Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — januari 2013

FN:s klimatpanel överdriver risken för höjning av havsytan

havsytan

Enligt en ny artikel i The Cryosphere Discuss, ”An estimate of global glacier volume” av A. Grinsted, så har IPCC räknat 43% fel på hur mycket smältande glaciärer kan bidra med för att höja havsytan om de skulle smälta bort i en hypotetisk, varm framtid.

Från abstracten: I asses the feasibility of multi-variate scaling relationships to estimate glacier volume from glacier inventory data. I calibrate scaling laws against volume observations of optimized towards the purpose of estimating the total global ice volume. This is applied individually to each record in the Randolph Glacier Inventory which is the first globally complete inventory of glaciers and ice caps. I estimate that the total volume of all glaciers in the world is 0.35 ± 0.07 m sea level equivalent. This is substantially less than a recent state-of-the-art estimate (o,5 m). Area volume scaling bias issues for large ice masses, and incomplete inventory data are offered as explanations for the difference.

Bloggen Hockey Schtick kommenterar: Tillsammans med artiklar som visar att Grönlands inlandsisar är betydligt mer motståndskraftiga mot värme än vad man tidigare trott och att den Antarktiska inlandsisen faktiskt växer så är de prognoser som IPCC anger starkt överdrivna.

Ingemar Nordin

januari 31, 2013   24 Comments

Beklämmande SVT

Jens Ergon

 

Som Jonny skrev om igår hade riksdagen  en debatt om klimatförändringarna i tisdags. Josef Fransson framhöll bland annat resultaten från det norska projektet. Det skulle han inte ha gjort tyckte de andra debattdeltagarna. ”SD förnekar klimathotet” hade DN som braskande rubrik och Irene Oskarsson tyckte att Josefs åsikter i klimatfrågan var: 

– Beklämmande!

(Förmodligen inser SD att de har röster att vinna genom att förhålla sig skeptiska till klimathotet. Tyvärr tror jag att det kan medföra att de andra partierna får ännu svårare att vända i frågan. För min personliga del hade jag föredragit att något annat riskdagsparti hade vågat visat en skeptisk hållning vad gäller klimathotet.) 

SVT ska ju vara oberoende och sakliga. De ska ge oss en balanserad bild av inte minst ämnen som klimatförändringarna, det ligger i deras uppdrag. Så hur har SVT rapporterat om resultatet i den norska undersökningen?

Under rubriken ”Norgehistoria bakom avblåst klimathot” skriver Jens Ergon att det bara handlade om ett ”klumpigt formulerat pressmeddelande”. Förutom de rent innehållsmässiga tvivelaktigheterna är artikeln, i mina ögon, dåligt skriven med bland annat konstiga upprepningar. Exempelvis skriver han att klimatkänsligheten är notoriskt svår ”att nagla fast” i en mening för att i några meningar längre ner skriva att ”flera faktorer har visat sig svåra att nagla fast exakt, som exempelvis hur stoft i atmosfären påverkar”. 

Jens beskriver de resultat som projektet har kommit fram till. Klimatkänsligheten, dvs hur stor temperaturuppgång det blir om koldioxiden fördubblas, har med de nya beräkningarna landat på 1,9 grader.

Därefter avfärdar han resultaten i den norska undersökningen med hänvisning till att de ännu inte har publicerat någon vetenskapligt granskad artikel och att det finns många andra studier om klimatkänsligheten. Det är helt korrekt men vilka andra studier han hänvisar till framgår inte. Förmodligen inte samma som Lennart Bengtsson, Deliang Chen, Marie-José Gaillard och Henning Rodhe hänvisar till i sin slutreplik i DN om deras kritik mot hur media rapporterade om Världsbankens rapport om 4 grader.  

Resultatet från det norska projektet beskrevs i ett pressmeddelande i samband med att projektet avslutades och det var detta som både svenska och utländska medier skrev om som exempelvis Science Daily. Jens tycker att de inte skulle ha gjort det och slår sig själv för bröstet och verkar mycket nöjd med att SVT inte har rapporterat om resultaten från projektet (förrän nu).

Jag tycker precis tvärtom, dvs i en så här pass viktig fråga är det SVTs förbaskade skyldighet att bevaka och rapportera om ett sådant här projekt. Jens kan väl ändå inte mena att de bara rapporterar om granskat och publicerat matrial från vetenskapsredaktionen. Jag tittar rätt ofta på exempelvis Vetenskapens värld och har sett många program genom åren där de berättar om kommande projekt och vad de hoppas komma fram till.

Som en liten slutkläm, som förmodligen ska vara lite lustig men istället bara blir missledande skriver han:

Så tyvärr: Avblåsningen av klimathotet är avblåst.”

 SVT tänker för övrigt göra klimatfrågan het under 2013. De kallar sin kampanj för #climatemonday. På engelska för att det är en global fråga, skriver de, men hur veckodagen måndag kommer in i bilden är för mig något oklart. Tanken är att samla nyheter, forskarnas kunskap, experternas svar, observationer, tips, frågor och berättelser under ett och samma tak.

Det ska bli intressant att se vilka forskare och experter som får komma till tals men de sätter i alla fall saklighetsribban mycket lågt redan från början.

”Orkanen Sandys härjningar i USA, rekordlitet is i Arktis, historisk hetta och våldsamma skogsbränder i Australien. Sen hösten 2012 har extremväder och klimatrekord åter börjat lyfta upp klimatförändringarna i västvärldens allmänna medvetande, efter flera år i den ekonomiska krisens skugga.”

De uppräknade väderhändelserna kan inte kopplas till klimatförändringarna vad jag vet (en brasklapp för att värmeböljan i Australien kan ha blivit en aning varmare än vad den annars skulle ha varit).  Den ovanligt låga havsisutbredningen är kopplad till den höjda temperaturen men också till andra naturliga förändringar som ström- och vindförhållanden.

Att de på det sakliga och opartiska Public Service-företaget skriver som om stormen Sandy skulle varit orsakad av klimatförändringarna  tar priset. Det har nu gått så långt att Supermiljöbloggens inlägg om Sandy var mer balanserat skriven än vad SVT nu skriver.

 – Beklämmande!

 

januari 31, 2013   98 Comments

SD tar ställning i klimatfrågan – när följer andra efter?

SD 20130130

I gårdagens riksdagsdebatt tog SD upp hädiska tankar om klimatet. I  dagens DN kastar sig några av de andra partierna över SD.

Matilda Ernkrans (S), vars parti i samband med debatten kom med nya förslag som ligger nära Miljöpartiet i klimatpolitiken, sade efteråt: – Han placerar sig på yttersta, yttersta högerkanten.

Jaha, politikerna har gjort en höger-vänsterskala av klimatvetenskapen alltså?

Josef Fransson hävdar att forskare har kunnat påvisa att det inte funnits någon klimatpåverkan under de senaste 15 åren.

– Jag menar att forskningsläget är mer oklart än många politiker gör gällande. Jag är definitivt skeptisk till att vi rusar mot en fyragradig uppvärmning, säger han

Artikeln går att kommentera

 

januari 30, 2013   72 Comments

IPCC-läckorna

IPCC arbetar nu för att ta fram en ny rapport – AR5. Rapporten består av tre delar WGI, WGII och WGIII. WGI betyder Working Group 1 och är den vetenskapliga rapporten (Physical Science Basis). Dessutom skrivs en SPM (Summary for Policy Makers) som är en sammanfattning av rapporten WGI. Tittar vi bakåt i tiden har SPM inte helt avspeglat huvudrapporten. Man har fuskat lite för att få fram det önskade politiska resultatet. För IPCC AR4, som utkom 2007, så släpptes SPM’en före WGI rapporten. Det skulle inte finnas någon möjlighet att se om det stämde.

Själva rapporterna tas fram genom flera utkast – ett nollutkast, sen första utkast (First Order Draft) och andra utkast (Second Order Draft). Första utkastet granskas av Expertgranskare, andra utkastet dessutom av utsedda representanter från medverkande länderna.

Tidtabellen för WGI är:
5 okt – 30 nov 2012 – andra utkast

7 jun – 5 aug 2013 – Slutlig distribution till länderna samt slutlig granskning av SPM

23 – 26 sept 2013 – Slutgiltigt godkännade av SPM och WGI. Mötet äger rum i Stockholm! Därefter så börjar IPCC-dokumenten att distribueras till media och allmänhet i omgångar.

Tidtabellen för WGI ligger ca ett halvår före WGII och WGIII, se schema för AR5 (pdf).

Strax före jul så läckte en stor del av WGI och WGII ut. En som läckte var Alex Rawls som var expert reviewer för WGI. Du hittar Second Order Draft av AR5 WGI på http://www.stopgreensuicide.com/.  Anledningen till att Rawls läckte informationen var han ansåg att IPCC bluffade med siffrorna, se här.

WGII läckte också ut via dataminnena nedan som skickades till Donna Lafromboise. Läckan benämns ”Santa Leak”. Donna, som granskat IPCC AR4 ingående, driver sajten NoFrakkingConsensus.

 

ipcc_data_sticks

Vad som var intressant var att även kommentarer, möten och delar som IPCC avsåg hålla hemliga läckte ut för WGII. Den som vill ladda ner innehållet i minnena ovan kan göra det från denna sida eller http://secretsanta.ntsa.org.uk/. Den senare har också en sökfunktion. En liten varning – det gröna minnet är 675 Mb i zippat format.

Vad läckorna avslöjade var att IPCC har slarvat rejält med granskningen. För varje kapitel finns det två eller flera ”Review editors” som ska vara oberoende av författarna till kapitlet. De ska producera en interimrapport som baseras på expertgranskarnas synpunkter. Men för en tredjedel av kapitlen saknas denna rapport. Donna Lafromboise har samlat dessa interimsrapporter på en egen pdf-fil här.

AR5 är en byråkratisk mardröm. Några expertgranskare ville ändra ett ord från system till ekosystem på fyra ställen i kapitel 4 i WGII. Författarna tyckte detta var en bra idé men

The comments appear to be quite valid, but if followed through would require the thorny path of changing a plenary approved formulation…the authors need to reflect and make a proposal that will allow the needed steps by all IPCC actors and bodies, up to the plenary if necessary, to become involved to resolve this issue…

Det gick uppenbarligen inte att ändra därför att det ingick i rubriken som var bestämd sedan länge.

 I AR4 från 2007 så använde IPCC en WWF-artikel som underlag för Himalayaglaciärernas avsmältning. Det påstods att glaciärerna skulle vara borta till 2035. När det påpekades vara fel avfärdade IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri det hela med ”woodoo science”.Rajendra_Pachauri

 Läs mer här om Himalayaskandalen. Frågan är om IPCC lärt sig något av detta och nu undviker att ha WWF-aktivister som skribenter eller referenser. Donna hittade på kort tid nio WWF- referenser i AR5-WGII utkastet.

 

 

januari 30, 2013   48 Comments

Norge-historien och MP´s liturgi

Satellite

Terje Berntsen, professor i geofysik, Oslo Universitet

Miljöpartiets liturgi

I denna lagom lättsamma artikel tänkte jag försöka kommentera ett par aktuella artiklar, dels med utgångspunkt från deras faktiska innehåll, men även språkbruket. Det känns som om just klimatdebatten fått ett stort antal generaliserande begrepp och uttryck som förutsätter att alla är överens i sakfrågan. Ord som klimatsmart eller klimatutsläpp blir symboler för något självklart, en underliggande värdegemenskap men vars egentliga innehåll är minst sagt diffust. För att belysa situationen så kan vi ta ett välkänt uttryck som t.ex. – Gud är god. En formulering som antagligen faller i hyggligt god jord hos många människor uppvuxna i en allmänt kristen kulturtradition, troende såväl som agnostiker. Det är ett uttryck som de flesta av oss sväljer ner utan att tugga även om vi inte tror på någon Gud, det blir ett allmänt uttryck som verken behöver dementeras eller verifieras. Dess giltighet bygger knappast på någon empirisk erfarenhet. Uttryck eller ord som kopplas ihop med klimatet blir på samma sätt självklara just genom att dess innehåll sväljs utan att finfördelas av oxeltänderna. Om vi idag enbart uttalar ordet klimat, så skall det underförstått tolkas som att det genomgår en snabb förändring orsakade av människans utsläpp av växthusgaser, och då främst de utvecklade länderna. Det är uppenbart att språket hela tiden förändras och ordens betydelser förskjuts i olika riktningar. De nya sociala medierna skapar ständigt nya förkortningar och metaforer och blir ett kulturellt kitt mellan invigda. På samma sätt tycks olika ord-konstruktioner med klimatet fungera som ett kulturellt bindemedel mellan likasinnade. Koderna eller kodorden syftar närmast till att stärka en identitet. Därför är det intressant att läsa den debattartikel i GT med rubriken Klimatoro – men var är politiken, som publicerades igår.

Artikeln är skriven av miljöpartiets Birgitta Losman och Lise Nordin. Redan titeln skvallrar om att det är oron som är den matskål som politikerna riktar in sina nosar på, och MP har naturligtvis svaren på vår oro, medicinen. Deras argument känns som om de utmejslats efter att just kommit ut från en presskonferens med FN´s klimatpanel anno 2007.  Att vara uppdaterade brukar ofta anges som en politikers främsta dygd, speciellt inom sitt partis profilfråga. De bägge författarna agerar mer som katolska präster, genom följa den givna liturgin berör man den redan frälste. Losman och Nordin viftar med argument som -”Klimatförändringarna går fortare än vad vi tidigare trott” – ­likt rysk-ortodox rökelse.  Meningen tål inte att analyseras, det är en besvärjelse. Ordet klimat förekommer ensamt eller som prefix 13 gånger i artikeln. Om vi tänker oss en ny ”Austin Powers” (agenten som legat nerfryst sedan sextiotalet) som tar ett kliv in i dagens miljödebatt . Hur skulle han tolka ordföljder som denna, mitt tillägg är ett möjligt svar :

Det krävs också tydliga styrmedel för att få in förnybara bränslen i fordonen – en tratt kanske

Norgehistorien

Karin Bojs kommenterade i måndagens DN den norska studie som behandlades helt kort här på TCS. Karin har tagit sig upp som nr 25 bland Sveriges miljömäktigaste personer enligt miljöaktuellt. Hennes rubrik En riktig Norgehistoria (jag kunde inte hitta den på nätet) kanske är ett senkommet svar på min artikel med samma namn här på TCS. Studien som finansierats av det norska forskningsrådet har som talesman Terje Berntsen som är forskare på CICERO (Center for International Climate and Enviromental Research). Det är en statlig institution som sysslar med forskning kring klimatet och sammanställer internationell forskning i ämnet och producerar rapporter  som underlag för politiska beslut. Sammanfattningsvis säger det som en inledning på deras hemsida att:

Climate change is one of the greatest threats facing us today. CICERO’s mission is to provide reliable and comprehensive knowledge about all aspects of the climate change problem.

En bra sammanfattning av de norska resultaten på svenska finns på IVA´s hemsida här. De flesta av er har säkerligen redan läst om att de kommit fram till en lägre klimatkänslighet än IPCC, 1,9°C som medelvärde jämfört med 3°C vid en fördubbling av koldioxidhalten. Vad som är intressant är att beräkningar även med Berntsen modell gav en förmodad uppvärmning/känslighet av 3,9°C  vid en fördubbling av koldioxidhalterna för perioden fram till 2000. När man som nu skett matade in faktorer under perioden 2000–2010 i sina modeller minskade känsligheten till mellan 1,2–2,9 °C med 90% sannolikhet, med siffran 1,9°C som mest trolig. Man kan ju som lekman undra hur den förändras om de närmaste tio åren inte ger någon nämnvärd uppvärmning eller t.o.m. avkylning. Blir då den mest troliga känsligheten ca 1°C ?, något som ju forskare som Spencer, Christy, Lindzen m.fl. hävdat sedan lång tid tillbaka. Överhuvudtaget känns det något yrvaket att plötsligt börja se på verkligheten, och tycka att resultaten är sensationella.

Intressant är dock att vi nu kan konstatera att det skett en öppning i ”debattklimatet” angående klimatsystemets känslighet för CO2. Medan Caroline Leck (proferssor i kemisk meterologi vid SU) ser rapporten som imponerande och sensationell betraktar Karin Bojs dem som en Norgehistoria. Leck har på uppdrag av Norska forskningsrådet granskat rapporten, på vilket sätt Bojs analyserat densamma är för mig obekant.  Hon nämner i sin krönika enbart press-releasen och ”uppgifter som spridits över världen”. Det känns som om Bojs här faktiskt går försvarsställning mot DN´s egna expertkonsulter  – en ganska riskfylld väg, men kanske inte förvånande.

Min avsikt var egentligen att granska hur vissa journalister och politiker använder språket, medvetet eller omedvetet för att föra fram sin egen övertygelse. Hitintills har vi här på TCS kritiserat svenska vetenskapsjournalister för bristen på kritisk granskning, och att enbart vara megafoner för forskare som delvis driver en agenda med delvis politiska förtecken. När nu en vetenskapsjournalist som Karin Bojs nonchalant avfärdar klimatforskare som inte bekräftar hennes egen position blir tyvärr bilden allt mer beklämmande. Genom den kritik som hon antagligen känt från vårt håll och andra kanske hon grävt sig ner allt för djupt i sin skyttegrav. Jag hoppas att det är hennes övertygelse snarare än besvikelsen över att hon får allt mer fel i sina omdömen som dikterar det naiva försvaret som hennes artikel andas. Att studien ännu inte publicerats men resultaten meddelats via ett pressmeddelande föranleder Bojs att uttrycka följande ”så beter sig seriösa forskare normalt inte”. Det är svårt att inte tolka detta på annat sätt än att Bojs vill indikera att dessa forskare inte är seriösa. Istället för att mer noggrant rapportera om det intressanta innehållet i den norska studien används spaltutrymmet med upprepningar av de numera välkända resultaten som publicerades av IPCC 2007.

Bojs lägger stor möda med att beskriva eller möta den norska studien med IPCC´s uppgifter från 1997, där klimatkänsligheten (vid en fördubbling av CO2) beräknas till mellan 2 och 4,5 grader, jämfört med Berntsens 1,2–2,9 grader. Vad menar Bojs med att uttrycka sannolikheter med hänvisning till IPCC med ordvalen ”Värden under 1,5 grad bedöms osannolika medan världen högre än 4,5 inte kan uteslutas. Är inte valet av ordet ”osannolika” för lägre värden och ”kan inte uteslutas” för högre en medveten vilja att hjälpa läsaren på traven i sina associationer. Förväntas inte läsaren att avfärda det osannolika men våndas för att det som inte kan uteslutas kan hända?

I alla händelser skulle jag velat se Karin Bojs ta emot den nya studien med nyfikenhet och öppet sinne istället för att misstänkliggöra dess seriositet och be alla vänta tills i september då den femte rapporten kommer.

januari 30, 2013   48 Comments

“Den vettlösa vetenskapen”

Axessfigur beskuren

“Den vettlösa vetenskapen” var ett tema för novembernumret av tidskriften Axess förra året. Förutom en inledande krönika “Låt forskarna råda över sig själva” av chefredaktören Johan Lundberg, så behandlar fem artiklar olika exempel på  vetenskapsgrenar som löpt amok vid olika tillfällen och av olika orsaker. Det är inte fråga om i och för sig intressanta vetenskapshistoriska konflikter mellan en ensam självständig forskare och ett konservativ majoritet av kollegor, som inte vill ompröva sin gamla visdom.  Nej, i dessa fall är det snarare nya hypoteser eller inriktningar  som lyckats etablera sig som nya sanningar, och i kraft av detta utövat stort inflytande under en avsevärd tid, och som nu kan anses ha vållat avsevärd skada. I ett TCS-inlägg kan inte dessa sex artiklar refereras, utan jag vill endast göra några reflexioner kring vad som står där, och i någon mån om vad som inte står där.

Johan Lundbergs inledning är till stor del en reflexion kring dagens storsatsningar på elitforskning med förmodad positiv betydelse för samhället. Han skriver med hänvisning till några av artiklarna att “..uppkomsten och cementeringen av vetenskapliga irrläror hänger samman med just den sorts forskningsmiljöer som riskerar att bli en konsekvens av den nu aktuella forskningspropositionens förslag.” Längre ner sägs “..att anpassning till rådande forskningstrender uppmuntras och att det kärringen-mot-strömmen-beteende, som är och förblir sanningssökandets motor, nedvärderas.” Det handlar alltså om riskerna med politisk styrning av forskningen. Inte bara i valet av problemområden, utan även  att mer eller mindre politiskt önskade resultat dyker upp som bekräftade vetenskapliga sanningar.

Det tydligaste exemplet på detta är artikeln “Pedagogik som politik” som Inger Enkvist skrivit. Hon beskriver hur 1968 års idéer varit drivande både för skolreformer och expansionen av pedagogisk forskning som pågått sedan 60-talet. Hon pekar särskilt ut Stockholms lärarhögskola som ett instrument för att realisera en politisk ideologi i klasssrummen. Forskningsanslagen mång­dubblades, men Enkvist konstaterar: “Hundratals pedagogikprofessorer och tusentals vetenskapliga arbeten har dock inte lett till förbättrade skolresultat, utan snarare haft motsatt effekt.” Skoldebatten är idag så  aktuell och inflammerad, att den egna politiska uppfattningen påverkar hur vi bedömer detta. Det är en signal om att forskningen blivit politiserad på ett skadligt sätt.

Gunnar Brobergs artikel handlar Statens institut för rasbiologi som startade i Uppsala strax efter första världskriget. I detta fall är irrläran så ålderstigen att ingen längre försvarar en dåtida satsning på kunskap om rashygien. Gunnar Broberg säger “Vid den tiden uppfattades ämnet som en modern, statistiskt förankrad totalvetenskap som lovade ekonomisk vinst, eftersom den kunde skapa en friskare nation, tömma mentalsjuhusen och kanske även leda till en bättre moral”. Tänkvärt  - i efterhand med faciet i hand!

Ett ytterligare  exempel ges av Germund Hesslow, som diskuterar Freuds teori om borträngda minnen.  I detta fall är alltså inte ursprunget “färskt”, men Hesslows beskrivning gäller uppblomstringen av denna teori fr o m 1980-talet. I händerna på ambitiösa terapeuter har de mest fantastiska anklagelser, oftast om sexuella övergrepp, vunnit tilltro i en serie rättsfall över den västliga världen. Hesslow anger övertygande argument för att teorin inte är trovärdig. Den smärtsamma slutsatsen är att dessa justitiemord inte kunnat äga rum om inte området fått en vetenskaplig tyngd via den akademiska förankringen. Eller som Hesslow spetsar till: “Människor utan akademiskt utbildning tror sällan av sig själva  på sådana stolligheter som kan läras ut vid universiteten.” Mitt tillägg är att människor med akademisk utbildning inom ett annat område, kanske är lättare att övertyga. Domstolarna tog hänsyn till “experter” som var utbildade i en numera utdöende teori. Både jurister och journalister har uppenbart svårt att värja sig med enbart sunt förnuft gentemot en utarbetad vetenskaplig jargong.

Hesslow avslutar med meningen “..alla ämnen som engagerar människor emotionellt, det kan gälla politisk ideologi, miljöfrågor och livsfrågor kan fresta oss att åsidosätta förnuftsargument.” Detta för mig över till det som inte ta’s upp i denna Axessutgåva. Ingen har fått skriva om klimatvetenskap! Det borde jag kanske inte förväntat mig, men på omslaget står det “Konsensus som ett hot mot vetenskapen”. För oss TCSare för detta direkt tankarna till AGW-anhängarnas felaktiga, men ideligen framförda, argument att konsensus visar att hypotesen är korrekt. Jag undrar om inte just klimatområdet har rekord i att referera till “konsensus”, som om detta vore ett argument i sak. Förvisso inser jag att det för utomstående är svårt att argumentera mot en forskare genom att säga. “Det du säger strider mot mitt sunda förnuft”. Det är likväl uppenbart att både de politiska och mediala eliterna har fallerat i att söka bland alternativa framställningar av området. De har snarare aktivt uteslutit och moraliserat över källor med ett annat besked. Det är en plågsam ironi att tre grupper av professionella: Politiker, forskare och journalister, har självständigt, kritiskt tänkande inristat i sin arbetsbeskrivning. Just dessa tre grupper har bildat en järntriangel, som i årtionden blockerat en omprövning av de klimatdogmer som vållat stor skada.

Bildserien nedan illustrerar lite tillspetsat den akademiska karriäristens utveckling av självständigt kritiskt tänkande.Axess fig 2

januari 29, 2013   139 Comments

Världsbankens klimatrapport – igen

Gästinlägg av Tage Andersson

I november 2012 kom världsbanken med en konsekvensanalys av en 4oC höjning av den globala medeltemperaturen under detta århundrade (Turn Down the Heat.Why a 4o Warmer World Must Be Avoided).

Väl tajmat för det stora klimatmötet i Doha. Man byggde på ett scenario från FNs klimatbyrå IPCC, som dock gav en så stor höjning låg sannolikhet. Världsbanken spädde emellertid på med att den kunde inträffa redan om ett halvt sekel. ”Gefundenesfressen” för alla media som odlar klimatskräcken. I TV och dagspress märktes Johan Rockström, som oemotsagd deklarerade att: ”Jorden blir självvärmande”….”Svåra stormar blir allvarligare”…..”Orkanen Sandy hade inte varit möjlig om inte jorden blivit en grad varmare”.

Först i slutet av januari släppte de stora drakarna fram kritik av världsbankens rapport. DN hade 21/1 en sansad artikel av Lennart Bengtsson m.fl: ”Misstolkad klimatrapport hotar forskares trovärdighet”. Två genmälen tog de snabbt in.

Den globala medeltemperaturen är ett abstrakt och svårtolkat begrepp. Den varierar omkring 0,1oC från år till år. Själva upplever vi sådär 100 gånger större temperaturvariation under ett vanligt dygn. Dock är den globala medeltemperaturens ändring den dominerande parametern i klimatdebatten. Sedan mitten av 1800-talet, då observationerna blev tillräckligt många för beräkningar, har den stigit knappt 1oC.

Vi upplever ju ständigt lufttemperaturen och uppfattar instinktivt om en längre period, som en månad, är varm eller kall. Den lokala månadens medeltemperatur är mycket mindre abstrakt än den globala medeltemperaturen. Figuren visar hur temperaturanomalierna (uttryckt som temperaturanomali=skillnaden mellan aktuellt och referensmedelvärdet) för jorden som helhet och en svensk ort, Uppsala, varierat. För oss individer drunknar globaltemperaturen i den lokala variationen. I och för sej skulle den lokala variationen kunna styras av globaltemperaturen, men så är det inte. Korrelationen mellan lokal och global temperatur är mycket låg, t.ex. för Uppsalas februaritemperaturer 0,15.

Följande slutsatser kan dras:

1. Om den globala temperaturen ska stiga 4 grader C de närmaste 50 åren måste dess hittillsvarande tendens brytas dramatiskt

2. Även om så sker dröjer det flera år innan en enskild ort märker en lokal temperaturändring

3. Frekvensen av kalla februarimånader visar ingen tendens att ändras med tiden

Inte ens IPCC väntar en så dramatisk ändring av den globala medeltemperaturen som världsbanken. Den redan läckta rapporten från IPCCs fifthassessment (AR5) väntar långsammare global temperaturökning än deras tidigare AR. Och långt lägre än världsbanken.

Fig 1

Temperaturanomalier för Uppsala och den globala medeltemperaturen för februari samt världsbankens prognos. Referensperiod 1961-1990.

 

januari 28, 2013   25 Comments

Inga nyheter är stora nyheter

Jag har ofta klagat på att det egentligen inte händer särskilt mycket när det gäller klimatet. Det som nu börjar hända är faktiskt att just det faktum att det inte händer något börjar bli en viktig nyhet.

Låt oss dock börja med att notera att om koldioxiden alls har en effekt på klimatet så är det enbart om den faktiskt bidrar till en global uppvärmning. Varken eventuell lokal uppvärmning, smältande isar, stigande hav eller stormigare väder beror på koldioxiden per se, utan alla de effekter som medier älskar att berätta om, är i så fall indirekta i det att de möjligen kan vara en följd av den globala uppvärmningen. Den stora nyheten är att det faktum att det inte blivit signifikant varmare på åtninstone 15 år, dels börjar oroa klimatforskarna, dels börjar komma upp till ytan även i medierna. Om, som det verkar koldioxiden inte har någon klimateffekt alls, så är det uppenbart att det är de positiva effekterna som är de relevanta och jag upprepar därför det jag skrivit förr

Innan detta decennium är över så kommer vetenskapen att ha insett att om det verkligen är tack vare vår förbränning av fossilt kol som vi har lyckats berika atmosfären med koldioxid så är det det bästa som mänskligheten har gjort för livet på jorden.

Det som nu hänt är alltså att icke-nyheten lett till två artiklar som belystes på TCS under den förra veckan. Den första av dessa var den artikel som bl.a. Lennart Bengtsson och Henning Rodhe undertecknade och som publicerades på DN-debatt den 21/1. Det finns en mening i den artikeln som jag tycker är rent sensationell, nämligen

”men systematiska fel i modellberäkningarna kan heller inte uteslutas”.

Den meningen är rena dynamiten. Naturligtvis är det inte bara i Sverige som ledande klimatforskare börjar frukta och kanske t.o.m. inse att modellerna inte stämmer med verkligheten, och i så fall måste göras om från grunden. Skulle det t.o.m. kunna vara så att den vedertagna uppfattningen om att jordens positiva energibalans om 1 W per kvadratmeter inte stämmer, eller kan det vara så att när luften blir ”för varm i förhållande till haven” så kan det inte bli varmare än haven tillåter. Nu väntar jag för min del på att en tung tidning någonstans i världen tar bladet från munnen och efter en kritisk granskning av IPCC kommer fram till att det med största säkerhet inte finns något klimathot. Kanske är det något sådant som Christian Azar fruktar eftrsom han hade så bråttom att komma med ett genmäle.

Innan jag återvänder till Bengtsson et al’s artikel vill jag bara nämna den andra intressanta artikeln som belysts under veckan, nämligen den som Peter Stilbs refererade till och som har bland andra självaste Jim Hansen som undertecknare. Även han konstaterar nu att temperaturen inte stigit.

Därmed kan det vara dags att ta upp den andra intressanta meningen i DN-artikeln den som är den kanske allra viktigaste och som också ingår i rubriken nämligen orden

hotar forskares trovärdighet

 

och tyvärr är det de orden som är de riktigt allvarliga. Bekymret är att det inte bara är klimatforskarnas trovärdighet som står på spel. I och med att exempelvis KVA i Sverige, Royal Society i Storbritannien och the National Academy of Science i Förenta Staterna ställt sig som garanter för klimatforskarnas trovärdighet så riskerar klimatforskningen att dra med sig hela vetenskapssamhället i fallet. Detta är den verkligt stora risk som inga nyheter för med sig.

Avslutningsvis vill jag än en gång återvända till det faktum som gör mig till en optimist om framtiden. Den här gången var det författaren Lasse Berg som (i programmet tankar för dagen den 21 januari) efter att ha återvänt till de platser i Asien som han besökte för 40 år sedan nu konstaterade att det som verkligen hänt där var att kvinnorna flyttat fram sina positioner. Som jag skrivit förr – världens kvinnor håller på att resa sig ifrån ett mångtusenårigt mansförtryck.

 

januari 28, 2013   117 Comments

Är det tillåtet att ljuga om syftet är ”gott”?

Uppdrag granskning visade att organisationerna Rädda Barnen, Bris och Majblomman inte håller sig till sanningen när det gäller siffror. Man hittar helt enkelt på och ljuger hej vilt. Sanningen betyder inte så mycket. Ursäkten är att syftet är gott. De ”goda” organisationerna har haft stora problem med svindleri och korruption, läs här i Göteborgsposten om Rädda Barnen. Lönerna för ledarna har varit horribla, Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin har 996.000 kronor i årslön. Det är mycket lönsamt att vara ”god”.

Dahlin

En eloge trots allt till Janne Josefsson som vågade ge sig in i detta örnnäste. För kulturella vänstern och miljöpartister har lögnen aldrig varit något fel. Ändamålen helgar medlen.

Ingen har väl glömt ersättningen till Bengt Westerberg för att leda Röda Korset.

 

bengt_Westerberg

Själv undrar jag om inte Bengt Westerberg är Sveriges mest illa omtyckta politiker? Har aldrig träffat någon som tycker han är bra och hederlig.

Håkan Juholt (s) använde Rädda Barnens siffror som om de var sanningar, se här. Osökt kommer då frågan om politiker kan använda korrumperade IPCC:s siffror som om de var sanningar? Om de avslöjas som lögner har den som refererat inget personligt ansvar? Korrumptionen inom IPCC har beskrivits av Donna Laframboise på hennes blogg http://nofrakkingconsensus.com/   

donna_laframboise

Boken The Delinquent Teenager  av Lafromboise har blivit en klassiker och måste läsas av alla klimatintresserade eller de som vill veta mer om den politiska korruptionen inom FN och IPCC.

Lena Krantz  skrev nyligen ett inlägg på denna blogg om Jordbruksverkets märkliga rapport (pdf). Turerna går vidare och vi ska återkomma till rapporten som föreslår en köttskatt för att styra vårt beteende. Klimatet anges som orsak till att vi inte ska äta kött, i alla fall inte så mycket. Vi har fått en stat i staten och Jordbruksverket har helt plötsligt blivit en regering som föreslår nya skatter. Som om WWF skulle ha beskattningsrätt fast staten betalar organisationen. Ska våra myndigheter agera som extrema miljöorganisationer?

Vi ska nu granska tokerierna i rapporten.

Rapporten är full av halvsanningar och floskler i klimatfrågan. Man kan tänka sig att veganerna på Jordbruksverket sitter och skrattar åt att nu ska vi på skattebetalarnas bekostnad sätta åt Svensson och hans hemska köttkonsumtion. Vi skyller på koldioxiden och föreslår en ny skatt på kött (haha, skratt, skratt!!!).  De hänger upp rapporten på ”hållbarhet”. Hållbarhet är ett flummigt begrepp som man kan lägga in vilket betydelse som helst i.

Nu förnekar Jordbruksverket att man föreslår en ny köttskatt. Detta efter rapporten blivit sågad av de flesta utom de rödgröna samt naturligtvis några gröna frälsta journalister på DN som inte kunde låta bli att göra vågen [länk]. Även en känd ”vetenskapsjournalist” på DN fanns med bland de som hurrade.

Rapporten börjar på första sidan med

”En koldioxidskatt i konsumentledet i kombination med information och märkning om hur köttet producerats skulle kunna påverka konsumtionen i en mer hållbar riktning”

Vidare

”Koldioxidskatt i konsumentledet baserat på schabloner om för hur mycket ett kilo nötkött, ett kilo kycklingkött och så vidare släpper ut av växthusgaser är ett styrmedel som kan övervägas.”

Rapporten handlar bl.a. om en ny skatt på kött. Bara för att man säger ”övervägas” i stället för ”måste” införas tar det inte bort att det är en ny skatt rapporten handlar om. Även om man påpekar på tekniska svårigheter att införa skatten i Sverige så föreslås den bli på EU-nivå.

”Vi behöver också äta mindra kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla”

Vilka lögner och floskler. Jordens befolkning har vuxit till rekordnivå men svälten har minskat kraftigt. Om vi åt mindre kött i Sverige skulle inte hjälpa de svältande eller fattiga ett dugg.

”Ur hälsosynpunkt behöver vi inte äta så mycket kött som vi i genomsnitt gör i Sverige i dag”

Vad som är nyttigt/onyttigt tvistar de lärde om. 6-8 kolhydratrika brödskivor per dag leder ofta till fetma och övervikt. Minskat köttätande måste ersättas av något annat. Västvärlden lider av övervikt pga av fettskräck enligt många forskare. Socker och kolhydrater är problemet, inte kött. Se Kostdoktorn. Jordbruksverket har inte kompetens för att avgöra vilken mat som ger oss god hälsa.

Det framförs nu från olika håll att köttkomsumtionen bör minska. Bland annat har Vänsterpartiet och Miljöpartiet motionerat om en minskning av köttkonsumtionen. ”

Att de gamla kommunisterna vill styra över hederliga medborgares liv i detalj  är ingen nyhet. Varför tar Jordbruksverket upp detta? Vi ska nu inte ens få välja mat till middagen. Ska en statlig matsedel anbefallas eller blir det möglig soppa på kolchoserna till middag?

Komplexiteten gör att även en informerad och miljömedveten konsument kan få svårt att fatta rätt beslut, ur ett hållbarhetspersektiv. Är det så att ökad medvetenhet hos konsumenten behöver kompletteras med offentliga ingripanden för att konsumtion ska bli mer hållbar?

Konsumenten omyndigförklaras av Nomenklaturan. Den politiska adeln vet bättre än du själv vad du ska äta till middag. 1984 och Storebror närmar sig. I rapporten förekommer floskeln hållbar ett otal gånger.

”Konsumtionen  av kött är därför – oavsett var och hur den produceras – förknippad med stor klimatpåverkan.”

Jordbruksverket försöker vara politiskt korrekta och driva klimatbluffen vidare. Om vi i Sverige helt skulle avstå från kött (och folket få massa bristsjukdomar) skulle detta inte ens gå att avläsa i någon som helst  klimatpåverkan. Globala temperaturen har stått stilla i arton år nu – har Jordbruksverket missat detta?

”Ett annat alternativ är att förbjuda produktion med stor klimatpåverkan. För att ta ett extremt exempel skulle, rent hypotetiskt, hållandet av idisslare kunna förbjudas” (sid 51)

Jaha nu ska det vara förbjudet att vara bonde med kor också. Läs gärna meningen ovan en gång till och fundera vad Jordbruksverket håller på med.

Jordbruksverket har för mycket pengar som de slösar bort på meningslösa rabiata rapporter. Halvera anslagen och ge Jordsbruksverket i uppgift att se till att våra livsmedel är giftfria. Minska gödslingen och nedsmutsningen av våra sjöar och Östersjön.

Generaldirektör för Jordbruksverket och ytterst ansvarig för rapporten är Leif Denneberg.

LeifDenneberg

Att Janne Josefsson skulle granska klimatbluffen är att hoppas på för mycket. Den frågan är mycket mer komplex och politiska adeln är direkt inblandad i bluffen. Det korrumperade IPCC används som referens på samma sätt som Rädda Barnen.

I Jordbruksverkets rapport finns inte ett uns av ifrågasättande OM och hur mycket vårt köttätande påverkar klimatet. IPCC:s huvudrapporter har en hel del brasklappar men svenska politiker och MSM låtsas som dessa inte existerar. Människan och djuren har ätit kött i tiotusentals år. Våra gener är anpassade för det. Förbjuds köttet så har vi tagit ett stort steg mot att bli ett nytt Nordkorea. Om Alliansen inte tar generaldirektör Leif Denneberg i örat för denna bedrövliga rödgröna aktivistrapport borde de skämmas. De kommer att tappa många röster på detta. Hela rapporten är mycket amatörmässig och för in myndigheter på ett nytt farligt politiskt spår.

The whole aim of practical politics is to keep the populace alarmed (and hence clamorous to be led to safety) by menacing it with an endless series of hobgoblins, all of them imaginary.

H.L. Mencken (1880-1956)

januari 27, 2013   80 Comments

Sensationellt för PK-media – inte för oss

SvD 130126

Uppvärmningen av klimatet har kraftigt bromsats upp efter år 2000. De sensationella resultaten rapporterar en norsk forskargrupp efter att ha använt en ny beräkningsmodell som även vägt in naturliga variationer. Se dagens SvD.

– Vi bevittnar högst sannolikt naturliga variationer i klimatsystemet, förändringar som kan pågå under flera decennier, och som kommer på toppen av en lång period av uppvärmning, säger han till norska vetenskapsrådet. Forskarna har använt alla tillgängliga data som belyser människans påverkan av klimatet sedan år 1750 och även matat in uppgifter om naturliga fluktuationer som hänger ihop med vulkanutbrott och solens aktivitet.

Ooops! Vad var det vi sa?

Uppdatering:

SvD: Människans inverkan på miljön mindre än man trott.

DN: Nya rön dämpar klimathot

Aftonbladet: Sensationell norsk miljörapport

Hastigheten på förfallet för klimathysterin ökar tydligen för var dag nu…

 

januari 26, 2013   79 Comments