Stockholmsinitiativets blogg
Random header image... Refresh for more!

Category — Klimatpolitik

Vindkraft blir för dyrt

Vindkraft för dyrt

Vindindustrin försöker skicka notan till skattebetalarna. Det handlar nämligen om mycket stora kostnader att ansluta vindkraftparkerna till havs, skriver Jonny Fagerström och Björn Törnvall på dagens debattsida i Ny Teknik

”Varken argumentet om alla permanenta och lokala arbetstillfällen som vindkraften ska skapa, eller ännu mindre dess påstådda bidrag till försörjningstryggheten för el, håller ens för en enklare granskning. Detta vet vindindustrin mycket väl.”

Gå gärna in på Ny Teknik och kommentera!

 

mars 21, 2013   26 Comments

Meningslös storsatsning

Meningslöst

Ska kärnkraften avvecklas är den enda lösningen en ansenlig utbyggnad av vattenkraften, skriver bland andra professor Lennart Bengtsson i dagens GP Debatt

Vindbranschen hävdar att med en utbyggnad av vindkraften till 30 terawattimmar energi under ett år (i dag 7 TWh) så kan man ställa av de svenska kärnkraftreaktorerna. Man tänker då enbart på mängden energi och inte på när energin finns tillgänglig. Ett fungerande elsystem förutsätter att det alltid finns säkert tillgänglig effekt och då är vindkraften ganska opålitlig. Svenska kraftnät, som ansvarar för effektbalansen i det svenska elsystemet, räknar med att endast 6 procent av vindkraftens installerade effekt är säkert tillgänglig.

 

mars 19, 2013   22 Comments

Nya bud om klimatet

Nya bud

Världens regnskogar kommer inte att torka ut på grund av klimatförändringen, som många befarat. En ny studie antyder i stället att skogarna kan gynnas av ökade koldioxidhalter, skriver Dagens Industri

Det som är nytt för vissa är emellertid sedan länge känt av oss andra. Observera ordvalet i rubriken, trots att det är något bra som redovisas så är det ändå klimatkatastrof.

 

mars 12, 2013   7 Comments

Solfläckar och klimat

Det är inte första gången det skrivs om sambandet mellan solfläckar och klimat här på TCS (länk1, länk2 ). Det är inte förvånande, ty sambandet har diskuterats i mer än 100 år, så vi på TCS har mycket att ta igen. Figuren visar antalet solfläckar under 400 år tillbaka i tiden.

Fig 1, 400 år

De röda punkterna är baserade på proxidata och den blå kurvan på direkta observationer. Maxima har olika intensitet, men en period på 11 år kan urskiljas och är väl dokumenterad i litteraturen. I diagrammet finns inplacerat tre beteckningar på klimatperioder. “Maunder-” och “Dalton-” minima under andra halvan av 1600-talet respektive första halvan av 1800-talet var kalla perioder med svåra konsekvenser för  mänskligheten. Maxima för antalet solfläckar var anmärkningsvärt låga, <50, just under dessa perioder. “Modern maximum” är beteckningen för perioden fr o m början av 1900-talet. Den uppvisar högre solfläcksmaxima, 100-250, och som bekant en måttlig uppgång av den globala temperaturen. En uppgång som IPCC envist vill förklara med att CO2-halten ökade i jordatmosfären. Denna halt har ökat fr o m att Mauna Loamätningarna inleddes på 50-talet, men den globala medeltemperaturen minskade under perioden 1955-75 och upphörde öka efter år 2000, liksom maxima i solfläcksantalet  i diagrammet ovan. Jag citerar återigen (länk) ett diagram med dessa båda variabler för den aktuella tidsperioden.

Fig 2 CO2-korrelation

Uppenbarligen är det en starkare korrelation mellan jordens medeltemperatur och antalet solfläckar, än mellan temperaturen och CO2-halten. Nu vill jag betona det elementära att korrelation bevisar inte ett orsakssammanhang. Hypotetiskt kan det finnas en tredje faktor, som styr båda parametrarna. Något tillspetsat kan man dock säga att den låga korrelationen mellan CO2-halt och global medeltemperatur är en stark indikation på att CO2-halten inte kan vara en dominerande orsak till temperatur­ökningen. Det är förvånande att ett så enkelt konstaterande ibland ger upphov till upprörda motreaktioner.

När det sedan gäller korrelationen mellan solfläcksantalet och jordens temperatur, så är det av intresse att söka en orsaksmekanism. Det är uppenbart att vi endast behöver söka i en riktning – dvs vi kan direkt utesluta att det är jordens temperatur som orsakar ökningen av antalet solfläckar. En tidig förklaring är att solfläckar medför en ökning av solstrålningens intensitet. Solintensiteten vid toppen av jordatmosfären, “solarkonstanten”  är enl Physics Handbook 1367 W/m2. Den är faktiskt inte en konstant. Variationen är emellertid på %-nivå, så även om det kvalitativt slår åt rätt håll, så räcker det  inte kvantitivt, för att ändra jordens temperatur på det sätt som skett.

Detta välkända faktum utnyttjas förvånande ofta av AGW-anhängare när det gäller att kritisera en nyare, och mer sofistikerad teori, som förklarar sambandet mellan antalet solfläckar och jordens temperatur. Det handlar om ett förslag från Svensmark m fl från1990-talet och framåt, att magnetfält som alstras av solfläckarna förstärker den “sköld” mot kosmisk strålning, som jordens eget magnetfält utgör. Mindre intensiv kosmisk strålning mot jordytan medför i sin tur att det bildas färre kärnor för kondensering av vattenånga, och därmed mindre moln. Mindre moln ger netto ett varmare klimat, även om det inte finns ett etablerad kvantifiering av denna effekt. Det sägs att 1-2 % mindre låga moln skulle räcka för att förklara hela temperaturökningen sedan slutet av 1800-talet. När därför AGW-anhängare nu på 2000-talet avvisar Svensmarks teori med att det redan är klarlagt att variationer i solintensiteten inte räcker för att förklara klimatförändringarna, så är det verkligen ett Goddag-Yxskaftargument man hugger med. Den relevanta parametern när molnbildningen skall inkluderas är inte “solarkonstanten”, utan solinstrålningen vid jordytan. Det är trots allt för tidigt att säga att Svensmarks hypotes är bevisad. Experiment i Köpenhamn och vid CERN har dock bekräftat att simulerad kosmisk strålning i en simulerad atmosfär kan ge upphov till kärnor, som sedan växer till en storlek som gynnar molnbildning. Frågan har ventilerats i flera TCS-inlägg. Jag väljer att hänvisa till ett från i höstas där Lennart Bengtsson ger en uppdaterad kritik av Svensmarks teori (länk) och med ett antal kommentarer som försvarar den.

Jag har inte läst vad som står i de “läckta” delarna av kommande IPCC-rapport om detta problem, men vissa publikationer tyder på att det arbetas på ett mera sofistikerat yxskaft för att matcha de framsteg som gjorts i arbetet med att knyta ihop magnetiska effekter av solfläckarna med molnbildning i jordatmosfären.

För att nu återknyta till huvudämnet, solfläckarnas antal, så vill jag citera ett diagram som jag fann tack vare en referens av Lars Bern på Facebook. Den gick till ett inlägg av Dough Hoffman (länk). Med hjälp av data från NOAA har Hoffman åstadkommit ett diagram som visar solfläcksintensiteten (punkter =observerade månadsvärden, blå kurvan= filtrerade månadsvärden) fr o m den innevarande perioden, nr 23”, tillsammans med den prognos (röda kurvan) som gjorts för period 24, av solfysiker. Det är uppenbart att det observerade

Fig 3, Solfläckar 2000-13

antalet solfläckar är på väg att hamna klart under den förutsagda röda kurvan. Det  smala maximum  vi just passerat är antingen en del av en dubbeltopp, eller också blir hela förloppet mycket lägre än den förutsagda toppen. Det finns ingen anledning att vara ironisk över att förutsägelsen verkar slå så fel. Solfysik är en komplex vetenskap, och processerna i solens inre är svåra att observera. Anledningen att uppmärksamma detta diagram är i stället att det ger en prognos om ett kallare klimat på jorden. Vi är nere på 1840-50 års nivå. De två inledande figurerna ovan sammanfattar underlaget för detta påstående. Eftersom solfläckarna bättre förutspår vårt klimat än CO2-halten, så finns det större anledning att förbereda sig för ett kallare än för ett varmare klimat.

Jag hör inte till dem som tror att en ny istid  står för dörren. Däremot anser jag att det vore klokt att tänka på, och t o m utreda, vad som vore lämpliga åtgärder om det skulle bli att kallare klimat med mera is och snö. Man kan lämpligen ta i anspråk en del av de pengar som f n (?) avsätts för att höja kajkanter inför en förmodad havsnivåökning.

mars 12, 2013   137 Comments

USA går om Saudiarabien

Oljeproduktion

The Energy Information Administration (IEA) rapporterar att Saudiarabien var världens största producent och exportör av olja och andra vätskor under 2012 och att man producerar i genomsnitt 11,6 miljoner fat per dag. Av detta exporterar man ca 8,6 miljoner fat/dag. USA hamnade på andra plats av petroleumproducerande länder förra året med en genomsnittlig produktion på drygt 11 miljoner fat/dag.

Men baserat på internationell månadsstatistik från EIA fram till november 2012, har USA överträffat Saudiarabiens produktion i november. Detta tack vare de betydande ökningarna av skifferoljeproduktion i North Dakota och Texas. Den totala oljeproduktionen i USA ökade med mer än 7 % mellan augusti och november, medan produktionen i Saudiarabien minskade med 4% under denna period.

Oljeproduktion2

Detta gjorde att USA:s petroleumproduktion i november (11.65 miljoner fat/dag) översteg Saudiarabiens produktion (11,25 miljoner fat/dag) med 400 000 fat per dag, och är den första perioden på mer än tio år (augusti 2002) som USA har producerat mer petroleumprodukter än Saudiarabien. Men det finns säkert variationer i oljeproduktionen som kan innebära att USA inte kommer att fortsätta slå Saudiarabien i varje månad. Vi får se.

Fortsätter den uppåtgående trenden i USA:s oljeproduktion förutspås att USA kommer att vara världens största petroleumproducent inom de närmaste åren. EIA-prognoserna visar att den amerikanska oljeproduktionen kommer att fortsätta att öka från den nuvarande nivån på 11,65 miljoner fat/dag med 11,5 % till cirka 13,0 miljoner fat/dag under 2018-2020.

Det faktum att USA blev världens största petroleumproducent i november är en viktig milstolpe i Amerikas nya era av energiöverflöd och återspeglar vikten av teknikgenombrott, som tex den revolutionerande hydrauliska spräckningen och horisontell borrning som har fört denna verkliga revolution till USA.

Låt oss nu se om EU och Europa tar till sig den nya tekniken eller om den ”gamla världen” fortsätter sin väg utför på det sluttande planet mot grön bankrutt.

 

mars 9, 2013   81 Comments

Peter Taylor – miljöaktivist och klimathotskritiker

Taylor

Gästinlägg av Jacob Nordangård.

Jacob Nordangård är känd bland våra läsare som nydisputerad vid Linköpings universitet på en avhandling om biodrivmedlens politiska historia. Flera TCS-inlägg har behandlat avhandlingen ORDO AB CHAO, det senaste i samarbete med Katternötidningen. Vi är därför glada att idag kunna presentera ett gästinlägg av Jacob.

Peter Taylor – miljöaktivist och kritiker till klimathotspropagandan

Något som sällan skrivs om är att det även inom miljörörelsen finns kritik mot exploateringen av klimatet som den stora ödesfrågan för mänskligheten. Greenpeace medgrundare Patrick Moore är ett av de mer kända namnen som har ändrat uppfattning. Mindre bekant i Sverige är  den engelske policyanalytikern Peter Taylor.  Han har en bakgrund som miljöaktivist och har varit rådgivare åt såväl Greenpeace som FN där han analyserade vetenskapen som låg bakom politiska beslut. Idag arbetar han som analytiker åt det brittiska konsultbolaget Ethos.

2009 gav han ut boken ”Chill: a reassessment of global warming theory”. I denna argumenterar han för att den uppvärmning som har observerats är ett resultat av naturliga cykler och att en nedkylning kan stå för dörren. Han menar också att de lösningar som förs fram som ett sätt att lösa klimathotet är farligare för miljön än den globala uppvärmningen i sig. Detta avser speciellt olika former av förnybar energi som storskaliga vindkraftsparker och biodrivmedel. Taylor var under en period rådgivare åt den brittiska regeringen angående strategier för att utveckla förnybara energilösningar. När han insåg vilka konsekvenser som lösningarna skulle kunna få började han titta mer ingående på vad som låg bakom klimatmodellerna/klimathotet. Detta gjorde honom ”chockerad”.

Bilden han hade innan stämde dåligt överens med det han fann. Han förnekade inte att det hade skett en global uppvärmning men att det fanns betydligt fler faktorer som styrde över denna än människans utsläpp av koldioxid. Speciellt pekade han ut hur elektromagnetiska cykler låg bakom förändrat klimat. Han kunde också konstatera att den konsensus som förespeglades inte syntes i de vetenskapliga rapporter som han granskade. Hans bok blev i stort sett helt ignorerad av miljörörelsen och den liberala pressen. En ledare för Transition Towns sa efter ett av hans föredrag att han inte ens skulle vistas död i samma rum som den fullkomliga ”knäppgöken” Taylor.

Den kapade miljöagendan

Miljöorganisationernas agenda har enligt Taylor kapats av andra intressen och han känner inte längre igen den rörelse han medverkade i på 70-talet. Taylor pekar på att miljörörelsen idag till 90 % består av organisationer som arbetar med klimatfrågan. Detta kommer att få fatala konsekvenser för rörelsen trovärdighet om IPCC inte längre levererar bekräftande data och klimathotet försvinner från dagordningen. En stor del av miljörörelsen har lagt all energi på ett kort, och många av de som byggt upp sin karriär kring detta riskerar att följa med det sjunkande skeppet till botten. Ideologi och karriär har blivit mycket viktigare än fakta. Ledande miljöorganisationer som Greenpeace och Friends of the Earth har kommit att liera sig med statsmakten.

Taylor blev under 70-talet skrämd av tendenser inom fredsrörelsen där han såg att marxistisk ideologi låg i grunden.  Han möttes av personer som var låsta inom sitt ideologiska tänkande. Detta låg långt från de mer moderata vänstertankar han själv stod för. Denna typ av ideologi och dogmatiska tänkande har han också iakttagit i delar av den gröna rörelsen. Han har under senare år börjat förstå den oro som konservativa krafter i England har haft angående den ”gröna stalinismen” och kritiken om att de gröna framställer hot för att genomföra en kommandoekonomi. Klasskamp har kommit att ersättas av klimatkamp.

Han menar också att delar av den policy som miljörörelsen lobbar för resulterar i att triljoner överförs till storbankerna. Detta bland annat genom Global Environment Facility (som är kopplat till Världsbanken). Det medför också att makten i ännu större grad överförs till bankerna och en byråkrati utan demokratisk insyn. Taylor är även kritisk till att det tas större hänsyn till miljön än de människor som ska leva i den. Han anser inte att alla åtgärder för att genomföra en ”low carbon economy” är fel, men att detta bör göras i små steg snarare än genom storskaliga och drastiska metoder.

Jacob Nordangård

Intervjuer med Peter Taylor:

http://www.spiked-online.com/index.php/debates/copenhagen_article/8979

http://www.youtube.com/watch?v=PzgqTCrCC4k

http://www.global-warming-and-the-climate.com/un-climate-change.htm

Föredrag:

http://www.youtube.com/watch?v=Rx5GnsL_ETU

februari 26, 2013   48 Comments

Pachauri erkänner

Pachauri

Kors i taket! Nu har t.o.m. ordföranden för FNs klimatpanel erkänt att det inte skett någon signifikant global uppvärmning på 17 år. I en intervju  (tyvärr bakom en betalvägg) för The Australian i veckan tillkännager Rajendra Pachauri att även han har accepterat detta faktum.

Han säger också att han (numera) tycker att det är bra med kritiska synpunkter på klimatpanelens arbete. – Ser man på! Så har det inte alltid låtit, som t.ex. då han betraktade kritik mot IPCCs rapport från 2007 som ”voodoscience”, eller då han tyckte att klimathotsskeptiker borde tvingas bära en mask av asbest, eller då han menade att bästa sättet att tysta kritiker var att skicka iväg dem på en enkel resa ut i rymden.

Man får hoppas att den här tillnyktringen hos Pachauri också innebär att IPCCs nästa rapport (hösten 2013) kommer att behandla den uteblivna uppvärmningen. Men han tillägger också att det kommer att ta ”minst 30-40 år” innan man kan säga att den långsiktiga uppvärmningstrenden är bruten. – Hå, hå jaja. Ständigt detta flyttande på målstolparna! Först var det 17 år som behövdes för att visa att klimatmodellerna var fel och måste korrigeras. Och tydligen så skulle det heller inte räcka med om Met Office senaste prognos med en 21-årigt utplaning inträffar. Nej, minst 30-40 år måste det vara. Undrar var han får allt ifrån? Det är väl hög tid att bygga om klimatmodellerna och värdet för klimatkänsligheten redan nu?

Inte desto mindre så kan det senaste uttalandet från Pachauri få en politisk betydelse. Han är så att säga klimatvetenskapens språkrör inför politikerna. De har ju i princip avsagt sig besväret med att lyssna på olika klimatforskare och därmed också från ansvaret att själva behöva sätta sig in i frågan. Besväret och ansvaret har man dessvärre överlåtit till mr Pachauri och till FNs klimatpanel.

För de flesta politiker måste det vara ytterst förvirrande att plötsligt få höra att det inte blivit varmare på 17 år, trots alla påståenden om att ”den globala uppvärmningen sker snabbare än vi trott” och att ”vi varje dag” ser effekterna av den ständigt accelererande uppvärmningen i takt med koldioxidutsläppen. Men kanske kan det ske en tillnyktring även bland våra riksdags- och kommunalpolitiker?

Ingemar Nordin

februari 25, 2013   157 Comments

Greenpeace + UNEP = Världsregering

our planet

Inom FNs miljöorgan UNEP jublar man. För tjänstemännen och politikerna där innebär nämligen Rio+20, och inte minst det beslut som togs lite i skymundan strax före jul i FNs generalförsamling, att de fått klartecken till att inrätta ett globalt styre för jordens resurser och miljö.  Det är i vart fall den tolkning som ges i UNEPs skrift Our Planet.

I skriften råder rena halleluja stämningen; nu äntligen skall UNEP få massor med makt och pengar, nu är det dags att slänga silkesvantarna, nu skall äntligen kapitalismen avskaffas och ersättas med en grön ekonomi. Alla stämmer in i kören – inte minst Greenpeace som här ser sitt politiska program förverkligas, och helst med dem själva vid styrspakarna. Visserligen är Greenpeace som organisation föga demokratisk, och än mindre har de ställt upp i något demokratiskt val eller så, men vad gör väl det när de kan få tillgång till makten ändå?

Donna Laframboise har ett läsvärt inlägg om vad organisationen vill genomföra i FNs namn.  Greenpeace:

UNEP bör transformeras till ”en global myndighet för miljön, med avsevärt förstärkta mekanismer för implementering, efterlevnad och verkställighet”.

UNEP bör ges “de redskap som krävs för att övervaka verkställandet av multilaterala miljöavtal – och för att kunna genomdriva sanktioner mot dem som bryter mot reglerna”.

Greenpeace vill ha en global reglering för handel och investeringar på alla områden, globala transaktionsskatter, reglering av företagens verksamhet med ansvar inför UNEP, osv.

Välkommen till den framtida Greenpeace-diktaturen! (Stöds av PostkodLotteriet)

Ingemar Nordin

februari 24, 2013   9 Comments

TCS-nyheter blir riksnyheter

Borrtorn

En revolution mullrar fram i berggrunden under kontinenenterna. En skiffergasrevolution. Det är en förändring som snart gör USA energioberoende och får säkerhetspolitiska experter och ekonomer att göra om sina globala kalkyler, skriver DN idag

Nu tycks även svenska media ha upptäckt det som TCS skrivit om i ett par år nu. TCS har i ett flertal artiklar redogjort för skiffergas- och oljeboomen i USA. Nu har nyheten kommit till MSM i Sverige på allvar.

TCS har tidigare skrivit flera artiklar i serien om USA och skiffergasrevolutionen:

USA bättre än EU – och billigare

Ekonomisk stimulans i USA, en miljard dollar per dag

America, america

Det finns hopp för USA

Hur North Dakota blev Saudiarabien

Först med nyheter om energi och klimat – The Climate Scam

 

februari 23, 2013   157 Comments

Pinsamt för tyska klimatforskare

Wetternet

Tyskland står inför sin 5:e vinter med kallare än normalt menar den kände tyske meteorologen Dominik Jung som är en ofta citerad meteorolog i tyska media.

Fem kalla, snöiga vintrar i rad har varit tillräckligt för att få Jung att titta närmare på frågan. Hans tonläge har förändrats helt mot tidgare. Jung säger att för bara några år sedan meddelade klimatexperter att Tyskland i framtiden inte längre skulle uppleva vintrar med is och snö.

På 1990-talet har det faktiskt varit en hel rad av milda och blåsiga vintrar. Denna trend har dock inte observerats under de senaste åren. Tvärtom har vintrarna åter blivit kallare och de kraftiga stormar som härjade på 1990-talet har mer eller mindre försvunnit.

Klimatexperterna meddelade trots detta år 2000 att vintrar med snö och is i Tyskland skulle upphöra att existera.

Jung presenterar emellertid data för Tysklands senaste 4 vintrar och den nuvarande vintern, och jämför dem med medelvintertemperaturen för 1980-2010, som var 0,8 ° C över 1960-1990-års medelvärde.

2008/2009: 1,0 ° C kallare
2009/2010: 2.0 ° C kallare
2010/2011: 1.3 ° C kallare
2011/2012: 0.1 ° C kallare
2012/2013 (hittills): 0,4 ° C. kallare

Vi bör komma ihåg att vad som gäller för Tyskland, gäller även för en stor del av Centraleuropa. Dessutom menar Jung att resultaten blir desamma om man jämför de fem vintrarna med perioden 1970-2000. Jung sammanfattar resultaten:

Med nuvarande vinter har vi nu 5 vintrar i rad som har varit kallare än genomsnittet.

Klimatforskarna förklarade först att den globala uppvärmningen bara tagit en timeout. Konstigt nog har detta nu pågått i 5 år utan avbrott. Klimatdebatten har därför klingat av något. Faktiskt har också Tysklands prestigefyllda forskningsinstitut och ledande klimatologer blivit förbryllade och förvirrade av denna oväntade utveckling, som fullständigt strider mot deras tidigare superdatormodeller. Man har faktiskt tom hävdat att de kallare vintrarna faktiskt är ett tecken på den globala uppvärmningen. Något man nu i vetenskapliga kretsar i Tyskland börjar skoja om.

Jung skriver också att enligt många klimatprognoser så skulle också somrarna i Tyskland bli allt torrare och varmare. Under de senaste 10 somrarna, har endast en sommar varit torr, och det var sommaren 2003. I övrigt var alla somrar antingen genomsnittliga eller mycket blöta.

Modellerna fick angående somrarna alltså fel 9 år i rad. Så räkna med att nya modeller inom kort

Jung fortsätter:

De tidigare klimatprognoserna från 1980 och 90-talen är mer eller mindre obsoleta, åtminstone för Tyskland och Europa. På grund av den nuvarande situationen är de helt enkelt inte längre trovärdiga och måste göras om.

 

februari 23, 2013   42 Comments