Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Category — peer review

Skeptisk litteraturlista skäller tillbaka

För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg (länk) om att tidningen Popular Technology.net publicerat en bibliografi över refererade, klimatrealistiska artiklar. I den dåvarande utgåvan angavs antalet till 900+. +-tecknet står för kommentarer och försvar av artiklar, vilka inte räknats med bland de 900, även om de ofta är granskade och publicerade i samma tidskrift som orginalartikeln.

Nu har det kommit en ny och utökad utgåva av denna bibliografi (länk) som rubriceras ”1000+ Peer Reviewed Papers Supporting Sceptic Arguments ….”.  Ändamålet preciseras till att var en resurs för skeptiker – inte en förteckning över skeptiker. Distinktionen är nödvändig

bl a för att t ex far & son Pielke som finns representerade. Deras arbeten ger goda argument mot AGW-hypotesen, med de vill inte  bli klassificerade som ”skeptiker”.  Urvalskriteriet är alltså att artikeln skall innehålla resultat eller argument mot AGW-hypotesen. Författarnas personliga uppfattning är ovidkommande.

Jag vill för det första påminna TCS-läsarna om denna tillgång. Den är värdefull på flera sätt och har nu på ett år vuxit med 100 artiklar. Den  visar hur massiv och omfattande den vetenskapliga kritken mot AGW-hypotesen faktisk är. Motsatsen påstås ofta, ibland t o m av dem som rimligtvis måste veta bättre. Direkta förnekanden har numera blivit mindre vanliga, istället används hårt skruvade ursäker för påståenden om att de kritiska artiklarna inte är “riktigt granskade”. Här på TCS, liksom på många andra bloggar, har det sagts att tidskriften Energy & Environment inte låter granska sina manus. Påståendet är en halvsanning och gäller ett mindre antal inbjudna breda översikter, men tas till intäkt för att avvisa hela innehållet utan argument i sakfrågan.

Jag kan inte avstå från att göra en utvidgning när det gäller s k refereeförfarande i den akademiska världen. IPCC, enkannerligen Pachauri personligen, har på ett orimligt sätt använt detta som ett sanningskriterium. Proceduren är förvisso standard bland välrenommerade vetenskapliga tidskrifter, men alla som varit med i svängen vet att kavaliteten på sådan granskning är ofantligt olika. Refereegranskning är varken ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för att ett påståenden i en vetenskaplig artikel skall vara riktiga. Jag vågar påstå att de flesta “sanningar” vi accepterar aldrig har refereegranskats. Och mängder av granskade vetenskapliga resultat har visat sig felaktiga.

Nå, IPCC-skrytet med att endast granskade artiklar fått utgöra underlag till de sammanfattande rapporterna har straffat sig hårt. Det började med Himalaya­glaciären, som enligt AR 4 förmodligen skulle smälta bort på 35 år. Detta alarmistiska påstående kritiserades av indiska glaciologer med god kännedom om det aktuella området. Pachauri avvisade kritiken med den beryktade hänvisningen till “vodoo science”. Ganska snart kom det fram att uppgiften i AR 4 baserades på en missuppfattning, som publicerats i en helt ogranskad miljörörelsetidning. Pachauri blev tvungen att erkänna detta grova fel som han sade hämtats från en “grå referens” – ett enstaka misstag. Det var väl det närmaste ett erkännande av misstag IPCC och/eller Pachauri någonsin kommit?

Detta visade sig emellertid endast vara finalen av första akten i dramat. Finalen i nästa akt kom när Donna Laframboise förra året publicerade sin bok “The Delinquent Teenager”. I kapitlen 10 och 11 “The Peer Review Fairy Tale” sammanfattar hon IPCC’s  attityd:

“In other words, peer review has become both a shield (behind which the IPCC hides) and a sword (with which it skewers dissenting voices). Anyone who attempts to challenge IPCC findings is told to go read the peer-reviewed literature. Moreover, unless a criticism has been published in a peer-reviewed journal IPCC-affiliated scientists consider it beneath their notice.”

Inspirerad av Himalayaskandalen hade Donna Laframboise undersökt hur många “gråa” referenser som faktiskt fanns i 2007 års IPCC-rapport. Totala antalet referenser var ca 18 500, så det krävdes insatser av Donna Laframboises bloggläsare för att undersöka hur många av dessa som var gråa.

Resultatet var häpnadsväckande: 5 587 grå referenser! Dvs ca 30 % av referenserna var från källor som IPCC påstått att man inte befattade sig med, och inte behövde beakta när de framförde kritik.

Ännu mer OT, men jag erinrar mig ett ytterligare exempel på missbruk av ”ej- granskat-stämplen” för ett antal år sedan när Lomborgs ”Världens Sanna Tillstånd” kommit ut på engelska. I en recension i Nature avvisades boken, utpräglat akademiskt högfärdigt, med hänvisning till att Lomborgs källor inte var  granskade vetenskapliga tidskrifter. Den som kan bläddra i boken finner rikligt med referenser. I  stor utsträckning till officiell FN-statistik, som visar att världens miljö inte försämrats så entydigt och dramatiskt som  ofta hävdats. Den statstiken är som sagt formellt inte vetenskapligt granskade.

En färsk notis från Riomötet (länk), tyder på att en ledande IPCC-representant yrkar på en kovändning – IPCC skall använda grå referenser för att det ger en bättre geografisk balans  av de publicerade ”sanningarna”.

Sammanfattningsvis: För oss  klimatealister är frågan om vetenskaplig granskning mindre nevrotiskt laddad än hos våra AGW-motståndare. Det är likväl värdefullt att bibliografin i Popular Technology finns att tillgå, om man blir inblandad i ännu en av dessa skendebatter om existensen av seriös vetenskaplig kritik.

I en debatt om en sakfråga är förteckningen också praktiskt nyttig för oss amatörkritiker.  Den är uppdelad i ett 40-tal underavdelningar med rubriker såsom ”Clouds”, “Sea Level” och “Urban Heat Island”. Inom varje sådan grupp är publikationerna ordnade i tidsordning med de senaste sist. Med hjälp av dessa och referenserna de ger, kan man relativt enkelt finna  en stor del av  den vetenskapliga bakgrunden . Det finns t ex ett antal artiklar redan från 80-talet, som påtalar att den förstärkningsfaktor för växthuseffekten  p g a extra vattenånga som klimatmodellerna använder sig av är alltför stor. Givetvis är förteckningen också sökbar, så att man kan finna artiklar av en viss författare.

juni 26, 2012   33 Comments