Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Category — Debatt

Klimatpolitiken motverkar en hållbar utveckling

vårnatur

Sällan har det väl förts en så kontraproduktiv, miljöfientlig, kortsiktig och ohållbar politik som dagens klimatpolitik.

Läs Lars Berns insiktsfulla artikel på Newsmill!

maj 15, 2013   19 Comments

Bra jobbat!

Eskilstuna kuriren

Sture Åström har en mycket bra och viktig debattartikel om Public Service och granskningsnämnen i Eskilstuna Kuriren:

SVT och SR utgår systematiskt från IPCC:s hypotes: ”Utsläppen orsakar en uppvärmning som blir katastrofal”. Det nämns som en självklarhet i program för såväl nyheter som underhållning och till och med i barnprogram. Mycket sällan får någon yttra tvivel på hypotesen, men blir då genast motsagd av en ”expert” utan chans till replik. …

Granskningsnämndens oförmåga innebär att den spelar bort sitt existensberättigande, vilket då drabbar Public Service som helhet.

Sture Åström har dessutom varit aktiv i en klimatdebatt i Helsingborgs Dagblad (ej tillgänglig på nätet, klicka för större bild):

debatt i HD

Sture Åström tillägger i ett mail: Media tycks fortfarande strypa klimatkritik från sidorna för debatt och nyheter, men på många håll öppnas små andningshål på insändarsidorna. Det är svårt att få fram något avgörande inom det snåla omfång som där är möjligt. Men jag ser det som viktigt att vi utnyttjar dem.

Hear, hear. Det är en uppmaning till oss alla!

Ingemar Nordin

maj 13, 2013   66 Comments

Kolcykeln – en trähjuling

Låt mig inleda med en påminnelse. Idag tisdagen den 7:e maj, är det dags för det andra evenemanget i Hållplats Klimatet på restaurang Hållplatsen Strandbodgatan 5 i Uppsala. Kl 18.30 talar Fil Dr Jacob Nordangård om

Ekonomiska och politiska krafter bakom klimatfrågan”.

Jacob har nyligen disputerat på  en uppmärksammad avhandling Ordo AB Chao vid Linköpings universitet. Efter presentationen ges tillfälle till frågor och diskussion.

*            *            *            *

Ämnet för dagens inlägg är återigen frågan om varför atmosfärens halt av koldioxid stigit monotont sedan moderna mätningar inleddes på Manua Loa. Den gängse förklaringen är att det i första hand beror på mänskligt bruk av  fossila bränslen. I Susan Salmon’s Technical Summary för AR4 sägs t ex på sid 24 “Flera indikationer bekräftar att den postindustriella ökningen av dessa gaser inte härrör från naturliga mekanismer” (min övers). Det är en nödvändig utgångspunkt för att yrka på att bruket av fossila bränslen måste minskas. Många, men långtifrån alla, AGW-kritiker har också accepterat den förutsättningen. När Lennart Bengtsson för två veckor sedan skrev (länk):

“Det råder därför ingen tveksamhet att ökningen av koldioxid i atmosfären i dominerande grad är av fossilt ursprung” så är det helt i linje med vad som brukar sägas. Likaså motiveringen: “Isotopmätningar visar att tillskottet har fossilt ursprung genom att halten av kol 14 i luftens koldioxid  proportionellt gradvis har minskat och är lägre än i  hav och vegetation. Vidare rör det sig om koldioxid som oxiderats i atmosfären eftersom mätningar visar att luftens koncentration av syre samtidigt minskat i motsvarande grad.”

Figuren nedan, som är citerad från 2007 års IPCC-rapport AR 4, (länk ) är bakgrunden till detta argument.

 

No 1

 

a-figurens svarta, sågtandade kurva visar Manua Loa-resultaten för den trendmässigt ökande CO2-halten under perioden 1970-2005. Sågtandsformen beror på årstidsväxling. Redan dess fasförhållande till årstiden på norra halvklotet ger upphov till tvivel på att förloppet är styrt av fossilförbrukning. Den röda och blå kurvan visar hur mycket syrehalten i luften minskat beroende på att koldioxid oxiderats i Kanada respektive Australien. Skalan på y-axeln anger en mycket liten förändring av syrehalten som normalt är ca 20%.  ”meg” är andelar på 10-6 i förhållandet mellan O2/N2. Det är för mig en oklart hur man kan påstå sig mäta ett liten andel av tillskottet till CO2-halten, alltså << 0.04 %, genom att uppmäta förbrukningen av syre. Hur och varför sker f ö oxidationen i atmosfären?

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på kurvorna i b-figuren. Den svarta anger utsläppen från fossileldning och cementtillverkning i Gton C/år. Den röda visar ett växande underskott på den stabila isotopen 13C i förhållande till 12C. Det handlar alltså inte om den radioaktiva isotopen 14C, som Bengtsson råkat skriva. Den röda kurvan har en negativ y-axel, dvs underskottet ökar uppåt och är beräknat med uttrycket: No. 2

”Standarden” är ett kalciumkarbonatmineral Pee Dee Belemnite, och i förhållande till detta  har de flesta varianter av naturligt förekommande CO2 negativa δ-värden. Underskotten beror på att fotosyntesen i någon utsträckning ”sorterar bort” den tyngre kolisotopen, så att ett biologiskt material, t ex trä, har ett δ-värde = -26 ‰. Eftersom kol och olja fossilerats från växtrester finns ett sådant underskott också i dessa bränslen. C. D. Keeling inledde redan 1977 mätningar i atmosfären (länk) för att studera i vilken utsträckning tillförsel av CO2 från fossilförbrukning minskade dess δ-värde. I b-figuren ovan är skalorna sådana att kurvorna i stort sett är parallella, vilket skapar intrycket att fossileldningen är orsak till att δ-värdet avtagit. En nära granskning visar dock att variationerna inte är i fas, dvs δ-värdet minskar inte snabbare för att fossilförbrukningen har ett maximum och vice versa. Den viktigaste invändningen mot resonemanget är att ett sjunkande δ-värde inte entydigt beror just på fossilförbrukning – det är alltså inte ett antropogent fingeravtryck. Det visar endast att atmosfären fått ett ökat tillskott av CO2 från bio- eller fossilsfären. Till den insikten skall adderas faktum att tillskottet av av CO2 från fossilförbrukning är ca 7 GtonC/år under det att CO2-flödena från fotosyntes/respiration, är av storleksordningen 100 GtonC/år och varierande. Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att med någon noggrannhet bestämma hur stort just det fossila tillskottet är. Det krävs ytterligare parametrar för, eller antaganden om, de naturliga, biologiska flödena av CO2. Att däremot i största allmänhet påstå att fossilt CO2 dominerar  tillskottet i atmosfären sedan den preindustriella perioden, förfaller förvånansvärt lätt.

Nyligen har jag fått en kopia på ett konferensbidrag av Lepori m fl (länk) som som med hjälp av δ-värden kvantitativt bestämt hur stor del av CO2-haltens ökning under perioden 1981-2002, som kan härröra från fossilförbrukning. δ-värdet i figuren har under den perioden minskat från -7.6‰ till – 8.1 ‰. Detta är för lite för att fossilförbrukningen skall kunna var den huvudsakliga orsaken. Leporis resultat visar mycket övertygande att fossilandelen 1981 var 5.9 %  och endast hade ökat till 8.5 % år 2002, motsvarande  mindre än 66 Gton. Uttryckt i halter, så är ökningen endast 31 ppm utav en total ökning med 93 ppm, dvs mindre än 1/3. Den grundläggande förklaringen till så skilda tolkningar av samma noggranna isotopmätningar är vitt skilda värden på livslängden för CO2 i atmosfären – en bekant debatt för TCS-läsare. Lepori et al integrerade de årlig tillskotten och deras avklingande sedan 1770 och jämförde med motsvarande halter. De kom fram till 10+ 1 års avklingningstid, vilket är i överensstämmelse med intervallet 2-13 år, som man fått genom att studera 14C- avklingningen efter atombombsproven. Det stämmer också hyfsat med Segelstads värde 5.4 år. IPCC använder sig av en första avklingningstid på ca 30 år och sedan betydligt längre uppehållstider för ännu långsammare mekanismer. Enligt Lepori  leder detta till ett medelvärde på 44 år, vilket inte är förenligt med isotopresultaten.

Leporis arbete är för mig endast en ytterligare stark indikation på att det vanliga påståendet om CO2-ökningens antropogena ursprung är baserat på osäkra påståenden och antaganden. Ett tidigare motargument är det ovannämnda, att de pulser av CO2-ökning som Manua Loa-mätningarna visar, motsäger att antropogen fossilförbrukning, som i huvudsak sker på norra halvklotet, dominerar över de naturliga flödena.

En bredsida mot den naivt antropogena förklaringen gav för en tid sedan av Joanna Nova på sin hemsida (länk) – en hänvisning som också finns på vår vetenskapssida om atmosfärens CO2-halt. Variationerna i CO2-halt korrelerar mycket bättre med den årliga globala medeltemperaturen, än med variationer i den årliga antropogena fossilförbrukningen. Detta stapeldiagram från NOAA visar variationerna kring medelvärdet på haltökningen 1.5 ppm/år.No 3.

El Nino-året 1998 syns t ex mycket tydligt.

I andra ändan av skalan har bloggaren Chiefio (länk) påpekat att lågkonjukturen 1929-32, som gav upphov till en markant minskning i fossilförbrukningen, inte syntes i en motsvarande reducerad haltökningen för CO2 i atmosfären.

Avslutningsvis vill jag förekomma ev kritiker med att påpeka att arbetet av Lepori et al är ett konferensinlägg från 2009 som ännu inte publicerats i en tidskrift med refereegranskning. Detsamma gäller f ö också Salbys konferensbidrag, som nämnts flera gånger här på TCS. Med tanke på de aktioner och attityder till sådan granskning av klimatstudier som blottlagts genom Climategate I & II, så vore det fel att negligera resultat enbart med anledning av detta formella kriterium.  IPCCs påstående att de enbart beaktar resultat som publicerats i granskade tidskrifter har visat sig vara grovt felaktigt. Donna Laframboise undersökning avslöjade att mer än 1/3 av referenserna i IPCC-rapporten i själva verket var ogranskade. Det är beklagligt, men ofrånkomlig realitet, att när det gäller den politiserade klimatforskningen kan man varken förutsätta att granskade publikationer är korrekta, eller att ogranskade är felaktiga.

maj 7, 2013   87 Comments

Klimatet och mänsklighetens energiförsörjning

Kärnkraft

Jag fick i veckan ett mail från en av våra finska läsare, Lena Huldén, som tipsade om en bra artikel. I Finlands kommunistpartis husorgan ”Tiedonantaja” ingick 2013-04-13 en artikel om hur mycket en eventuell övergång till förnybar energi skulle kosta globalt och för Finland i förhållande till GDP. Statistik och uträkningar presenteras. Artikeln har väckt stor kalabalik inom partiet där ledningen till största delen domineras av klimattrogna. Författaren är Larry Huldén.

Lena och Larry Huldén är bägge entomologer. Larry Huldén doktorerade på parasitsvampar på insekter och är intendent på Naturhistoriska Centralmuséet i Helsingfors universitet och Lena är docent i applicerad zoologi och undervisar på Forstvetenskapliga institutionen i Helsingfors universitet. Lena har också doktorerat i historia och senare ytterligare en gång i entomologi.

Artikeln är kanske lite längre än vad som är brukligt på TCS, men jag finner den väl värd att läsa. Så med tillstånd av författaren, håll till godo.

Här följer artikeln:

Gästinlägg av Larry Huldén

Under de senaste aderton åren har FN i olika delar av världen organiserat nitton klimattoppmöten och nästan 30 tekniska klimatmöten. Över 180 000 registrerade deltagare från c. 190 stater har använt över en miljard dollar i resor och uppehällen. Under de senaste 16 åren har koldioxidens andel i atmosfären stigit med 10 % till följd av användningen av fossila bränslen men världens medeltemperatur har inte stigit. Den internationella mellanstatliga klimatpanelen, IPCC, har förutspått att världens medeltemperatur kan stiga med 2 – 6 °C före seklets slut om inte koldioxidutsläppen minskar. Osäkerhetsgränserna beror på olika åsikter om hur klimatkänsligheten svarar på exempelvis en fördubbling av koldioxidhalten.

År 1972 beställde Romklubben, som representerar politiker, forskare och ekonomer, en rapport som uppskattade sambandet mellan jordens naturresursers tillgångar och befolkningsökningen. Man oroade sig för de sinande energikällorna. En av rapportens slutsatser då var att oljan skulle räcka i högst 20 – 50 år framöver. Uppskattningen var en felbedömning och nu, 40 år senare, förefaller oljan att räcka till ännu i årtionden. Enligt de nyaste uppskattningarna finns det stenkol ännu för tusen år. (…)

Läs hela artikeln

Klimatet och mänsklighetens energiförsörjning

 

april 27, 2013   502 Comments

Obegränsad tillväxt – javisst!

trend

Allt som oftast dyker det upp olika Malthusianska argument i klimatdebatten eftersom det för många alarmister är just rädslan för att jordens resurser skall ta slut som är själva drivkraften bakom deras ställningstagande. Även om de så småningom kanske skulle bli övertygade om att koldioxid faktiskt inte utgör något hot så skulle de fortfarande vara emot en tillväxt byggd på konsumtion. Argumentet lyder ungefär så här:

”Eftersom naturresurserna är ändliga så måste vi människor hushålla med dem så att även våra barn och barnbarn kan få sin rättmätiga del av dem. Den obegränsade tillväxt vi nu har är i längden ohållbar och kommer att sluta med katastrof.”

Thomas Robert Malthus har fått stå som namngivare för denna typ av argument då han kanske var den som först gav det en preciserad form: På grund av att befolkningstillväxten med nödvändighet kommer att gå snabbare (exponentiellt) än produktionen av mat (aritmetiskt), så kommer massvält att utbryta.

Argumentet har dykt upp i många olika varianter sedan dess. Men det kanske mest kända exemplet i vår tid på Malthusianska domedagsscenarier är Romklubbens The Limits to Growth från 1972 . Boken påverkade starkt Gru Harlem Brundtlands FN-rapport Vår gemensamma framtid. Nu senast florerar samma typ av argument i DNs serie ”Min stund på jorden”. Precis som hos Malthus så handlar det om hur naturens järnhårda lagar sätter upp gränser och att det krävs resoluta politiska ingrepp för att stoppa upp den nuvarande utvecklingen.

Argumentet är dock ett feltänk. Naturen sätter inga absoluta gränser för vår utveckling, det finns inga naturgivna ”järnhårda” lagar som tvingar oss att dra ned på tillväxten. Den kan fortgå obegränsat. De enda gränserna för tillväxt är mänsklig kreativitet, och sådana begränsningar som människan själv sätter upp.

Begreppet ”naturresurs” är, skulle jag vilja hävda, ett samhällsvetenskapligt begrepp och har väldigt lite med natur att göra. Den av naturen givna potentialen att utnyttja olja, gas, energi, metaller, mark, vatten, etc. är så gott som obegränsad. Det finns långt mer materia, plats och energi än vad vi för dagen kan använda. Även på vår lilla planet. Den enda praktiskt intressanta begränsningen för att utnyttja denna potential är vår tekniska och ekonomiska förmåga.

Låt mig ta ett åskådligt exempel: Alla talar om hur viktigt det är att spara på energi. Politikerna inför skatter och regleringar så att ”vi” skall spara på energi. Men hur mycket energi finns det på jorden egentligen? Hotar den att ta slut fortare än vi förbrukar den? I enlighet med Einsteins enkla formel, E=mc2, så finns det faktiskt hur mycket energi som helst runt omkring oss. En enda av de biljetter som någon passagerare printar ut på tågstationen innehåller tillräckligt med energi för att driva det tåg han skall åka med en sträcka som motsvarar ett par varv runt jordklotet. De begränsande faktorerna, som också gör att vi som individer själva sparar på energi, är tekniken och kostnaden. Inte att naturen sätter upp opåverkbara hinder.

Den tekniska nivån sätter gränser för att något skall bli en resurs. Dels påverkar tekniknivån i hög grad vilka råvaror och ämnen som vi kan använda inom industrin. Oljan i mellanösterns öknar var historiskt sett inte mycket till resurs förrän samhällena hade avancerat förbi stearinljusens tid. Oljan blev en resurs först när vi fick bilar, tåg och motordrivna båtar. Innan dess så var de ”asfaltsjöar” som ibland bildades mellan sanddynerna bara kletiga och illaluktande platser som djur och människor helst undvek.

Den tekniska nivån är också en faktor för utvinning och omvandling, och därmed för kostnaden, av de varor som tillverkas av råvaran i fråga. Om det är för dyrt för att användas så är det ingen ”resurs”. Inte heller om det saknas tekniska möjligheter att utvinna den eller att förädla den till något användbart. Men med ökad ekonomisk och teknisk tillväxt så ökar också mängden naturtillgångar.

Naturligtvis måste varje råvara analyseras för sig; det kan finnas lokala begränsningar och omständigheter som påverkar. Men allmänt sett så visar erfarenheten (se exempevis här, här och här) att alla domedagsprofetior kommit på skam. Det som händer när efterfrågan och priser ökar på en naturtillgång är en eller flera av följande saker:

  • Utvinningen från existerande fyndigheter effektiviseras
  • Användningen av råvaran effektiviseras
  • Prospekteringen efter nya källor ökar
  • Artificiell tillverkning av resursen utvecklas
  • Alternativa ersättningsvaror ökar i användning
  • Konsumtionsmönstret ändras

Och detta åstadkoms helt utan att någon upplyst expertkår tillsammans med politiker behöver gå in och försöka styra produktionen och ransonera konsumtionen.

De malthusianska argumenten var fel redan på 1700-talet och de är lika fel idag. Och det vet de flesta som satt sig in i frågorna. Ändå upprepas de om och om igen som ett självspelande piano. Det verkar som om varje generation måste upptäcka ”Oj, naturen är begränsad” på nytt, och tro sig ha insett något livsviktigt.

Ingemar Nordin

Bra artiklar i ämnet: Wired, Gösta Walin,

april 21, 2013   74 Comments

Klimatpolitik på lösan grund

Lars Bern

Gästinlägg av Lars Bern

Det har från första början saknats en stabil vetenskaplig grund för FN:s och hela västvärldens klimatarbete. Efter larm bl.a. från den svenska metrologen Bert Bolin inrättade FN 1988 sin klimatpanel (IPCC) med syfte att samla in och bearbeta vetenskapligt material rörande människans förmodade klimatpåverkan. På IPCC:s hemsida anger man sitt syfte med ”att på ett omfattande, objektivt, öppet och genomskinligt sätt värdera den senaste vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska litteraturen världen över som är av betydelse för att förstå risken med klimatförändring orsakad av mänskliga aktiviteter, dess observerade och förväntade effekter och möjligheter till anpassning och begränsning”.

Baserat på denna avgränsade målsättning har man byggt teoretiska datormodeller för att försöka bedöma människans klimatpåverkan det närmaste århundradet. Modellberäkningar har gjorts av fysiska storheter utan att känna till alla relevanta bakgrundsfaktorer av betydelse som påverkar det man skall beräkna. De som sysslat med empirisk vetenskap vet att en sådan arbetsmetod saknar vetenskapligt värde och snarast är att betrakta som pseudovetenskap.   (…)

Läs hela artikeln

Klimatpolitik på lösan grund

 

april 20, 2013   43 Comments

Stoppa stödet till vindkraften

Stoppa stödet till vindkraften

Att ersätta lönsam elproduktion som ger åtta miljarder i skatteintäkter med olönsam elproduktion som kräver stora subventioner är oklok politik. Subventionerna till vindkraften bör tas bort, skriver fem kristdemokratiska kommunpolitiker i dagens SvD

Gå gärna in och stöd med kommentarer!

 

april 19, 2013   46 Comments

Experter tror inte på någon klimatkatastrof

uppvärmd jord

Nästan alla meteorologer i USA är överens om att den globala temperaturen stigit under 1900-talet. Men bara 38% av dem tror att det kommer att leda till någon katastrof inom detta århundrade. Allt enligt en undersökning av  American Meteorological Society. Länkar och kommentarer finns här.

I en undersökning från i höstas visas ungefär samma siffror (36%) då det gäller geovetare och ingenjörer från Alberta i Kanada. Två tredjedelar av dem tror att den observerade globala uppvärmningen skett huvudsakligen av naturliga orsaker och att ingen katastrof väntar.

De AGW-övertygade författarna till den sistnämnda studien menar att eftersom Alberta är en oljestat så har experterna där en bias åt att vara klimathotsskeptiker. OK, men är i så fall inte klimatforskare som handplockats för att arbeta med IPCCs teorier och som är beroende av en massiv statlig finansiering för att ta fram den stödjande bevisningen också biased? JoNova plockar sönder författarnas argumentation här.

Tur att det finns verkliga klimatexperter, som Hollywoodstjärnan Bette Midler:

As it happens, most meteorologists and geoscientists are “climate-change deniers.”

But, hey, who cares what those small-brained wackos think?

Så där hör ni, alla “small-brained wackos” som råkar vara kunniga i meteorologi eller geologi! Ni är utdömda av en Hollywoodstjärna. :-)

Ingemar Nordin

april 15, 2013   83 Comments

Ingen befolkningsexplosion i sikte

födelsetal

Under 70- 0ch 80-talen var domedagsprofeterna väldigt fixerade vid den hotande befolkningsexplosionen. Denna explosion av människor skulle fortgå ända tills planetens absoluta gränser hade nåtts någon gång på 90-talet och allra senast år 2000. Och då skulle allt sluta i resursbrist, svält, krig och katastrof. Till de mer framträdande Malthusianerna från denna tid hör Romklubben, Paul Erlich (med fru), samt presiden Obamas nuvarande vetenskaplige rådgivare John Holdren.

Jag minns att jag också bekymrade mig en hel del om denna till synes järnhårda paradox: Ju mer frihet människan fick, desto säkrare ledde det till hennes eget utdöende. Den enda lösningen för många, då som nu, framstod vara en global diktatur där den upplyste dispoten (FN) tillsammans med sina upplysta rådgivare (vetenskapliga råd och NGOerna) fick en oinskränkt makt över jordens resurser, och därmed över liv och död.

Jag fick dock en liten tankeställare under 80-talet av en förmodligen nu bortglömd samhällsvetare, Herman Kahn. Han pekade på det faktum att födelsetalen faktiskt minskade i de mer utvecklade länderna. Visserligen blev levnaden för innevånarna längre, men på det hela taget så avtog befolkningsökningen enligt en S-formad sigmoidkurva i land efter land. Jordens befolkning borde, om jag minns rätt, plana ut kring 9-10 miljarder människor enligt Kahn.

Ungefär samtidigt fick jag syn på Julian Simons bok, The Ultimate Resource från 1981. Och där argumenterade han för den förbluffande teorin att resurserna inte alls skulle ta slut, givet att människans tekniska och ekonomiska utveckling fick lov att fritt utvecklas. Åtminstone så hade hela 1900-talet präglats av en ständig ökning av naturresurserna som var snabbare än befolkningsökningen.

Självklart så var denna ganska omvälvande litteratur sällan eller aldrig uppmärksammad på de svenska kultursidorna. Men för mig personligen innebar den att jag tvingades att radikalt ompröva allt jag hittills lärt mig i skolan och på universitetet: Istället för att se människan som en parasit på Naturen så är hon i sanning den ultimata resursen.

Härom veckan publicerades en artikel i tidskriften Simulation av Gonzalo et. al. från Autonomous University of Madrid (UAM) och CEU-San Pablo University. De bekräftar där FNs lägsta beräkningar av befolkningsutvecklingen, som säger att jordens befolkning kommer att minska till 6,2 miljarder till år 2100 från dagens omkring 7 miljarder.

befolkningsutveckling

Bildtext: This is an estimated and projected world population according to different variants, 1950-2100 (billions). The model matches with the low fertility variant. Credit: UN

Jo, ni läste rätt. Givet de senaste siffrorna på trenderna från all världens länder från 1900 till 2010, så tyder Gonzalos beräkning på att jordens befolkning kommer att minska efter 2050. Detta förstås under förutsättning att den ekonomiska utvecklingen i de fattiga länderna tillåts fortsätta så att de kan nå upp till levnadsstandarden i västvärlden.

Författarna har använt en modell där jorden betraktas som ett slutet och ändligt system, där ”de fundamentala principerna för massans – biomassan i detta fall – och energins bevarande är uppfyllda”.

Det skulle inte alls förvåna mig om de har rätt.

Ingemar Nordin

AB

april 14, 2013   43 Comments

Farväl till VoF

VoF logga

Vetenskap och Folkbildning startades i slutet av 1982 med ambitionen att med vetenskapliga metoder kritiskt granska allehanda påståenden om medicinska pseudoterapier, astrologi, paranormala fenomen, UFOs etc. Det var en utmärkt ambition och jag gick med så fort jag hörde talas om föreningen året därpå.

Under åren har mycket arbete lagts ned från föreningens sida på att faktiskt pröva olika märkliga uttalanden som görs i vetenskapens namn. Och jag tycker nog att det mesta varit bra. Granskningarna har oftast skett på ett öppet och ärligt sätt så att även de som granskats fått möjlighet att svara.

Men på senare tid så har kritiken – och det gäller särskilt klimatfrågan där jag själv kunnat följa debatten på nära håll – alltmer övergått till ett dumdrygt avfärdande utan någon ambition att verkligen pröva frågan. Argumentationen har kokat ned till ”Vetenskapen säger att …” och sedan så menar man att frågan är avgjord.

Denna typ av argumentation visar på att det finns djupa luckor i förståelse av vad vetenskap egentligen handlar om. Vetenskap är inte som en religiös verksamhet där det bl.a. gäller att skilja ut sådant som strider mot en ”bevisad” och fastslagen dogm. Att något strider mot en för dagen etablerad teori betyder inte att detta något skulle vara ovetenskapligt. Ty i så fall så skulle vetenskapen aldrig kunna utvecklas; nya teorier och idéer skulle omedelbart avfärdas. Tvärt om utmärks vetenskapen av den kritiska granskningen (oftast empirisk) av etablerade föreställningar och teorier.

När det gäller klimatvetenskapen så har det sedan starten pågått en vetenskaplig kontrovers om storleken på den globala uppvärmningen, och huruvida den innebär något reellt hot. Den dominerande sidan hävdar att uppvärmningen sker i accelererande takt och att den globala temperaturen kommer att bli flera grader varmare inom bara några få decennier.  Domedagsprofetior har haglat om stigande havsnivåer, om alltmer extrema väderhändelser, om miljontals klimatflyktingar, om snöfria vintrar, osv. Detta har man nu hävdat i snart två decennier utan att det hänt speciellt mycket.

Men VoF har valt att ställa sig på alarmisternas sida, enbart med hänvisning till FNs klimatpanel och till en påstått ”överväldigande” majoritet forskare. Men inte bara det: VoF stämmer in i kören av mobbare som egentligen bara ägnar sig åt att håna alla avvikande uppfattningar. Här är ett typexempel på hur deras retorik låter i motiveringen för ”Årets förvillare 2012” som går till radioprogrammet P3 Nyhetsguiden:

Även om de redovisade forskningsläget korrekt föreslog de att lyssnarna kunde avgöra frågan genom att låta en klimatförnekare och en forskare få varsin minut att förklara sina ståndpunkter på. Att låta pseudovetare få lika stort utrymme som forskare är ett klassiskt misstag inom vetenskapsjournalistik som felaktigt framställer parterna som ungefär jämlika, trots att den ena är mycket marginaliserad medan den andra har massivt vetenskapligt stöd.

”Klimatförnekare” versus ”forskare”? ”Pseudovetare”? ”Marginaliserad”? Språkbruket röjer en hel del om VoFs syn på sin egen roll. Är ambitionen numera att bara vara en simpel megafon för alarmisterna? Och att se till att skeptiska klimatforskare tystas i media?

Föreningen Stockholmsinitiativet blev utsedd till ”Årets förvillare” 2010. Tonen mot oss var lika hånfull och nedsättande då som nu. Vårt brott bestod tydligen i att vi vill verka som kritiska granskare av den av IPCC etablerade klimatteorin. Jag skrev ett svar till VoFs styrelse här.

I samband med årsmötet våren 2011 så försökte tre av SIs medlemmar (och tillika VoF-medlemmar) att försvara SIs kritiska synsätt och förmå VoF att avskaffa sitt förvillarpris. Tyvärr blev vi nedröstade. Den vetenskapliga hållning till klimatfrågan, och till hur man normalt handskas med kontroverser inom ett vetenskapligt fält, lyste med sin frånvaro.

Man kan tycka att detta vore nog för att lämna föreningen redan då. Men jag hyste ändå en förhoppning – lite naivt kanske med tanke på hur VoF-styrelsen agerat även i andra omdiskuterade frågor – om att föreningen skulle utveckla sig mer i en sant kritisk, självständig och prövande riktning. Till min stora sorg så finns det inga tecken på detta.

Det är tråkigt att se hur en organisation som i början hade ambitionen att hålla den skeptiska och vetenskapliga fanan högt alltmer har förfallit till att bli en klubb för naiva besserwissrar. Föreningen har blivit en vetenskapens dödgrävare snarare än en vetenskapens försvarare.

Den 13:e april är det dags för årsmöte igen – i Uppsala denna gång. Påminnelse och dagordning kom i veckan. Men jag kan eventuellt glädja VoF-styrelsen med att jag inte kommer att närvara. Jag har gett upp hoppet och kan inte längre med gott samvete stödja denna verksamhet.

Ingemar Nordin

april 7, 2013   52 Comments