Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Posts from — april 2013

”Tillåten” vidskepelse?

Taro

I P1:s medierna sändes ett tänkvärt inslag häromdagen. Det framgick att man i P4 Sörmland regelbundet har ett inslag med en spåkvinna som spår i tarotkort. Lyssnarna  inbjudes att ringa och ställa frågor om sin framtid och be om råd angående personliga avgöranden. Ett exempel som återgavs var en lyssnare som undrade om hon skulle starta ett eget företag.

Mediernas reporter skall ha ett erkännande för att han verkligen försökte ifrågasätta om det var rimligt att SVT sände ett program med sådant innehåll. Chefen för Radio Sörmland påstod att han tänkt igenom detta och försvarade inslaget med slingrande repliker om ‘populärt bland lyssnarna’ det ‘viktigt med variation’ och att det måste ‘ses mot bakgrund av hela utbudet’ etc.

Så här på Valborg vill jag inte fundera på, eller ens kommentera,  laglighet och anmälan till Radionämnden mm. Däremot kan jag inte underlåta att jämföra med de avvisanden vi på TCS råkat ut för när vi sökt få in repliker i media för att kritisera felaktigheter i  vanliga påståenden om klimatet. Då heter det att man i media måste vara noga med vetenskaplig korrekthet=koncensus. Och det mest hårresande: Det blir ”förvirrande för tittarna/lyssnarna/läsarna”! Andemeningen är att medborgare i Sverige inte klarar av att två påståenden strider mot varandra just när det gäller klimatfrågan.

Tarotkort och val mellan politiska partier det anses vi tydligen tåla. Däremot inte att någon framför och motiverar varför den klimatkänslighet IPCC m fl räknat med är alldeles för hög.

april 30, 2013   27 Comments

Klimatvisa i Valborgstider

tussilago

En dag som denna  kan passa med en visa, och efter ett glas eller två kanske man också klarar att snubbla lagom på versfötterna vid framförandet av de två sista raderna. Texten har nått mig på krokiga vägar, författaren är anonym -  och jag är inte inblandad i tillkomsten!

Idas

Du ska inte tro det blir varmare

utav lite koldioxid!

Det hävdas ju bara av larmare,

som snart får ge upp med sin strid.

Vi vet ju att solen är det som styr

den värmer upp luften och allt.

Men nu har den tagit seme-e-ster,

så nu kommer det att bli kallt.

 

Universum skapar en plasmavåg

mot solen, som då kastar ut

protonvind mot alla plane-e-ter,

det gör ju att molnen tar slut.

Men nu har det blivit ett minimum

och fläckarna syns inte mer.

Globala uppvärmningen har tatt slut

och temperaturen går ner!

april 30, 2013   63 Comments

Ny vecka

Som kanske de flesta vet så betyder ordet ”sabbat” helt enkelt 7. Den judiska sabbaten är alltså den sjunde dagen, vilodagen. Det innebär också att söndagen är den första dagen och måndagen den andra dagen i veckan. Så var det också länge även i kristna kalendrar – även om de kristna därmed fick vila innan de måste ta itu med veckans arbete.

Så hade det kanske fortfarande varit om inte amerikanerna ganska tidigt hade fått lediga lördagar, vilket gjorde att lördag-söndag blev en enhet som kallades week-end, och därmed blev det så småningom otydligt – var söndagen den första eller den sista dagen i veckan?

Modern svensk tideräkning har definitivt fastslagit att i Sverige är måndagen den första dagen i veckan, och om vi helt konsekvent använder MSK – den moderna svenska kalendern så har vi idag

2013181 och detta inlägg  publiceras 20131810730

(d.v.s. klockan halv åtta den första dagen i den artonde veckan år 2013).

Ännu så länge har MSK inte fått officiell status, trots att det är en ganska lyckad sol-mån-kalender, med 52 veckor där det då och då enligt ett ganska komplicerat mönster skjuts in en extra skott-vecka. (Mönstret skulle ha varit komplicerat om även om vi fortfarande följt den julianska kalendern, och de där överhoppade skottåren gör det hela ännu lite mer komplicerat).

Överhuvudtaget har det historiskt varit ganska svårt att skapa riktigt bra kalendrar. Det borde kanske inte vara så där riktigt svårt, det gäller ju egentligen bara att kunna räkna till 365, men i gamla tider var det en sak att räkna till 365 och en annan och betydligt svårare att skriva talet.

Ett alternativ var då att bara räkna till 30 och att därför använda månvarvet som grundenhet. Så småningom skapades det dock ganska bra kalendrar baserade på solen. I vår kulturkrets kom först den julianska kalendern som så småningom mer och mer kom att ersättas med den gregorianska.

I våra dagar har den västerländska tekniska dominansen kommit att innebära att vår gregorianska tideräkning har kommit att bli en internationell standard. Det finns dock fortfarande ett antal kalendrar som används parallellt med denna, såsom exempelvis den muhammedanska, den persiska eller den buddhistiska.

Jag vill i detta sammanhang passa på att nämna att även om vår gregorianska tideräkning är ganska bra, så pass bra att det tar ungefär 3000 år innan den kommer en dag fel, så finns det faktiskt en kalender som är ännu bättre, nämligen den persiska för vilken det tar ungefär 5000 år innan den kommer en dag fel. Ändå är denna kalender mindre komplicerad än vår eftersom den helt enkelt har 8 skottår på 33 år istället för på 32 år.

Nåväl, egentligen har detta om tideräkning inte så mycket med varken det ena eller det andra att göra utan anledningen till att jag tar upp det är helt enkelt att jag tycker att det är besvärligt att skriva ett blogginlägg att publiceras på måndagmorgnar.

Det är besvärligt av två skäl, det första är att under helgen så brukar Peter och Ingemar ofta skriva lysande och aktuella inlägg som jag alltid läser med stor beundran och glädje, men samtidigt svär över att några tänkbara ämnen och vinklingar redan använts. Det andra är att jag ju gärna vill få våra trogna läsare på gott humör och därför helst vill presentera något uppmuntrande.

Eftersom jag sedan många år finns med på mail-listan ”Climate Sceptics” så har jag genom åren läst ett stort antal brev och artiklar om olika klimatrelaterade frågor, och jag har fått ett antal favoriter som alltid skrivit vettigt och informativt. En sådan person är australiensaren William Kininmoth och en annan nyzeeländaren Vincent Gray.

Jag tyckte att det kunde vara intressant att googla på dem och upptäckte att de var omnämnda på bland annat Wikipedia, Desmogblog och Sceptical Science. Syftet var helt enkelt att få eventuella läsare att ifrågasätta dessa personers trovärdighet.

Huvudargumentet brukar vara att personer som angrips inte är klimatforskare i en bestämd förutfattad mening – d.v.s. att de inte publicerat vetenskapliga artiklar i ”godkända tidskrifter”. På mig gör detta ett närmast komiskt intryck.

Den viktiga frågan, det allting handlar om är huruvida mänsklighetens användning av fossilt kol kommer att leda till en katastrofal uppvärmning av jorden. Jag kan inte förstå hur en artikel om exempelvis de biologiska konsekvenserna av en eventuell uppvärmning med 2 grader någonstans på jorden skulle göra en forskare mer kompetent att ha en välgrundad uppfattning i denna fråga.

För mig är det snarare tvärtom – den som skrivit vetenskapligt har en egen specialitet – en specialitet som hen gärna vill förstora betydelsen av. Många, och speciellt kanske de mest namnkunniga skeptikerna, är däremot generalister med breda kunskaper inom många klimatrelaterade områden.

Min favorit William Kininmoth var exempelvis chef för klimatforskningsavdelningen inom Australiens motsvarighet till SMHI från 1986 till 1998.

Allt vad jag läst av vad han skrivit har visat på gedigna kunskaper i meteorologi och om en sådan person efter att ha varit med om processen att skriva IPCC-rapporter blir skeptisk till hela verksamheten så har han säkert goda skäl.

Eftersom vi matematiker drabbas av en yrkesskada som består i att vi i första hand granskar argument, medan exempelvis referenser spelar mindre roll, så är det främsta skälet till att Kininmoth bllivit en av mina favoriter att han alltid haft goda argument i det han skrivit.

Vid sidan av enskilda skeptiker finns det också ett antal grupper som, liksom Stockholmsinititativet slutit sig samman för att granska IPCCs verksamhet. Någon gång framöver kommer jag att ta upp några av dessa.

 

april 29, 2013   62 Comments

Hänt i veckan

vindkraft

Alltfler börjar ifrågasätta vindkraften. En grupp KD-politiker initierade en debatt om vindkraften i SvD. Här är ett citat från deras slutreplik:

Systemet med elcertifikat har i verkligheten inneburit att en eluppvärmd villa fått en ökad kostnad om ungefär 1000 kronor per år. Ytterligare 7500 kronor per år tillkommer när elöverföringsavgifterna dubbleras så elnäten kan hantera vindkraftens stora variationer. Till detta kommer ökade elkostnader. Kostnaden är störst för boende och företag på landsbygden. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vindkraftsstodet-dyrt-for-elkunden_8123518.svd

P1-Morgon i Sveriges Radio hakar på:

Är subventionerna till vindkraft väl använda pengar eller är det dags att slopa stöden och istället satsa pengarna på exempelvis järnvägar? Hör Sven Börjessons reportage om Tyskland där subventionerna skjutit i höjden och skapar debatt.

En grupp kristdemokratiska kommunpolitiker kräver nu att de svenska subventionerna till vindkraften slopas från 2015. Debatt mellan Ebba Busch, kristdemokratiskt kommunalråd i Uppsala, och Kent Persson, vänsterpartistisk ledamot i riksdagens näringsutskott. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5511675

I Dagens Samhälle skriver Lydiah Wålsten, ansvarig för tillväxt- och miljöfrågor på Timbro:

Kommunernas intresse för egen vindkraft kommer av den energiskattebefrielse som ges till kommuner för egen elproduktion (givet att de inte säljer elen vidare) samt de subventioner som tillfaller alla vindkraftsproducenter i form av elcertifikat. http://www.dagenssamhalle.se/debatt/kommunal-vindkraft-brbygger-pa-glaedjekalkyler-5275?vote=0#roster

På Timbros nya vindkrafts-site kan man göra beräkningar på vad kommunerna riskerar att förlora med sina ”satsningar”. http://www.kommunalvind.se/

Till sist ett inslag i barn- och ungdomsserien i TV6, Världens största konspirationer med Erik & Mackan (avsnitt 7). Kan vi blåsa av domedagshoten om klimatet? En kort replikväxling mellan undertecknad och Maria Wetterstrand c:a 5.25 min. in i programmet. http://www.tv6play.se/play/301677/?autostart=true .

Ingemar Nordin

april 28, 2013   27 Comments

Har önskan om konsensus skadat forskningen?

Consensus

I flera artiklar och rapporter har forskarna börjat ifrågasätta konsensustänkandet inom klimatforskningen. Det från politiskt håll pådyvlade kravet på klara och säkra besked från forskarsamhället har, menar många, tvärtom skadat den normala vetenskapliga processen. Konsensus, inte sanningen, har blivit klimatpanelens övergripande mål.

Talet om ”konsensus” emanerar från det politiska uppdrag som FNs klimatpanel, IPCC, har. Det finns detaljerade regler om vad som krävs för att IPCC skall sanktionera skrifter och uttalanden i deras namn. Det gäller förstås sammanfattningarna (Summary for Policy Makers) som skickas ut till politiker och journalister, men även allt från tekniska rapporter och stödjande material till själva den mångsidiga huvudrapporten. Slutrapporten skall nämligen accepteras av plenarsessionen bestående av FN-byråkrater och representanter från de ingående nationernas regeringar.

Detta behov av konsensus inom undergrupper, arbetsgrupper och slutligen i plenarmötena har sedan skapat en allmän föreställning om att alla klimatforskare skulle vara eniga – vilket de naturligtvis inte är och aldrig har varit. Det handlar i realiteten om att IPCC-processen skall leda fram till att ett 60-tal författare inom varje arbetsgrupp, och senare plenarmötet, skall enas om en skrivning. Men myten om att det skulle råda någon sorts konsensus bland all världens klimatforskare har noga odlats och spridits av IPCCs ledning och dess svans av propagandister eftersom man vet att de allra flesta mottagare av budskapet om klimathotet inte själva kan, eller vill, sätta sig in i sakfrågan utan föredrar auktoritetsargument.

Politiker vill ha klara och säkra besked, inte delade meningar i en härva av bevis och motbevis. Och eftersom de betalar för det, via skattemedel, så levererar naturligtvis IPCC precis en sådan ”konsensusuppfattning”. För att uppnå enighet så uttrycks inte påståenden och prognoser i en preciserad siffra utan i intervall med tillhörande sannolikheter. T.ex. att uppvärmningen blir mellan 2,0 och 4,5 grader vid en fördubbling av CO2-halten. Intervallen ifråga avspeglar egentligen i lika hög grad IPCC-författarnas (och modellernas) oenighet som deras enighet.

Har strävan efter att uppnå godkännande och enighet skadat själva klimatforskningen? På sistone så verkar debatten om detta ha blossat upp på allvar. Judith Curry recenserar en kritisk artikel av Mike Hulme. Hulme skriver t.ex.:

Den ensidiga satsningen på en utestängande konsensus var den verkliga tragedin i Climategate. Inte för att e-postmeddelandena från Climatic Research Unit (CRU) avslöjade något avgörande fejkande av grunddata eller bedrägeri, men att de uppvisade en vetenskaplig kultur som utestängde kritik och som var emot att dela med sig av sina data.

Judith Curry har också själv skrivit en artikel om problemet med konsensus-byggandet. Hon säger bl.a.:

Klimatsamfundet har arbetat i mer än 20 år för att skapa en vetenskaplig konsensus om antropogen klimatförändring. Analyser från flera discipliner stöder slutsatsen att processen för det vetenskapliga konsensussökandet som använts av IPCC har haft den oavsiktliga konsekvensen att snedvrida både vetenskapen och de tillhörande beslutsprocesserna.

I en rapport av Emil A Röyrvik från SINTEF, Consensus and Controversy, så sägs det bl.a. att talet om stor enighet och att ”science is settled” är överdrivet. Rapporten konstaterar istället att det finns en robust, kritisk diskussion inom klimatvetenskapen och att strävan efter att skapa en konsensus snarare representerar en politiserad och ovetenskaplig tilltro till ”vetenskapen” – en strävan som går på tvärs emot normal vetenskaplig praxis.

Man säger vidare att kravet på vetenskaplig konsensus och ”eliminerandet av tvivel”, önskan om att förklara AGW-teorin såsom avgjord en gång för alla, och att driva igenom detta med högst fördömande och nedsättande omdömen (att ifrågasätta är ”oansvarigt, vårdslöst och omoraliskt” etc.) går inte ihop med vetenskapens ethos. Proceduren stöds inte heller av observatörer och tänkare såsom Kant, Popper, Merton och Polanyi som ser vetenskapen som en kontinuerlig diskussion, öppen för kritik, antidogmatisk, och förespråkare för metodologiskt tvivel och ett organiserat ifrågasättande.

Jag håller helt med om dessa synpunkter från Judith Curry, Mike Hulme och Emil A Röyrvik. Klimatforskningen som helhet har förlorat åtskilligt med tempo och trovärdighet genom detta utestängande av kritiker och förhindrandet av en öppen diskussion. Alltför mycket energi har lagts ned från centralt håll på att motarbeta en viss typ av ifrågasättande, och politiskt ”unhelpful”, forskning istället för att med ett öppet sinne pröva olika teorier och forskningsspår. Forskningsfonderna har tyvärr i hög grad spätt på denna snedvridning genom sitt dogmatiska stöd för IPCCs huvudspår.

Det är bra om detta politiska konsensusivrande, och den ensidighet som det faktiskt åstadkommer i klimatforskningen, nu ifrågasätts av forskarna själva.

Ingemar Nordin

april 28, 2013   227 Comments

Klimatet och mänsklighetens energiförsörjning

Kärnkraft

Jag fick i veckan ett mail från en av våra finska läsare, Lena Huldén, som tipsade om en bra artikel. I Finlands kommunistpartis husorgan ”Tiedonantaja” ingick 2013-04-13 en artikel om hur mycket en eventuell övergång till förnybar energi skulle kosta globalt och för Finland i förhållande till GDP. Statistik och uträkningar presenteras. Artikeln har väckt stor kalabalik inom partiet där ledningen till största delen domineras av klimattrogna. Författaren är Larry Huldén.

Lena och Larry Huldén är bägge entomologer. Larry Huldén doktorerade på parasitsvampar på insekter och är intendent på Naturhistoriska Centralmuséet i Helsingfors universitet och Lena är docent i applicerad zoologi och undervisar på Forstvetenskapliga institutionen i Helsingfors universitet. Lena har också doktorerat i historia och senare ytterligare en gång i entomologi.

Artikeln är kanske lite längre än vad som är brukligt på TCS, men jag finner den väl värd att läsa. Så med tillstånd av författaren, håll till godo.

Här följer artikeln:

Gästinlägg av Larry Huldén

Under de senaste aderton åren har FN i olika delar av världen organiserat nitton klimattoppmöten och nästan 30 tekniska klimatmöten. Över 180 000 registrerade deltagare från c. 190 stater har använt över en miljard dollar i resor och uppehällen. Under de senaste 16 åren har koldioxidens andel i atmosfären stigit med 10 % till följd av användningen av fossila bränslen men världens medeltemperatur har inte stigit. Den internationella mellanstatliga klimatpanelen, IPCC, har förutspått att världens medeltemperatur kan stiga med 2 – 6 °C före seklets slut om inte koldioxidutsläppen minskar. Osäkerhetsgränserna beror på olika åsikter om hur klimatkänsligheten svarar på exempelvis en fördubbling av koldioxidhalten.

År 1972 beställde Romklubben, som representerar politiker, forskare och ekonomer, en rapport som uppskattade sambandet mellan jordens naturresursers tillgångar och befolkningsökningen. Man oroade sig för de sinande energikällorna. En av rapportens slutsatser då var att oljan skulle räcka i högst 20 – 50 år framöver. Uppskattningen var en felbedömning och nu, 40 år senare, förefaller oljan att räcka till ännu i årtionden. Enligt de nyaste uppskattningarna finns det stenkol ännu för tusen år. (…)

Läs hela artikeln

Klimatet och mänsklighetens energiförsörjning

 

april 27, 2013   502 Comments

Fredag, och gatan är inte sopad från grus än

imgblue

Ja, ett steg i taget kanske man kan lösa världens problem? Själv minns jag från ca 1970 en Albansk gäst i 40-årsåldern vid Lunds Universitet, som stirrade i förfäran, och med ett ansikte som en fågelholk, på en stadsbuss, som framfördes av en dam i ungefär samma ålder.

Kanske var det för att det var otänkbart i Albanien att klara av det, pga avsaknad av servostyrning eller annat – vad vet jag. Men visst fick kvinnor annars jobba där…

Jag har inte så mycket i inkorgen denna vecka för denna mer lättsamma öppna tråd – dagens tema blev djurens värld – de har det mestadels lättare än vi mäniskor:

ATT00013

Men de kan ha liknande problem

ATT00004

Ja, hur skulle hundarna klara sig utan oss? De kan ju också bidra till mer effektiva diskprocedurer?

ATT00008

ATT00015

De lär sig snabbt – om de vill …

ATT00014

Men drabbas nog också av ålderskrämpor

ATT00016

Ja, gruset var det – tänk att man inte hör ett knäpp om dessa enorma dammoln, från krossat ”sandningsgrus”.  De har farit runt nu i mer än en månad. Istället yrar man hur mycket som helst om (tydligen närmast osynliga) ”hälsofarliga partiklar” som tillskrivs dubbdäcksanvändning (om någon undrar så har jag inte dubbdäck).

Det hela börjar också bli hysteriskt. Om man under vintern åkt E18 norrut från Stockholm eller i motsatt riktning har kanske någon noterat att det  fram till glesbebyggelsen vid Hägernäs varit hastighetsbegränsat till 70 – pga ”höga partikelhalter” – konstant – vare sig det regnat eller snöat eller inte.

Detta är alltså en motorvägsstäcka, med normalhastighet 100 – och jag tror knappt någon ens vågat köra så sakta som 70. Många har nog inte ens uppfattat skyltarna – de är något overkliga.

Längs samma sträcka – men på några 100 meters avstånd – går också Roslagsbanan. De som köpt villor eller lägenheter längs denna klagar nu högljutt och militant över bullret från denna järnväg som funnits i 100 år … Ja, var är logiken att flytta dit då?

Bullerplank uppförs nu i stor skala, och bekostas givetvis främst av andra.  Liksom längs den parallella E18-sträckningen.

Men våren är snart här. Jag hörde sädesärlan i går, och i ett hörn av trädgården är vitsippor på väg att slå ut. Det mesta blir nog ”normalt” till slut.

Musik ?  En dam igen kanske – inte vem som helst. För mig själv öppnades på 60-talet en helt ny värld med paret Warwick/Bacharach’s musik. Och så svårsjunget! Inte många skulle klara det.

Jo, hon var nära släkt med Whitney Houston.

april 26, 2013   18 Comments

Hockeyklubban RIP

En ny intressant rekonstruktion av den globala temperaturen under de senaste tvåtusen åren har publicerats. Den bekräftar bilden av att hockeyklubban som lyftes fram av IPCC 2001 var ett extremfall i fråga om likheten med en hockeyklubba.

Artikeln har väldigt många författarnamn:

M. Ahmed, K.J. Anchukaitis, A. Asrat, H.P. Borgaonkar, M. Braida, B.M. Buckley, U. Büntgen, B.M. Chase, D.A. Christie, E.R. Cook, M.A.J. Curran, H.F. Diaz, J. Esper, Z. Fan, N.P. Gaire, Q. Ge, J. Gergis, J.F. González-Rouco, H. Goosse, S.W. Grab, N. Graham, R. Graham, M. Grosjean, S.T. Hanhijärvi, D.S. Kaufman, T. Kiefer, K. Kimura, A.A. Korhola, P.J. Krusic, A. Lara, A. Lézine, F.C. Ljungqvist, A.M. Lorrey, J. Luterbacher, V. Masson-Delmotte, D. McCarroll, J.R. McConnell, N.P. McKay, M.S. Morales, A.D. Moy, R. Mulvaney, I.A. Mundo, T. Nakatsuka, D.J. Nash, R. Neukom, S.E. Nicholson, H. Oerter, J.G. Palmer, S.J. Phipps, M.R. Prieto, A. Rivera, M. Sano, M. Severi, T.M. Shanahan, X. Shao, F. Shi, M. Sigl, J.E. Smerdon, O.N. Solomina, E.J. Steig, B. Stenni, M. Thamban, V. Trouet, C.S. Turney, M. Umer, T. van Ommen, D. Verschuren, A.E. Viau, R. Villalba, B.M. Vinther, L. von Gunten, S. Wagner, E.R. Wahl, H. Wanner, J.P. Werner, J.W. White, K. Yasue, and E. Zorita, ”Continental-scale temperature variability during the past two millennia”, Nature Geoscience, 2013. http://dx.doi.org/10.1038/ngeo1797

Rekonstruktionen ser ut så här:

Skärmklipp

Anledningen till att det är så många författare är att rekonstruktionen är resultatet av ett mycket omfattande internationellt samarbete inom något som kallas The PAGES 2k Network.

En av författarna till rapporten från detta imponerande internationella samarbete är Fredrik Charpentier Ljungqvist vid Stockholms Universitet. TCS gratulerar!

PAGES ägnar sig åt tre nyckelfrågor:

1) Hur såg de viktigaste mönstren och formerna av klimatvariationerna på sub-dekala till orbitala tidsramar ut och hur fungerar de?

2) Hur relaterar klimatvariationer och extrema händelser till de viktigaste primära påverkande faktorerna, nämligen orbitala sådana, sol och vulkaniska?

3) Vilka återkopplingar påverkade och modulerade klimatet?

Detta är centrala problem inom klimatvetenskapen som till stora delar ännu inte är förstådda. Man skriver på PAGES webbsajt:

Vi har förstått att på kontinental till regional skala så är klimatet starkt modulerat av interna variationer, t.ex. NAO och Atlantic Multidecadal Oscillation (AMO) i Atlanten, och El Niño Southern Oscillation (ENSO) och Pacific Decadal Oscillations (PDO) i Stillahavsområdet. Men samspelet mellan viktiga processer för olika tids- och längdskalor är inte helt klarlagda (Bengtsson et al., 2006).

Det är en artikel av Lennart Bengtsson och medförfattare som citeras här: Bengtsson, L., Hodges, K. I. and Roeckner, E. 2006: Storm tracks and climate change, Journal of Climate, 19: 3518-3543.

Det är alltså viktigt att bland annat få klart för sig hur temperaturen har böljat upp och ned under århundradenas gång. Där har nu stora framsteg gjorts jämfört med det diagram av Mann och medarbetare som kom att kallas hockeyklubban som lyftes fram av IPCC år 2001. Se figur 2.

Figur 2

Figur 2a visar hockeyklubban enligt Mann med flera från 1999. Lägg märke till att den gäller för norra halvklotet medan den nya kurvan är global. Hockeyklubbsformen enligt Mann är mycket markant med sitt raka skaft och klubbladet som plötsligt uppträder med början omkring år 1910. Hockeyklubban raka skaft skulle innebära att de interna variationerna inte har varit så stora.

Men enligt de efterföljande rekonstruktionerna för norra halvklotet enligt figur 2b som publicerades i IPCC 2007 ser vi något annat. Jämförelsen med skaftet på Manns hockeyklubba visar att de nya rekonstruktionerna ger en helt annan bild av de interna variationerna. En av de viktigaste rekonstruktionerna är där med svensk medverkan, en svensk-rysk studie, där de svenska forskarna är Anders Moberg, Karin Holmgren och Wibjörn Karlén.

När vi nu ser på den nya studien enligt den översta figuren så jämförs den med fyra andra studier. En är just den med Moberg, Holmgren och Karlén. En annan är en studie av Ljungqvist. Av fyra studier som man jämför med är alltså två med svensk medverkan. Den studie av Mann med flera som nämns är från 2008 och kom faktiskt flera år efter Mobergs med flera.

Den nya studien ger en bild av att de interna variationerna har varit betydande i motsats till hockeyklubban enligt Mann. Men den visar också att de interna variationerna har varit större på norra halvklotet än globalt. Den nya studien blir alltså något av en dödsruna för hockeyklubban för norra halvklotet. Manns hockeyklubba RIP (rest in peace = vila i frid).

Slutligen, även om vi lever i en alltmer globaliserad värld så är det ändå något visst med när svenska forskare gör sig gällande. Svensk klimatvetenskap tycks stå sig bra internationellt. I samband med denna nya studie av de senaste tvåtusen årens klimat har jag haft välgrundad anledning att nämna fem framstående svenska klimatforskare: Ljungqvist, Moberg, Holmgren, Karlén och Bengtsson. Det är väl inte så dåligt!

april 26, 2013   115 Comments

Roy Spencer – klimatforskare och skeptiker

I min serie om kända klimathotsskeptiker har nu turen kommit till Roy Spencer. Jag träffade Roy 2009 i samband med hans tal för riksdagsledamöter där Stockholmsinitiativet hade bjudit in honom.

I serien av inlägg om skeptiker har tidigare Nir Shaviv och Bob Carter varit med. Nir Shaviv är övertygat om att solen styr klimatet. Bob Carter anser att AGW-hypotesen har flera fel och att den nuvarande uppvärmningen är naturlig. Likadan uppvärmning har skett många gånger sedan förra istiden.

Roy_Spencer

Roy är doktor i meteorologi och har utvecklat satellitmätningar av temperaturen. Numera jobbar Roy som klimatforskare på University of Alabama. NSA, NOAA och DOE har stött Roys arbete och han har enligt egen uppgift aldrig arbetat på något sätt för oljeindustrin.

Roy har tidigare jobbat på NASA och har numera en egen känd sajt. Roy är med och ansvarar för temperaturmätningarna enligt UAH.  Dessa är satellitbaserade. Roy har kommit fram till att det mesta av uppvärmningen är naturlig. Dvs det är inte våra koldioxidutsläpp som orsaker detta till största delen.

Alla vetenskapligt insatta vet att det är inte koldioxidutsläppen som direkt kan orsaka en stor temperaturökning utan det är via återkoppling eller klimatkänsligheten som uppvärmningen förstärks. Hur stor denna återkoppling är, positiv eller negativ, det är den stora vetenskapliga frågan. Klimathotarna eller gammelmedia tar naturligtvis inte upp detta.

Roy har studerat klimatkänsligheten i detalj och då försökt mäta denna. Modeller i all ära men utan validering är de helt värdelösa för prognoser. Roy Spencer anser att havets strömmar är det mest betydelsefulla för klimatet. PDO (Pacific Decadal Oscillation) spelar en mycket stor roll anser Spencer. PDO är periodisk med en period om ca 60 år. 1977 blev PDO i en positiv fas då det blir varmare. 2008 skiftade PDO in i en negativ fas. Nu blir det kallare. Observera att lokala variationer förekommer. När det blir kallt i Nordeuropa blir det varmt i östra Kanada.

Roy Spencers blogg kan verkligen rekommenderas. Den senaste artikeln handlar om hur klimatmodellerna har fel. Mycket fel.

CMIP5.global.LT.vs.UAH.and.RSS.002

Figuren ovan visar de mest kända 44 klimatmodellerna , dess medelvärde svart samt verkliga värden (RSS och UAH).

Roy Spencer har naturligtvis sett att klimatmodellerna har fel. Modellerna har missat att det inte finns någon statistisk signifikant uppvärmning de senaste 16 åren.

Varför har klimatmodellerna fel? Att de har fel erkänns idag av fler och fler i forskningsvärlden. Orsaker kan vara:

1. Klimatkänsligheten är mycket lägre än modellerna har antagit (Spencers favorit förklaring)

2. Den extra uppvärmningen har försvunnit ner i djuphaven och blandats med kallare vatten (Trenberth)

3. Aerosoler döljer uppvärmningen

Observera att dessa förklaringar inte tar bort att klimatmodellerna har fel – de bara förklarar varför de har fel. Utomlands uppmärksammas att temperaturökningen avstannat och klimatmodellerna har fel, se t.ex i The Economist. Anmärkningsvärt är att de flesta av gammelmedias vetenskapliga journalister saknar naturvetenskaplig utbildning på högskolenivå. Ledningen för gammelmedia tror att det gäller att berätta sagor utan verklighetsförankring för folket . Sen undrar de varför upplagan sjunker.

Spencer har ägnat mycket tid åt klimatkänsligheten och återkopplingar. Orsak och verkan blandas lätt bort anser Spencer. T.ex. om låga molnen minskar pga av högre temperatur så har vi en positiv återkoppling. Mindre låga moln släpper igenom mer solljus.  Men om det istället var ändringar i cirkulationen som orsakade mindre låga moln så skulle uppvärmningen vara verkan istället för orsak. Detta kan ge en illusion om positiv återkoppling när i själva verken en negativ återkoppling existerar.

Min anm. På vintern på våra breddgrader blir effekten att mindre låga moln leder till lägre temperatur pga av ökad utstrålning.

Vad Spencer har gjort är att ha tagit massor av data från satellitmätningar och skapat en modell som stämmer med observationerna. Han har då funnit att återkopplingen är negativ, dvs uppvärmningen av koldioxid försvagas. Modellen kan köras i Excel.

Alla IPCC:s modeller antar att det finns en positiv återkoppling på uppvärmning. Man har då inte lagt in en konstant för positiv återkoppling utan de olika delprocesserna ger resultatet positiv återkoppling. Just moln, både låga och höga, har klimatmodellerna mycket svårt att hantera.

Källa

I september utkommer IPCC AR5. Kommer de att ljuga, dölja och bluffa?  Om vi bortser från SPM (Summary for Policymakers) så är huvudrapporten närmare sanningen om forskningsläget. SPM:n är ett rent politiskt dokument men det är denna som de rödgröna journalisterna och politikerna älskar. Huvudrapporten skrivs av de som oftast är alarmister och eventuella kritiska kommentarer refuseras oftast av huvudförfattarna.

———————————————————

Vi går nu mot sommar men denna vinter har varit lång, snörik och kall. Isen gick först upp idag den 24:a april på sjön där jag bor nära Stockholm. Absolut  rekord för mig – har aldrig varit med om något liknande. Hela vintern har jag fått skotta snö. Snön kom i slutet på november och har bara försvunnit senaste dagarna. I början på april åkte jag skidor nära Stockholm.

004.000

        Bild från Stockholm i  början av december

Visst, detta är väder och inte klimat. Men väder-Pär och andra klimathotare har sagt att det snart är slut på snön. Av de senaste fyra vintrarna har tre varit snöiga och kalla. Klimathotarna har det svårt nu. Kalla vintrar och globala temperaturen vägrar att stiga enligt klimatmodellerna.  Allmänheten börjar ta till sig klimatbluffen. Något stämmer inte. När ska gammelmedia våga erkänna detta? Våra politiker saknar helt naturvetenskaplig utbildning så de kommer nog sist av alla att ta till sig detta. De tror mer på politiska IPCC än sina ögon. Parallellen med Bagdad Bob blir mer och mer rätt för varje dag.

 

Bagdad_Bob

 

Jag vet att det finns några få kloka svenska politiker och journalister och ni behöver inte ta åt er av detta.

Klimathotarna försökte sig nyligen desperat på bluffen att skylla på att mindre sommaris i Arktis ger ändrade lågtrycksbanor på vintern i Europa som i sin tur ger kallt väder. Trovärdigt? Nej, t.o.m. alarmistiska Metoffice slår undan detta, se rapport (pdf). Rapporten jämför denna vinter med 1962 som också var extremt kall. Tryckförhållandena i atmosfären såg ut som i år. Men Arktis sommaris var inte som nu.

 

april 25, 2013   77 Comments

CARBO-Extreme

perfect-storm

Detta är inte namnet på något Underground-band eller Harmageddonfilm utan ett forskningsprojekt inom EU. Nyligen läste jag ett sammandrag i Nature (April 11 2013) avseende en forskningskonferens anordnad av just  CARBO-Extreme projektet. Kanske var det bilden av en stormfälld skog och titeln ”Wild weather can send greenhouse gases spiralling” som fick mig att höja ögonbrynen. Både Nature och Science har tyvärr underblåst klimatalarmismen genom påtagligt vinklade redaktionella artiklar som ”avser” att spegla det vetenskapliga läget. I det redaktionella materialet blir det författarens egna åsikter som styr innehållet och det är alldeles uppenbart att inga klimatskeptiker släpps in på dessa tidskrifters redaktioner.

Artikeln i fråga visade sig lätta på förlåten till ännu ett av dessa otaliga anonyma konstellationer inom EU som får medel för att undersöker klimatet från alla tänkbara utgångspunkter. CARBO Extreme project är ett samarbete mellan 27 forskargrupper från 12 länder, varav Sverige är ett med deltagande från SLU och Lunds universitet. Projektet har en budget på blygsamma 3,3 miljoner Euro, dvs ca 30 miljoner kronor. Projektet går ut på att undersöka hur kolcykeln kan komma att förändras vid extrema väderhändelser. Kan t.ex. den europeiska skogen gå från att vara en sänka till en källa för växthusgaser i slutet av det århundrade? De beskriver själva betydelsen av sitt arbete med den svåröversatta, och kanske svårslagna, motiveringen:

So far the impacts of climate variability and weather extremes have not been accounted for in the considerations of the future evolution, and vulnerability, of terrestrial carbon sinks….

 Hence, there is strong need for integrated multi-data-model fusion approaches in the context of carbon cycling from short-term to centennial scales including extreme conditions.

 Jag är personligen inte helt säker på att EU just nu mest skriker efter en integrated multi-data-model fusion approaches in the context of carbon cycling, men kanske? Jag läste i alla händelser referatet i Nature och tittade in i CARBO-extreme´s värld. På deras hemsida kan jag läsa att gruppen publicerat närmare ett femtiotal artiklar, vilket imponerar. Frågan är om de kommit frågan närmare sitt svar, dvs hur kommer kolcykeln i Europa fungera år 2100? Jag antar att Quirin Schiermeier som skrivit Nature-referatet besökt den öppna konferensen mellan den 2-5 april i Seefelt i Österrike under namnet Climate Extremes and Biochemicle Cycles. Konferensen var möjligen slutklämmen på ett femårigt projekt som avslutas i år.

Referatet i Nature är full av citat/påståenden från deltagande forskare och som jag tycker relativt intetsägande exempelvis:

Observationer och data indikerar att extrema väderhändelser kan minska växtproduktionen med 4% i södra Europa och 1% i norra Europa, det minskar det årliga upptaget av CO2 med 150 miljoner ton, vilket motsvarar 15% av Europas årliga mänskliga utsläpp av CO2

eller att:

Värmeböljan i södra Europa 2003 antagligen frigjorde lika mycket CO2 som binds under fyra år.

Siffror och jämförelser som egentligen inte betyder något om man inte kan visa på att just extremer har ökat under samma period som temperaturen har ökat i Europa, eller att tillväxten, dvs upptaget av CO2 inte ökat i motsvarande grad på andra håll i Europa. Den generella bilden är ju att andelen skog har ökat påtagligt i Europa. I artikeln sägs också att:

Så här långt har forskarna inte upptäckt några ökningar av extrema väderhändelser. Men de förväntar sig en.

Alltså, projektet har fått trettio miljoner för att undersöka vad som händer med kolcykeln vid extrema väderhändelser i händelse av att dessa ökar om hundra år!, men konstaterar samtidigt att ännu har inget hänt. En förväntad förändring anges, låt oss se vad den innebär: Reindert Haarsma vid det kungliga Holländska Meteorologiska Institutet i DeBilt spår enligt Schiermeier att antalet stormar med orkanstyrka kommer att vara 25 ggr vanligare i västra Europa i slutet av detta århundradet. Som exempel på vilken typ av oväder han menar namnges stormen Lothar som 1999 fällde 16 miljoner ton virke i Frankrike. ”Vår egen” Gudrun skulle kunna vara en svensk motsvarighet, hon fällde 75 miljoner kubikmeter skog i Götaland 2005. I artikeln står naturligtvis inte direkt att detta är vad som kommer att ske utan enbart att ”model studies suggests”, vilket mer än väl kan kittla andra att referera till detta som en vetenskaplig sanning.

Lennart Bengtsson, som i gårdagens utmärkta inlägg beskrev kolcykeln, har vid fler än ett tillfälle pekat på att modell-simulationer inte visar på att antalet stormar kommer att öka i ett varmare klimat. Bengtsson et al., 2006 och Bengtsson et al., 2009. Bengtsson och hans medförfattare skriver 2009 att utanför tropikerna citat:

 För det tjugoförsta århundradet, förändringar i distributionen av stormar är mycket lika de från tidigare studier. Där märks en liten reduktion i antalet cykloner men ingen signifikant förändring i extrema vindstyrkor eller tromber på någon av hemisfärerna.

Vem har rätt och vem har fel?

Om man går till den artikel av Haarsma et al. som Natureartikeln refererar till och som ligger till grund för påståendet om 25 gånger högre risk för cykloner, eller tropiska stormar över Västeuropa blir bilden klart annorlunda. De skriver att dessa stormar kommer att minska utmed den amerikanska kontinenten men istället, när temperaturen i östra Atlanten ökar, skulle medföra att tropiska stormar ökar i den östra delen av Atlanten. Deras modeller säger att dessa stormar kommer att bli fyra gånger vanligare över Västeuropa, inget om 25 gånger vanligare som sägs i Nature-artikeln. Haarsma et al. använder sig som utgångspunkt för sin modellsimulering ett mellanscenario av de så kallade RCP´s eller Representative Concentration Pathways (beräknade utvecklingen för koncentrationen av växthusgaserna över innevarande århundrade). Det är dessa som de olika teamen av klimatmodelerare har haft att utgå ifrån när de simulerar framtida klimat CMIP5 och dess olika effekter för nästa klimatrapport (AR5). Mellanscenariot brukar kallas RCP 4,5 och skulle om det föll in innebära en ungefärlig ökning av strålningskraften (antropogenic radiative forcing) på 4,5 W/m2 och en motsvarande ökning av jordens medeltemperatur på 3°C till 2100. När Haarsma citeras i Nature-artikeln är det med andra ord en hänvisning till en modellsimulering där temperaturen ökar med 3°C och vi därigenom enligt kan påräkna tropiska stormar in över västra Europa. Men hur kan fyrfaldigandet bli ett tjugofemfaldigande, och varför slänga ut ett påstående i luften utan egentlig täckning. Det är dylika journalistiska ovetenskapliga artiklar som gör mig personligen engagerad i denna diskussion.

Hur intressanta är nu alla dessa femtio artiklar som CARBO-Extreme har publicerat?  Jag orkade bara titta på den första på listan som handlade om dendroclimatologi, ja ni vet det där med trädringar (500 Years of Forest Growth and Variability Links to Climate Extreme Events in Europe). De har samlat ihop alla serier av trädringar i Europa och sett hur ofta som extremår inträffar, både negativa och positiva som sticker ut i materialet. Detta som en jämförelse för framtida förändringar, de där som ännu inte observerats men som modellerna visar på kanske kommer att inträffa.

 

500 years of regional forest growth variability and links to cli

Bilden ovan är från denna artikel och visar knappast på någon europeisk ”hockeyklubba”, utan snarare en tämligen varierande bild av klimatet så som trädringar berättar. Det översta diagrammet visar norra Europa och höga toppar och låga tappar är väl spridda över hela perioden. Södra Europa, den rödorange grafen visar knappast på någon tendens till vare sig fler negativa eller positiva kolsänkeår. Nederst syns en bild där både negativa och positiva ”extrema år” samlats i en ”positiv” graf  och där tycks en period i början av 1800-talet och mitten av 1900-talet sticka ut som den som har flest, dvs ett mer varierat klimat med fler stora svängningar. Det så kallade divergensproblemet, dvs att den förmodade ökande temperaturen inte syns i tillväxten av trädringar i norra Skandinavien indikeras även av denna sammanställning. De senaste decennierna sticker inte i ögonen som de med flest extrema år, utan tvärtom. Blir någon rädd för att vi går mot en Europeisk kolsänka, nej snarare en ekonomisk.

Ja denna klimatvetenskap, publicera sig kan den, skaffa anslag kan den men att dra logiska slutsatser av resultaten verkar knappast vara något som känns angeläget – det kan ju äventyra en bra teori. Om CARBO-extreme project får nya medel att fortsätta jakten på en simulerad framtid vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig.

 

Uppdaterad kl 07:34

 

april 24, 2013   67 Comments