Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Category — Debatt

Kan IPCC hålla ångan uppe?

Halten av vattenånga i atmosfären är en kritisk variabel för AGW-hypotesen. Först och främst därför att vattenånga är den viktigaste växthusgasen, men också för att IPCC-modellerna baseras på att  halten följer med CO2-halten och temperaturen uppåt.  Det ger den beryktade “förstärkningsfaktorn”, som medför att en ökning av CO2-halten beräknas orsaka en ungefär tre ggr såg stor temperaturökning som koldioxidens värmeabsorption på egen hand motiverar.

För att något mer i detalj diskutera luftfuktighet citeras först kurvan över den maximala mängden vattenånga som kan finnas i luft vid en given temperatur.Abs tryck vs T

Denna möjliga mängd är alltså inte 0 vid 0 oC och den ökar med en faktor 6 när temperaturen stiger från 0 oC till 30 oC. Om vattenhalten hamnar ovanför denna kurva sker mer eller mindre omedelbart en kondensation till små vattendroppar, som under gynnsamma omständigheter bildar moln. De små vattendropparna har i sin tur en tendens att kondensera över på större droppar, ty dessa har ett lägre mättnadsångtryck. På så vis kan dropparna bli tillräckligt stora för att falla ner som regn eller ev som snö. Redan denna process begränsar alltså den positiva återkopplingen av ökande CO2-halt.

Oftast gäller att halten av vattenånga i atmosfären ligger klart under den gräns som kurvan ovan anger. Det vanligaste måttet är den relativa luftfuktigheten, som i % ger hur stor del av den maximala som råder.  Vid jordytan upplever vi 100% relativ luftfuktighet när det är regn eller dimma, annars är den som sagt betydligt lägre.  Beskrivningen bör kompletteras med att ytluften i allmänhet strömmar uppåt och då avkyls pga trycksänknngen. Ett typiskt värde på den avkylning är 6.4 oC/km höjd ö h (länk), men värdet är inte allmängiltigt utan beror bl a på flera faktorer. Det principiellt viktiga är att den omättade vattenångan närmar sig mättnad när den stiger uppåt. Generellt kan man säga att mängden vattenånga i atmosfären sjunker med höjden, även om förloppet ligger under kurvan i diagrammet ovan. Det är i motsats till CO2, vars kondensation sker vid mycket lägre temperatur. Detta är den respektabla bakgrunden till den tvivelaktiga IPCC-ståndpunkten, att vattenånga är en återkoppling av CO2-halten (länk). Detta trots att vattenånga är den gas vars växthuseffekt är starkast, och att vattnets avdunstning från haven är en primär klimatparameter. Motiveringen är alltså att halten av vattenånga  varierar hastigt i tid och rum, och framför allt med höjden över havet. CO2, behandlas däremot som en “välblandad” växthusgas  och som en primär drivkraft – “forcing”. Till på köpet som en antropogen sådan, trots att man väl vet att halten varierar med årstiden, är olika på norra och södra halvklotet, och att den varierar på en tidsskala som inte kan förklaras av mänskligt beteende.

När det gäller vattenångans växthuseffekt finns ytterligare ett viktigt faktum att beakta. Trots att det är mycket högre halt av vattenånga mellan vändkretsarna nära jordytan är det inte så enkelt att dess växthuseffekt domineras av detta bälte kring tropikerna. Det som avgör hur stor växthuseffekten är hur mycket den reducerar den värmestrålning  som går ut i världsrymden. I praktiken är det endast en liten del av värmestrålningen från jordytan, som kan stråla direkt ut genom de atmosfäriska fönstren (länk). Trots att atmosfärens innehåll av vattenånga är lägre på hög höjd och vid lägre latitud, har den större betydelse för nettoutstrålningen från jorden (se stapeldiagrammet nedan).

Därmed äntligen dags för frågan huruvida IPCC’s sätt att räkna på vattenångan som en återkoppling från CO2 är på väg att bli falsifierat.  Förutom att CO2-halten ökat i mer än 15 år utan att den globala medeltemperaturen stigit signifikant, så innebär denna ansatta återkoppling att mätvärden på atmosfärens fuktighet och kan användas för att testa GCM-modellerna. IPCC har tumregeln att när temperaturen vid jordytan och i atmosfären ökar, så kommer den relativa luftfuktigheten att förbli konstant på varje höjdnivå i atmosfären. Det innebär alltså ett högre vatteninnehåll. I höstas refererade jag i ett inlägg (länk) ett accepterat , men då ännu opublicerat, arbete av Paula J. Brown  and Arthur T. DeGaetano med  luftfuktighetsdata för atmosfären över USA under tiden 1930-2010. Resultaten är varierande för olika delar av USA, och de kan inte sägas bekräfta det av IPCC ansatta sambandet. Detta arbete har nu publicerats i Journal of Climate and Applied Meteorology, och finns bakom en betalvägg (länk doi: 10.1175/JAMC-D-12-035.1).

I ett gästinlägg från Friends of Science hos Roy Spencer den 6 mars (länk) av Ken Gregory beskrives resultat av motsvarande globala mätningar, som mycket tydligt visar på en avtagande vattenhalt i atmosfären. Dessa NASA-data återges i den första figuren:

Fig 2

 

Tidsperioden är endast 1988-2001, men Gregory nämner att det finns data fram till 2009, men att dessa ännu inte är offentliga. Två kommentarer till variablerna. På y-axeln anges TPW=Total Precipitable Water, dvs den vattenpelare i mm, logaritmisk skala, som ångmängden motsvarar. Det är alltså ett mått på den absoluta luftfuktigheten. De tre kurvskarorna avser tre angivna tryckintervall i atmosfären. De blåa kurvorna är gäller från jordytan upp till ca 3 km och visar det högsta vatteninnehållet, ca 20 mm vatten, som inte varierat signifikant över tidsperioden. Trianglarna ger globala värden, kvadrater norra halvklotet och romber södra. De gröna kurvorna gäller atmosfären 3-6 km ö h och de röda 6-10 km ö h. De båda senare kurvskarorna visar en signifikant minskande absolut halt av vattenånga sedan 1996. Utan att spekulera över orsaken till uppträdandet kan man konstatera att det strider mot IPCC’s ansats att CO2-halten styr halten av vattenånga.

I inlägget finns också ett stapeldiagram, som visar beräknad effekt av vattenångan på den utgående värmestrålningen (“OLR”). Olyckligtvis är det gjort enligt  en ny standard i vilken atmosfären är uppdelad i fem olika skikt. De fem staplarna visar beräknad ändring i utstrålning om vattenhalten ändras, motsvarande 0.3 mm vattenpelare i de fem olika skikten. De röda kurvorna motsvarar den  näst översta pelaren i stapeldiagrammet nedan.

Fig 3 staplar

Resultaten visar kvantitativt att vattenhalten i de övre atmosfärsskikten dominerar dess växthuseffekt, trots att vattenmängden där är lägre.  Dessa 0.3 mm är mindre än den minskning som skett sedan 1996 i de översta skiktet (röda kurvorna) i diagrammet ovan, som jag grovt skattar till 0.6 mm, dvs dubbelt så mycket som diagrammet motsvarar. Det är m a o ett principiellt och kvantitativt väsentligt fel som ligger invävt i den inledningsvis nämnda förstärkningsfaktorn.

april 2, 2013   50 Comments

Plast

Ocean-array-560x315

Apropå DNs tråkiga nyhet om att fleecetröjor är miljöfarliga (hur skall det nu gå för alla mullefrälsta renlevnadsmänniskor på Södermalm?), så kan jag inte motstå frestelsen att förmedla en glad nyhet från supermiljöbloggen:

”Boyan Slat må bara vara 19 år gammal men han kan redan vara en av vår tids stora uppfinnare. 

Den farkost som han designat går under namnet ”Ocean Cleanup Array” och kan plocka upp mot 7 250 000 ton plastavfall ur våra hav. Farkosten består av ett nätverk av flytande bommar och plattformar som slukar upp flytande skräp, sorterar skräpet från plankton och sedan placerar skräpet på flytande pontoner som enkelt kan transportera skräpet i land. Väl i land kommer skräpet återvinnas.”

Ingemar Nordin

mars 31, 2013   16 Comments

Alltfler medier överger alarmismen

klimatcykler

Att det inte skett någon global uppvärmning på 15 år och andra vetenskapliga fakta börjar få följder för många inflytelserika internationella tidningar.

The Economist har tidigare hållit fast vid den ortodoxa läran från FN om koldioxiden som ett stort hot mot mänskligheten, och där enda motmedlet är en globalt dirigerad avveckling av fossilsamhället. Men i en lång och mycket informativ artikel så presenterar man faktiskt en hel del av den forskning som direkt talar emot en katastrofal uppvärmning av klotet. I fokus för diskussionen står klimatkänsligheten. Ny forskning visar ganska tydligt, menar man, att klimatkänsligheten troligtvis är överdriven av IPCC. Klimatpanelens bästa uppskattning är ju +3°C vid en fördubbling av koldioxidhalten sedan slutet på 1800-talet. Men enligt senare resultat så ligger den i intervallet 1 – 2°C. (Om klimatkänsligheten är, säg, 1,5 så kan vi förvänta oss ungefär samma uppvärmning i framtiden som den vi upplevt under 1900-talet, dvs. c:a 0,75°C).

Artikelförfattaren gör också den viktiga poängen att ett lågt värde på klimatkänsligheten har stora konsekvenser för politiken och ekonomin. Om världen blir 0,75°C varmare på 100 år så är det ju knappast någon katastrof som kan motivera de enorma förluster som en snabb avveckling av den fossila energikällan skulle åstadkomma. Bättre då att anpassa sig om och när det behövs.

En välkänd tidning från vårt grannland Danmark, Jyllands-Posten, har ett 4-sidigt inslag om den snedvridna klimatdebatten och hur många forskare, media och politiker drivit fram en helt dominerande ställning med hjälp av diverse katastrofhot. Lennart Bengtsson ryter till ordentligt. Tyvärr har jag inte tillgång till Jyllands-Posten, men P Gosseling och Arne Garbøl ger en sammanfattning här.

Också tyska Die Welt har en balanserad artikel där även klimathotsskeptiker kommer till tals. P. Gosselin ger ett engelskspråkigt referat.

Det verkar således som vi är på väg mot en mer öppen och granskande och mindre alarmistisk medierapportering. Åtminstone utomlands. Här i Norra Nordkorea händer inte så mycket på den fronten, vad jag kan märka. (Eller här)

GLAD PÅSK ALLA!

Ingemar Nordin

mars 31, 2013   56 Comments

Kylan fortsätter

Lambs in the snow

Det är ganska oundvikligt att den kalla våren ger upphov till en del funderingar. Många tidningar och etermedia tar upp detta ämne.

Förra året så hade vi en ganska varm marsmånad i Nordeuropa och Nordamerika om jag minns rätt, i år har det varit ovanligt kallt. Även om jag tycker mig ana vårens ankomst här i vår skånska sommarstuga, så blev mars en vintermånad snarare än en vårmånad. Det är den kallaste mars sedan 1962 i England enligt The Guardian. Och kylan verkar fortsätta april ut. (Som tur är så är det Met Office som står för den prognosen :-) )

Även tidskrifter från södra halvklotet har uppmärksammat kylan i norr, t.ex Investigate Daily. Ian Wishart noterar där att en global nedkylning kan ske snabbt. Bara på några få decennier så kan temperaturen sjunka flera grader. Han citerar Utah’s Geological Survey:

“En av de senaste mer förbluffande upptäckterna är den anmärkningsvärda hastigheten hos dessa förändringar. Inom det otroligt korta tidsspannet (geologiskt sett) på blott några få decennier eller t.o.m. några få år, så har den globala temperaturen fluktuerat så mycket som 15°F (8°C) eller mer.”

Vi har nätt och jämt nått upp till temperaturerna från tidigare interglacialer:

interglacialer

Kylan har medfört en hel del problem i Europa. Överdödligheten i Storbritannien är c:a 40 000, och energiproducenterna varnar för att man inte kommer att klara av att generera tillräckligt med värme och elkraft om inget görs. Till saken hör ju att de engelska politikerna helt ställt in sin energipolitik på att gynna s.k. ”förnyelsebar” energi sedan flera år tillbaka. Ingen tycks ha räknat med fem kalla vintrar i rad.

Samma sak gäller för Tyskland och deras politiker. Här har man ”gått före” genom sin energi-vändning och byggt ut vind- och solkraft i ett rasande tempo samtidigt som man avvecklar sin kärnkraft. Resultatet är skenande energipriser med förutsägbara svårigheter för de fattigaste hushållen och tysk industri.

Den kalla marsmånaden i Tyskland slår massor av rekord enlig Bild (översatt till engelska av P. Gosselin): Det är den femte vintern i rad som ligger under det normala, för Tyskland som helhet kommer mars månad att hamna 4°C under det normala och slå ett 100-årigt rekord, Dresden har haft de lägsta marstemperaturerna sedan 1917, Potsdam (där alarmistcentret PIK ligger) har fått de lägsta temperaturerna för denna tid på året sedan 1899, den lägsta maxtemperaturen på -3°C var den lägsta på 150 år i Berlin, och våren ligger nu c:a fyra veckor efter sitt normalschema.

Nåväl, säger vi som är realistiskt lagda beträffande klimat och väder, det här bevisar inte att vi är på väg mot en ny istid eller ens mot en ny Liten Istid. Fem år med kalla vintrar (och kassa somrar) ligger inom de normala klimatvariationerna.

Just så; de kalla vintrarna är normala variationer.

Fast nu var det bara det att alla talar om att vi har ett onormalt klimat: Värmen skulle stiga snabbare än vad vi trott, snön skulle vi bara glömma, vintrarna skulle bli milda, somrarna skulle bli stekheta och torra, osv. Det borde inte vara normalt om nu IPCCs klimatmodeller med inprogrammerad dominans för koldioxiden hade haft rätt.

Ingemar Nordin

mars 31, 2013   75 Comments

Global uppvärmning i EU-tappning

Snöoväder

Våren visar Tyskland kalla handen. På grund av kyla, is och snö trillar döda fåglar ner ur träden skriver Focus on line.

I Berlin är det  snö och is. En 16 cm tjockt lager snö täckte huvudstaden den första vårdagen 2013. ”Det är det tjockaste snötäcket i mars månad på 100 år,” säger meteorologen Dominik Jung från väderportalen wetter.net. Det snöar fortfarande på Östersjökusten. I Sachsen dör fåglar eftersom de inte hittar mat i snön. På lördag och söndag morgon kan vara mycket kallt i delar av norra Tyskland, ner mot minus tio grader.

I Storbritannien är läget detsamma.

Snön fortsätter att falla över de norra delarna och Skottland och kylan fortsätter. Mars har varit 2,8 C kallare än genomsnittet för månaden. Den första vårdagen 2013 gav ingen respit för Storbritannien. Snön fortsätter att falla, med fortsatt stängning av skolor och kaos på vägarna som följd. Kylan visar heller inga tecken på avmattning under veckan. Landet är på väg att drabbas av sin kallaste mars på mer än 50 år. Naturvårdare varnar nu för att det långvariga vintervädret skadar djurlivet. Senaste mars det var så kallt var 1962, då medeltemperaturen var 2.4 C (36F) – eller 4.1 C under normen.

Dödligheten bland Storbritanniens äldre har redan skjutit i höjden i vinter och risken finns att rekordet 30 000 döda slås, dvs 6 000 fler än förra året. Den nationella federationen för aktiva pensionärer har meddelat att dödsfall bland dess medlemmar har mer än fyrdubblats sedan slutet av förra året. VD Malcolm Booth sa detta kan trappas upp till ”fasansfulla siffror” om extremkylan fortsätter. ”Många äldres hälsotillstånd förvärras av kyla och det finns en tydlig risk för de högsta siffrorna sedan 2008-09″, säger han. ”Vi oroar oss för att dödligheten i vinter kommer stiga kraftigt eftersom äldre människor som kämpar den med extrema och ovanliga kylan också lider under det stigande priset på att värma sina hem. Det är fortfarande kallare än vad vi förväntar oss vid denna tid på året.”

Ja, så här ser verkligheten ut i EU:s kärnländer. Vi har också hört rapporter från Frankrike i veckan om köldkaos med snö och stopp på vägarna.

Samtidigt fortsätter vansinnet utan slut. Kolkraftverket Drax i Storbritannien skall nu genomgå en stor förändring. Från och med nästa månad kommer Drax att påbörja  en £700 miljoner konvertering från förbränning av kol, som det var  konstruerat för, till att omvandla sina sex kolossala pannor för att bränna miljoner ton per år av flis i stället.

Det mesta kommer från träd som avverkas i skogar i USA, med leverans över Atlanten till Storbritannien. Anledningen till detta oerhört kostsamma beslut är att Drax har blivit  en viktig del i den så kallade ”gröna revolutionen” som nu är i fokus för  regeringens energipolitik.

Sir David King, tidigare regeringens främste vetenskapliga rådgivare, tvivlar dock på att det  skulle finnas någon som helst verklig besparing i koldioxidutsläpp med fliseldningen sett ur ett helt livscykelperspektiv. Det är inte nog med det. Engelsmännen konstaterar också att trots de enorma subventioner som har spenderats på  vindkraftverk, är deras bidrag försumbart. På en vindstilla dag denna vecka var den kombinerade  produktionen av Storbritanniens 4 300 vindkraftverk bara en tusendel — 29  megawatt – av den el som behövdes.

Uppdatering: Gasbrist hotar frysande britter

 

mars 23, 2013   66 Comments

Vindkraft blir för dyrt

Vindkraft för dyrt

Vindindustrin försöker skicka notan till skattebetalarna. Det handlar nämligen om mycket stora kostnader att ansluta vindkraftparkerna till havs, skriver Jonny Fagerström och Björn Törnvall på dagens debattsida i Ny Teknik

”Varken argumentet om alla permanenta och lokala arbetstillfällen som vindkraften ska skapa, eller ännu mindre dess påstådda bidrag till försörjningstryggheten för el, håller ens för en enklare granskning. Detta vet vindindustrin mycket väl.”

Gå gärna in på Ny Teknik och kommentera!

 

mars 21, 2013   26 Comments

Meningslös storsatsning

Meningslöst

Ska kärnkraften avvecklas är den enda lösningen en ansenlig utbyggnad av vattenkraften, skriver bland andra professor Lennart Bengtsson i dagens GP Debatt

Vindbranschen hävdar att med en utbyggnad av vindkraften till 30 terawattimmar energi under ett år (i dag 7 TWh) så kan man ställa av de svenska kärnkraftreaktorerna. Man tänker då enbart på mängden energi och inte på när energin finns tillgänglig. Ett fungerande elsystem förutsätter att det alltid finns säkert tillgänglig effekt och då är vindkraften ganska opålitlig. Svenska kraftnät, som ansvarar för effektbalansen i det svenska elsystemet, räknar med att endast 6 procent av vindkraftens installerade effekt är säkert tillgänglig.

 

mars 19, 2013   22 Comments

Klimatångesten breder ut sig

Klimatångest

Klimatförändringarna har blivit ett vardagshot för unga, visar en ny undersökning. Oron för klimatfrågan har redan fått nästan hälften av de unga att ändra sitt beteende enligt undersökningen. Nästan 40 procent säger sig vara kunna offra en resa till Thailand eller inte shoppa kläder på ett år för att minska sin klimatpåverkan. Politikerna ignorerar det och fattar inte beslut som gynnar framtiden, skriver bland andra naturfotografen Mattias Klum och meteorologen Pär Holmgren.

Först reser man land och rike runt och försöker skrämma upp människor, därefter begråter man att man lyckats.

 

mars 19, 2013   50 Comments

Whitehouse om den uteblivna globala uppvärmningen

whitehouse

Dr. David Whitehouse från Global Warming Policy Foundation har skrivit en bra och lärorik rapport om debatten om den uteblivna uppvärmningen. Detta är ett kärt ämne för många bloggar (på båda sidor), och även TCS har tagit upp det många gånger. Inte desto mindre är det här en nyttig sammanfattning med en del nya vinklingar.

Det började med en artikel av professor Bob Carter i The Daily Telegraph i början av 2006. Han påpekade att den globala temperaturen faktiskt hade stått stilla sedan 1998. Enligt FNs klimatpanel, IPCC, var tusentals klimatforskare i världen helt övertygade om att koldioxiden var den dominerade drivkraften för uppvärmningen sedan åtminstone 1975. Tyckte de inte att det då är lite konstigt att inget hänt på 7-8 år? undrade Bob Carter. Han blev naturligtvis genast utskälld av IPCC-forskarna och i media.

I Whitehouses redogörelse får vi följa diskussionen från 2006 och fram till idag. Självklart fanns det en del andra kritiska forskare som gjort samma iakttagelse som Carter. Och det blev ett alltmer påträngande problem för allt fler ju fler år som uppvärmningen uteblev. Till en början fnyste konsensusforskarna åt utplaningen av den globala temperaturen och såg den som irrelevant: sådana här variationer var inget konstigt eller ovanligt – pausen betydde ingenting, ty nästa år så skulle det sätta fart igen. Men efterhand började fler undra.

Utåt sett, mot media och politiker, så höll man upp en enad front: Den globala uppvärmningen fortsatte oförtrutet, sades det, allt stämde med IPCCs prognoser och bevisen för detta fortsatte att strömma in. Men inåt började man diskutera saken på större allvar. Whitehouse låter oss följa den interna debatten via Climategatebreven, konferensinlägg och artiklar. Vad berodde utplaningen/pausen på?

MoS2 Template Master

Bild: Daily Mail

Buden har blivit många efter hand: Mer aerosoler i atmosfären, kaotiska förändringar av klimatet, minskad fuktighet i stratosfären, värme som omärkligt försvinner ned i djuphaven, fler kalla La Ninas, ändringar av den Nordatlantiska oscillationen och andra havsströmmar, och t.o.m. förändringar hos solen. Whitehouse diskuterar de flesta av dessa förslag mer ingående.

Han sammanfattar det hela med en del CO2-skeptiska synpunkter.

För det första är 15-16 år med en i stort sett oförändrad global temperatur ett problem för hela IPCC-paradigmet så att den kräver en förklaring, oavsett vad som händer i framtiden. En sådan lång utebliven uppvärmning borde helt enkelt inte inträffa enligt de modeller som används. Det talar för att modellerna behöver omprövas.

För det andra innebär alla de förslag som nämnts ovan som möjliga förklaringar till utplaningen att det bevisligen måste finnas perioder där koldioxiden inte är en tillräckligt dominerande faktor för att kunna driva upp temperaturen. Enligt FNs klimatpanel så skulle man ha passerat tröskeln där koldioxiden är starkare än de naturliga faktorerna redan på 70-talet. Men nu är det tydligen inte på det viset. (Av detta följer också att uppskattningen av klimatkänsligheten måste räknas ned ordentligt.)

För det tredje påpekar Whitehouse att för att vi skall kunna ha en nolltrend under en period då koldioxiden bara ökar så måste de naturliga, kylande faktorerna också öka hela tiden – i takt med CO2-ökningen. Och det kan ju verka lite märkligt. Eller är det bara ännu ett av Naturens spratt?

Själv tycker jag att det kanske mest osunda i hela denna affär är att IPCC och närstående varit så ovilliga att överhuvudtaget ta utplaningen på allvar. Inte heller har man velat nämna de interna diskussionerna och betänkligheterna i media. Istället har man gått ut med tvärsäkra uttalanden om att den globala temperaturen fortsätter i oförändrad takt. Ja, ibland påstår man t.o.m. att den ”skenar”. Och alla (inklusive rader av framstående klimatforskare) som velat föra en med sansad diskussion och påtala att alarmisternas uttalanden helt enkelt inte stämmer med fakta har omedelbart blivit stämplade som ”vetenskapsförnekare” och lakejer åt oljeindustrin.

Rapporten av Whitehouse kan laddas ned härifrån.

Ingemar Nordin

mars 17, 2013   92 Comments

Alarmismtrenden står sig

trend

Alltsedan 2000-talets början så har klimatalarmister av alla de slag spått en fortsatt snabb global uppvärmning i takt med att koldioxiden ökar. Likaså så har man spått diverse ödesdigra konsekvenser, som att antalet stormar skulle öka och bli värre, att isen kring polerna skulle försvinna, att isbjörnarna skulle dö ut, att vi skulle få miljontals klimatflyktingar, att vintersnön skulle bli ett minne blott, att öknarna skulle bli torrare och att översvämningarna bli vanligare, och så vidare… En sammanställning av alla larm som förts fram i vetenskapens namn finns här.

Här på TCS kan vi bara konstatera att trenden med felslagna larm står sig väl över tiden. Ingen av alla dessa prognoser, och negativa påståenden om vad koldioxiden åstadkommer, verkar stämma. Ställningen är ungefär 883 – 0 till oss som är lite mer skeptiskt lagda. :-)

Det måste vara något psykologiskt, detta med att vissa människor vill se klimathot överallt. Gammelmedia vevar sin klimatpropaganda och inbillar sig att folk i gemen tror på dem och bryr sig. (Fast det finns faktiskt några journalister som genomskådat att det rör sig om en överdriven alarmism, se t.ex. här.) Politikerna vill verka engagerade och pytsar ut miljarder på ganska meningslös klimat- och energipolitik. En del politiker förväxlar uppenbarligen allmänheten och branschfolk med media. Och många vill t.o.m. att den här sortens skräckpropaganda skall vara en obligatorisk del i skolundervisningen, så att även barnen skall indoktrineras med deras rädslor.

Frågan är, kan vi hjälpa dessa alarmistiskt lagda människor på något sätt?

Ingemar Nordin

mars 10, 2013   81 Comments