Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Category — Klimatpolitik

Makten att tycka?

För det första är det återigen mitt privilegium att påminna om dagens evenemang i serien Hållplats Klimatet.  Idag, tisdagen den 14:e maj, är det dags för det tredje inslaget på restaurang Hållplatsen, Strandbodgatan 5  i Uppsala. Kl 18.30 talar  professorn i matematik Sten Kaijser om

Biobränslens effekt på CO2 och på människors välfärd”.

Sten Kaijser är välkänd för TCS besökare och har varit aktiv i klimatdiskussionen under flera år. Det blir som vanligt utrymme för frågor och debatt.

munkavle_

F ö tänker jag idag ägna inlägget åt några ”mjuka” funderingar om maktens villkor i dagens politiskt inhägnade värld. Låt mig för att illustrera den kommande tankegången göra ett antagande. Att jag blivit bekant med  statsminister Reinfeld – så bekant, att  vi kommit att träffas ofta och tala ingående med varandra. Nu gör jag ett ännu djärvare antagande: Att jag under dessa samtal faktiskt lyckats övertyga honom om att dagens klimatpolitik är baserad på felaktiga grunder.

Det är inte särskilt sannolikt, men jag behöver detta optimistiska antagande för att komma fram till poängen. Även en politisk amatör som jag, inser att det för Fredrik då inte alls är trivialt att omsätta denna nya insikt i politisk handling. Trots att vi är helt överens om att dagens politik är sakligt felaktig, en stor ekonomisk nackdel för Sverige och skadlig för det internationella samfundet, så blir det förmodligen så att Fredrik inte ens anser sig kunna berätta för omvärlden om sin åsiktsändring. Allra minst för den långa rad av sakkunniga, vetenskapliga rådgivare som som han under mer än ett decennium låtit flytta in i myndighets- och partikanslier. I allra bästa fall kanske han nonchalant, liksom i förbigående, kan släntra in på Rockströms kontor och säga ungefär att ”Du kan väl ta och läsa in dig lite på de där klimatskeptikernas bloggar: Anthony Watts, Lindzen och Roy Spencer har jag hört nämnas. När du sedan är färdig, kan du höra av dig med en redogörelse för på vilket sätt de har fel. Jag behöver nya argument när jag träffar folk ute i landet”.

I bästa fall som sagt! Det är mer troligt att han kommer att säga åt mig att jag måste förstå, att det för honom skulle leda till en förödande trovärdighetskris om han försökte lägga om klimatpolitiken. ”C-G, du kan väl istället ta itu med att övertyga lite mediafolk? De som skriver om de här frågorna på DN, SvD, Expressen och Aftonbladet, och de som har hand om Vetenskapsredaktionerna på TV och Radio. Om du bara kan få dem att vrida sitt budskap i IPCC-kritisk riktning, så kan jag tänka mig att haka på ….” osv.

Min poäng med ovanstående är inte att vara ironisk just mot Fredrik Reinfelds troliga uppträdande i denna mycket hypotetiska situation. Det jag vill illustrera är mycket mer generellt: Den mäktiges maktlöshet! I vår moderna demokrati finns förvisso positioner som ger innehavaren avsevärd makt. Han/hon kan ha stort inflytande över vilka nya problem som skall utredas och åtgärdas. Hon/han kan också anställa och befordra tjänstemän och rådgivare till nästan lika betydelsfulla positioner. Jämsides med detta stora inflytande, är han som representant för sitt parti, regering och t o m hela landet, svårt trängd när det gäller att ge besked om sin uppfattning. Det är praktiskt taget uteslutet för denne landets mäktigaste att offentligt berätta om den nya övertygelse han kommit fram till. Jag är införstådd med mekanismerna, att man som ledare måste representera sin organisation och att en statsminister aldrig kan uppträda enbart som privatperson.

Det är inte heller så, att denna speciella form av maktlöshet är begränsad till den politiska sfären. Det är i praktiken nära nog lika omöjligt för en VD eller styrelseordförande för ett stort svenska företag att tillkännage: ”AB Eget Tänkande har kommit fram till koldioxidhypotesen är felaktig. Vi är visserligen tvungna att betala vår koldioxidskatt m fl kostnader för landets klimatpolitik, men vi protesterar mot dessa onödig pålagor.”

I min egen akademiska hierarki finns det någonstans ett intressant snitt. För en universitetsrektor finns det inte utrymme för ett tillkännage en egen kritisk uppfattning i klimatfrågan. Det skulle, oavsett kvalitén på argumentet, uppfattas som ett skott i foten, och klandervärt icke-lojalt mot underställda forskare. En enstaka professor, som inte är beroende av anslag från Formas el dyl stödjande organ, han är däremot fri att lufta sin kritik både på möten i tjänsten och i lokala tidningsinsändare. Om han nu är beredd på att få kritik, respektive att tidningen inte tar in dem? Snittet mellan en universitetsrektor och en professor går  ”tvärs igenom” dekanen för en fakultet.

Det jag tycker är intressanta följdfrågor är om denna ‘representativa tunghäfta’ i allmänhet – alltså inte endast i klimatfrågan – har blivit mer utbredd under de senaste 2-4 decennierna?  Om så är fallet, har det något att göra med växande krav på politisk korrekthet i våra media?  Åsiktsfriheten i våra media – verklig eller skenbar – är  också en viktig fråga i detta härad. Och i så fall, är det ett allvarligt och t o m ödesdigert demokratiskt problem?

Jag har däremot stor tro på TCS-kommentatorernas åsiktsglädje och -frihet när det gäller dessa frågor.

maj 14, 2013   62 Comments

Till kossans försvar

ko

I en debattartikel går ett gäng forskare från Chalmers (Fredrik Hedenus, David Bryngelsson och Jörgen Larsson) till storms mot korna. (Slutreplik här.) De påstår att eftersom kossor producerar metan så är deras inverkan på klimatet mycket stort. De börjar med att räkna om metanets förmodade inverkan på klimatet till vad det skulle motsvara i termer av koldioxid: ”Utsläpp av ett kilo metan eller lustgas har en större klimatpåverkan än utsläpp av ett kilo koldioxid. För att kunna jämföra utsläppen räknas de därför om till motsvarande mängd koldioxid.”

OK. Men metan stannar inte särskilt länge i atmosfären utan omvandlas ganska snabbt till koldioxid. Så hur menar de att det skulle bli någon större inflytande på klimatet? Den enda möjligheten skulle i så fall vara att det, totalt sett, tillförs mer koldioxid i atmosfären så att halten av denna växthusgas ökar.

Men kossor äter ju gräs och hö. Dvs, de äter saker som tagit CO2 från atmosfären, och sedan så kommer det mesta tillbaks dit igen. En del blir förstås gödsel och plöjs ned av bonden i marken. Men mycket återbördas till atmosfären. Så vad är egentligen problemet? För att det skall bli ett nettotillskott så duger det inte att titta på det enskilda gräsätande djuret. Istället handlar hela frågan om till vilken grad det krävs fossilt lagrad koldioxid för att kor skall överleva och producera mjölk, smör, ost och kött.

Människan har haft husdjur i årtusenden utan att man tillfört något fossilt bränsle. Således har djurhållning ingått i ett slutet ekologiskt system där koldioxiden bara omfördelats periodvis i olika tillstånd. Dessutom bidrar betande kor till den ekologiska mångfalden. Men nu tycker alltså Chalmersforskarna att vi skall sluta med nötproduktion. Varför?

På en fråga från en radioreporter för ett tag sedan så svarade en av författarna till sagda rapport att han var vegetarian, och att han inte hade något svar på hur vi skulle kunna ge mjölk och andra mejeriprodukter till våra barn utan kor. (Vi vuxna kan överleva på öl, men nog vore livet ganska trist utan ost och smör :-) ) Det väcker ju en misstanke om att den här rapporten kanske är ideologiskt snarare vetenskapligt motiverad. Vi har hört liknande tongångar från IPCCs indiske (och vegetarianske) ordförande Pachauri sedan länge.

Visst kan man hitta inflöden av fossilt bränsle i cykeln i det moderna jordbruket: För att sköta betsmarker och tillföra kraftfoder använder man idag traktorer och en del gödsel som kräver fossilt input. Men om man å andra sidan jämför med den från klimatalarmisterna hyllade produktionen av etanol och energiskog så torde skillnaden vara minimal. Varför skulle etanolproduktion och energiskog vara bra, medan kossor som ger oss mjölk, smör, ost och kött på bordet döms ut som en klimatologisk katastrof?

Hela anti-ko hypen verkar vara baserad på missförstånd och överdrifter.

Ingemar Nordin

maj 12, 2013   64 Comments

Hänt i veckan 2

Nigel Farage

Bild: The Daily Mail, UKIPs ordförande Nigel Farage

Om vi denna gång vänder blicken söder ut, mot Tyskland och England, så kan vi notera att det har inträffat ett par saker som kan få rätt stora klimat- och energipolitiska konsekvenser där.

I England så har kritiken mot subventionerna av ”förnyelsebar” energi tilltagit alltmer. Den senaste märkliga konsekvensen av regeringens politik är att man stängt ned ett välfungerande kolkraftverk för att istället importera träflis från USA. Dyrare och större CO2-utsläpp blir det (läs mer här). – Kanske tänkte man inte på det? :-)

Nu har emellertid engelsmännen också haft lokalval runt omkring i landet. Och till de grönas bestörtning så har det EU- och klimatskeptiska partiet, UKIP, tagit bortåt 25% av rösterna. Det gör dem till tredje största parti före det gröna partiet och före koalitionspartnern Liberal Democrats. Cameron är redan pressad från en stark falang skeptiker bland sina egna Tories, och det här valresultatet lär inte underlätta en fortsatt tankebefriad politik mot ett ”förnyelsebart” Utopia.

I Tyskland byter man sedan ett tag kärnkraft mot brunkol, samtidigt som man fortsätter med världens förmodligen största subventioner till vind- och solkraft. Det råder med andra ord fullt kaos också i det landets energipolitik. Även här har pressen börjat göra kritiska granskningar av den förda politiken.

I veckan kom emellertid en positiv nyhet: Hans-Joachim Schellnhuber har kommit på kant med Angela Merkel som han varit vetenskaplig rådgivare till. Kanske har den rapport som han och hans rådgivningsgrupp, WBGU, skrivit äntligen nått Merkel, och att hon själv kunnat läsa om alla stolligheter som föreslås där. P.Gosselin håller ögonen öppna, och ger länkar för vidare läsning här.

Ingemar Nordin

maj 5, 2013   58 Comments

Konspiratörer fantiserar

oreskes & conway

Bild: CNN

Hur kommer framtidens historiker att se på skeendena nu? Svaret ges i en artikel av Naomi Oreskes och Erik Conway, publicerad i tidskriften Daedalus (The Journal of the American Academy of Arts & Sciences).

Från en tänkt utsiktspunkt i slutet av detta sekel gör författarna en återblick på allt klimatelände som inträffat sedan början av århundradet. Hjältarna i historien är ”vetenskapsmännen”, dvs. de som enhälligt och kraftfullt varnade för de katastrofer som utsläppen av koldioxid skulle leda till. Skurkarna är de konspirerande och mörka krafter som kritiserade vad vetenskapsmännen sagt.

Författarna låtsas analysera frågan hur det kom sig att världens politiker inte lyssnade på ”klimatforskarna” utan istället lät sig lockas av ”förnekarna”. Förklaringen finner de i att det fanns en massiv stöttning av högerpolitiker och tankesmedjor från något de kallar för ”the carbon-combustion complex”, dvs Big Oil och alla industrier, banker och företag som var beroende av användandet av fossila bränslen. Till detta kom att klimatforskarna ständigt attackerades och trakasserades av förnekarna.

Problemet, som författarna ser det, var att makten inte låg hos dem som visste hur klimatsystemet fungerade utan hos politiker som var beroende av väljarnas gunst. Och de senare lät sig passivt förledas av de illasinnade förnekarna som spred tvivel och förvillelse omkring sig.

Jo, den här historieskrivningen låter kanske lite väl naiv för att komma från en tidskrift som uppenbarligen gör anspråk på att vara seriös och vetenskaplig. Men tyvärr så är hela deras text precis så naiv som det låter.

Man skulle tycka att historikerna Oreskes och Conways beskrivning av den verkliga historien fram till idag åtminstone borde vara faktakontrollerad. Men när man kollar deras refererade källor så blir man besviken; det är lite debattartiklar från tidningar, lite aktivistiska bloggar, Michael Manns bok om Climate Wars, och så förstås deras egen smutskastningsbok; Merchants of Doubt.

Det blir knappast bättre när vi kommer till författarnas politiska analys. Den är precis vad man kan vänta sig av två vänsterintellektuella av idag. Enligt dem bestod felet i att västvärldens makthavare hade anammat en frimarknadsfilosofi istället för att förespråka en starkt centraliserad makt som kunde ta hand om alla de ”marknadsmisslyckanden” som en marknad åstadkommer på miljöområdet. De pekar på lyckade ingrepp som förbudet mot DDT, Montrealöverenskommelsen och EPA (amerikanska miljödepartementet) åstadkommit. Men de beklagar förstås att det inte blev någon global överenskommelse om klimatet och att politikerna inte lyckades förbjuda användningen av fossila bränslen.

Som en följd av de illasinnade förnekarna och den enorma stöttningen från Big Oil så rusade temperaturen först upp 5°C redan 2050, och sedan ytterligare 6°C när metanbomben exploderade då permafrosten försvann. Det i sin tur innebar att isen på Grönland och hela inlandsisen vid Sydpolen smälte innan ens seklet kommit till sitt slut. Självklart blev kaoset och förödelsen enorm. Det enda land som klarade sig någorlunda visade sig vara Kina med sin auktoritära regim. De hade ju i alla fall, enligt författarna, satsat massivt på förnyelsebar energi.

Författarna menar också att vetenskapsmännen, som redan i början av 2000-talet visste om hur farligt det var att släppa ut koldioxid, var alldeles för försiktiga och inte tillräckligt alarmistiska. De hade nämligen en alldeles felaktig föreställning om att de måste ha stränga bevis för sina varningar. Oreskes och Conway tycker att sådant bara är trams, och att forskarna alltid tar i i underkant när de framför sitt budskap till allmänheten.

Håhåjaja…. Författarna skriver tyvärr inte ens bra Science Fiction. God SF bör alltid innehålla åtminstone några trovärdiga ingredienser, och ha några nya spännande idéer, men det gör inte denna uppsats.

Nej, det här syftar inte till att ge ett bidrag till nutidshistorien. Istället handlar det uppenbarligen om ännu ett försök att i en vetenskaplig tidskrift (och för framtida referenser) stadfästa myten om hur klimathotsskeptiker och Big Oil systematiskt arbetar för att skapa osäkerhet om forskningsresultaten och förstöra för mänskligheten. Denna konspirationsteori skapades av Al Gore under 1990-talet och har sedan upprepats gång på gång tills det verkar som om klimathotspropagandisterna själva tror på den. Som med många sådana här vandringssägner så spelar det ingen roll hur ofta eller hur noggrant den bevisats vara genomfalsk. (Se t.ex. här, här, och här).

Men vill man tro på katastrofhot och hemliga konspirationer så vill man. Och då är det bara att slå dövörat till mot saklig kritik och istället utmåla de som framför den som onda ”förnekare”. Bränn deras böcker! Det är ju bekvämast så om man vill slippa tänka själv. Många inom journalistkåren, och även akademiker, har tyvärr låtit lura sig.

h/t Bishop Hill

Ingemar Nordin

maj 5, 2013   55 Comments

Ny istidsvarning

ny istid

Det mumlas en del om det faktum att solaktiviteten avtar. Det började redan med att NASAs solforskare höll en konferens tidigt i januari om solens inverkan på klimatet. Även om solen gudskelov är en ganska stillsam stjärna så kan den påverka jordens klimat mycket mer än vad vi (läs IPCC) tror; via sitt magnetfält, via den ultravioletta strålningen och via det skydd som en aktiv sol kan ge mot galaktisk högenergistrålning. Kanske påverkar solen till 50% (eller mer) klimatet här på jorden.

Klimatforskare från Pulokovobservatoriet i St. Petersburg ger oroande besked. Eventuellt så är vi på väg mot en ny liten istid. Och Lilla Istiden var inte kul alls, med sträng vinterkyla, extrema väderhändelser, korta odlingssäsonger och en isbelagd Östersjö. Kort sagt, det var ganska eländigt i norra Europa på den tiden.

Daily Mail, The Hindu, och t.o.m. Expressen har hakat på.

Ingen vet hur man med säkerhet kan förutsäga solens beteende 100 år i framåt i tiden. Så vi bör nog inte dra några förhastade slutsatser från detta. Det bästa vi kan sätta emot idag inför en eventuellt annalkande köldperiod är sund vetenskap, teknologi och frihandel. Inte pessimism, skuldkänsla och överdriven alarmism.

Ingemar Nordin

maj 1, 2013   14 Comments

Klimatpolitik på lösan grund

Lars Bern

Gästinlägg av Lars Bern

Det har från första början saknats en stabil vetenskaplig grund för FN:s och hela västvärldens klimatarbete. Efter larm bl.a. från den svenska metrologen Bert Bolin inrättade FN 1988 sin klimatpanel (IPCC) med syfte att samla in och bearbeta vetenskapligt material rörande människans förmodade klimatpåverkan. På IPCC:s hemsida anger man sitt syfte med ”att på ett omfattande, objektivt, öppet och genomskinligt sätt värdera den senaste vetenskapliga, tekniska och socioekonomiska litteraturen världen över som är av betydelse för att förstå risken med klimatförändring orsakad av mänskliga aktiviteter, dess observerade och förväntade effekter och möjligheter till anpassning och begränsning”.

Baserat på denna avgränsade målsättning har man byggt teoretiska datormodeller för att försöka bedöma människans klimatpåverkan det närmaste århundradet. Modellberäkningar har gjorts av fysiska storheter utan att känna till alla relevanta bakgrundsfaktorer av betydelse som påverkar det man skall beräkna. De som sysslat med empirisk vetenskap vet att en sådan arbetsmetod saknar vetenskapligt värde och snarast är att betrakta som pseudovetenskap.   (…)

Läs hela artikeln

Klimatpolitik på lösan grund

 

april 20, 2013   43 Comments

The Climate Reality Project

al gore

Här följer ett (uppdaterat) gästinlägg av Jacob Nordangård:

Klimatprofeten Al Gore är i farten igen. Denna gång genom The Climate Reality Project som Gore är ordförande för. Detta projekt har sitt ursprung i en väloljad propagandaindustri med oerhörda resurser. I kulisserna som finansiärer finns bland annat Rockefeller Brothers Fund och Skoll’s Global Threats Fund. Detta länkar också till toppen av det amerikanska etablissemanget och kretsen kring den mycket inflytelserika tankesmedjan Council on Foreign Relations.

Dessa aktörer gör allt för att hålla liv i klimatbubblan. Nu har det gått så långt att det nästan blir komik av det. Vad gör man när temperaturen vägrar att gå upp och folket på gatan börjar fundera över vart den där klimatkatastrofen egentligen tog vägen? Bland annat kan man titta på filmer som på ett enkelt sätt förklarar hur koldioxiden ger upphov till uppvärmning samt hur ”förnekarna” använder samma taktik som tobakslobbyn och hur de är kontrollerade av Big Oil samt Big Coal.

Det känns som att det börjar bli patetiskt och fantasilöst. Bara samma enkla retorik som cirkulerar gång på gång. Sen kan man fundera över finansiärerna och vad de representerar? Är Rockefellers oljepengar av en rättrådigare valör? Aktörerna framför också samma uttjatade lösning om Global Governance för att lösa alla mänsklighetens problem.

The Climate Crisis Project har bland annat utvecklat något som heter RealityDrop med syftet att sprida sanning och bekämpa förnekelse. Detta är direkt Orwellskt där betydelserna bytts ut. På sidan samlas nyheter om klimatet från olika webbplatser. En klimataktivist kan här få tips om att väcka upp sitt nätverk samt att få tillgång till färdigskrivna kommentarer som kan ”droppas” ned i artiklar som tar upp något som går emot agendan.

Ordförande Gore har dessutom personligen utbildat klimatledare om de senaste rönen om klimatet och tänkbara lösningar. Dessa ingår i något som heter Climate Reality Leadership Corps och känns som hämtat från någon satirisk Terry Gilliam-film om en galen framtid. Dessa ”gräsrötter” står i frontlinjen för förändring och är ledare för en global rörelse av två miljoner aktivister. Vilken känsla av makt för denne Al Gore (jag minns med rysningar vad hans förra fru Tipper ställde till med på 80-talet). Även om man kan vara kritisk till heliga böcker så ger Bibeln iallafall det goda rådet att hålla sig borta från falska profeter, som ”The honourable” Ordförande Gore.

Jacob Nordangård

DN , Jyllands-Posten

april 14, 2013   70 Comments

Vi vet var resurserna finns

Skiffergas mm

Vi har ju här på TCS ett flertal gånger diskuterat den sk ”skiffergasrevolutionen” och bla pekat på att tillgången på billig energi, förutom att den har potential att göra flera länder, bla USA, alltmer självförsörjande på gas och petroleumprodukter, också faktiskt tränger undan kol och minskar utsläppen av växthusgaser och det till låga kostnader. Nya upptäckter görs hela tiden. År 2006 upptäcktes ett stort gasfält utanför Moçambiques kust som sträcker sig över 100 mil och kan innehålla 70 trillioner kubikfot gas.

USA:s totala skiffergasreserver kommer att  expandera dramatiskt när nya källor tas i drift, och eventuellt nå 5.5 miljoner fat per dag i mitten av decenniet. Detta är en tiofaldig ökning sedan 2009. USA tillgodoser redan 72 % av sitt eget oljebehov, mot cirka 50 % för ett decennium sedan. Konsekvenserna av denna förändring är mycket stora geopolitiskt, energisäkerhetsmässigt, för militära allianser och för ekonomisk aktivitet.

Kritik har emellertid också riktats mot de positiva framtidsprogoserna, bla från miljörörelsen som förutom att peka på olika tänkbara miljöproblem även hävdar att detta är en bubbla som snabbt går mot sitt slut. Något som C-G förtjänstfullt redovisade i ett inlägg nyligen. Naturligtvis har dessa grupperingar också ett intresse av att få ett slut på en era av billiga fossila bränslen, trots att dessa just nu medverkar till en omfattande minskning av koldioxidutsläppen. Man måste därför anta att motståndet är av dogmatisk art.

Ofrånkomligt är emellertid att kombinationen av skiffergas och frackingteknik är fundamentalt annorlunda än att leta efter gas och olja som man gjorde tidigare, och det har obestridligen skapat nya stora reserver. I stället för leta med dyra och chansartade borrhål vet man nu exakt var gasen och oljan är instängd, nämligen i enorma sandstensformationer som sträcker sig över hela stater. Nackdelen är att enskilda borrhål tenderar att generera 20 % årlig avkastning på investerat kapital men de tenderar också att minska upp till 80 % under de första 18 månaderna. Man måste därför borra fler hål än tidigare.

Jag tror emellertid att de farhågor som rests kring de verkliga tillgångarna och kring ”bubblefrågan” är överdrivet alarmistiska. Det mesta av problematiken kring snabba initiala tillgångar, och en därefter utplanande produktionskurva, vid en nyproducerad ”källa” är relativt välkända inom prospekteringsindustrin. Utvinningskurvorna för konventionell olja eller skiffergas utgör ingen direkt överraskning för produktionsbolagen. Detta är variabler man räknat med.

Frågan är givetvis högeligen intressant och diskussionen kring detta bör givetvis fortsätta, särskilt eftersom nu även svenska media har börjat lyfta frågan. Fyndigheter finns i alla världsdelar, men det är i USA utvinningen är i full sving. Gasen är där på god väg att ersätta kolet som bränsle och pressar tillbaka oljeimporten, skriver tex DN helt riktigt.  USA:s produktionsökning av gas och – i mindre omfattning – olja hör till de största som setts de senaste 30 åren, konstaterar bla investmentbanken Goldman Sachs i en rapport

Skiffergasrevolutionen har, skriver tex Forbes, liksom alla revolutioner emellertid två sidor av myntet. Den har släppt lös en flod av billig energi, men det har också skapat ett ekorrhjul för borrare som hela tiden måste sätta in kapital i nya borrhål och visa på ständiga inkomster från gasen. Även om det sistnämnda i viss mån tycks vara dystra utsikter så innebär det en enorm lyx vi inte hade innan. Vi vet nu precis var det finns olja och gas och vi vet också hur mycket det kostar för att få den ur marken, menar man.

International Energy Agency utfärdade i november förra året en rapport som visar att USA kommer att överträffa Saudiarabien avseende total oljeproduktion 2020.

Goda nyheter för den amerikanska ekonomin, och världen, totalt sett.

 

april 6, 2013   34 Comments

Life hour i år igen – tänd alla lampor

IMAG0417

Så var det dags igen. Klimathysterikerna lanserar återigen sin ”Earth hour”. Alla skall släcka ner alla lampor för att visa ”solidaritet med klimatet”. I nästan all mytologi är emellertid mörkret liktydigt med ondska, okunskap och vidskepelse.

Miljoner människor på jorden lever utan mat, medicin och rent vatten. I smutsiga och rökiga miljöer försöker man förgäves värma sin mat och sina bostäder, ofta i elden från torkad avföring och från de sista spretiga resterna av en sedan länge avverkad vegetation. Det dessa människor främst behöver är tillgång till billig energi – elektricitet.

Varför skall Afrikas och Asiens fattigaste bara kastas till några solceller eller ett vindkraftverk från en hjälporganisation, och därefter tvingas välja mellan att driva antingen kylskåpet eller lampan på den lokala läkarstationen? Allt medan Västvärldens politiker, kändisar och miljöorganisationer applåderar sin egen förträfflighet och höga moral över trams som ”Earth hour”. Att delta i denna manifestation är ett slag i luften och ett sätt att visa att man inte förstått ett endaste dyft av världens verkliga problem. Det visar också att Västvärlden under förevändningen av ett klimathot under överskådlig tid inte kommer att efterkomma de verkliga behov som jordens fattigaste har.

Under flera decennier nu så har domedagsprofeterna proklamerat jordens undergång och att energin och maten ska ta slut. Dessbättre har inget av detta slagit in, och kommer aldrig att göra det. Människans intellekt och uppfinningsrikedom har efterhand löst alla de problem hon ställts inför. Trots allt har jorden aldrig tidigare fött så många, aldrig har fattigdomen minskat så mycket och aldrig har så många människor levt i ett fritt och demokratiskt samhälle. Aldrig har krigen varit så få. Varför skrivs det så lite om dessa obestridliga fakta?

Låt inte mörkret vara symbolen för framtiden i kväll. Tro på människan och tänd istället alla dina lampor mellan klockan 2030-2130 och visa att inte vidskepelse och dumhet får ta över. Sir Edvard Grey (Storbritanniens utrikesminister) yttrade den 3 augusti 1914 ”Nu släckas ljusen över Europa och vi skola icke se dem tändas igen under vår livstid”. Låt inte miljövänsterns odemokratiska domedagspredikanter leda världen baklänges in i framtiden.

Låt oss istället frammana ljuset, tända alla våra lampor och kalla timmen för ”Life hour”. Världen behöver mer elektricitet och mer framtidtro – inte mindre.

Happy Life hour!

Länkar: SvD, DN

 

mars 23, 2013   75 Comments

Global uppvärmning i EU-tappning

Snöoväder

Våren visar Tyskland kalla handen. På grund av kyla, is och snö trillar döda fåglar ner ur träden skriver Focus on line.

I Berlin är det  snö och is. En 16 cm tjockt lager snö täckte huvudstaden den första vårdagen 2013. ”Det är det tjockaste snötäcket i mars månad på 100 år,” säger meteorologen Dominik Jung från väderportalen wetter.net. Det snöar fortfarande på Östersjökusten. I Sachsen dör fåglar eftersom de inte hittar mat i snön. På lördag och söndag morgon kan vara mycket kallt i delar av norra Tyskland, ner mot minus tio grader.

I Storbritannien är läget detsamma.

Snön fortsätter att falla över de norra delarna och Skottland och kylan fortsätter. Mars har varit 2,8 C kallare än genomsnittet för månaden. Den första vårdagen 2013 gav ingen respit för Storbritannien. Snön fortsätter att falla, med fortsatt stängning av skolor och kaos på vägarna som följd. Kylan visar heller inga tecken på avmattning under veckan. Landet är på väg att drabbas av sin kallaste mars på mer än 50 år. Naturvårdare varnar nu för att det långvariga vintervädret skadar djurlivet. Senaste mars det var så kallt var 1962, då medeltemperaturen var 2.4 C (36F) – eller 4.1 C under normen.

Dödligheten bland Storbritanniens äldre har redan skjutit i höjden i vinter och risken finns att rekordet 30 000 döda slås, dvs 6 000 fler än förra året. Den nationella federationen för aktiva pensionärer har meddelat att dödsfall bland dess medlemmar har mer än fyrdubblats sedan slutet av förra året. VD Malcolm Booth sa detta kan trappas upp till ”fasansfulla siffror” om extremkylan fortsätter. ”Många äldres hälsotillstånd förvärras av kyla och det finns en tydlig risk för de högsta siffrorna sedan 2008-09″, säger han. ”Vi oroar oss för att dödligheten i vinter kommer stiga kraftigt eftersom äldre människor som kämpar den med extrema och ovanliga kylan också lider under det stigande priset på att värma sina hem. Det är fortfarande kallare än vad vi förväntar oss vid denna tid på året.”

Ja, så här ser verkligheten ut i EU:s kärnländer. Vi har också hört rapporter från Frankrike i veckan om köldkaos med snö och stopp på vägarna.

Samtidigt fortsätter vansinnet utan slut. Kolkraftverket Drax i Storbritannien skall nu genomgå en stor förändring. Från och med nästa månad kommer Drax att påbörja  en £700 miljoner konvertering från förbränning av kol, som det var  konstruerat för, till att omvandla sina sex kolossala pannor för att bränna miljoner ton per år av flis i stället.

Det mesta kommer från träd som avverkas i skogar i USA, med leverans över Atlanten till Storbritannien. Anledningen till detta oerhört kostsamma beslut är att Drax har blivit  en viktig del i den så kallade ”gröna revolutionen” som nu är i fokus för  regeringens energipolitik.

Sir David King, tidigare regeringens främste vetenskapliga rådgivare, tvivlar dock på att det  skulle finnas någon som helst verklig besparing i koldioxidutsläpp med fliseldningen sett ur ett helt livscykelperspektiv. Det är inte nog med det. Engelsmännen konstaterar också att trots de enorma subventioner som har spenderats på  vindkraftverk, är deras bidrag försumbart. På en vindstilla dag denna vecka var den kombinerade  produktionen av Storbritanniens 4 300 vindkraftverk bara en tusendel — 29  megawatt – av den el som behövdes.

Uppdatering: Gasbrist hotar frysande britter

 

mars 23, 2013   66 Comments