Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — januari 2013

Motsägelsefullt om global klimatpolitik

Marian Radetzki

Gästinlägg av Professor Marian Radetzki

De senaste tio åren har sett flera misslyckade försök att etablera en djup global klimatpolitik. Frånvaron av framgång är paradoxal. Påhejade av gröna NGOs och media hävdar ledande politiker i såväl rika som fattiga länder att klimatet är mänsklighetens ödesfråga, och att omedelbara krafttag måste till för att hindra en förestående klimatkatastrof. Men när de satt sig vid det internationella förhandlingsbordet, vägrar samma politiker att träffa bindande åtaganden om minskade utsläpp.

Två omständigheter förklarar enligt min mening politikernas motsägelsefulla beteende. Den första är att de inte är övertygade om att katastrofen verkligen står för dörren. Det vetenskapliga underlaget har nämligen underminerats av en rad vetenskapliga skandaler som minskat dess trovärdighet. Hackad email-korrespondens visar t.ex. att en grupp ledande klimatalarmister aktivt hindrat vetenskaplig publicering av avvikande uppfattningar, ett förfärande brott mot vetenskaplig etik.

Konstruktören av den s.k. hockey-klubban, diagrammet där världens medeltemperatur sedan 1990, framstår som den högsta på tusen år, vägrade arrogant att låta andra granska sina grunddata och sin metod, ett i vetenskapliga kretsar uppseendeväckande beteende. När offentliggörandet ändå tvingades fram, visade sig resultaten bygga på statistiska metodmisstag.

IPCC, FNs klimatpanel har under lång tid hävdat att intensiteten och frekvensen av orkaner ökat på grund av global uppvärmning. En närmare granskning visar att sambandet vilar på tvivelaktigt teoretiskt underlag, och att empiriskt stöd för påståendet saknas i tillgängliga historiska data.

Flera andra av IPCCs teser, t.ex. att Himalayas glaciärer skulle vara nedsmälta 2035 bygger på påståenden från gröna aktivistgrupper och saknar vetenskaplig förankring.

I kontrast till återkommande uttalanden om accelererande uppvärmning, visar satellitmätningar, den tillförlitligaste källan till jordens temperatur, ingen uppvärmning alls under de senaste 15 åren (se t.ex. dataserien från National Oceanographic and Atmospheric Administration, USA). En stor och ökande grupp kvalificerade klimatforskare uttrycker skepsis till alarmismen. De politiska ledarna påverkas självfallet av att påståendet om vetenskaplig enighet om klimathoten ifrågasätts allt oftare.

Det andra skälet till politikernas bristande handlingskraft är den djupa klimatpolitikens enorma kostnader. Beräkningar över långa tidsperioder försvåras av omställningar som inledningsvis höjer kostnaden, men som sänker den i ett långt perspektiv. En rationellt utformad politik som minskar 2050 års globala utsläpp till hälften av dagens, ett modest mål bland aktuella förslag, har i en rad ambitiösa studier (t.ex. Tol 2007; Jacoby et.al., 2009) bedömts kosta bortemot 2% eller mera av världens BNP per år. Världens köpkraftsjusterade BNP uppgick förra året till $83 biljoner, och når $132 biljoner om sju år (IMF). Klimatkostnaden hamnar då på $2,6 biljoner år 2020. Om den svenska kostnaden motsvarar landets andel av global BNP, blir vår klimatnota år 2020 drygt $10 miljarder, nära 70 mdr kr.

Det stannar dock inte där. Den fattiga världen, vars BNP år 2020 beräknas till 57% av den globala, har som villkor för sin medverkan krävt att dess klimatnota ska betalas av de rika, och det finns starka argument för detta:

  • utsläpp orsakade av de rikas industrialisering under gångna sekel utgör grund för dagens bekymmer;
  • ansvaret för klimatutsläpp ska beräknas efter konsumtion, inte produktion, så utsläpp orsakade av de fattigas export till de rika ska belasta de senare;
  • också fördelningsargument talar för att de rika tar på sig bördan.

De rikas klimatkostnad kommer att mer än fördubblas för att villfara de fattigas krav. Sveriges nota år 2020 hamnar då kring 140 mdr kr, ett väldigt belopp när det jämförs med 30 mdr för biståndet, 40 mdr för försvaret och 60 mdr vardera för utbildning/forskning respektive sjukvård i vår aktuella statsbudget.

Därtill kommer att min sifferexercis bygger på att klimatpolitiken genomförs kostnadseffektivt, med en generell global CO2- skatt eller en allomfattande global handel med utsläppsrätter. Erfarenheter från Kyoto-avtalets hantering i många länder belyser hur behovet att dölja den verkliga bördan för skattebetalarna eller politiska hänsyn till särintressen skapat djupt ineffektiva arrangemang. Stödpolitiken till biobränslen och till vindkraften är paradexempel på kostsam ineffektivitet. Om dessa erfarenheter står sig, kommer 2% av BNP inte att räcka. Kostnaden kan hamna på 4% eller mer.

Det alltmer underminerade vetenskapliga stödet för tesen om förestående klimatkatastrof, de gigantiska kostnaderna för en effektiv klimatpolitik, och den uppenbara oförmågan att genomföra ett klimatprogram utan omfattande kostnadsexcesser är enligt min mening grunden till de politiska ledarnas schizofrena förhållningssätt: att utmåla en global katastrof och att samtidigt inte göra något för att hindra att den inträffar. Kanske är det ändå bäst så!

 

Tol R S J (2007), “Biased Policy Advice from the Intergovernmental Panel on Climate Change”, Energy & Environment, Vol 18, No 7-8.

Jacoby H D et.al., (2009), “Sharing the Burden of GHG Reductions”, in Aldy J and R Stavins, editors, Post-Kyoto International Climate Policy, Cambridge University Press, Cambridge, UK.

 

januari 26, 2013   238 Comments

James Hansens nya artikel talar emot Christian Azar

Figur 1

Christian Azar, professor i fysisk resursteori på Chalmers, har skrivit en replik, Fel avfärda risk för extrem temperaturökning, till de fyra klimatprofessornas, Lennart Bengtsson, Deliang Chen, Marie-José Gaillard, Henning Rodhe, debattartikel i DN, Misstolkad klimatrapport hotar forskares trovärdighet, som vi uppmärksammat här. Azar menar att det inte är osannolikt att temperaturen stiger 4 grader till år 2100 vilket motsäger vad de fyra klimatforskarna anser.

Azar hänvisar till den förra IPCC-rapporten från 2007. Men vad vi finner i James Hansens med flera nya artikel, Global Temperature Update Through 2012, som vi uppmärksammat här, talar emot Azars åsikt.

Azar medger visserligen att det behövs ett trendbrott i temperaturen eftersom den långsiktiga trenden i temperaturen på 0,16 grader per tio år måste fördubblas om temperaturen skall kunna nå 4 grader till år 2100. Vad Azar inte nämner är att det faktiskt måste bli ett ännu större trendbrott än vad han räknat med eftersom temperaturen inte har ökat särskilt mycket de senaste 15 åren trots att detta är något som de fyra klimatprofessorerna pekade på i sin artikel.

Nu visar det sig att även James Hansen och medförfattare tar upp denna uppvärmningspaus. De skriver i sammanfattningen:

The 5-year mean global temperature has been flat for a decade, which we interpret as a combination of natural variability and a slowdown in the growth rate of the net climate forcing.


Under ett decennium, skriver alltså Hansen med flera, har den femåriga medeltemperaturen inte ökat beroende på en kombination av naturliga variationer och en avmattning av ökningstakten i klimatets påverkan (climate forcing).

Kärt barn har många namn sägs det och detta gäller tydligen även uppvärmningspausen. Detta svenska ord är en översättning av uttrycken på engelska warming hiatus eller temperature hiatus. Även pause har använts på engelska. Nu kommer Hansen med flera med ett nytt namn, nämligen standstill.

En stor del av artikeln diskuterar just denna standstill. I denna diskusson hittar vi mer som talar mot Azars åsikt.

Azar menar att utsläppen av koldioxid ökar markant. Det gör, skriver han, att vi får allt högre halter av koldioxid i atmosfären, vilka driver på uppvärmningen snabbare.

Hansen med flera skriver däremot (se deras Fig. 5) ovan:

The largest climate forcing is caused by increasing greenhouse gases, principally CO2 (Fig. 5). The annual increment in the greenhouse gas forcing (Fig. 5) has declined from about 0.05 W/m2 in the 1980s to about 0.035 W/m2 in recent years. The decline is primarily a consequence of successful phase-out of ozone-depleting gases and reduction of the growth rate of methane. Also, the airborne fraction of fossil fuel CO2 emissions has declined and the forcing per CO2 increment declines slowly as CO2 increases due to partial saturation of absorption bands, so the CO2 forcing growth rate has been steady despite the rapid growth of fossil fuel emissions.


Figuren visar ökningstakten för växthusgasernas påverkan (forcing). Det är denna ökningstakt i forcingen som leder till ökad temperatur och den har alltså minskat sedan 1980-talet. Detta beror på att freonutsläppen har fasats ut (det röda bandet) och att metanhalten (det blå bandet) har planat ut (man frågar sig för övrigt hur detta går ihop med jordbruksverkets förslag om köttskatt för att minska metanutsläppen – som det ser ut i Fig. 5. är det blå bandet nu så smalt att det inte finns mycket att minska).

Men framförallt har den stora posten, koldioxidforcingens ökningshastighet, planat ut. Detta beror på att den andel av koldioxiden i emissionerna som hamnar i atmosfären sakta minskar samt att koldioxidens förmåga att absorbera värmestrålning avtar enligt det logaritmiska sambandet.

Följden av dessa saker är att forcingen från växthusgaserna ökar med en takt som utvecklar sig enligt det allra modestaste utsläppsscenarierna enligt IPCC. Scenarierna finns inritade i Fig. 5 där de scenarier som betecknas med A kan ge höga temperaturer medan B1 är ett mycket modest scenario. Den verkliga utvecklingen ligger uppenbarligen lägre än B1.

Hansens med fleras analys stöder verkligen inte den bild som Christian Azar målar upp för att göra det rimligt att temperaturen skulle kunna öka med 4 grader till år 2100. Och till detta kan vi tillägga att klimatkänsligheten förmodligen är betydligt lägre än i de klimatmodeller som beräknat temperaturökningen från de olika scenarierna.

januari 25, 2013   142 Comments

Göran Ahlgren på Newsmill

Göran

Göran har skrivit en artikel på Newsmill ”WEF i Davos: Varken dagens eller gårdagens domedagsprofetior stämmer”.

Ingressen:

”World Economic Forum i Davos lägger klimathotet på toppen av den långsiktiga katastroflistan. Men det är ingen skillnad på klimathotet och andra dystopier som genomsyrar det västerländska samhället sedan Malthus och Ehrlichs spådomar om människans undergång. Verkligheten går inte profetiornas väg. Temperaturökningen har planat ut sedan mer än 16 år, kopplingen mellan påstådd klimatpåverkan och extremväder saknar saklig grund, havsnivån ökar i samma eller långsammare takt än den gjort under hela 1900-talet, etc.. Många vetenskapsmän låter värderingar styra forskningen och utgår ifrån svaret istället för frågan.”

 

januari 24, 2013   68 Comments

Jordbruksverket – Kossor i hagen

Jordbruksverket om kött

I tisdags kom Jordbruksverket ut med en ny rapport med rubriken ”En hållbar köttkonsumtion” som gav upphov till feta tidningsrubriker och diskussioner i både media och på bloggar. Jordbruksverkets pressrelease där det även finns en länk till själva rapporten.

Om vissa bara hade läst så långt som till ingressen till pressreleasen hade nog många märkliga diskussioner kunnat undvikas:   

”I västvärlden behöver vi äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. Vi föreslår inte någon köttskatt men konstaterar att frivillighet också behöver kompletteras med offentliga styrmedel på internationell nivå. Det är slutsatser i en ny rapport där Jordbruksverket beskriver olika aspekter av en globalt hållbar köttkonsumtion.”(min fetning)

Vidare i texten i releasen menar Jordbruksverket att konsumtionen kan minskas genom att vi i första hand slänger mindre mat. Att betande djur behövs för den biologiska mångfalden och de öppna landskapen. Att svensk köttproduktion ligger bra till ur hållbarhetssynpunkt. Att vi behöver bättre märkning och kunskap för att kunna göra bättre val men att frivilliga val behöver kompletters med offentliga styrmedel på internationell nivå. Jordbruksverket betonar att det är avgörande att regler, miljöskatter och subventioner är på en internationell nivå.
 
Jag vet inte riktigt hur mycket dumt som har skrivits i media och på bloggar de senaste dagarna men här är några axplock:
 
 
 
 
Det fungerar alltså inte så bra att som Susanna Birgersson på DN gör, hacka ner på just dem som äter LCHF-kost. Jag vet inte om hon skriver utifrån ren okunskap men kosten går inte ut på att äta mer kött utan mer fett (och mindre kolhydrater). Att LCHF-kosten har blivit mycket populär samtidigt som köttkosumtionen visar en liten nedgång speglar kanske till en del att det inte är fråga om ett ökat intag av kött. 
 
Jurdbruksverket diskuterar i rapporten vilka slags styrmedel som skulle kunna vara intressanta och genomförbara och det handlar inte bara om kött. För min del skulle jag vilja se en tydligare märkning, så långt är jag med, men införs en generell skatt på exempelvis nötkött, utan att ta hänsyn till hur djuren har fötts upp, tycker jag att man helt missar målet.
 
———————
Uppdatering 2013-01-24 09.36
 
Tydligen har fler än jag reagerat på Susanna Birgerssons utfall mot LCHF-kosten och i dagens papperstidning har hon gjort en rejäl pudel. Heder till dig Susanna!

http://www.kostdoktorn.se/rattelse-i-dn-om-kott-och-lchf/

januari 24, 2013   41 Comments

Åhnej – vi måste rädda asteroiderna!

astroid technology

Att världens resurser håller på att ta slut vet ju alla. Lika självklart är det att vi behöver lägga om hela världens ekonomi så att vi får en grön och global planekonomi där allt ransoneras ut av de vetenskapliga experterna inom FN så att vi inte sliter ned jorden genom onödig lyxkonsumtion.

Men nu vill de kommersiella krafterna förstöra Naturen, närmare bestämt asteroider. I sin hänsynslösa jakt på naturresurser så tvekar man inte att exploatera ännu ett naturvärde. Bevara asteroiderna!

Källor: BBC, CBS.

januari 23, 2013   39 Comments

Från fakta till ren myt

svalbardren

Ibland blir de övergripande vetenskapliga frågorna angående vad som styr förändringar i klimatet svåra att överblicka. Informationen blir helt enkelt övermäktig för de som har begränsad kunskap.  För att få perspektiv på hur kunskap formas, utvecklas och fogas samman till mer lättsmälta bitar för den vanliga läsaren kan det vara givande att följa en liten tråd från ax till limpa, inom ett område där man själv känner sig bekväm att utvärdera påståenden. Det är avsikten med dagens inlägg.

I gårdagens DN skrev Karin Bojs under rubriken Så påverkas Arktis djur av varmare klimat”.

Utgångspunkten för hennes artikel var en populärt hållen artikel i Science med titeln ”Climate Events Synchronize the Dynamics of a Resident Vertebrate Community in the High Arctic” av Brage B. Hansen et al. 2013.

Vad den senare artikeln i grunden handlar om är – hur vinterregn påverkar tre stycken växtätare: svalbardrenen, fjällripan och den ryska fältsorken samt fjällräven, ett opportunistiskt rovdjur. Det som rubriceras som ”climate event” är flera dagar av regn under en vintersäsong, men som i mina ögon borde betecknas som ”weather event”. Om det regnar under vintern och sedan fryser på täcks marken med ett istäcke vilket försvårar djurens möjlighet att beta av den låga tundravegetationen. Varmare väder under sommaren ökar dock tillgången på föda. Hansen och hans kolleger har sett hur populationerna hos samtliga av de tre växtätarna synkront minskar drastiskt när omfattande regnväder infaller under vinterhalvåret. Det fjärde djuret, fjällräven, kan dock dra nytta av de större antalen döda renar och och får en bra efterföljande reproduktionssäsong, den enes bröd den andres död.  Efter en ödesdiger vinter för växtätarna finns det färre djur inför nästa vintersäsong varvid fjällrävarna drabbas. Resultaten är naturligtvis logiska, och vi hör ibland om hur svenska renar på vinterbete har det knapert om det blir för hård skare, dvs när blidväder och kallt dito omväxlar.  Artikel i Science handlar egentligen om hur vädret påverkar de tre växtätarna synkront, och predatorn med eftersläpning och inte om huruvida fenomenet vinterregn har ökat eller inte. Vad som förutsätts och som läsaren leds in i som en självklarhet är att i framtiden dessa regnvädershändelser skall inträffa oftare och därmed skapa sämre möjligheter för dessa djur att överleva. Redan den ursprungliga Science-artikeln skapar legitimitet och intresse genom att infoga sig i en alarmistisk agenda. Den spelar på ett hot om framtida förändringar och säger:

Icing is predicted to become more frequent in the circumpolar Arctic and may therefore strongly affect terrestrial ecosystem characteristics. …….

The present study therefore represents a bellwether of how future changes in climate and extreme events during winter may contribute to shape ecosystem functioning and stability in the terrestrial Arctic.

Jag kan tycka att författarna hade haft större ära av att enbart berätta om den verklighet som deras undersökning ger vid hand, men det kan läsas mellan raderna att vikten av deras arbete skall ses i ljuset av att det kan vara en väckarklocka (bellwether) för framtida klimatförändringar. Det skall påpekas att varken dessa vinterregn har ökat eller djur populationerna totalt minskat under tjugoårs-perioden 1990 och 2010. Med andra ord kan resultaten inte användas som tecken på att klimatförändringar skett på Svalbar under perioden i fråga.

Svalbard är på många sätt unik genom sitt läge på så hög latitud och placerad i Golfströmmen, blåser det från nordost blir det kallt, kommer vinden från syd är det lika varmt som i vattnet och det regnar. Både Svalbardrenen och Svalbard-fjällripan är annorlunda än sina kontinentala släktingar, renen kort och satt och ripan påtagligt större. De har utvecklats i enlighet med Svalbards klimat och tycks tåla stora svängningar i vädret. Att populationerna uppvisar drastiska svängningar är det naturliga tillståndet för de bägge arktiska arterna ren och fjällripa.

Författarna till Science artikeln måste dock ge en referens till framtida och pågående klimatförändringar för att understryka betydelsen av deras arbete och redan i den första meningen uttrycks ”hotet” med orden:

In the Arctic, climate is now changing rapidly

Referens ges till en skrift AMAP 2011 (Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic (SWIPA): Climate Change and the Cryosphere. Arctic Monitoring and Assessment Programme (AMAP), Oslo, Norway). Där skall med andra ord påståendet om att i Arktis förändras klimatet nu snabbt – verifieras. Någon utredning eller referens om hur klimatet har utvecklats eller kommer att utvecklas på just Svalbard ges inte, vare sig i artikeln eller i referenserna. Om vi går till AMAP 2011/ SWIPA så är den tyvärr starkt påverkad av samma alarmistiska virus som drabbat så många av dessa sammanställningar om tillståndet i miljön och världen. Där finns naturligtvis en ”Summary for Policymakers” som radar upp ett antal vaga påståenden och delvis ogrundade påståenden som t.ex:

Evidence from lake sediments, tree rings and ice cores indicates that Arctic summer temperatures have been higher in the past few decades than at any time in the past 2000 years 

Här finns en nyproducerad (2011) hockeyklubba där uppmätta temperaturer läggs på proxitemperaturer i välkänd ordning (man trodde att den var ur världen, men detta var ju 2011). Kombinationen av AMAP 2011, Hansens artikel om djuren på Svalbard och Bojs artikel i DN bildar en cirkel som innefattar ett antal indicier som förväntas skapa en verifierad bild av verkligheten. Den liknar indiciekedjan kring massmördaren Quick, allt strålar samman och blir tydliga bevis på skulden, men skrapar man på ett så faller de övriga som i ett dominospel. AMAP 2011 i sin tur refererar till IPCC 2007 för ”orsakerna” till uppvärmningen vilken då till 90% säkerhet är orsakad av människan. Sedan beskriver de att det för närvarande är varmare i Arktis än på tvåtusen år. På Svalbard dör djuren när det blir vinterregn, och det kommer bli mer av den varan framöver då det blir varmare, och ur allt detta drar Bojs slutsatsen att:

”Hela djursamhällen förändras när klimatet blir varmare. Det har norska forskare nu kunnat visa för första gången genom att studera renar, ripor, möss och fjällrävar på Svalbard”.

Bojs fortsätter med:

”Världen blir varmare och allra fortast går klimatförändringen i Arktis. En viktig frågeställning är därför vad som ska hända med de arktiska djuren”.

”Signed, sealed and delivered”- fakta, myt och svammel i en enda röra.

Kanske är det petimeteraktigt att påpeka att det inte var en ”lokal mus” eller en ” östmarksmus” som studerades utan en införd art av släktet åkersorkar (Microtes) som kallas rysk fältsork på svenska. Det gör en väsentlig skillnad, därför mössen skulle mycket väl ha, liksom fjällrävarna ha gagnats av tillgång på kött. De flesta känner antagligen till att möss även äter kött med stor aptit. Sorkar är dock utpräglade växtätare.

Karin Bojs uttrycker vidare att:

I dag är kraftiga vinterregn ett extremt väder på Svalbard”.

Är vinteregn något ”extremväder” vintertid på Svalbard?, är det inte stora växlingar, i alla fall längst i söder som är regel, snarare än undantag? 2012 publicerade Solheim, Stordahl och Humlum en artikel som knöt årsmedeltemperaturen på Svalbard och framförallt vintertemperaturen till solcyklernas längd. Deras modell förklarade 60% av den observerade variationerna med längden av solcykeln med 10-12 års fördröjning. Variationerna av vintervädret, då solen inte lyser, förklaras av sydliga varma vindar. Just vintern uppvisar väldiga variationer med en 60-årig cykel i enlighet med AMO. Variationerna är uppenbarligen stora varför regn under vintern knappast kan betecknas som extremväder. Och varför använda ordet extremväder? Enligt Solheims och Humlums regressionslinje är utvecklingen av medeltemperaturen vid flygplatsen i Longyearbyn -0,1°C sedan 1912. Den tycks förvisso sluta i mitten av förra decenniet men det blir svårt att prata om allt varmare Svalbardvintrar.

 

Microsoft Word - Solheim_Stordahl_Humlum_SvalbardSunFinal.docx

 Temperaturen i Longyearbyn i svart. Solcyklernas längd markerade med röda cyklar (längden i y-axeln). Överst den jämna sommartemperaturen, nederst den kraftigt svängande vintertemperaturen (Solheim et al 2012)

Elisabeth Isaksson har 2003 publicerat en studie av rekonstruerade temperaturväxlingar på Svalbard sedan 1400-talet, baserat på syrearton-isotopen (18-O)i isborrkärnor från två geografiskt skilda glaciärer. Det är uppenbart att  det stora ”klivet” ur den lilla istiden (LIA) skedde från början av 1800-talet fram till 1940, allt sedan dess ligger den på en hög men flack platå.

doi:10.1016/j.pce.2003.08.053

Nederst temperatur-proxy (18-O) i tioårsperioder från 1600-talet i svart och isen nordgräns i grått från valfångstfartyg (Vinje 1999)

Sammanfattning: Först föreligger en förvisso tendentiöst hållen men intressant grundartikel som belyser en logisk korrelation mellan fyra arter och variationen av tillgången på deras föda. Djurens numerär har inte förändrats drastiskt över de tjugo år som de observerats, men varierar starkt mellan åren i samklang med vinterregn (funktion av vintertemperaturer). I andra källor finner vi en i lång sextioårig cykel som tycks styra vintertemperaturen på Svalbard sedan 1912 men med stora svängningar mellan åren.

Vi har alltså fyra djur på Svalbard som uppvisar drastiska svängningar i antal styrda av vintervädret. Regnen vintertid påverkas av temperaturen som tycks variera med solcykelns längd och en längre sextioårig cykel (AMO). Under 1800-talt och fram till 1940-talet klev Svalbard ut ur den lilla istiden. Vintertemperaturen har dock inte generellt stigit under de senaste hundra åren.

Ur detta skapar DN´s vetenskapsredaktion en artikel som ”visar på hur djuren i Arktis påverkas av ett varmare klimat” med underton av att att djuren i Arktis och de ekologiska systemen synkront kommer drabbas negativt när klimatet blir allt varmare.

Det kallas att vara vetenskapsreporter.

redigerad 08:51

januari 23, 2013   70 Comments

Ja, proppen verkar verkligen vara ur…

Water leak

James Hansen har ju tyvärr fått rollen av allmän driftkuku här på TCS under åren, tack vare sina alarmistiska prognoser alltsedan klimatfrågans begynnelse. Han har ifrågasatts för sin ursprungliga prognos som startade alarmismen, sin temperaturdatastatistik som tycks ha justerats på ett märkligt sätt, sin aktivism (inkluderande arrestering och allmänna okvädningsord mot ”skeptiker”) samt en bok ”The Storms of my Grandchildren”. Och märkliga intervjusvar på bl.a. SVT, där han alltid framställts som en ständig ikon och profet.  Den som vill läsa mer i frågan kan exempelvis använda TCS sökfunktion på hans namn.

Nu har det märkliga hänt att Hansen i åtminstone ett avseende gjort en tvärvändning. TWTW skriver följande kommentar i sitt senaste utskick:

  • James Hansen: The most iconic scientist in global warming / climate change establishment is James Hansen of NASA’s Goddard Institute of Space Studies (NASA-GISS). With two colleagues he published a paper this week stating: ”The 5-year mean global temperature has been flat for a decade, which we interpret as a combination of natural variability and a slowdown in the growth rate of the net climate forcing.” In spite of the statement, Hansen asserts his belief that background warming is occurring, but the evidence is weak. The paper states: ”The long-term warming trend, including continual warming since the mid-1970s, has been conclusively associated with the predominant global climate forcing, human-made greenhouse gases,” citing the 2007 IPCC report. The paper also states that: ”If solar irradiance were the dominant drive of climate change that most global warming contrarians believe, then a global cooling trend might be expected.” This is a misstatement because many carbon-dioxide-caused-global-warming skeptics recognize that there are forms of solar energy, other than irradiance, that may be involved and that has been made clear to Hansen. For a critique of the paper see the comments by David Whitehouse of GWPF. One may not always agree with Hansen’s conclusions or methodology, but at least he is demonstrating honesty and integrity in publishing the paper with the first quoted statement that will put him at odds with much of the climate establishment. One can only speculate if the UN Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), which is preparing its Fifth Assessment Report (AR5), will reach the same conclusion. If not, and if the IPCC continues claim that humans are causing unprecedented and dangerous global warming by emitting greenhouse gases (GHG), particularly carbon dioxide (CO2), and that the IPCC understands the causes of global warming / climate change, then the IPCC, once again, will demonstrate it is a political body not a scientific one. Although the second draft of AR5, including the summary for policymakers, has been leaked onto the internet, we do not know what the final draft will say. That is due to be released in September 2013. There are massive sums of money involved both for political policy and for the climate establishment to keep the global warming express on track. No doubt Hansen will come under intense pressure from the climate establishment and from politicians to retract or significantly modify the paper. Similarly, no doubt the research scientists of Britain’s MET Office are under intense pressure to retract or significantly modify their findings of no statistically significant global warming in the surface data for 16 years and their projections of no warming through 2017. Whatever the MET’s shortcomings, the integrity of the research scientists is to be admired. Please see links under Problems in the Orthodoxy and Challenging the Orthodoxy.
  • (James Hansen Admits Global Temperature Standstill Is Real By David Whitehouse, GWPF, Jan 17, 2013 http://www.thegwpf.org/hansen-admit…Link to Paper by Hansen, Sato, & Ruedy, Global temperature Update Through 2012, Jan 15, 2013 http://www.columbia.edu/~jeh1/maili… )

Jo, man ska alltid beundra personer som kan ompröva en ståndpunkt man tycks ha låst sig till. Vetenskapen är ju trots allt sådan att sanningen slutligen kommer fram.

Det var Marie Curie som en gång sade något i stil med 

  • ”Nothing in life is to be feared, it is only to be understood. Now is the time to understand more, so that we may fear less.” 

januari 22, 2013   133 Comments

Axplock bland läsvärda länkar

clamorouscits

Det är ju inte var dag man hittar något riktigt maffigt att dra upp inom TCS ämnesområden, men antalet maskar verkar närmast oändligt i den ”can of worms” man får serverad, för den som vågar titta, läsa, lyssna och tänka. Jag tänkte därför i dag kopiera Maggie’s gamla approach att bidra med lite lästips från runt om i världen istället för att söka komma med egna försök till djupsinnigheter.

I övrigt känner jag viss skrivkramp efter alla dessa år, men åkte på att vikariera i dag för en av oss som förmodligen fryser i skidbackarna uppe i Härjedalen. Någon kanske i veckändan såg den 20 år gamla filmen Barton Fink på SVT - som bygger på samma författarsyndrom.

Det mesta är väl sagt i klimatfrågan, men trots allt är det nödvändigt att ständigt upprepa det - bland annat för nytillkomna som utsatts för påverkan som liksom vår koltrast ovan sträcker på sanningen så den nästan går av.

Vi kan ju börja med Donna’s blogg – den 19 januari. ”Authors of ‘Extreme Misrepresentation” – jo, bara nya avslöjanden om den inre cirkeln i IPCC – läs och förskräcks.

Och IPCC surar på, med ett tvåsidigt ”statement” om den senaste läckan

En person som Londonborna tror på, brittisk journalist som på allvar vågar ifrågasätta den förhärskande AGW-dogmen – ganska underhållande. Ja, jag tror proppen är ur nu.

En stackars stelfrusen eko-aktivist i England, som tillåts av polisen att gå hem på kvällen för att värma sig för att sen återvända till sin sittstrejk i en vägtunnel på morgonen. Ja – han längtar nog efter global warming.

Den aktuella vädersituationen i England beskrivs målande här.

Från Watt’s blog – om den Europeiska utsläppshandelns fortsatta ”downfall”.

Vanliga människor lider genom politikernas lekstuga – här en rapport från Wall Street Journal om dagens realiteter. Det är inte bara i Tyskland man nu stjäl ved.

And now for something completely different - sjukdomsspridning via egna sunkiga väskor, istället för att använda livsmedelsaffärernas fräscha plastkassar – som sen används för att paketera hushållssopor.

Mitt eget boendeområde har en tid haft insamling av matavfall i särskilda soptunnor för dem som ”önskar” – dvs genom att mutas med väsentligt lägre sopavgift än övriga. Aldrig ett ord om det bisarra i att stimulera matslöseri, istället för att tillaga och äta bara det man behöver?

Dimensioneringen är dessutom en tunna varannan vecka! Förmodligen också fastfrusen på vintern så den inte töms - och bevisligen illa stinkande på sommaren.   Jag skrev mer om detta här i ett inlägg ”Miljöskadlig Miljöomsorg” för något år sedan.

Ja – det blev väl inte så mycket – men kanske TCS läsare kan bidra med en livaktig debatt i dag, och några ytterligare lästips? Så kanske jag kan komma med något mer, senare i dag?

 

januari 22, 2013   23 Comments

En nyansering av debatten

DN 130121

Sammanfattningsvis menar vi att en temperaturökning med så mycket som 4°C under detta århundrade är mycket osannolik. Det finns inte heller någon grund för påståenden att tropiska orkaner har blivit mer extrema eller vanligare, skriver Lennart Bengtsson mfl på dagens DN Debatt

 

januari 21, 2013   252 Comments

En ljusnande framtid eller …

Det finns något egendomligt kluvet över alla framtidsscenarior. Det förefaller som om de flesta unga människor idag är optimistiska om sin egen framtid, och det finns förutsägelser som går ut på att hälften av de barn som föds idag (åtminstone i ett land som Sverige) kommer att bli över 100. Tekniken förväntas också fortsätta att utvecklas som under de senaste 50 åren – allt kommer att bli jättebra.

Sedan finns det de som funderar över ekonomin och som är djupt pessimistiska. Peak, peak, peak. Allt kommer att ta slut, Hur alla dessa barn ska kunna bli så gamla om de kommer att leva i misär och fattigdom förstår inte jag.

Slutligen finns det de som oroar sig för miljön och klimatet och de flesta av dem är djupt pessimistiska. I de stora tidningarna kan man få alla dessa framtidsutsikter parallellt utan att någon tycks bry sig.

Kanske är det bäst så. Några sidor talar om hur bra allt kommer att bli, några om hur dåligt det kan gå, och sedan så får några förutspå jordens undergång. Då är man ju helgarderad.

I det sammanhanget är det egendomligt att klimatet är någonting som nyhetsmedia eller bloggar alls tar upp.

Det som händer är att ibland blir det extremväder som rapporteras – åtminstone om det är varmt någonstans och ibland kommer det nya artiklar som antingen förklarar klimatförändringar som naturliga variationer som då tas upp på skeptiska bloggar, eller artiklar som talar om hur mycket koldioxidhalten har ökat och som då tas upp i media.

Men egentligen borde inte klimat överhuvudtaget diskuteras i nyhetsmedia. Något som i den mån det alls definieras brukar beskrivas som ett medelvärde av 30 års väder hör ju inte hemma i nyhetsmedia och egentligen inte heller på bloggar. Den enda anledningen till att bloggarna behövs är ju inte att klimatet förändras utan att klimatpolitiken fortfarande är ett stort hot mot oss alla.

 

januari 21, 2013   12 Comments