Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — mars 2013

Plast

Ocean-array-560x315

Apropå DNs tråkiga nyhet om att fleecetröjor är miljöfarliga (hur skall det nu gå för alla mullefrälsta renlevnadsmänniskor på Södermalm?), så kan jag inte motstå frestelsen att förmedla en glad nyhet från supermiljöbloggen:

”Boyan Slat må bara vara 19 år gammal men han kan redan vara en av vår tids stora uppfinnare. 

Den farkost som han designat går under namnet ”Ocean Cleanup Array” och kan plocka upp mot 7 250 000 ton plastavfall ur våra hav. Farkosten består av ett nätverk av flytande bommar och plattformar som slukar upp flytande skräp, sorterar skräpet från plankton och sedan placerar skräpet på flytande pontoner som enkelt kan transportera skräpet i land. Väl i land kommer skräpet återvinnas.”

Ingemar Nordin

mars 31, 2013   16 Comments

Alltfler medier överger alarmismen

klimatcykler

Att det inte skett någon global uppvärmning på 15 år och andra vetenskapliga fakta börjar få följder för många inflytelserika internationella tidningar.

The Economist har tidigare hållit fast vid den ortodoxa läran från FN om koldioxiden som ett stort hot mot mänskligheten, och där enda motmedlet är en globalt dirigerad avveckling av fossilsamhället. Men i en lång och mycket informativ artikel så presenterar man faktiskt en hel del av den forskning som direkt talar emot en katastrofal uppvärmning av klotet. I fokus för diskussionen står klimatkänsligheten. Ny forskning visar ganska tydligt, menar man, att klimatkänsligheten troligtvis är överdriven av IPCC. Klimatpanelens bästa uppskattning är ju +3°C vid en fördubbling av koldioxidhalten sedan slutet på 1800-talet. Men enligt senare resultat så ligger den i intervallet 1 – 2°C. (Om klimatkänsligheten är, säg, 1,5 så kan vi förvänta oss ungefär samma uppvärmning i framtiden som den vi upplevt under 1900-talet, dvs. c:a 0,75°C).

Artikelförfattaren gör också den viktiga poängen att ett lågt värde på klimatkänsligheten har stora konsekvenser för politiken och ekonomin. Om världen blir 0,75°C varmare på 100 år så är det ju knappast någon katastrof som kan motivera de enorma förluster som en snabb avveckling av den fossila energikällan skulle åstadkomma. Bättre då att anpassa sig om och när det behövs.

En välkänd tidning från vårt grannland Danmark, Jyllands-Posten, har ett 4-sidigt inslag om den snedvridna klimatdebatten och hur många forskare, media och politiker drivit fram en helt dominerande ställning med hjälp av diverse katastrofhot. Lennart Bengtsson ryter till ordentligt. Tyvärr har jag inte tillgång till Jyllands-Posten, men P Gosseling och Arne Garbøl ger en sammanfattning här.

Också tyska Die Welt har en balanserad artikel där även klimathotsskeptiker kommer till tals. P. Gosselin ger ett engelskspråkigt referat.

Det verkar således som vi är på väg mot en mer öppen och granskande och mindre alarmistisk medierapportering. Åtminstone utomlands. Här i Norra Nordkorea händer inte så mycket på den fronten, vad jag kan märka. (Eller här)

GLAD PÅSK ALLA!

Ingemar Nordin

mars 31, 2013   56 Comments

Kylan fortsätter

Lambs in the snow

Det är ganska oundvikligt att den kalla våren ger upphov till en del funderingar. Många tidningar och etermedia tar upp detta ämne.

Förra året så hade vi en ganska varm marsmånad i Nordeuropa och Nordamerika om jag minns rätt, i år har det varit ovanligt kallt. Även om jag tycker mig ana vårens ankomst här i vår skånska sommarstuga, så blev mars en vintermånad snarare än en vårmånad. Det är den kallaste mars sedan 1962 i England enligt The Guardian. Och kylan verkar fortsätta april ut. (Som tur är så är det Met Office som står för den prognosen :-) )

Även tidskrifter från södra halvklotet har uppmärksammat kylan i norr, t.ex Investigate Daily. Ian Wishart noterar där att en global nedkylning kan ske snabbt. Bara på några få decennier så kan temperaturen sjunka flera grader. Han citerar Utah’s Geological Survey:

“En av de senaste mer förbluffande upptäckterna är den anmärkningsvärda hastigheten hos dessa förändringar. Inom det otroligt korta tidsspannet (geologiskt sett) på blott några få decennier eller t.o.m. några få år, så har den globala temperaturen fluktuerat så mycket som 15°F (8°C) eller mer.”

Vi har nätt och jämt nått upp till temperaturerna från tidigare interglacialer:

interglacialer

Kylan har medfört en hel del problem i Europa. Överdödligheten i Storbritannien är c:a 40 000, och energiproducenterna varnar för att man inte kommer att klara av att generera tillräckligt med värme och elkraft om inget görs. Till saken hör ju att de engelska politikerna helt ställt in sin energipolitik på att gynna s.k. ”förnyelsebar” energi sedan flera år tillbaka. Ingen tycks ha räknat med fem kalla vintrar i rad.

Samma sak gäller för Tyskland och deras politiker. Här har man ”gått före” genom sin energi-vändning och byggt ut vind- och solkraft i ett rasande tempo samtidigt som man avvecklar sin kärnkraft. Resultatet är skenande energipriser med förutsägbara svårigheter för de fattigaste hushållen och tysk industri.

Den kalla marsmånaden i Tyskland slår massor av rekord enlig Bild (översatt till engelska av P. Gosselin): Det är den femte vintern i rad som ligger under det normala, för Tyskland som helhet kommer mars månad att hamna 4°C under det normala och slå ett 100-årigt rekord, Dresden har haft de lägsta marstemperaturerna sedan 1917, Potsdam (där alarmistcentret PIK ligger) har fått de lägsta temperaturerna för denna tid på året sedan 1899, den lägsta maxtemperaturen på -3°C var den lägsta på 150 år i Berlin, och våren ligger nu c:a fyra veckor efter sitt normalschema.

Nåväl, säger vi som är realistiskt lagda beträffande klimat och väder, det här bevisar inte att vi är på väg mot en ny istid eller ens mot en ny Liten Istid. Fem år med kalla vintrar (och kassa somrar) ligger inom de normala klimatvariationerna.

Just så; de kalla vintrarna är normala variationer.

Fast nu var det bara det att alla talar om att vi har ett onormalt klimat: Värmen skulle stiga snabbare än vad vi trott, snön skulle vi bara glömma, vintrarna skulle bli milda, somrarna skulle bli stekheta och torra, osv. Det borde inte vara normalt om nu IPCCs klimatmodeller med inprogrammerad dominans för koldioxiden hade haft rätt.

Ingemar Nordin

mars 31, 2013   75 Comments

Forskning och Framsteg och Illustrerad Vetenskap – sorgebarn i tiden

fof1303_lrez500x650_ill_se

Vi hade Forskning och Framsteg på avdelningen på KTH tills för några år sedan, då bl.a. jag fick nog och sade upp prenumerationen. Givetvis var den enögda klimatalarmism tidningen förmedlar den slutligen utlösande faktorn. FoF verkar via en Stiftelse som stödjs av samtliga svenska forskningsorgan – ex. KVA, Energimyndigheten, SIDA, MISTRA etc. och måste därför verka i politiskt korrekt anda, men läsningen blev till slut alltför irriterande.

Problemen på FoF tycks snarare förvärrats sedan förre chefredaktören Fjaestad ersattes med Patrik Hadenius. Jag hade egentligen tänkt skriva något redan när nr 2 2013 kom, men det blev inte av.

Nummer 2, 2013 hade speciellt en recension av Mann’s bok  ”The Hockey Stick and the Climate Wars”, skriven av Jörn Spolander. Vad tycks om dessa passager?:

”…Få diagram har väckt sådana strider som den liggande Hockeyklubban. Bladet ligger till höger och pekar tvärt uppåt – en kristallklar bild av hur Jordens medeltemperatur dramatiskt har ökat sedan industrialiseringen…”

”…Plötsligt blev den framstående klimatforskaren utsatt för smutskatsning, mordhot och märkliga attacker- …”

”…en skakande och dråplig bild av den ojämna kampen mellan akademiker och PR-proffs när det gäller att föra ut sitt budskap …”

Ja, jag vet egentligen inte vem denne Jörn Spolander är, men han verkar ha legat i ide det senaste decenniet.

En som borde veta bättre kom också till tals i en egen krönika i samma nummer – det gäller en person som i media allt oftare lyfts fram som märklig allvetande guru när det gäller allt mellan Himmel och Jord – Uppsalaprofessorn i teoretisk fysik Ulf Danielsson.

Artikeln börjar: ”Slarviga journalister och överdrivna rubriker skadar förtroendet för forskningen” och fortsätter med Higgspartikeln och annat tänkvärt inom UD’s eget specialområde.

Den slutar dock med en trippel Mollbergare med skruv:

”…Vad händer när den slarviga journalistiken, som ingen längre sätter sin tilltro till, berättar om något verkligt farligt?

Vi vet vad som händer. Det har redan hänt.

Världens klimat är på väg att löpa amok. Polerna smälter, haven stiger och hela vår civilisations framtid står på spel…”

Ja, ack ja. Undrar vem som tutat i Ulf Danielsson detta? Jag har mina aningar.

Nu tipsade vännen Tege Tornvall om vad som måste vara innehållet i nr 6, 2013 av den liknande men helkommerisella tidningen Illustrerad Vetenskap: åtta sidor om Extremt väder, allt givetvis som en följd av AGW.

Författaren Keld Conradsen skriver: ”Sambandet är dock enkelt: vår civilisation släpper ut mängder av koldioxid, temperaturen stiger och mängden vattenånga i atmosfären ökar. Vattenånga fungerar som bränsle för vädret. Den extra energi som vattenångan tillför sätter mer fart på regnskurar, cykloner och värmeböljor. Forskarna vid IPCC är också säkra på att väderdramatiken blir ännu intensivare i framtiden. Alla datormodeller pekar på att vädret kommer att bli våldsammare.”

Där finns följande talande rubriker:

Atmosfären är dopad med CO2

Värmebölja: Rena bastun på sommaren

Torka: Stora områden flämtar efter vatten

Tornador: Tornador raserar allt i sin väg

Sandstormar: Sandstormar för med sig bakterier

Tropiska cykloner: Tropisk värme föder cykloner

Extrema skyfall: Solsken pumpar upp regnväder

Översvämningar: Bostadsområden dränks Allt med dramatiska bilder, givetvis.

Där finns tre kurvor, alla för 1970-2010: Stadigt ökande CO2-halt från 325 till 390 ppm Stadigt ökande temperatur trend från 14 till 14,6 grader Språngvis ökande halt vattenånga från 10,2 till 10,65 procent. Ingen av dem redovisar källor. Särskilt temp-kurvan är förenklat missvisande, särskilt efter 1998.

Jag provprenumerade på ett par nummer av Illustrerad Vetenskap för något år sedan, men fann den redan då alldeles för dålig.

mars 30, 2013   133 Comments

Den framtida koldioxidhalten är redan obevekligt modellerad

Jag har i många år förundrat mig över de extremt noggranna bestämningarna av exempelvis den atmosfäriska koldioxidhalten som hävdas från exempelvis mätstationen vid Mauna Loa. Normalt anges halterna med 5 siffror, vilket i de flesta kemiska sammanhang är ogörligt eller mycket svårt. När de nu gäller en parameter som varierar under dygnet, året och läget på Jorden blir det än mer konfunderande. Bara vindriktningen vid mätstationen bör påverka, speciellt också den närbelägna vulkanen, som är ganska så aktiv. Bilden visar en sammanställning av globala data, och är tagen från en webbsida på ESRL - ”3-dimensional representation of the global distribution of atmospheric CO2 for 2000-2009.  The 10-degree latitude band in which Ascension Island resides is highlighted in red” (klicka för större bilder).

esrl

Årstidsvariationerna på speciellt Norra Halvklotet är mycket tydliga och anses ha sitt ursprung i växtlighetsförändringar (fotosyntes/förruttnelse) och urgasning/upplösning av koldioxid i haven.

Själva mätuppställningen som används på Mauna Loa och andra mätstationer är baserad på IR-absorption - men är i vissa avseenden mycket primitiv för att vara en ”spektrometer”. Den har ingen monokromator baserad på prismor eller gitter (”dispersive”) som brukligt – bara filter som släpper igenom ett ganska brett våglängdsband.

Av denna anledning kallas mätuppställningen ”non-dispersive” – vilket av de flesta uppfattas som något extra fint, när det nu är tvärtom. Liknande instrument används vid exempelvis kemisk processindustri (tillverkas av bl.a. Siemens) och hävdas ha en basnoggrannhet på någon procent – alltså tre tiopotenser sämre än ”fem siffrors noggrannhet”.

IR-absorptionen översätts till ”koncentration i atmosfären” via ”Lambert-Beer’s lag”, p.s.s. som i alla normala spektroskopiska mätningar av koncentration inom exempelvis kemi. Som några av läsarna vet så gäller ju Lambert-Beer’s lag endast vid monokromatisk strålning (och flera andra bivillkor), pga strålningsabsorptionens logaritmiska natur. Det ”logaritmiska sambandet” kommer också in i sammanhanget ”strålningsmässig växthusverkan”.

Vissa (inklusive IPCC) söker envist hävda att exempelvis koldioxidens, vattenångans och metanets enskilda faktorers påverkan är additiva. Det är exempelvis därifrån man får nonsenssiffran ”25 ggr” för metans ”uppvärmningspotential” jämfört med koldioxidens – i själva verket överlappar IR-spektra och metanets absorption (med en låg halt av ca 1.5 ppm) drunknar i den från koldioxid (ca 390 ppm) och vattenånga (säg 3 procent – ca 30000 ppm).

Men även om detta med exempelvis metan tål att upprepas ständigt är det är en parentes i dagens inlägg. Frågan är: hur får man då fram dessa fantastiskt välbestämda koldioxidhalter?

Procedurerna är väl dokumenterade, exempelvis här, och i den vetenskapliga litteraturen (se ex litteraturreferenser på slutet i samma länk). Nyckeln är till att börja med att växelvis jämföra IR-absorptionen från den lokala atmosfären med den från mycket noggrannt framställda gasblandningar med koldioxidhalt mycket nära den i atmosfären. Det lokala atmosfärsprovet är dessutom torkat, för att eliminera problemet med vattenångans spektrala överlapp med koldioxidens. Mätningarna upprepas timvis, men mängder av mätdata förkastas.

thoning

Verkliga rådata från 1984 visas ovan. Bilden är tagen från Thoning et al. , ”Atmospheric Carbon Dioxide at Mauna Loa Observatory – 2. Analysis of the NOAA GMCC Data, 1974-1985”,  J. Geophys. Res,  94 (1989) 8549-8565

Sen lägger man på en mängd kriteria för att acceptera eller förkasta en viss mätpunkt. Jovisst, det kan ju motiveras.

Men det riktigt märkliga börjar vid den efterföljande databehandlingen.

To reduce noise in the determination of the global estimate due to synoptic-scale atmospheric variability and measurement gaps, we fit a smooth curve to the weekly measurements.   To approximate the long-term trend and average seasonal cycle at a site (subscript “STA” for station), a function of the form

  • fSTA(t) = ao + a1t + a2t2 + ∑k=1,4[b2k-1sin(2πkt) + b2kcos(2πkt)]

is fitted to the measurements [Thoning et al., 1989].  The above function includes 3 polynomial parameters (quadratic) and 8 harmonic parameters, sine and cosine which can be converted to amplitude and phase of each harmonic, if desired.  The initial number of parameters chosen can vary depending on the trace gas, the site and the sampling frequency.  To account for interannual variability in the seasonal cycle, the residuals, rSTA(t) = cSTA(t) – fSTA(t) where cSTA(t) denotes the actual observations, are digitally filtered through a low-pass filter with a full width at half maximum (FWHM) set to ~40 days.  The smooth curve is then defined as

  • SSTA(t) = fSTA(t) + {rSTA(t)}40day

Figure 2 shows the smooth curve, S(t), fitted to background CO2 measurements from Ascension Island for 2000-2009. (Alltså exemplifierade inte från stationen vi Mauna Loa (19 grader N, 155 grader W), utan den vid Ascension Island (8 grader S, 14 grader W), som har en mycket mindre årstidsvariation)

gm_figure2

Hm… en 11-parameteranpassning, följd av ”smoothing” – inte konstigt att mätdata ser så bra ut.

Men vad jag kan förstå så görs sen ingen återrevidering av tidigare data, baserat på senare information? Det som en gång hamnat i tabellen som en månadsavläsning ”ligger”.  Någonstans såg jag en mening om återkalibrerering av referensgasblandningarna efteråt – för att rätta verkligheten efter kartan då ? :P Och vilken mätmetod skulle man använda – och varför använde man inte den från början?

Ärligt talat har jag under mina snart 50 år inom kemivetenskapen, där jag just företrädesvis sysslat med databearbetning och analys, aldrig stött på något som liknar de procedurer man använder i detta sammanhang.

Givetvis är inte de verkliga mätdata alls så bra som 5 siffror i normalt vedertagen mening. Även om de rent mättekniskt vore det skulle man inte kunna kompensera för naturlig variation via exempelvis olika vindmönster (se första figuren ovan).

Frågan är varför man utför denna låtsalek?  Även tre siffrors noggrannhet räcker ju väl för ändamålet, och mätdata på den nivån är säkert sunda. Ingen ifrågasätter normalt de trender man ser, och det finns många andra ”oberoende” mätstationer än Mauna Loa (om man nu inte fifflar med kalibreringsgasblandningarna, där ett enda labb har monopol på framställningen :P ).

Jag gissar att man helt enkelt vill ge mätningarna hög status, och ett sken av extrem kvalitet. Risken man löper är ett förlorat vetenskapligt förtroende, trots en troligen i grunden mycket hög ambitionsnivå.

Från den humoristiska sidan går mina associationer dels till alla märkliga examenssvar man fått under åren – ett tentaproblem med i övrigt 3-siffriga ingångsdata resulterar i ett ”Svar:” (om man kan hitta det förståss) på något i stil med 4375.76543329 (i bästa fall med angiven enhet). Givetvis direkt avskrivet från miniräknarens display.

Och dels till en postdoc (utlandsforskning efter en PhD/doktorsexamen) en av mina professorskollegor en gång hade. Det var en dam från Kina, som producerade de mest fantastiska räta linjer utifrån ganska svåra mätningar. Han frågade henne hur hon bar sig åt, och fick det leende svaret att ”Jag mäter första och sista punkten, och sen fortsätter med mellanliggande värden. Om de inte faller på den räta linjen mäter jag om…”

mars 30, 2013   24 Comments

Långfredagsroligt?

När jag var tonåring (växte upp i Uddeholm/Hagfors i Värmland) fanns det inte mycket nöjesutbud på Långfredagen – allt var ju stängt, och på radion var det allvarlig klassisk musik. ”Som protest” ordnade dock lokala SSU dans för medlemmar – men jag hörde inte till det gänget. Rimligtvis höll jag nog mest på att tillverka bomber på Långfredagen – på den tiden var Påsken den stora smällartiden – inte Nyår. En av de bästa bombtyperna kom vi på av en slump.

Det lokala Hemvärnet hade bazookas (ca 50 cm långa raketer) för stridsvagnsbekämpning. Efter skjutövningar med dessa (utan skarp stridsspets) blev det alltid några tomskal (av någon aluminiumlegering?) över i skjutvallen, som vi tyckte var kul. Tanken var ursprungligen att återfylla dem - och se om man kunde få till en raket. Skjutrampen blev placerad på en närbelägen sjö (Rådasjön) och pjäsen fylldes med Klorex och socker, och tändes med stubin. Vi tog givetvis ordentligt skydd.

Nja – inne i röret fanns en veckad plåtremsa avsedd som armering för den ursprungliga raketbränslesatsen – efter någon sekunds brinnande smälte den och täppte den igen utblåset, och det blev en hiskelig explosion istället. Vi uppepade det några gånger. Jo, det var andra tider. Då kunde man utan frågor också som 15-åring gå till det lokala Hemvärnskontoret och kvittera ut ett Mausergevär med skarp ammunition. Det kanske inte var så lyckat, men inget hände som tur var.

Vill någon återuppleva barndomens glada lekar kan kanske denna Raketbränsleinstruktion på YouTube inspirera? Men jag avsäger mig allt ansvar… Intressant detta med katalysen via ”rost” (järnoxid) – liknande får man ju om man söker få eld på en sockerbit med en tändsticka. Doppar man sockerbiten i aska tänder den och brinner. Det gör den inte annars.

Ja, kanske vi ska ta lite lättsamma bilder istället … Dags för vårservice på bilen? Det finns paketpris.

bild

Om man nu litar på verkstaden ?

bild2

Det finns annars sällsamma varelser på bl.a. KTH, som troligen inte är så praktiskt händiga …

bild5

I går besökte jag ett lantbruk norr om Uppsala – jo, nog är det livat på landet.

bild3

Men alla tycker inte allt är roligt. förståss

bild4

Nej – nu är det dags för några fantastiska bilder – i form av en Powerpoint på ca 4 MB - de åtföljdes av denna text:

  • Extraordinary Photos From LAURENT SCHWEBEL. Sad loss of this special photographer. French photographer Laurent Schwebel, 52 years old, was stabbed and killed and his camera stolen while he was taking pictures in Buenos Aires A naturalist photographer, he was born in 1959 in the Alsace region of eastern France and killed on February 8, 2012, in Plaza San Martin, Retiro, Buenos Aires. He worked as a geologist, naturalist and photographer guide of a French travel agency specializing in travel naturalists.

Och musikhälsningen är till minne av Alvin Lee, som tragiskt gick bort häromveckan i samband med en rutinoperation. Ett av mina bästa musikminnen är från ca 1970, då han uppträdde Live med sitt band i Lunds Konsthall(!) – jag satt bara någon meter från högtalarna. Och som grädde på moset var det ett inslag där han och Peps Persson jammade på scen…

mars 29, 2013   36 Comments

Ny omvälvande (?) klimatmodelleringsstudie även intressant för min hobbyforskning

I en ny artikel av Armour med flera (2012) rapporterar man om en klimatmodelleringsstudie som kommer fram till ett helt nytt synsätt på klimatkänslighetens variation med tiden i klimatmodeller. Deras nya tänkesätt är omvälvande om det håller genom att det innebär att många tidigare arbeten som bestämt klimatkänsligheten blir ogiltiga. Artikeln är också av stort intresse för min klimatvetenskapliga hobbyforskning enligt min artikel Björnbom (2013a) eftersom tillämpning av deras nya teori ger en förklaring till mina resultat, både varför jag får ett högt värde på jordens kylande effekt (klimatåterkopplingsparametern) och varför kyleffekten släpar efter temperaturändringarna.

Som jag diskuterat i en tidigare bloggartikel, Vetenskaplig diskussionsartikel av TCS-skribent: Jorden har visat stor förmåga att kyla sig vid ökad temperatur, så hänger jordens avkylningsförmåga och klimatkänsligheten starkt ihop. Ett högt värde på jordens kyleffekt vid en ökning av temperaturen, klimatåterkopplingsparametern, motsvarar en låg klimatkänslighet. I mina resultat i artikeln Björnbom (2013a) är motsvarande klimatkänslighet så låg, 0,6 C per koldioxidfördubbling (motsvararar att klimatåterkopplingsparametern är lika med 6 W/(m2 C)), att de flesta klimatforskare instinktivt anser att detta är fel. Det är bara några få klimatforskare, såsom Christy, Spencer och Lindzen, som kan acceptera en så låg klimatkänslighet.

Men den nya artikeln av Armour med flera (2012) presenterar en ny teori som kan förklara varför mina observationer ger ett så stort värde på klimatåterkopplingsparametern. Den nya teorin förklarar också observationen att ändringen i strålningen ut från jorden släpar efter temperaturändringen.

Artikeln är dessutom av stort allmänt intresse då författarna med tillämpning av sin nya teori genomför rena rama masslakten av ett stort antal tidigare klimatvetenskapliga artiklar, varav fler i nuläget anses som banbrytande. Så om Armours med fleras artikel blir väl mottagen och accepterad som korrekt av det klimatvetenskapliga samhället så kommer dessa hittills ansedda som banbrytande artiklar att förvisas till glömska i de vetenskapliga arkiven.

Denna masslakt gäller alla de studier där man använt sig av med satelliter observerad strålning för att bestämma klimatkänsligheten och det gäller också ett antal arbeten som bygger på att använda från klimatmodeller beräknad utgående strålning från jorden för att bestämma klimatkänsligheten. Likaså menar Armour och medförfattare att de studier där man bestämt klimatkänsligheten genom att titta på hur klimatet ändrats vid övergången från istiden förmodligen är ogiltiga eftersom man haft stora ändringar i fördelningen av de lokala temperaturändringarna vid denna övergång så att klimatkänsligheten har ändrats.

Centralt i Armours och medförfattares teori är att olika områden på jorden har olika stor förmåga att ändra strålningen ut i rymden från atmosfärens topp när den lokala temperaturen ändras. De lokala områdena har alltså olika stor återkoppling i utgående strålning vid ökad temperatur, olika stor lokal klimatåterkopplingsparameter med andra ord. Men parametern antas vara konstant i varje område och ändras alltså inte med tiden.

Figur 1 visar den bild av den lokala klimatåterkopplingsparametern som Andrews med flera räknat fram med sin avancerade klimatmodell.

Figur 1

Färgerna anger hur stor jordens förmåga att kyla sig vid en grads temperaturökning är. Författarna använder alltså negativt värde på klimatåterkopplingsparametern, ju mer negativt värde desto bättre kyls jorden, motsvarande en lägre klimatkänslighet. Ju mer negativt värde klimatåterkopplingsparametern har desto bättre kyls jorden på denna plats. På till exempel platser där färgen är som mörkblåast så är värdet på klimatåterkopplingsparametern (som betecknas med λ) -4 W m-2 /K, dvs. för en grads temperaturökning ökar strålningen ut i rymden från denna plats med 4 W/m2.

Det finns som synes även positiva värden på denna parameter, främst i polartrakterna. Där sker det märkliga att när temperaturen ökar så minskar den utgående strålningen till rymden. Detta är ett instabilt förhållande om det skulle ske över hela jorden. Då skulle den globala temperaturen skena och gå mot oändligheten. Men lokalt tillkommer in- och utgående värme genom luft- och havsströmmar så därför får vi inte någon sådan instabilitet. Orsaken till att vi får en minskad utgående strålning vid ökad temperatur i polartrakterna är enligt klimatmodellen att snö och is smälter vid ökad temperatur och att mer solstrålning därför absorberas på grund av minskad albedo.

Den totala strålningen ut i rymden beror därför, enligt författarnas nya teori, på hur temperaturändringen fördelas över hela jorden. För samma globala medeltemperaturändring kan man få olika stor ändring i utgående strålning beroende på hur temperaturändringen fördelas. Jordens förmåga att kyla sig vid en viss ändring i den globala medeltemperaturen kan därför bli helt olika beroende på hur de lokala temperaturändringarna som bygger upp den globala temperaturändringen fördelar sig.

Om exempelvis de lokala temperaturändringarna mest sker i områden med stor förmåga att öka strålningen så kommer vi att få en motsvarande större kylning av jorden globalt sett än om de lokala temperaturändringarna i stället mest skulle ske i områden med liten förmåga att öka strålningen.

För resultaten i min vetenskapliga diskussionsartikel (Björnbom, 2013a) kan Armours med fleras nya teori tillämpas på resultaten enligt Fig. 1 i diskussionsartikeln, se följande figur 2.

Figur 2

Det gäller observationerna för tiden mitten av 2006 till mitten av 2011. Där svänger temperaturen upp och ner, nästan som en sinuskurva och strålningen ut från jorden svänger på samma sätt men med en eftersläpning på sju månader ungefär. Eftersom ändringarna i strålningen är proportionella mot ändringarna i temperaturen så finner vi att klimatåterkopplingsparametern har ett högt värde omkring 6 W/(m2 C) (värdet skall vara negativt enligt Armour med fleras teckenkonvention men positivt enligt min).

Det visar sig nu att man med Armours med fleras nya teori kan förklara både det höga värdet på klimatåterkopplingsparametern (som jämfört med resultaten från klimatmodellen enligt figur 1 har ett värde som är större än varje lokalt värde för denna parameter) och eftersläpningen. Det hänger ihop med hur de lokala temperaturändringarna fördelas. Det höga värdet på klimatåterkopplingsparametern beror på att lokala temperaturändirngar motverkar varandra så att den globala temperaturändringen inte blir så stor samtidigt som fördelningen av temperatändringarna gynnar mycket strålning ut. Eftersläpningen förklaras på liknande sätt.

En mer utförlig förklaring med ekvationer och numeriskt exempel finns i Björnbom (2013b) som är en kommentar där jag diskuterar Armour med flera (2012) och tillämpar deras nya teori på mina resultat.

Det är naturligtvis kul för mig att Armours och medförfattares teori kan tillämpas på och förklara mina resultat som nog är rätt kontroversiella får man förmoda genom sambandet med låg klimatkänslighet. Kanske kan denna teoretiska förklaring göra det lite lättare att få något slags erkännande för det jag kommit fram till.

Men rent allmänt sett så är naturligtvis det som är verkligt tungt med Armour med flera (2012) deras nya teori och masslakten på alla gamla studier om klimatkänslighet. Om deras artikel blir väl mottagen och deras teori allmänt accepterad som korrrekt av klimatforskarsamhället så lär den förändra det klimatvetenskapliga landskapet på ett omvälvande sätt.

Referenser

Kyle C. Armour, Cecilia M. Bitz, Gerard H. Roe. Time-varying climate sensitivity from regional feedbacks. Journal of Climate, in press, 2012, doi: http://dx.doi.org/10.1175/JCLI-D-12-00544.1.

Pehr Björnbom. Estimation of the climate feedback parameter by using radiative fluxes from CERES EBAF. Earth Syst. Dynam. Discuss., 4, 25–47, 2013a. www.earth-syst-dynam-discuss.net/4/25/2013/. doi:10.5194/esdd-4-25-2013

Pehr Björnbom. Comparison of my paper with Armour et al. (2012) gives a possible explanation to the observed time lag in global radiative thermal response. Earth Syst. Dynam. Discuss., 4, C137–C143, 2013b. www.earth-syst-dynam-discuss.net/4/C137/2013/

PS om status för min artikel i ESDD (Earth Syst. Dynam. Discuss.

Det verkar ha varit svårt att få tag i referees, se bilden nedan. Av elva som tillfrågats har till slut två accepterat och en har gett sin rapport som jag också svarat på. Den andra refereen som accepterat har ännu inte kommit med sin rapport. Det finns nu 9 kommentarer, en från referee 1, en från Troy Masters och de övriga är mina svar till referee 1 och Troy Masters. Jag har dessutom jämfört min artikel med ett par nya artiklar som kom efter att jag skickade in min för bedömning, en artikel av Dessler (2013) samt artikeln av Armour med flera (2012) enligt ovan.

Skärmklipp

Uppdatering:

 Glad Påsk! Lena har gett oss en vacker påsklilja i sitt blogginlägg från igår.

mars 29, 2013   37 Comments

Nyanserad analys av SMHI

 

Carnicula / Foter.com / CC BY-NC-ND

Bland det mest spännande jag har läst i olika kommentarsfält de senaste dagarna är att det kalla vårvädret beror på att Golfströmmen har saktat ner på grund av allt smältvatten. Man kan med andra ord läsa vilka stolligheter som helst från ”förståsigpåare” som minsann vet.

Idag kom SMHI med en analys av orsaken till det kalla vårvädret.  

Det beror, enligt Åke Johansson, forskare inom meteorologi på SMHI, på att vi har ett extremt negativ NAO (NordAtlantiska Oscillationen) som resulterar i att lågtrycken inte kommer in till oss. Istället får vi in kyligare luft från Ryssland eller Arktis.

”Den nordatlantiska oscillationen, NAO, är en naturlig svängning i atmosfären över Nordatlanten.”

Det ger ju en betydligt mer nyanserad bild än att kylan skulle bero på låg isutbredning i Arktis i september, eller ja, att golfströmmen skulle ha saktat ner.

 

mars 28, 2013   99 Comments

Regnskog och medias rapportering

 Regnskog

Regnskogen kommer inte att torka upp inom en snar framtid, tvärtom gynnas den av den förhöjda koldioxidkoncentrationen i atmosfären.

Anders Bolling skrev om de två nya studierna med de nya rönen på sin Framstegsblogg häromdagen:

”Eftersom de tempererade skogarna inte längre försvinner (utan växer) ligger orons fokus i dag på den tropiska regnskogen. Vårens hittills intressantaste skogsnyhet, om ni frågar mig, är nya rön om hur känslig regnskogen är för global uppvärmning. Skogen är dubbelt klimatintressant: Avverkning står för runt 15 procent av koldioxidutsläppen, och den fungerar som ”kolsänka” eftersom den tar upp koldioxid. Tänk om den globala uppvärmningen i sig hotar den tropiska regnskogen? Det var just vad en brittisk forskarrapport kom fram till för drygt tio år sedan. Djungeln skulle vara uttorkad år 2050, hette det.

De senaste veckorna har det kommit först en, sedan ytterligare en studie som vänder på steken: I själva verket gynnas skogen mer av den ökade koldioxiden än den missgynnas av den ökade värmen. Den är alltså mer motståndskraftig än man trott. De nya resultaten föranledde huvudmannen bakom den första rapporten, Peter Cox, att backa. Heder åt honom.”

Jag tycker också att det är en av de viktigaste nyheterna inom klimatområdet denna vår och givetvis något som Public Service borde rapportera om. Nu har jag suttit och bläddrat igenom alla vetenskapliga nyheter på SRs och SVTs hemsidor men jag hittar ingenting om dessa nya rön. Upplys mig gärna om jag har fel.

Under tiden rullar WWFs tiggarkampanj ”Jorden har feber” vidare. Nej, jorden har inte feber men det har jag. Har lyckats få influensan och därför blir dagens text lite kort.

 

mars 28, 2013   21 Comments

Stöd oss!

Bäste bloggläsare! Vi behöver din hjälp. Vi tar tacksamt emot bidrag till driften av bloggen. Våra åtta trägna skribenter arbetar som du säkert förstår helt ideellt, men driften och underhållet av sajten är inte gratis. Om du uppskattar bloggen är vi tacksamma för ditt bidrag. Du kan sätta in valfritt belopp på bankgiro 403-9277. Vill du betala med kreditkort eller Paypal, gå in på ”Stöd Oss” och följ betalningsanvisningarna och alternativen.

TACK!

STOCKHOLMSINITIATIVET

Per Welander, ordf., Göran Ahlgren, sekr.

mars 27, 2013   35 Comments