland som studien ska genomföras. Alla gravida kvinnor i Värmland bjuds in för att delta i studien som ska följa mamma och barn från fosterstadiet till skolåldern. Tydligen kan vissa kemikalier gå in och programmera om mekanismer som kan få effekt långt senare. Effekterna kan handla om astma och allergi men också om neuropsykiatriska tillstånd.

Viktigt forskning för framtiden och våra barn och barnbarn alltså och en mycket välkommen julklapp!

 

december 27, 2012   74 Comments

Isen smälter snabbt

antarktis

Julsnön som smälte

På julaftonsmorgon tittade vi alla ut och njöt av vad nattens snöoväder hade åstadkommit. Huset var inbäddat som ett peppakakshus av vit nysnö och utomhusgranen med sina ljus var som på ett vykort. Vi beslöt oss för att alla skulle ut och gå. Väl ordentligt påklädda och på väg neråt stranden kom ett första regnstänk men det avstannade och det blev en fin julpromenad med lite pulsande i snövallar. Det var perfekt kramsnö och promenaden bjöd på underhållande snöbollskrig mellan ett par av våra vuxna barn. Men under natten blev det ordentligt blidväder och juldagsmorgonen blottade stora delar av gräsmattan. Dagen före julafton stod jag i Visby och hoppades på att 6 felflugna tallbitar skulle matrialisera sig inför min åsyn. Det var kanske inte mer än minus fem grader men vinden var kraftfull och det blev kallt efter en halvtimmes väntan. Så småningom kom dom flygande och landade i det bestånd av lärkträd som var deras matbod. Antagligen har de drivits hit av kylan från Ryssland där det noterats mycket låga temperaturer. Tallbiten tillhör taigabältet och häckar även i norra Sverige i gammalskog. De vackra fåglarnas åt av  lärkträdens knoppar och den för mig unika gotländska scenen värmde.

Vi kastas i dessa dagar mellan kyla och värme. Julnatten i Kvickjock mätte -38,4°C samtidigt som Munchen noterade +20,7°C. Aftonbladet  beskrev dessa skillnader med rubriken ”Under julhelgen har det varit extremväder i Europa” här.  Ordet extremväder har med hjälp av klimatvetenskapens goda riddare och vetenskapsjournalisternas skarpa pennor blivit synonymt med antropogen klimatförändring. Jag antar att även en mening som”I Ryssland har över hundra människor dött till följd av mycket sträng kyla, med temperaturer omkring minus 60 grader” kan inlemmas i den oordning som våra utsläpp av CO2 har ställt till med. Att extremkylan i Sibirien skulle kunna tolkas som att den globala uppvärmningen avstannat eller till och med att pendeln svängt är antagligen alldeles för långsökt.

Hur mycket och fort smälter Antarktis?

Men jag tänkte egentligen diskutera vad som händer med Antarktis och Grönlands inlandsisar, ett område som ofta återkommer i vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar. I DN skrev Claes Svahn fredagen den 30 november om en ny undersökning som finansierats av NASA och ESA, där 47 forskare från 26 olika länder sammanfattar forskningsläget på detta område. Svahns artikel tycks ha initierats av en press-release från NASA den 29 november. Den vetenskapliga artikeln med resultaten publicerades i Science den 30 november.  Svahns artikel har titeln: Issmältningen fortsätter att höja havsytan och introduktionstexten lyder: Ännu en studie visar nu att istäcket vid polerna fortsätter att minska. Störst är issmältningen på Grönland.

Kontentan av den vetenskapliga artikeln i Science här är att forskare sammanställt resultaten från olika mätmetoder och kommit fram till att under perioden mellan 1992 och 2011 Antarktis isvolym minskat med i genomsnitt 81 gigaton per år och Grönland med 152 ton gigaton per år. Det motsvarar en ökning av den globala havsytan med 0,59 +- 0,20 mm per år. Detta verkar högst sannolikt och jag har inget att invända mot denna beskrivning av verkligheten. Vad som intresserar mig dock hur dessa resultat beskrivs och tolkas i olika sammanhang. Hur skall vi som medborgare och lekmän förstå storheterna i dessa siffror. Den årliga dryga halvmillimetern av reell havsnivåhöjning kan vi greppa men hundra gigaton, hur mycket är detta och i vilket perspektiv skall det värderas?

Jag vill först föra ett mer allmän resonemang om vad vi borde förvänta oss, hur bör en normal respektive sjuk patient uppföra sig?  För att få en referens till dagens avsmältning kan vi jämföra med vad som hände när den senaste istiden övergick till vår värmeperiod (interglaciär). Havet har sedan istidsmaximum för ca 20 000 år stigit med ca 125 meter vilket motsvarar dryga 6 mm år. Efter flera tusen år av kraftig avsmältning planade kurvan ut och under den senaste tiotusen åren har förändringen legat kring i runda slängar en halv millimeter per år. Tider av snabbare ökning har åtföljts av tider med långsammare dito. När TAR kom ut 1990 uppskattades havsnivåhöjningen till 1­–2 mm per år under 1900-talet men utan att någon acceleration kunde påvisas. Då hade man svårt att kvantifiera hur stor del som berodde på avsmältning av inlandsisar och glaciärer och hur stor del som berodde på vattnets utvidgning på grund av uppvärmningen. I en artikel från 2004 Present-day sea level change: Observations and cause  uppskattades avsmältningen från glaciärer och inlandsisar under 1990-talet till ca 0,8mm/år. Kommentarerna till Science-artikeln pratar om en acceleration men den är svår att upptäcka när man betraktar diagram över havsnivåns höjning, den tycks tuffa på såsom den gjort över 1900-talet.

Vi föreställer oss att omväxlande varma och kalla perioder inträffat under holocen, globalt och lokalt så som vi vet har skett. Skall vi då förvänta oss att inlandsisar smälter av eller ökar i storlek under de varmare perioderna. Vi är sedan hundra år tillbaka inne i en period med generellt varmare global medeltemperatur efter att ha lämnat några hundra år av relativ kyla, den lilla istiden bakom oss. Glaciärer som av och till ökat i omfång och täckt skogsmark och odlingslandskap började under 1800-talet att retirera. De stora isarna över Grönland och Antarktis måste även de förväntas minska. Att de minskar i omfång under en tjugoårsperiod motsvarande 0,6 mm havsnivåhöjning är kanske vad vi logiskt bör förvänta oss. Om de överhuvudtaget inte påvisade någon minskning skulle detta vara en verklig överraskning mot bakgrund av att havsnivåerna under tusentals år sakta ökat med stora fluktuationer mellan olika perioder. Vi skall också betänka att skillnader i ökning kan variera i storleksordningen 10 mm från ett år till ett annat. När Aftonbladet skriver att issmältningen fortsätter att höja havsnivån är det ungefär detsamma som att säga att födslar fortsätter att höja antalet människor på jorden. Även om vatten kan omfördelas från land till hav och vice versa genom olika naturliga eller antropogena orsaker så är det , om jag förtsått saken rätt, enbart vatten bundet i is som genom avsmältning över tid kan ge en reell ökning av havens totala vattenmängd. Sedan kan det vara intressant huruvida det lilla naturliga bidraget kommer från Grönland eller Antarktis.

I både Science och Nature brukar flera av numrets vetenskapliga artiklar inledningsvis sammanfattas och kommenteras av någon från redaktionen under Nyheter och Analys (News&Analysis). Den aktuella artikeln presenteras i Science av Richard A. Kerr som arbetat på tidkriften sedan 1977 och antagligen väl representerar tidningens åsikter eller vetenskapliga hållning i klimatfrågan. Han inleder med rubriken Experts Agree Global Warming Is Melting the World Rapidly. Ja ni läste rätt, den globala uppvärmningen smälter jorden snabbt, detta är forskarna överens om. Inledningsvis konstaterar han att ”Glaciologerna är långt från att gissa sig till vad som kommer att ske med jordens is i en värld under uppvärmning men de har slutligen kommit överens om vad de senaste årens uppvärmning gjort med de stora inlandsisarna, och inte är det vackert” (min översättning). De sista orden är en översättning av ”and it isn´t pretty”. Ett uttryck som ju oftast används som en medveten underdrivning av något som framstår som ordentligt fult, smutsigt eller allmänt dåligt. Artikeln är full av dylika värderingar som saknar förankring i den vetenskapliga artikeln vilket tydligt pekar på att Science redaktionen vinklar, åtminstone klimatrelaterade artiklar i sina sammanfattningar och kommentarer.

Vad som skett är att olika metoder för att mäta förändringar i inlandsisarnas totala volym över tid har gett något spretiga resultat med stora osäkerhetsfaktorer. De olika mätmetoderna eller uppskattningarna ger delvis olika resultat och skiljer sig både geografiskt och tidsmässigt från varandra. De har därför varit svåra att jämföra och sammanställa och skapat viss förvirring om hur verkligheten egentligen ter sig. Jag kan tycka att om olika forskarlag kommer fram till olika resultat är detta både en styrka och en svaghet. Styrkan är att det visar på att resultaten framkommit oberoende av varandra och svagheten är att någon eller några av resultaten inte stämmer. Vad händer då om man sammanför alla tunga namn inom glaciologi för att jämka de olika resultaten för att nå någon form av konsensus om inlandsisarnas bokslut åren 1990–2011? I botten finns en allmän syn på att Grönlands ismassa minskar, men osäkert om hur mycket, medan resultaten från Antarktis spänner över en måttlig ökning till en dito minskning. Richard A. Kerr beskriver situationen och hur processen mot konsensus gått till med orden:

So surveys made over different, albeit overlapping, time periods and regions yielded rather different loss rates. Once the data were adjusted to uniform regions and periods and a few other modifications were made, “there’s no reason to believe the data sets are saying different things at all,” Shepherd says. “They’re showing the same thing.”

Andrew Sheperd är studiens koordinator och huvudförfattare. I mina öron låter detta förfarande som mindre lyckat om syftet inte enbart är att säga ”Vi är alla överens om att vi bör få fortsatt förtroende och forskningsmedel tills nästa IPCC-rapport”. Metoderna för att jämka samman och jämföra de olika överlappande perioderna och mätningarna har med stor sannolikhet sina poänger och jag förtydligar att slutresultatet låter logiskt mot bakgrund av vad som skett de senaste tiotusen åren.

Hur spännande är då resultatet?

Resultaten för Antarktis summerat som en minskning med 81 gigaton är att östra Antarktis ökar med +14 (+- 43), Västra Antarktis minskar med -65 (+- 26) och Antarktiska halvön med -20 (+-14). En gigaton är en miljard ton vilket låter som en offantlig summa. Men hur mycket är detta egentligen. Som en jämförelse läser jag att ett enda exceptionellt kraftigt snöfall (snowfall event) på Drottning Mauds land under början av 2009 gav 200 gigaton nysnö. Den totala ismassan på Antarktis är 30 miljoner kubikkilometer. Med reservation för min omräkning motsvarar en minskning med  81 gigaton is ca 0,003 promille av den totala massan. Men jag har hitills aldrig läst en vetenskaplig, populärvetenskaplig eller allmän artikel som ger oss en procentsats till vad som sker.

Jag prövar en egen sammanfattning som skiljer sig något från Science-redaktionens:

Nu har världens 47 främsta glaciologer slagit samman sina resultat av tjugo år forskning. Diskussionen om huruvida Antarktis ismassa minskar eller ökar är slut. Den minskar med 0,0003 procent per år. 

God fortsättning på Julen och Gott Nytt År

december 26, 2012   202 Comments

Ordning på jorden – en global städfundering

Så här på juldagsmorgonen tycker jag det bör finnas utrymme för lite termodynamisk nördighet, om den sedan i någon mån knyter an till vår vanliga sandlåda. Det som krävs för denna övning är ett begrepp från termodynamiken: entropi. Populärvetenskapligt brukar man säga att entropi är ett mått på oordning – ju större oordning, desto högre entropi. Enligt Wikipedia: ” Matematiskt sett är entropi en fråga om sannolikhetsgrader. Det stökiga rummet befinner sig i ett mer sannolikt tillstånd än det städade.” Det finns en luddighet i denna association till “stökig”, som uppfattas olika av olika människor.

Den formella definitionen av entropin för ett isolerat system är S=k ln W, där S är entropin i Joule/Kelvin, k är Bolzmanns konstant =  1.38 ×10-23 Joule/Kelvin och W är antalet möjliga mikrotillstånd för systemet. Jag har klart för mig att vissa av TCS-läsarna nu närmar sig en gräns där de slutar läsa, men att andra kan mer än jag om termodynamik, och rynkar pannan för att definitionen endast gäller ett slutet system. Sådana är sällsynta, och vår jord, som jag strax skall gå över till, är inte ett slutet system. Låt mig därför lägga till att entropin är den extensiva variabel som multiplicerad med den (intensiva) temperaturen ger ett bidrag till systemets totala energi. Den andra huvudsatsen för en process kan uttryckas:  dS>dQ/T  där Q är utvecklad värme, och likhet endast gäller för reversibla processer. Entropiutvecklingen är  också ett mått på den teoretiskt lägsta förlusten i en värmemaskin.

Därmed över till det ena huvudämnet: Jorden är som sagt inte ett isolerat system utan via strålning så växelverkar den med solen och den kalla världsrymden. Övriga himlakroppar, asteroider och kosmisk strålning försummar vi utan att blinka. I figuren nedan, från (länk), visas vad detta strålningsutbyte har för inverkan på jordens entropi. Entropi som tas emot eller sänds ut via strålning är i stort sett lika med värmemängden dividerad med den absoluta temperaturen hos strålningskällan. Om vi antager att jorden strålar ut lika mycket som den absorberar, vilket inte är helt sant, men en bra första approximation, så får vi ett resultat som kanske förvånar. Den absorberade värmemängden från solen skall divideras med med solens temperatur, ca 5800 K. Den lika stora värmemängd som jorden skickar ut, skall däremot divideras med jordatmosfärens måttliga temperatur, 288 K.

Det innebär att jorden skickar ut drygt 20 ggr mer strålningsentropi än den tar emot från solen. Det är bakgrunden till de värden på entropitransport, dvs i effektenheten milliwatt per temperatur- och ytenhet, som är givna i den gula inkommande pilen: 40 mW/K,m2 resp den röda utgående: 940 mW/K,m2.

Jordentropi

Slutsatsen är att jordens strålningsväxelverkan med sol och världsrymd innebär en entropiförlust av mycket stor omfattning. Ett alternativt sätt att förstå varför jordstrålningen har högre entropi än solstrålningen är att den sker med ”värmefotoner” vars energi är mycket lägre än solljusets. För att komma upp i samma strålningseffekt krävs mångdubbelt  fler fotoner, vilket ger högre entropi.

Det vanliga konstaterandet att  solinstrålningen är nödvändig för allt liv på jorden får härigenom en djupare innebörd. Redan Sadi Carnot, som införde entropibegreppet, påtalade att entropitransporten från ekvatorn mot polerna, och från jordytan mot världsrymden, kan analyseras som en värmemaskin och möjliggör både vatten- och vindkraft. Fotosyntes och organiskt liv, som innebär att enkla gasmolekyler sätts samman till stora biologiska strukturer, är en ”osannolik” process, som också kräver borttransport av entropi. Denna ”lyckas vi”  alltså dumpa i världsrymden och jag vågar inte spekulera i hur livet på jorden skulle te sig om vi inte hade denna ”städning”. Det är givetvis endast ett tillfälligt uppskov – vi är likafullt på väg mot universums slutliga värmedöd.

Så till synes en helt annan fråga – men trots allt finns en viss anknytning. En fraktion av miljökämpar med akademisk förankring: Det Naturliga Steget, har hänvisat till entropi för att yrka på dramatiska inskränkningar i vad mänskligheten får göra på jorden. Vi får s a s inte ”stöka till” på jorden – städningen blir övermäktig. De har tidigare kritiserats här på TCS (länk) av Lars Bern. Naturliga Steget har formulerat fyra ”systemvillkor” för det uthålliga samhället. De presenteras som vetenskapliga resultat med anspråk på högre giltighet än ett politiskt program. Det första villkoret lyder:

I ett hållbart samhälle utsätts inte naturen systematiskt  för systematisk ökning av… …ämnen som utvinns ur berggrunden (t ex fossilt kol, tungmetaller).”

I första hand förefaller detta villkor inriktat på hindra ämnen från ”bergrunden” – som alltså inte tillhör naturen – från att spridas till naturen. Den enkla slutsatsen är att gruvdrift skall upphöra. Ett sådant krav är inte någon riktig valvinnare, vare sig i Sverige eller andra länder, så även om det finns kvar på nätet, så får man medge att marknadsföringen är försynt.

Besläktat med detta villkor är begreppet Framtida kontamineringsfaktor (FKF) som lancerades från Chalmers med Christian Azar som en av det drivande förespråkarna. Det togs upp av Kretsloppsdelegationen, där Naturliga Steget-medlemmen Björn Wallgren också pläderade för dess användning. FKF är kvoten mellan två halter av en förorening – oftast var det av någon anledning en metall. x= den ”naturliga” halten i de översta 20 cm av jordytan; y= motsvarande halt som kommer att uppstå på grund av mänsklighetens gruvdrift sedan historiens gryning. FKF är då kvoten y/x, och den ansågs av förespråkarna vara ett mått på gruvdriftens ”farlighet” för det uthålliga samhället. Det är ett mycket bisarrt mått på farlighet. För det första är både den naturliga halten och den mänskligt skapade mycket osäkra storheter – ofta en faktor 10 i båda fallen.  För det andra, och än viktigare, är det uppenbart inget mått på medicinska eller andra verkliga risker för mänskligheten. De allvarliga miljöriskerna med gruvdrift, som vi onekligen har erfarit, är lokala. Antingen kring slagghögar eller längs stränderna på en damm eller flod. Den lokala aspekten försvinner i FKF’s medelvärdesbildande.  Om vi betraktar tabellen, citerad från Wikipedia:

Metall FKF-värde
Kvicksilver 90
Bly 70
Koppar 60
Zink 20
Kadmium 10
Arsenik 0.4

finner vi onekligen höga värden för kvicksilver och bly, men samtidigt låga för kadmium och arsenik. FKF-värdet är som sagt helt oberoende av medicinsk farlighet, och tar inte heller hänsyn till lokala effekter.

När  FKF-anhängarna var på bettet nämndes att kopparbrytning borde inskränkas med tanke på dess höga FKF. I den diskussionen nämndes ”entropi” – förmodligen för att ge FKF en aura av vetenskaplighet och termodynamisk obönhörlighet.  Från den tiden erinrar jag mig en offentlig debatt i Bonnierhuset mellan det Naturliga Stegets grundare Karl-Henrik Robèrt och fysikprofessorn Tor–Ragnar Gerholm.

Bl a med med en beskrivning liknande den ovan om jordens entropibalans, så smulade  Gerholm sönder FKFnas vetenskapliga giltighet. Det är mitt subjektiva intryck att sedan dess har FKF’r förlorat sin aktualitet. Det  märkliga undantaget är Blekinge Tekniska Högskola i Karlskrona/Ronneby där man fortfarande tar dem på allvar, sannolikt beroende på att Naturliga Stegets förankring vid denna läroanstalt.

 

december 25, 2012   64 Comments